Nästa vecka så kommer Vänsterpartiet att på en kongress spika sin valplattform. Och om förslagen som listas av SVT kommer att slå igenom så kan man nog krasst konstatera att partiet har tappat det mesta av kontakten med verkligheten. För att försöka locka tillbaka väljarna som har flytt partiet så vill man för en dumsocialistisk politik som skulle vara djupt ansträngande för statens budget. Vad sägs till exempel om:

- 200 000 nya jobb i offentlig sektor

- Den offentliga sektorns andel av ekonomin ska växa.

- Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön.

- Samhället ska återta och återreglera det som ska ägas och drivas gemensamt.

Sen är det alltid lika roligt att höra Ohly när han säger:

Att välfärd och offentliga investeringar är förutsättningar för privat företagande har glömts bort. Det är vår uppgift att stå för det.

Detta säger han för att han vill visa en motvikt gentemot Svenskt Näringslivs syn att privat företagande är en förutsättning för välfärd. En syn som enligt Ohly har fått för stor genomslagskraft. Men till saken hör ju att det har fått stor genomslagskraft för att det stämmer. När Ohly vänder på resonemanget så är det som att berätta en saga. Det låter fint, men saknar verklighetsförankring. Det är alltid så, hur mycket än Vänsterpartiet försöker, att det krävs privat näringsliv för att bekosta den offentliga sektorn. Det är i den privata sektorn som primärt driver på tillväxt. Det är från den privata sektorn som skatter primärt kommer ifrån. Och så vidare.

Nu verkar det dock som om Ohly inte riktigt har med sig alla tunga personer i partiet:

Partiets ekonomiske talesman Lars Bäckström har räknat och kommit fram till 200-300 miljarder i ofinansierade kostnader i förslaget.

Det är kanske ingen bra start på en valplattform om inte ens den ekonomiska talesmannen verkar tro på idéerna?

Nu är väl tanken att förslagen ska bekostas med höjda skatter (som om de inte vore höga nog…). Och med reformer för säg 300 miljarder sÃ¥ skulle det till en ganska rejäl skattehöjning. Det skulle kosta varje levande svensk i runda slängar 33 000 kronor.

Som om jag inte hade skäl nog att inte rösta pÃ¥ kommunisterna (ja, jag vet de kallar sig inte det längre. Men men – same shit – different name) sÃ¥ har jag nu 33 000 ytterligare skäl…

Nu närmar vi oss Ã¥rsskiftet med buller och bÃ¥ng, vilket innebär att den här bloggen snart kommer att gÃ¥ in pÃ¥ sitt tredje Ã¥r! Jag har därför lite funderingar pÃ¥ vilken väg Subjektiv ska ta under nästa Ã¥r. 2006 innebär – som alla redan vet – ett valÃ¥r, och för första gÃ¥ngen pÃ¥ mer än ett decennium ser vi faktiskt en möjlighet till att det blir ett regeringsskifte. Min förhoppning – och mitt löfte – är att mitt bloggande under det kommande Ã¥ret, fram till valet i september, främst kommer att ägnas stor del Ã¥t just valet och utspel och kampanjer som hör samman med det. Koncentrationen kommer att ligga pÃ¥ riksplanet, men jag ska även försöka att klämma in lite kommunal- och regionalpolitik om det händer nÃ¥got spännande.

Ett av mina stora projekt jag kommer att dra igÃ¥ng efter Ã¥rsskiftet är en granskning av unga liberala politiker. Min förhoppning är att försöka ge nÃ¥gon slags vägledning över riksdagskandidater som är relativt unga (under 30-35 Ã¥r är en bra vägledning) och som kallar sig liberala av nÃ¥gon sort (socialliberaler, nyliberaler whatever) oavsett vilket parti de representerar. Det viktigaste är nämligen inte vilken partibeteckning de har utan vilken politik de vill föra. Jag kommer även att koncentrera mig främst pÃ¥ de som inte redan sitter i riksdagen, även om en del “etablerade” säkerligen kommer med pÃ¥ ett hörn.

Det är säkerligen en omöjlighet att göra en heltäckande bild, men jag ska försöka få med så många intressanta personer som möjligt. Jag kommer att besöka bloggar och webbplatser för att få fram deras ståndpunkter. Men en förhoppning är också att göra korta mejlintervjuer/enkäter med samtliga kandidater jag ska skriva om.

