Idag skickade Folkpartiet ut ett pressmeddelande om hur man ska göra för att förhindra att kravaller liknande de i Frankrike även bryter ut i svenska “utanförskapsomrÃ¥den”. Som sÃ¥ ofta när det gäller folkpartistiska förslag idag sÃ¥ är det en blandning av en del bra förslag (eller Ã¥tminstone hyfsade) och en dos populism.
Även om de har med förslag om hårdare diskrimineringslagar, avidentifierade jobbansökningar, kunskapsgarantier och sysselsättningsmål så är ändå rubriken så talande för den batongväg som Folkpartiet allt mer reser på:
Fler närpoliser i utanförskapsområden
Om detta skriver de bl.a:
Trygghet i Sveriges utsatta bostadsområden kräver polisnärvaro och aktivt samarbete med de boende. Antalet närpoliser bör därför tredubblas i utanförskapsområden, och ska tillsammans med andra aktörer mobilisera det civila samhället för ökad trygghet.
Nog kan det säkerligen behövas fler poliser, det vet jag inte. De skriver nämligen inte hur mÃ¥nga som finns i dag i “utanförskapsomrÃ¥dena”. Det kanske – som i sÃ¥ mÃ¥nga andra fall – räcker med att organisera om polisen. Helt enkelt se till att poliser gör polisers jobb.
Det vet jag inte.
Men när man sÃ¥ hÃ¥rt trycker pÃ¥ att det behövs ökad polisnärvaro, t.o.m i rubriken, sÃ¥ fÃ¥r i alla fall jag bilder framför mig som inte är speciellt trevliga – där poliser patrullerar runt i problemklassade omrÃ¥den för att hÃ¥lla medborgarna i schack. Jag har en känsla av att fler synliga poliser i vissa omrÃ¥den inte skulle förbättra situationen – tvärtom förstärka synen pÃ¥ att de som bor där bara ställer till problem.
Jag är inte direkt övertygad om att det kan förhindra kravaller så som Folkpartiet önskar, utan att det snarare anses vara provocerande.
Däremot är det viktigt, givetvis, att det finns poliser även i förortsområden. Dit de boende kan gå och få hjälp på samma villkor som andra boende och medborgare i landet.
Men det är inte, som sagt var, den bilden jag fÃ¥r av Folkpartiets förslag. Speciellt inte när det kallas för “krisprogram” och “akuta Ã¥tgärder” för att förhindra kravaller.
Det finns en risk att det tolkas som:
- Nu brÃ¥kar “blattarna” i Frankrike, nu fÃ¥r vi se till att skicka in poliser till förorterna sÃ¥ vÃ¥ra hÃ¥ller sig lugna.
Sen är jag heller inte lika oroad för att liknande kravaller skulle utbryta i Sverige. Jag tror det ligger en del i vad Ingrid Hedström skriver i DN:
Men det finns också något mycket franskt i proteströrelsen. För det finns i Frankrike med dess stolta revolutionära tradition en häpnadsväckande stor tolerans för folk som välter och bränner saker, vare sig det är arga bönder, strejkande lastbilschaufförer eller globaliseringsmotståndare, och även de revolterande förortsungdomarna tycks åtnjutna en del av den toleransen.
(Nu börjar ju iofs kravallande bli en svensk folksport också, dock inte speciellt stolt. Så det finns en risk att några ur tok-, gap- och stenkastarvänstern lämnar sina trygga innerstadslägenheter för att åka ut till förorterna och hetsa fram lite kravaller.)
Nu känns det som jag mÃ¥ste Ã¥terknyta till den här postens rubrik “Utspelet som kom av sig”. vad jag menar är att Folkpartiets pressmeddelande och polisutspel liksom inte blev nÃ¥got. De gav inga stora rubriker, och jag har inte ens hittat nÃ¥gra andra bloggare än som har nämnt det. Min gissning är att mainstreammedia och bloggare börjar bli lite trötta pÃ¥ de ständigt Ã¥terkommande “Ställa krav är att bry sig”-utspelen som kommer frÃ¥n Sveriges “liberala” parti.
Själv kände jag mest för att det var dags att skriva ett längre inlägg igen…