Och så var vi där igen…

Idag har Esbatis Folkbildningsinstitut bl.a lärt oss att Stockholm Spectator:

utmärks bland annat av patologiskt islamhat (och det har ju verkligen saknats i den allmänna debatten på senare tid…) samt persondrev mot skribenter som ifrågasätter USA:s bombturnéer eller Israels raspolitik.

(Att Esbatis Folkbildningsinstitut själv bedriver ett persondrev mot alla som ifrågasätter kommunismens sanningar kan vi lämna därhän).

Vi får även lära oss att den nya liberalismen handlar om att

i tilltagande grad om att befria människor i tredje världen från sina länder och liv, samtidigt som vi blir befriade från möjligheten att diskutera det.

Eller varför inte:

Borgerligheten är desperat efter regeringsmakten, men fastnar i den lilla haken att väldigt många människor ogillar borgerlig politik. Räkna därför med en USA-inspirerad, aktivt nedsmutsad valrörelse från det hållet.

Egentligen är det mesta från Esbatis Folkbildningsinstitut så absurt att man inte ens orkar kommentera det. Eller rättare sagt, det går faktiskt knappt att göra det. Det blir som att förklara darwinismen för en bibeltroende kreationist – en omöjlig uppgift.

Men det kan vara intressant med kommentaren om att ”väldigt många människor ogillar borgerlig politik” samtidigt som man företräder ett parti på avgrundens kant som lockar kanske 4-5 % av väljarkåren, samtidigt som de borgerliga partierna ser ut att locka runt hälften. Nog för att kommunisterna alltid har sett sig som de sanna företrädarna för folket, men med facit i hand blir det rent skrattretande löjligt.

Och att komma med insinuationer om att borgerligheten kommer att föra en nedsmutsad valrörelse samtidigt som man driver en blogg som går ut på nedsmutsning av den offentliga debatten, eller gödselspridning på ren svenska, är att ta i. Och betänk också att den hittills mest aktiva smutskampanjen just nu förs från vänsterhåll.

Esbatis Folkbildningsinstitut ligger inte på latsidan när det gäller att föra ut Sanningen till oss stackars lurade svenskar. Som om inte dagens sörja var tillräckligt så skrev han så sent som igår om hur USA har lurat FN till att stödja den militära närvaron i Afganistan:

FN har en gång i tiden – under hårt amerikanskt tryck – gett ett allmänt outsourcingmedgivande till den trupp som svenska soldaterna agerar inom, för att bland annat garantera säkerhet för FN-personal i Kabulområdet.

Det intressanta här, vilket även nämns bland kommentarerna till texten, är att FN-mandat, som vänstern så gärna hänvisar till när USA agerar på egen hand, faktiskt inte betyder någonting när FN väl har gett mandat till USA. Kärnfrågan är alltså inte huruvida det är rätt eller fel om USA har FNs stöd. FN används enbart som slagträ så länge de inte ställer sig på USAs sida – vad frågan än gäller.

FN är alltså som Amnesty något som bara hänvisas till när det passar geggvänsterns (den yttersta kanten av den stora och diversifierade ”vänstern”) egna syften. Som exempel så brukar det vara så här:

Om Amnesty, med rätta, kritiserar brott mot mänskliga rättigheter som begås i ”kriget mot terrorismen” av USA eller dess allierade så är de en organisation att lita på. Om de däremot, med rätta, kritiserar brott mot mänskliga rättigheter som begås av trevliga små länder som Nordkorea, Kuba eller andra hur det brunröda gardets favoriter så agerar organisationen enbart i USAs intresse, troligen på grund av påtryckningar från CIA – eller någon annan bokstavsorganisation.

(Detta är signifikant för i princip alla organisationer som agerar för att stärka mänskliga rättigheter.)

Personligen tycker jag givetvis det är djupt tragiskt att svenska soldater dör – men de är väl införstådda med riskerna som finns idag. Att agera i utlandstjänst idag är nåt helt annat än det var för 20 år sen då de flesta svenskar i utlandstjänst drog några vändor till Cypern där de i behagligt klimat genomförde ett välbetalt uppdrag som var obetydligt farligare än att gå över ett övergångsställe i en svensk stad.