En tanke är att jag framåt valet ska försöka göra en topp tio-lista eller liknande med mina favoritkandidater samt en lista över de som jag tror har störst chans att verkligen ta en riksdagsplats. Min förhoppning är att detta kommer att bli ett underhållande arbete som kommer att ge mig insikt i det liberala Sverige och kan man få en och annan osäker väljare att hitta sin kandidat så är det givetvis en bonus.

Men det är ett arbete som även kräver hjälp av mina läsare. Till exempel sÃ¥ vill jag ha tips pÃ¥ kandidater som kan vara intressanta att granska. En hel del känner jag redan till, men lÃ¥ngt ifrÃ¥n alla. Jag vill även ha förslag pÃ¥ frÃ¥gor som kan vara intressanta att ställa, ämnen att ta upp – och sÃ¥ vidare.

Ur Expressen:

McDonalds leksaksfigur gör Hitlerhälsning
Hamburgerkedjan McDonalds ber om ursäkt sedan en förälder i SmÃ¥land reagerat mot en av kedjans leksaksfigurer – Lucy Pevensie frÃ¥n filmen Narnia.
Lucy kan göra en armrörelse som kan uppfattas som en Hitlerhälsning. [...]
- När vi kom hem och upptäckte figuren reagerade jag och min bror direkt, säger Madelen Ymer till SVT:s Smålandsnytt.
Hon anser att figuren är både upprörande och opassande.
På McDonalds, som lanserat Narniafigurerna i hela Europa, är man förvånad över kritiken. Rörelsen utförs med vänsterarmen [en s.k "Hitlerhälsning" däremot utförs med höger arm. Min anm.] och figuren håller en bok i handen.
Men Birgitta Mossberg, presschef på McDonalds, säger sig ändå ta kritiken på allvar och tycker att företaget är skyldigt familjen Ymer en ursäkt.

Bilden ovan föreställer dockan frÃ¥n McDonalds. Min frÃ¥ga är: hur kan nÃ¥gon normalt funtat människa fÃ¥ det en “Hitlerhälsning”. My God!
Och presschefen på McDonalds borde fasen inte fega ur. Är de verkligen skyldiga kvinnan en ursäkt för att hon har livlig fantasi? Knappast. Det är snarare en viss förälder i Småland som borde be svenska folket om ursäkt för sina hjärnspöken. LÅT BLI JULSNAPSEN FÖR HELVETE! OCH SLUTA SNIFFA TÄNDARGAS!

Och givetvis bör Skitpressen be McDonkan om ursäkt för rubriken “McDonalds leksaksfigur gör Hitlerhälsning”.

Nu förväntar jag mig bara att Centrum mot Rasism ska kräva bojkott av hamburgerkedjan.

Sen sÃ¥ blir det nog ett lagförslag om att förbjuda dockor, legofigurer och andra som har rörliga armar – det är det minsta man kan begära.

Om ni inte redan har läst intervjun med Göran Persson i Stockholm City sÃ¥ gör det nu. Det är en smÃ¥tt fantastisk upplevelse att läsa om hur Göran äter julmat, hur Göran och Anitra sjunger julsÃ¥nger, hur Göran önskar sig “fred pÃ¥ jorden och ett underställ” (antingen kandiderar han till Miss Universum eller sÃ¥ är han egentligen sju Ã¥r) till jul.

Samtidigt sÃ¥ är det intressant att notera hur det säkerligen är ett försök att framstÃ¥ som en landsfader, nu med ett valÃ¥r pÃ¥ ingÃ¥ng. En statsminister som blir mer presidentlik, som vi ska titta beundrade pÃ¥ och tänka “det är en riktig karl den, han vill ha sin sillsallad utan grädde”.

Jag vill inte att politikerna blir kändisfigurer i allmänhet. Jag vill inte se småsmysiga hemma-hos reportage eller puttriga julintervjuer. Det gäller inte bara sossar. Jag vill inte se Göran Hägglund prata hockey, Lars Leijonborg prata om rakade intimdelar eller Maudan baka bullar. Bort. Bort. Bort.

