Castro-kramare utan alla hästar i stallet.

De senaste månaderna har det förts en riktig pinpong-debatt om Kuba i den lokala veckoblaskan Jönköping NU. Varannan vecka har olika skogstokiga Castrokramare beskrivit vilket socialistiskt lyckorike den lilla diktaturen är – och varannan vecka har lite mer kloka människor förklarat att det är ganska osmakligt att framställa en diktatur som ett föredöme.

En ganska normal Kuba-debatt med andra ord.

Men i senaste numret som kom igår har det spårat ut fullständigt. Om nu någon tidigare har tagit Castros Nyttiga Idioter på allvar så går inte det längre.

Men för att ni ska hänga med i svängarna så måste vi backa bandet en vecka.

Förra veckan var det med en insändare från en partipolitiskt obunden lärare. Han var minst sagt förbannad över den bild som SVEK målar upp av Kuba:

Ett av de mer komiska inslagen i Jönköpings insändar- och debattflora står svensk-kubanska föreningen för. Skratten sätter sig dock i halsen när sansat folk förstår att föreningens anhängare på fullaste allvar menar att Kuba är ett demokratiskt föredöme och borde vara en ledstjärna för hur andra länder utformar sina samhällen.[…]

Som utövande lärare har jag ett uppdrag att verka för demokratisk fostran och kritisk förmåga. För mig är det mycket svårt att se hur Castro-älskaren William Lopez, tillika lärare, kan stimulera sina elever att tänka kritiskt när han själv uppenbarligen inte besitter den förmågan.[…]

Demokratins fundament är bland annat rättsstatlighet, yttrandefrihet, föreningsfrihet och flerpartisystem med möjlighet att avsätta dem som styr. Detta föreligger ej i Kuba – landet är således ingen mönsterstat, åtminstone inte en demokratisk sådan.

Ingenstans i insändaren står det nåt om att han vill störta Castro med våld, göra Kuba till en amerikansk lydstat, förstöra den kubanska hälsovården och liknande. Inte heller nämns USAs president Bush och hans eventuella konspirationer mot Kuba.

Enbart kritik mot avsaknade av demokratiska fri- och rättigheter.

Detta bör man ha i åtanke när man då läser svaret som då kom i gårdagens tidning.

En av SVEKs mer framträdande lokala aktivister har nämligen skrivit ett svar till den ovanstående insändare. Ett svar som är så hissnande att man undrar om karln är en produkt av psykvårdsreformen på 90-talet. Under rubriken ”Reaktionär lärare” skriver han bl.a:

USA och [läraren] vill desperat återgå till det US-amerikanska styret som rådde innan kubanerna under ledning av Fidel Castro blev herrar i sitt eget hus.
[läraren] vill tillbaka till den tid då medellivslängden var 30 år kortare än nu, då barnadödligheten var tio gånger så hög, då hunger och arbetslöshet var ett gissel, då hälsovård och utbildning var förbehållen de rika.[…]
Bush och [läraren] må vilja ha tillbaka den tiden. Kubanerna vill det inte!

Notera här hur ”snyggt” Castros nyttiga idiot fullständigt undviker ämnet, det demokratiska underskottet på Kuba, genom att ge sig in i en i sammanhanget fullständigt irrelevant diskussion. Det finns ingen (jag lovar) i Kuba-debatten som skulle ha påstått att det var bättre förr. Men i begåvningsreserven inom SVEK har man sånna vanföreställningar och fantasier att varenda angrepp på Castros k0mmunistiska diktatur är dikterad av USA och en längtan tillbaka till den förra diktaturen. Jag blir bara så trött på den typen av resonemang. Men det bevisar också att det är fullständigt omöjligt att resonera med människor där hjärntvätten för länge sedan har slagit över i ren galenskap.

En kortis.

Jag har ju inte kommenterat Lars Ohlys utspel om att inte kalla sig kommunist, det har ju så många andra redan gjort. Men däremot så har jag hittills inte sett någon som har skrivit den mest uppenbara kommentaren av alla. Så då får jag göra det själv:

Same shit – different name!

Briljant på plan – idiot i politiken.

Diego Maradona är otvivelaktigt en av världens bästa fotbollsspelare genom tiderna, det går inte att komma ifrån (trots att han ibland fick hjälp från ovan…), men när det kommer till politiska frågor är han ungefär lika hjärnskadad som den genomsnittliga kulturarbetaren.

Fotbollsikonens senaste tilltag är nämligen att i TV gulla med Fidel, där de bland annat avhandlade äggmökssocialisternas favoritmördare Che Guevara. Och för att visa tittarna att det inte handlade om en objektiv intervju på något sätt så visade Maradona stolt upp en av sina tatueringar – till Fidels stora förtjusning. Tatueringen föreställde nämligen inget annat än diktatorns fagra (eh…) och skäggiga nuna.

Diego Armando Maradona är därför inte längre enbart en föredetta begåvad bollspelare, han är numera även en s.k. nyttig idiot som ger Skägget ännu mer positiv uppmärksamhet än vad han förtjänar.

Så kan det gå av allt för mycket intag av diverse suspekta substanser. Så, kids, kom ihåg detta: KNARKA FÖR HELVETE INTE!

Uppdatering:
Dennis trodde att min rubrik handlade om Thomas Bodström eller Lars Ohly, men även om de båda är idioter i politiken så kan man inte beskylla nån av dem för att vara briljanta på plan. Bodström var på sin höjd rätt medioker allsvensk fotbollsspelare, och när det gäller Ohly kan man inte ens vara säker på att han har varit på en fotbollsplan överhuvudtaget…