Idag har Esbatis Folkbildningsinstitut bl.a lÀrt oss att Stockholm Spectator:
utmĂ€rks bland annat av patologiskt islamhat (och det har ju verkligen saknats i den allmĂ€nna debatten pĂ„ senare tid…) samt persondrev mot skribenter som ifrĂ„gasĂ€tter USA:s bombturnĂ©er eller Israels raspolitik.
(Att Esbatis Folkbildningsinstitut sjÀlv bedriver ett persondrev mot alla som ifrÄgasÀtter kommunismens sanningar kan vi lÀmna dÀrhÀn).
Vi fÄr Àven lÀra oss att den nya liberalismen handlar om att
i tilltagande grad om att befria mÀnniskor i tredje vÀrlden frÄn sina lÀnder och liv, samtidigt som vi blir befriade frÄn möjligheten att diskutera det.
Eller varför inte:
Borgerligheten Àr desperat efter regeringsmakten, men fastnar i den lilla haken att vÀldigt mÄnga mÀnniskor ogillar borgerlig politik. RÀkna dÀrför med en USA-inspirerad, aktivt nedsmutsad valrörelse frÄn det hÄllet.
Egentligen Ă€r det mesta frĂ„n Esbatis Folkbildningsinstitut sĂ„ absurt att man inte ens orkar kommentera det. Eller rĂ€ttare sagt, det gĂ„r faktiskt knappt att göra det. Det blir som att förklara darwinismen för en bibeltroende kreationist – en omöjlig uppgift.
Men det kan vara intressant med kommentaren om att “vĂ€ldigt mĂ„nga mĂ€nniskor ogillar borgerlig politik” samtidigt som man företrĂ€der ett parti pĂ„ avgrundens kant som lockar kanske 4-5 % av vĂ€ljarkĂ„ren, samtidigt som de borgerliga partierna ser ut att locka runt hĂ€lften. Nog för att kommunisterna alltid har sett sig som de sanna företrĂ€darna för folket, men med facit i hand blir det rent skrattretande löjligt.
Och att komma med insinuationer om att borgerligheten kommer att föra en nedsmutsad valrörelse samtidigt som man driver en blogg som gÄr ut pÄ nedsmutsning av den offentliga debatten, eller gödselspridning pÄ ren svenska, Àr att ta i. Och betÀnk ocksÄ att den hittills mest aktiva smutskampanjen just nu förs frÄn vÀnsterhÄll.
Esbatis Folkbildningsinstitut ligger inte pÄ latsidan nÀr det gÀller att föra ut Sanningen till oss stackars lurade svenskar. Som om inte dagens sörja var tillrÀckligt sÄ skrev han sÄ sent som igÄr om hur USA har lurat FN till att stödja den militÀra nÀrvaron i Afganistan:
FN har en gÄng i tiden  under hÄrt amerikanskt tryck  gett ett allmÀnt outsourcingmedgivande till den trupp som svenska soldaterna agerar inom, för att bland annat garantera sÀkerhet för FN-personal i KabulomrÄdet.
Det intressanta hĂ€r, vilket Ă€ven nĂ€mns bland kommentarerna till texten, Ă€r att FN-mandat, som vĂ€nstern sĂ„ gĂ€rna hĂ€nvisar till nĂ€r USA agerar pĂ„ egen hand, faktiskt inte betyder nĂ„gonting nĂ€r FN vĂ€l har gett mandat till USA. KĂ€rnfrĂ„gan Ă€r alltsĂ„ inte huruvida det Ă€r rĂ€tt eller fel om USA har FNs stöd. FN anvĂ€nds enbart som slagtrĂ€ sĂ„ lĂ€nge de inte stĂ€ller sig pĂ„ USAs sida – vad frĂ„gan Ă€n gĂ€ller.
FN Ă€r alltsĂ„ som Amnesty nĂ„got som bara hĂ€nvisas till nĂ€r det passar geggvĂ€nsterns (den yttersta kanten av den stora och diversifierade “vĂ€nstern”) egna syften. Som exempel sĂ„ brukar det vara sĂ„ hĂ€r:
Om Amnesty, med rĂ€tta, kritiserar brott mot mĂ€nskliga rĂ€ttigheter som begĂ„s i “kriget mot terrorismen” av USA eller dess allierade sĂ„ Ă€r de en organisation att lita pĂ„. Om de dĂ€remot, med rĂ€tta, kritiserar brott mot mĂ€nskliga rĂ€ttigheter som begĂ„s av trevliga smĂ„ lĂ€nder som Nordkorea, Kuba eller andra hur det brunröda gardets favoriter sĂ„ agerar organisationen enbart i USAs intresse, troligen pĂ„ grund av pĂ„tryckningar frĂ„n CIA – eller nĂ„gon annan bokstavsorganisation.
(Detta Àr signifikant för i princip alla organisationer som agerar för att stÀrka mÀnskliga rÀttigheter.)
Personligen tycker jag givetvis det Ă€r djupt tragiskt att svenska soldater dör – men de Ă€r vĂ€l införstĂ„dda med riskerna som finns idag. Att agera i utlandstjĂ€nst idag Ă€r nĂ„t helt annat Ă€n det var för 20 Ă„r sen dĂ„ de flesta svenskar i utlandstjĂ€nst drog nĂ„gra vĂ€ndor till Cypern dĂ€r de i behagligt klimat genomförde ett vĂ€lbetalt uppdrag som var obetydligt farligare Ă€n att gĂ„ över ett övergĂ„ngsstĂ€lle i en svensk stad.
Det Ă€r dĂ€rför befriande att se vilken fattning svenska politiker har tagit dödsbudet pĂ„ (för att anknyta till den hĂ€r ledaren). Samtliga partier i Sveriges riksdag, utan just VĂ€nsterpartiet, anser att den svenska nĂ€rvaron i Afganistan bör fortsĂ€tta – och t.o.m utökas. Kanske har VĂ€nsterpartiet insett nĂ„got som resten av Sveriges politiker har missat, kanske har Esbatis Folkbildningsinstitut rĂ€tt nĂ€r de som försvarar truppnĂ€rvaron tĂ€nker “kolonialt”. Men det troliga Ă€r att de i denna frĂ„gan faktiskt har tokfel (ovĂ€ntat va?). Att de faktiskt lĂ„ter sitt USA-hat överskugga tankar om vad som verkligen vore bĂ€st för Afganistan i dagens kĂ€nsliga lĂ€ge.
MÄlet mÄste givetvis vara, bÄde i Afganistan och Irak, att pÄ sikt lÀmna lÀnderna och ge dem fullstÀndigt sjÀlvstyre. Men som det ser ut nu sÄ skulle omedelbara trupptillbakadraganden enbart leda till att störta ner dem i Ànnu större kaos, troligtvis inbördeskrig.
Det handlar inte om kolonialism, det handlar om ansvar. Att inte lÀmna utsatta mÀnniskor vind för vÄg. Det om nÄgot borde vÀl den sÄ solidariska vÀnstern bry sig om?