Politiker har ett jävla ansvar. Kortfattat: de snor våra pengar och ska förvalta dem så bra som möjligt. Det är den huvudsakliga uppgiften. De ska bli bedömda efter deras politiska förmåga inte efter hur trevliga de är i lekprogram eller hur bra de dansar med kor.

Jag skiter i hur de gör sig i TV och tidningar som privatpersoner – eller hur trevliga de är. Jag behöver ingen landsfader. Jag vill ha nÃ¥n som gör det bästa med de tusentals kronorna de tar frÃ¥n mig varje mÃ¥nad. Sen kvittar de om de är sÃ¥ trÃ¥kiga att Bo Lundgren framstÃ¥r som Jerry Seinfeld i jämförelse.

Det räcker liksom med att vår kungafamilj varje år ska vika ut sig i TV och visa upp ur den fina patriarkala kärnfamiljen firar traditionsenlig jul med egenstoppade äckliga korvar.

MÃ¥ste vi importera även de usla idéerna frÃ¥n USA – där det viktigaste för en politiker är att vara bra pÃ¥ bild och i TV. Där de har degraderats till nÃ¥t slags show-businesstyper av sämre snitt.

Vem vet – nästa jul kanske vi pÃ¥ regeringens webbplats fÃ¥r se bilder av Anitra framför granen? Ni kan ju alltid föreställa er.

God Jul!

Den vänsterextremistiska bloggen Erols Anal-yser skriver idag om valet i Bolivia. Det intressanta är vad han skriver om det folkliga motståndet som har funnits mot tidigare presidenter:

Genom massiva mobiliseringar, där gruvarbetare och bönder har vandrat in i huvudstaden La Paz beväpnade med dynamit, har man avsatt president efter president som har försökt pÃ¥dyvla folket sin nyliberala agenda. Vid varje större strid har folk organiserat sig i olika former av demokratiska församlingar valda direkt pÃ¥ arbetsplatser och i bostadsomrÃ¥den – skydds- och kvarterskommittéer, stormöten osv.

Att använda sig av ord som demokrati samtidigt som man beskriver hur gruvarbetare beväpnade med dynamit avsätter presidenter säger en hel del om vilken fin demokratisyn som finns inom avgrundsvänstern.

Inser de inte själva hyckleriet?

Fast det är kanske inte så lätt att förstå när man lever i fablernas värld:

Ett enat, fritt och socialistiskt Latinamerika är på sikt den enda lösningen på Latinamerikas underutveckling.

Jo, socialism har ju alltid varit en väg ut ur underutveckling. Eller hur var det nu igen?

I morse möttes jag av nyheten att en av mina favoritskådisar, birollskungen John Spencer har dött i en hjärtattack. Jag har alltid gillat honom på nåt sätt, även när han spelat både sluskiga och osympatiska karaktärer. Men det är ändå rollen som stabschefen Leo McGarry, i Vita Huset, som har gjort honom till en personlig favorit.

Vita Huset är min absoluta favorit när det gäller dramaserier, och kanske en av de bästa serierna som har gjorts, och fullkomligen dräller av underbara karaktärer gestaltade av fantastiska skådisar. Och John Spencer och hans Leo McGarry är helt klart en av de främsta. Det är inte förvånande att han blev nominerad till en Emmy fem gånger (och vann en) för den rollen. John Spencer var Leo McGarry.

Till sist vill jag avsluta med ett citat från IMDBs forum:

I am one of the world’s biggest West Wing fans, I couldn’t believe it when I read that John Spencer had died. Leo was always the character that the others looked to for guidance, and John Spencer totally embodied that character. At least the Emmy’s gave him an award for his consistently steller performences. We West Wing fans will always love him, but I suppose he will live on in the old episodes, and in his films. John Spencer, we salute you!

I Norge har den nya socialistiska utbildningsministern tagit beslutet att stoppa 150 planerade – varav ett 40-tal redan är godkända – friskolor. Till exempel sÃ¥ har John Bauergymnasiet som har fÃ¥tt tillstÃ¥nd att till hösten 2006 starta pÃ¥ ett tiotal orter i Norge nu fÃ¥tt sitt godkännande fruset. Tanken är att nya friskolor ska stoppas tills en ny friskolelag är klar troligen 2007.

