Tillbaka till medeltiden.

I San Francisco har en man dömts till att sitta utanför ett postkontor med en skylt runt halsen med texten:

Jag stal post. Det här är mitt straff.

Det är en bissar återgång till historiska tiders skampåle, samt att det enligt all logik borde bryta mot den amerikanska konstitutionens åttonde tillägg, som förbjuder ”cruel and unusual punishments”. eller borde och borde, det är amerikanska Högsta Domstolen har kommit fram till att det inte gör det. Så även om det låter märkligt så är jag inte jurist och inte tillräckligt insatt i amerikansk juridik för att veta var gränsen går.

Vad som däremot är intressant är att Aftonbladet har en fråga, till sina läsare, som lyder:

Borde ”skamstraffet” återinföras i Sverige?

Just nu har knappt 6000 röstat, och utav dom har drygt 81% valt Ja.

Jag hoppas verkligen att det inte på något sätt är representativt för svenska folkets åsikt*. För jag kan inte tänka mig att de verkligen vill vrida tillbaka klockan sisådär 200 år när det kommer till rättsskipning. Vad är nästa steg? Hugga av händer av tjuvar? Offentliga halshuggningar?

Det kanske kan tyckas som en skitfråga egentligen, men faktum är att om en stor andel av befolkningen faktiskt hyser – kanske på grund av okunskap – rätt reaktionära åsikter om frågor kring exempelvis brott och straff så öppnar det upp för ganska otäcka populistiska politiska alternativ. Så just därför kan en till synes kuriös småsak i Kalifornien faktiskt få konsekvenser även här.


Fotnot*: Dock skulle jag inte bli förvånad om det trots allt rör sig om ett stort antal som tycker ”skamstraff” är okej, speciellt med tanke på att 41% av de mellan 15-29 år och 47 % av de mellan 30-49 år i Sverige är för dödsstraff. Och med tanke på att ”skamstraff” bara är en vild västanfläkt mot att ta en annan människas liv så…

17 reaktioner till “Tillbaka till medeltiden.”

  1. Jag saknar något i ditt inlägg, nämligen varför ett sådant skamstraff ska vara mera primitivt eller ‘cruel’ än t ex frihetsberövande. Du tar för givet att bara för att det är gammalt att det måste vara sämre. Lite funderingar kring straffets karaktär och funktion vore på sin plats.

    Jag tycker att man skulle kunna argumentera för att skamstraff snarare är mera humana än t ex fängelse, om de utformas rätt och används på rätt personer. Då ska dock syftet vara en rehabiliterande skam, dvs att personens offentliga erkänande av skuld öppnar för att man sedan blir förlåten.

    Så funkade det “för 200 år sedan“ i små samhällen med skampålen. Visst fick man ruttna tomater kastade på sig, men efteråt var alla kompisar igen. Är det verkligen sämre än fängelse? Blev man inlåst kunde familjen svälta ihjäl ju. Så enkelt är inte frågan tycker jag.

  2. Ka Kui har en väldigt bra poäng. Har själv aldrig tänkt i dom banorna faktiskt. Jag kan även se skamstaff som ett lättare sätt för ”folk” att förlåta ett brott. Just att brottslingar fortfarande ses som brottslingar efter avtjänat fängelsestraff är ju faktiskt ett problem. Det vore som om man betalat tillbaka ett banklån men ändå ses som skuldsatt.

  3. ”cruel and unusual punishments”

    USA får nog anses lite medeltida. (De längtar väl efter att få en historia värd benämningen)

    En gång flög jag mellan San Diego och Los Angeles.

    När alla satt sig ombord och väntade på avfärd, kom de sista passagerarna. En kedjefånge och två fångvaktare. Fången fick med rasslande kedjor kring fötterna, en kedja upp till handbojorna, vandra genom hela mittgången och sätta sig längst bak. Tala om skamstraff.