Det är därför befriande att se vilken fattning svenska politiker har tagit dödsbudet på (för att anknyta till den här ledaren). Samtliga partier i Sveriges riksdag, utan just Vänsterpartiet, anser att den svenska närvaron i Afganistan bör fortsätta – och t.o.m utökas. Kanske har Vänsterpartiet insett något som resten av Sveriges politiker har missat, kanske har Esbatis Folkbildningsinstitut rätt när de som försvarar truppnärvaron tänker ”kolonialt”. Men det troliga är att de i denna frågan faktiskt har tokfel (oväntat va?). Att de faktiskt låter sitt USA-hat överskugga tankar om vad som verkligen vore bäst för Afganistan i dagens känsliga läge.

Målet måste givetvis vara, både i Afganistan och Irak, att på sikt lämna länderna och ge dem fullständigt självstyre. Men som det ser ut nu så skulle omedelbara trupptillbakadraganden enbart leda till att störta ner dem i ännu större kaos, troligtvis inbördeskrig.

Det handlar inte om kolonialism, det handlar om ansvar. Att inte lämna utsatta människor vind för våg. Det om något borde väl den så solidariska vänstern bry sig om?

7 reaktioner till “Och så var vi där igen…”

  1. > Målet måste givetvis vara, både i
    > Afganistan och Irak, att på sikt
    > lämna länderna och ge dem
    > fullständigt självstyre.

    Varför måste det vara målet? Jag skulle mycket hellre se att målet vara att införa personlig frihet och rikedom för individerna i området. Om de sedan är en egen stat, 51:a delstaten eller ett nytt svenskt län slår mig som en helt oviktig detalj.

    Men jag har å andra sidan aldrig förstått varför ni andra hetsar upp er så över de där imaginära linjerna på marken.

  2. Helt lysande inlägg, tack! Fanatiker på vänsterkanten tror sig ha monopol på godhet. Men deras hyckleri vet knappt några gränser. Bra att du sätter fingret på ett antal ömma punkter. Nu fick du knockout på Esbati… dock inbillar jag mig inte att han eller hans bihang kommer fatta det själva.

  3. apa: egentligen har du ju rent ”filosofiskt” (eller vad man ska kalla det) rätt. Nationsgränser är ju oväsentliga. Men så länge världen ser ut som den gör, med dess uppbyggnad så måste nog även självstyre vara ett mål…

    Marcus o Ka Kui: tack så mycket!

  4. Spectator-figurerna är ju ganska lika Esbati, så jag har knappast något hopp om att det blir trevligare om NM nu ska ansvaras för av Billy McCormac.

    När jag först hörde om Spectator trodde jag att det faktiskt skulle vara allsidig mediekritik, men vad jag bedrog mig. Den enda journalistik som kritiseras är sådan som vänder sig mot USA (precis som Norbergs kritik mot public service) och detta görs av människor som jämfotahoppande njuter av att hacka på Sverige som sådant.

    Nåja, nu var det ju Esbati det gällde. Men det är märkligt vilken uppfinningsrikedom människan har när det gäller polemik och ensidighet, så på min interna Hall of Shame står Spectator och Esbati i samma ringhörna.

  5. Apa:

    Du har rätt till en punkt.
    Men förutom personlig frihet, så krävs också frihet att vara med och påverka samhället där man lever. I detta ingår identifikation med detta samhälle, något som kraftigt försvåras om man upplever sig som ockuperad.

  6. Jöns,

    Jag håller med att Spectator har ett ganska smalt ämnesval. Däremot har de faktiskt fått rätt ett antal gånger (precis som TT-kritik, en annan ‘one-issue’ mediakritisk blog). Att likställa SS eller TTK med Esbati funkar bara på ytan. SS och TTK gör oftast mycket väl underbyggda granskningar. Esbati argumenterar på ett (medvetet?) fel och vilseledande sätt.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.