Detta är inte bara ett ideologiskt dilemma för de som gillar friskolor, det är ett demokratiskt problem. Nog för att en ny regering med ny politisk färg gärna vill riva upp gamla beslut, men att stoppa skolor som är godkända enligt gällande lagstiftning i väntan på ny lagstiftning är inget som direkt tyder på en större demokratisk insikt. Det är onekligen så att man börjar tänka på Björn Rosengren.

Den norska oppositionen är – med rätta – förbannad. Ola T. LÃ¥nke frÃ¥n Kristeligt Folkparti säger bl.a:

Statsråden skaper nok en gang usikkerhet og frykt i friskolekretser når han nærmest innfører unntakstilstand på dette området. Først struper han de fristilte skolene i statsbudsjettet, og nå skal utbyggingen stoppes med en lov som skal gis tilbakevirkende kraft

I Sverige har det varit rätt tyst om det hela, men allas vår Ali Esbati är givetvis överförtjust och vill se liknande i Sverige:

Jag hoppas verkligen att den svenska vänstern brett kan inspireras och lyfta upp det självklara kravet på att stoppa privatskolorna och stärka ett gemensamt, högkvalitativt skolväsende.

Det är ju givetvis självklart att en kommunist och vänsterpartist tycker sÃ¥ – friskolor bryter ju mot (minst) tvÃ¥ av socialismens allra heligaste fundament. Nämligen att allt ska ägas gemensamt och att alla ska stöpas i samma form.

Notera ocksÃ¥ hur han konsekvent använder sig av ordet privatskolor istället för det sedan 1985 gängse benämningen friskolor (eller FristÃ¥ende skolor). Även om det handlar om “privatägda” skolor – till skillnad frÃ¥n kommunalt/statligt ägda skolor – sÃ¥ använder han sig givetvis av privatskolor för att vi ska fÃ¥ bilden av elitistiska överklass-skolor med traditioner och ritualer. NÃ¥got som givetvis inte stämmer alls. Det är en försvinnande liten del av Sveriges omkring 700 friskolor som passar in i den klassiska bilden av privatskolor.

Jag undrar vad Esbati menar med “den svenska vänstern brett” som ska lyfta upp detta “självklara krav” egentligen? För Sverige är nämligen inte som Norge. Även om vi har en socialdemokratisk regering och en vänstermajoritet i riksdagen sÃ¥ kommer nog friskolorna att leva kvar i Sverige för mycket lÃ¥ng framtid. Numera är nämligen en förkrossande majoritet av riksdagspartierna för friskolor. Nämligen alla partier utom just vänsterpartiet.

Socialdemokraterna skriver bl.a:

Möjligheten att kunna välja skola är värdefull och de fristående skolorna har en naturlig plats i utbildningsutbudet. Fristående skolor bidrar enligt vår uppfattning till ökad mångfald inom skolväsendet.

Stödtrupperna i Miljöpartiet har en liknande syn:

Vi tror inte att den stora skillnaden mellan skolor handlar om organisationsform eller ägare, utan om innehåll och kvalitet. Vi tror därför att friskolor och kommunala skolor ska ha samma ekonomiska villkor, regelverk och tillsyn. Vi tror att såväl friskolor och kommunala skolor kan utvecklas och effektiviseras och att mångfalden är positiv.

Vi vill ha en mångfald av olika organisationsformer och pedagogiska inriktningar i skolan. Friskolor har bidragit till ökad mångfald och valfrihet och leder till bättre effektivitet i det svenska skolväsendet.

(Jag kan nämna som kommentar här att MPs syn ligger väldigt nära min egna)

SÃ¥ med det i Ã¥tanke sÃ¥ är det en mycket lÃ¥ng uppförsbacke för vÃ¥ra kamrater inom Vänsterpartiet att försöka stoppa de svenska friskolorna – trots att det är ett sÃ¥ “självklart krav”.

Det kan väl inte ha undgått någon vid det här laget att Laila Freivalds återigen förtjänar dumstruten när hon skyller ifrån sig på resebranschen. Det blir liksom så klockrent att man bara gapar när hon svamlar på om uppsagda reseavtal och resebranschens företrädare svarar:

Man ska komma ihåg att UD beslöt om en evakuering av resmålet i samråd med researrangörerna så fort om möjligt. Och det innebar naturligtvis att avtalen mellan resenärerna och reseföretagen bröts.