    Min kollega och jag trodde inte våra ögon. Men av reaktionen av de andra passagerarna att döma, så ansågs det fullt normalt.

    Så nog är dom rätt medeltida därborta i vissa avseenden.

  4. Det är möjligt att man kan ha stamstraff som alternativ till fängelse, dvs att en dömda får välja själv – två månader i fängelse eller skamstraff – typ.

    Men samtidigt – skamstraff är ju till för att enbart peka ut en brottsling, typ ”titta på den idioten”. Jag är t.ex inte säker på att alla blev kompisar igen, det kan snarare också vara så personen ifråga blev utfryst av det omgivande samhället.

    Grundtanken med skamstraff är ju trots allt förnedringstanken, och kan man komma ifrån det så kanske det är möjligt. Oavsett vad man tycker om brott och brottslingar så finns det inget egenvärde i att utsätta brottslingar för förnedring.

  5. Som jag förstod det så blev den här killen inte tvungen att stå där med skylten runt halsen. Det var fritt fram för honom att stanna i fängelse istället.

    Sedan ingick det i skamstraffsalternativet att han föreläste om sitt brott. Det är där som han får möjlighet att presentera sig offentligt som en ångerfull människa som gjorde ett felsteg och vill nu göra rätt för sig. Det är där man hittar återanpassningsbiten i det hela.

    Alternativet hade varit att han satt av hela straffet i fängelse. Är det så hemskt ‘medeltida’ att ha erbjudit honom möjligheten till villkorlig frigivning?

  6. Ursäkta att jag skriver så mycket, men jag kom på en viktig sak till.

    Du gör kopplingen skamstraff/dödstraff, som om anhängare av det ena anses ofta vara anhängare av det andra.

    Detta motsvarar inte alls verkligheten i debatten i USA. Där finns det visserligen starka reaktionära krafter, men de har inte speciellt mycket inflytelse på just San Francisco, snarare tvärtom.

    Dödsstraffsförespråkare i USA skulle snarare tycka att det var för mjukt och ‘liberalt’ (i amerikansk betydelse) att låta honom slippa fängelse så lätt. Detta är jag övertygad om efter att länge ha följt politiska debatt i amerikanska internetfora.

    För att jämföra med sverige, man har testet en metod där unga förövarna träffar sina offer och båda parter pratar ut om alla känslor och tankar som var inblandade i händelsen. Detta har fungerat väldigt bra, men förutsätter att förövarna är rätt unga och inte förhärdade brottslingar. Det senare blir man lätt av att sitta inne.

    Men just de här metoderna anklages av reaktionära för att vara slappa, vänster, PK, du vet, hela litanin av olika sätt att dalta på.

    Jag tror att du gör lite vanskliga kopplingar här när du raskt kopplar skamstraff med dödsstraffsanhängare.

    Tack ändå för att du tar upp vad som är en intressant, men inte så enkel, fråga.

  7. Ka Kui: det gör inget om du skriver mycket speciellt när du för fram intressanta åsikter.

    Jag köper helt kravet att han exempelvis måste föreläsa för studenter, det ser jag inte som ett skamstraff. Däremot att han tvingas sitta utanför posten med en skylt är bara en typ av förnedring som jag inte tycker hör hemma i ett modernt samhälle.

    Likaså tycker jag att det är BRA när unga förövare får träffa sina offer. Det vänder jag mig inte emot.

    Det jag ser som skamstraff är tanken på att visa upp förövare till ALLMÄN beskådan där de får utstå spott och spe från en allmänhet som kanske inte ens är drabbade. En modern variant av stupstocken helt enkelt. Och även om konservativa kanske heller låser in folk, så tror jag en hel del vill se både förndedring och inlåsning.

    Men jag är helt klart för nya alternativ, som samtal o föreläsningar som du nämner.

  8. Notera också att frågan på aftonbladet faktiskt inte handlar om att testa nya alternativ till fängelse utan om att ”Återinföra skamstraffet”.

