I fablernas värld.

Det är ingen nyhet på något sätt, men alltid lika roligt – och tyvärr alltid lika aktuellt. Jag talar givetvis om kommunisternas fantasivärld. Vad sägs t.ex om:

Under socialismen och kommunismen ägs produktionsmedel och andra samhällets tillgångar gemensamt av det arbetande folket. Ingen har rätt att utsuga någon annan.
Socialismen uppkommer ur kapitalismen, och i det socialistiska samhället fördelas resurserna efter principen: ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter arbetsinsats”. Detta blir möjligt just genom att man tillämpar gemensamt ägande av produktionsmedlen och att man planerar ekonomin. Samtidigt existerar dock fortfarande rester från gamla samhällssystem. Folket kommer därför att behöva en statsapparat för att beskydda sina landvinningar och trycka ner det kapitalistiska motståndet.
Under socialismen kommer produktionen att utvecklas och öka, samtidigt som människors attityder kommer att förändras. Socialismen uppmuntrar nämligen kollektivt tänkande framför individuellt lycksökeri. Klassuppdelningen kommer att brytas ner och behovet av en stat kommer att minska för att slutligen upphöra. Detta skapar förutsättningarna för socialismens övergång i sin andra fas, kommunismen. I det kommunistiska samhället fördelas resurserna efter principen: ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”.

På tal om utveckling och ökning av produktionen – Sydkorea har en BNP/capita på ca. 10 000 dollar om året, och Nordkoreas ligger på (troligen) strax under 800 dollar, med en ekonomi i fritt fall – åtminstone – de senaste 15 åren. Hmm… hur var det nu igen? Vilket stadie i den marxistiska teologin befinner sig Nordkorea i?

8 reaktioner till “I fablernas värld.”

  1. Det finns ett klassiskt problem med att arbetstagarnas ägande av produktionsmedel:
    Tung industri, typ kemi, olja, papper och stål, har betydligt högre produktivitet än vanliga jobb. Om du skall grunda inkomster av arbetarna på deras produktivitet kommer du skapa ett nytt klassamhälle av en överklass av arbetare i kapitalintensivindustri och en underklass i tjänsteindustrin. ”…, åt var och en efter arbetsinsats” funkar ej p.g.a. detta. Dessutom blir ”intellectuella” och ”konstnärer” snabbt överflödiga i systemet eftersom de inte ”bidrar” till årliga kvoten.

  2. Jag har hört Kalle Larsson engagerat ryta en liknande tirad i radion för några år sedan. Och han är riksdagsman!

    Jag tror att om såna som Larsson fick mer mediatid så skulle (v) ramla under 4%…

  3. > Sydkorea har en BNP på ca. 10 000
    > dollar om året, och Nordkoreas
    > ligger på (troligen) strax under
    > 800 dollar

    Jösses. Då tjänar ju jag, en enskild individ, mer per år än båda de staterna tillsammans.

  4. nordkorea Befinner sigf inte i någåt stadium av osicialism då de har en revolutionsförädarregering.

  5. Nordkorea kan man nog säga är statskapitalistiskt.
    Daniel! Vad gäller de länder som ”försökt sig på socialistisk revolution” så finns ju egentligen bara ett land där arbetarklassen spelat en viktig roll, ryssland. I Övrigt har kampen ersats av bönder/gerillor etc.. Länderna har dessutom varit agrara utan någgån utvecklad industri, de haro ckså ofta varit mycket plågade av krig i Ryssland och Vietnam t.ex. Det är några förklaringar till varför det gåt fel.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.