Skulle vi då efter flodvågskatastrofen på annandagen ha hållit oss till avtalet med kunden på biljetten och låtit kunden stanna kvar två veckor?

Det är så uppenbart att Freivalds fullständigt saknar koll, eller som branschorganisationen Sverige Flygresearrangörer säger i ett pressmeddelande:

Utrikesministern sparkar åt fel håll och visar tyvärr att okunnigheten sträcker sig längre än att inte känna till vad Phuket ligger

Well. det är nästan så att detta kommer som på beställning dagen efter borgarnas, i sammanhanget, lilla fadäs igår.

Tänkte inte skriva nåt mer om nåt ni redan vet, men avslutningsvis vill jag visa en liten bild som är ack så talande:

Det är viktigt att påpeka att i tider av borgerlig oenighet så är det ju inte direkt så att regeringsunderlaget framstår som några samarbetskungar.

Det känns relevant att nämna speciellt när deras lakejer gottar sig Ã¥t “högersplittringen“.

Det finns ett talesätt som heter “man ska inte kasta sten i glashus”. Och för de som mot all förmodan inte begriper vad det betyder (t.ex “motalliansarna”) sÃ¥ har vi alltsÃ¥ här ett ypperligt skolboksexempel.

För nÃ¥gra dagar sen kom den s.k “Tsunamirapporten” som säkerligen ingen har missat, där delar av den svenska regeringen och regeringstjänstemän fick en svidande kritik. Det var egentligen bara för den s.k “alliansen” att skatta sig lyckliga. Här kommer alltsÃ¥ en rapport som pekar ut väsentliga delar av den socialdemokratiska maktapparaten som mer eller mindre inkompetenta.

Borgarna hade alltsÃ¥ nÃ¥got av ett drömläge här – hÃ¥ll er bara enade sÃ¥ är det öppet mÃ¥l liksom. Om bara borgarnas agerande är gemensamt och ligger pÃ¥ en smakfull nivÃ¥ sÃ¥ har de ett bra utgÃ¥ngsläge nu när vi snart gÃ¥r in i ett valÃ¥r. De enda som i all rimlighet kunde förlora pÃ¥ rapporten är den sittande regering.

Jo, vad gör borgarna då?

De börjar käbbla inbördes!

Centerpartiet går tillbaka till sin gamla politik för ett tag, dvs byta åsikt från en dag till en annan vilket leder till hårda omdömen från deras partners i alliansen. KDs ledare säger att

Jag vet inte vad som hänt med centern. Det tycks vara ett haveri i ledarskapet. Partiet tycks har intagit varje tänkbar position och jag förstår inte varför.

Moderaternas Reinfeldt är också putt:

Min bedömning är att Laila Freivalds dagar som utrikesminister är räknade. Det enda som kan stå i vägen för det är den här typen av taktiserande utspel.

Detta är alltså inte direkt de borgerliga kan göra om de vill framstå som ett enat och trovärdigt regeringsalternativ. De som inte ens hade behövt göra speciellt mycket för att framstå som vinnare i den här soppan framstår nu mer som förlorare. Det som kunde fälla en socialdemokratisk regering ser i dagsläget snarare ut att fälla den borgerliga enigheten. Briljant.

Och vem bär egentligen skuld till det hela?

De andra partierna skyller ju alltsÃ¥ allt pÃ¥ centerpartiet för deras Ã¥siktsbyte – och själva vill de avvakta med en eventuell misstroenderöstning till efter vÃ¥rens KU-granskning i ärendet.

Själv vÃ¥gar jag inte ge mig in i skuldfrÃ¥gan. Jag tycker visserligen det hade varit förnämligt om de borgerliga hade kunnat hÃ¥lla sams och enas om en stÃ¥ndpunkt och fortsätta lÃ¥tsas som de vore ett trovärdigt regeringsalternativ – men samtidigt tycker jag det är pÃ¥ sin plats att komma till stÃ¥nd med en misstroendeomröstning snarast. Om inte den kritiken som har framförts frÃ¥n kommissionen mot främst Laila Freivalds skulle räcka till att väcka frÃ¥gan om misstroende sÃ¥ kan man ju undra vad som krävs. Att vänta till vÃ¥ren känns som främst valtaktiska skäl – att man vill ha omröstningen sÃ¥ nära valet som möjligt för att det ska finnas kvar i väljarnas minne.