De senaste mĂ„naderna har det förts en riktig pinpong-debatt om Kuba i den lokala veckoblaskan Jönköping NU. Varannan vecka har olika skogstokiga Castrokramare beskrivit vilket socialistiskt lyckorike den lilla diktaturen Ă€r – och varannan vecka har lite mer kloka mĂ€nniskor förklarat att det Ă€r ganska osmakligt att framstĂ€lla en diktatur som ett föredöme.
En ganska normal Kuba-debatt med andra ord.
Men i senaste numret som kom igÄr har det spÄrat ut fullstÀndigt. Om nu nÄgon tidigare har tagit Castros Nyttiga Idioter pÄ allvar sÄ gÄr inte det lÀngre.
Men för att ni ska hÀnga med i svÀngarna sÄ mÄste vi backa bandet en vecka.
Förra veckan var det med en insÀndare frÄn en partipolitiskt obunden lÀrare. Han var minst sagt förbannad över den bild som SVEK mÄlar upp av Kuba:
Ett av de mer komiska inslagen i Jönköpings insÀndar- och debattflora stÄr svensk-kubanska föreningen för. Skratten sÀtter sig dock i halsen nÀr sansat folk förstÄr att föreningens anhÀngare pÄ fullaste allvar menar att Kuba Àr ett demokratiskt föredöme och borde vara en ledstjÀrna för hur andra lÀnder utformar sina samhÀllen.[...]
Som utövande lÀrare har jag ett uppdrag att verka för demokratisk fostran och kritisk förmÄga. För mig Àr det mycket svÄrt att se hur Castro-Àlskaren William Lopez, tillika lÀrare, kan stimulera sina elever att tÀnka kritiskt nÀr han sjÀlv uppenbarligen inte besitter den förmÄgan.[...]
Demokratins fundament Àr bland annat rÀttsstatlighet, yttrandefrihet, föreningsfrihet och flerpartisystem med möjlighet att avsÀtta dem som styr. Detta föreligger ej i Kuba  landet Àr sÄledes ingen mönsterstat, Ätminstone inte en demokratisk sÄdan.
Ingenstans i insÀndaren stÄr det nÄt om att han vill störta Castro med vÄld, göra Kuba till en amerikansk lydstat, förstöra den kubanska hÀlsovÄrden och liknande. Inte heller nÀmns USAs president Bush och hans eventuella konspirationer mot Kuba.
Enbart kritik mot avsaknade av demokratiska fri- och rÀttigheter.
Detta bör man ha i Ätanke nÀr man dÄ lÀser svaret som dÄ kom i gÄrdagens tidning.
En av SVEKs mer framtrĂ€dande lokala aktivister har nĂ€mligen skrivit ett svar till den ovanstĂ„ende insĂ€ndare. Ett svar som Ă€r sĂ„ hissnande att man undrar om karln Ă€r en produkt av psykvĂ„rdsreformen pĂ„ 90-talet. Under rubriken “ReaktionĂ€r lĂ€rare” skriver han bl.a:
USA och [lÀraren] vill desperat ÄtergÄ till det US-amerikanska styret som rÄdde innan kubanerna under ledning av Fidel Castro blev herrar i sitt eget hus.
[lÀraren] vill tillbaka till den tid dÄ medellivslÀngden var 30 Är kortare Àn nu, dÄ barnadödligheten var tio gÄnger sÄ hög, dÄ hunger och arbetslöshet var ett gissel, dÄ hÀlsovÄrd och utbildning var förbehÄllen de rika.[...]
Bush och [lÀraren] mÄ vilja ha tillbaka den tiden. Kubanerna vill det inte!
Notera hĂ€r hur “snyggt” Castros nyttiga idiot fullstĂ€ndigt undviker Ă€mnet, det demokratiska underskottet pĂ„ Kuba, genom att ge sig in i en i sammanhanget fullstĂ€ndigt irrelevant diskussion. Det finns ingen (jag lovar) i Kuba-debatten som skulle ha pĂ„stĂ„tt att det var bĂ€ttre förr. Men i begĂ„vningsreserven inom SVEK har man sĂ„nna vanförestĂ€llningar och fantasier att varenda angrepp pĂ„ Castros k0mmunistiska diktatur Ă€r dikterad av USA och en lĂ€ngtan tillbaka till den förra diktaturen. Jag blir bara sĂ„ trött pĂ„ den typen av resonemang. Men det bevisar ocksĂ„ att det Ă€r fullstĂ€ndigt omöjligt att resonera med mĂ€nniskor dĂ€r hjĂ€rntvĂ€tten för lĂ€nge sedan har slagit över i ren galenskap.