Idag har Esbatis Folkbildningsinstitut bl.a lärt oss att Stockholm Spectator:

utmärks bland annat av patologiskt islamhat (och det har ju verkligen saknats i den allmänna debatten pÃ¥ senare tid…) samt persondrev mot skribenter som ifrÃ¥gasätter USA:s bombturnéer eller Israels raspolitik.

(Att Esbatis Folkbildningsinstitut själv bedriver ett persondrev mot alla som ifrågasätter kommunismens sanningar kan vi lämna därhän).

Vi får även lära oss att den nya liberalismen handlar om att

i tilltagande grad om att befria människor i tredje världen från sina länder och liv, samtidigt som vi blir befriade från möjligheten att diskutera det.

Eller varför inte:

Borgerligheten är desperat efter regeringsmakten, men fastnar i den lilla haken att väldigt många människor ogillar borgerlig politik. Räkna därför med en USA-inspirerad, aktivt nedsmutsad valrörelse från det hållet.

Egentligen är det mesta frÃ¥n Esbatis Folkbildningsinstitut sÃ¥ absurt att man inte ens orkar kommentera det. Eller rättare sagt, det gÃ¥r faktiskt knappt att göra det. Det blir som att förklara darwinismen för en bibeltroende kreationist – en omöjlig uppgift.

Men det kan vara intressant med kommentaren om att “väldigt mÃ¥nga människor ogillar borgerlig politik” samtidigt som man företräder ett parti pÃ¥ avgrundens kant som lockar kanske 4-5 % av väljarkÃ¥ren, samtidigt som de borgerliga partierna ser ut att locka runt hälften. Nog för att kommunisterna alltid har sett sig som de sanna företrädarna för folket, men med facit i hand blir det rent skrattretande löjligt.

Och att komma med insinuationer om att borgerligheten kommer att föra en nedsmutsad valrörelse samtidigt som man driver en blogg som går ut på nedsmutsning av den offentliga debatten, eller gödselspridning på ren svenska, är att ta i. Och betänk också att den hittills mest aktiva smutskampanjen just nu förs från vänsterhåll.

Esbatis Folkbildningsinstitut ligger inte på latsidan när det gäller att föra ut Sanningen till oss stackars lurade svenskar. Som om inte dagens sörja var tillräckligt så skrev han så sent som igår om hur USA har lurat FN till att stödja den militära närvaron i Afganistan:

FN har en gång i tiden – under hårt amerikanskt tryck – gett ett allmänt outsourcingmedgivande till den trupp som svenska soldaterna agerar inom, för att bland annat garantera säkerhet för FN-personal i Kabulområdet.

Det intressanta här, vilket även nämns bland kommentarerna till texten, är att FN-mandat, som vänstern sÃ¥ gärna hänvisar till när USA agerar pÃ¥ egen hand, faktiskt inte betyder nÃ¥gonting när FN väl har gett mandat till USA. KärnfrÃ¥gan är alltsÃ¥ inte huruvida det är rätt eller fel om USA har FNs stöd. FN används enbart som slagträ sÃ¥ länge de inte ställer sig pÃ¥ USAs sida – vad frÃ¥gan än gäller.

FN är alltsÃ¥ som Amnesty nÃ¥got som bara hänvisas till när det passar geggvänsterns (den yttersta kanten av den stora och diversifierade “vänstern”) egna syften. Som exempel sÃ¥ brukar det vara sÃ¥ här:

Om Amnesty, med rätta, kritiserar brott mot mänskliga rättigheter som begÃ¥s i “kriget mot terrorismen” av USA eller dess allierade sÃ¥ är de en organisation att lita pÃ¥. Om de däremot, med rätta, kritiserar brott mot mänskliga rättigheter som begÃ¥s av trevliga smÃ¥ länder som Nordkorea, Kuba eller andra hur det brunröda gardets favoriter sÃ¥ agerar organisationen enbart i USAs intresse, troligen pÃ¥ grund av pÃ¥tryckningar frÃ¥n CIA – eller nÃ¥gon annan bokstavsorganisation.

(Detta är signifikant för i princip alla organisationer som agerar för att stärka mänskliga rättigheter.)

Personligen tycker jag givetvis det är djupt tragiskt att svenska soldater dör – men de är väl införstÃ¥dda med riskerna som finns idag. Att agera i utlandstjänst idag är nÃ¥t helt annat än det var för 20 Ã¥r sen dÃ¥ de flesta svenskar i utlandstjänst drog nÃ¥gra vändor till Cypern där de i behagligt klimat genomförde ett välbetalt uppdrag som var obetydligt farligare än att gÃ¥ över ett övergÃ¥ngsställe i en svensk stad.

Det är därför befriande att se vilken fattning svenska politiker har tagit dödsbudet pÃ¥ (för att anknyta till den här ledaren). Samtliga partier i Sveriges riksdag, utan just Vänsterpartiet, anser att den svenska närvaron i Afganistan bör fortsätta – och t.o.m utökas. Kanske har Vänsterpartiet insett nÃ¥got som resten av Sveriges politiker har missat, kanske har Esbatis Folkbildningsinstitut rätt när de som försvarar truppnärvaron tänker “kolonialt”. Men det troliga är att de i denna frÃ¥gan faktiskt har tokfel (oväntat va?). Att de faktiskt lÃ¥ter sitt USA-hat överskugga tankar om vad som verkligen vore bäst för Afganistan i dagens känsliga läge.

Målet måste givetvis vara, både i Afganistan och Irak, att på sikt lämna länderna och ge dem fullständigt självstyre. Men som det ser ut nu så skulle omedelbara trupptillbakadraganden enbart leda till att störta ner dem i ännu större kaos, troligtvis inbördeskrig.

Det handlar inte om kolonialism, det handlar om ansvar. Att inte lämna utsatta människor vind för våg. Det om något borde väl den så solidariska vänstern bry sig om?