  9. Daniel: Tyvärr finner jag inte undersökningen särskilt förvånande. Jag provade om det gick att rösta fler gånger, men det verkade inte så – så det är troligen närmare 10000 som röstat och då är det nog representativt. Så nog finns det grogrund för populism.

    Alexander: Jag håller med dig om att brottslingar ofta ses som skyldiga även efter avtjänat straff. En viktig orsak till detta tror jag är gamla attityder i stil med ”en gång tjuv, alltid tjuv”.

  10. Att folk på AB röstar för sk. ”skamstraff” beror enbart på missnöje med den syn på brott och brottslingar staten idag står för, dvs bara rättigheter och inga skyldigheter. Det är inte svårare än så.

  11. Uppfattningen att svenska staten bara ger brottslingar rättigheter (och inga skyldigheter) är i sig baserad på okunnighet. Men visst beror ofta missnöje på det.

  12. Kalles och Jöns kommentarer är väldigt intressanta, framför allt sedda tillsammans.

    Jag tror man kan konstatera att det finns ett utbrett missnöje med att brottslingar kommer undan ”för enkelt”, men delar av det missnöjet grundar sig på felaktiga föreställningar. Vilket skulle betyda att det hela mer är en folkbildningsfråga än något annat.

    Tyvärr är det nog inte hela svaret, då skulle det vara (förhållandevis) enkelt att råda bot på situationen. Men de svenska straffsatserna/praxis och det svenska rättsmedvetandet har glidit isär något. Det är allvarligt, eftersom tilltron till vårt rättssamhälle helt är beroende av att dessa två saker är någorlunda harmoniska.

    Det verkar naturligtvis åt båda hållen, vissa straff ses som för hårda i förhållande till brottet – och vad värre är i förhållande till straff för andra brott. Andra brott har en straffsats som får kreti och pleti att gå i taket för att den är för mesig.

    Vi har fortfarande rester kvar av 70-talets syn på straff, där straffvärdet nästan sattes på undantag gentemot den så kallade fångvården. Jag är inte generellt emot att vårda fångar för att undvika återfall, i den mån det går – men oavsett hur konstruktivt det är krävs i det allmäna rättsmedvetandet ett STRAFF som står i proportion till brottet.

    Media har en del skuld i frågan, när de slår upp fall med förment veka straff, eller konstiga domar, som smaskigt förstasidesstoff – ofta utan något som helst djup, eller någon förståelse för sakförhållandet. Men sant är (verkar vara) att många straffsatser i verkligheten är vekare än vad folk i allmänhet tycker de borde vara. Ergo: Folk hoppar på vad idiotiska idéer som helst, bara det innebär mer kännbara straff.

    Det är oroande.

    Jag har debatterat en hel del med konservativa amerikaner om rättsfall och straff. Det finns en närmast medeltida syn på brottslingar och straff hos många av dem. Ibland har det inte ens gått att diskutera, lika lite som det går att diskutera Darwin med en livets ordare.

  13. Ka Kui slår huvudet på spiken här. Ingen framför varför skamstraff är dåliga förutom att ”de är gamla” eller ”vi har utvecklats” vilket inte är mycket till argument.

    Varför är det grymt och ovanligt att sitta utanför posten med en skylt som säger ”jag stal post”? Det var ju faktiskt detta vederbörande gjorde. Tycker man det verkar extremt förnedrande att hamna i en sådan situation finns det ett idiotsäkert sätt att undvika det: stjäl inte post.

    Jag skulle vilja påstå att om skamstraff faktiskt visar sig vara ett effektivt sätt att avskräcka och/eller rehabilitera brott är det statens skyldighet att använda det.

    Rättsväsendets syfte är att skydda oskyldiga människor mot brott, inte att PK-dalta med dömda brottslingar.

  14. bättre finns det väl inte, det ska kännas att man gjort fel, antingen riktiga livstidstraff eller skamstraff + böter

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.