I en artikelserie har Expressen gett sig in på att beskriva människorna bakom arbetslöshetsstatistiken, och de börjar med en artikel om arbetslösa Berit, 45. Det är väl inget fel i det, men när Expressen vill få oss att bli förfärad över hennes öde så blir jag inte det. Tyvärr. Jag känner varken sympati eller empati. Jag är väl en ond egoistisk nyliberal, säkerligen fascist. Men vad jag saknar är nån som helst diskussion eller förklaring i artikeln.
Att Berit, 45, har gått arbetslös i 27 år – med undantag för tillfälliga kurser, projektanställningar och praktikplatser – innebär alltså att hon inte har haft ett riktigt jobb sen hon var i 18-årsåldern. Alltså inte ett enda jobb under hela sitt vuxna liv. Eftersom det inte står något om att hon eventuellt skulle vara sjuk eller på något annat sätt oförmögen att ta vilket jobb som helst så antar jag att hon är fullt arbetsför. Och har man då på 27 år inte lyckats få ett enda jobb så kan det inte enbart bero på elaka arbetsgivare och stat som tvingar på henne meningslösa åtgärder (vilket de gör, och den delen av artikeln köper jag).
Det måste även gå att hitta orsaker hos individen till detta, speciellt när det rör sig om så hysteriskt lång tid, med både rejäla högkonjunkturer och lågkonjunkturer under åren. Men Expressen, i sin iver att få ett schysst snyftreportage, skriver inte ett ord om vad hon har för utbildning, eller – kanske det viktigaste – vilken typ av jobb hon har sökt. Kanske saknar hon utbildning och trots det söker främst jobb som hon inte är tillräckligt kvalificerad för?
Det enda vi får reda på i artikeln är två små saker som möjligtvis kan ge en ledtråd. Den första är
– Jag vabbade den dan.
Men du har väl inga barn?
- Nä, det var Vård av sjuk bil.
Well, det är ju en bra inställning om man vill ha jobb, “Vård av sjuk bil” som frånavaroskäl.
Den andra ledtråden är
Berit hoppas på en praktikplats på ett webbföretag i november. Hon har fått ett löfte. Hennes dröm är att bli webbdesigner.
Jag vet. Jag har gått arbetslös i 27 år och drömmer om ett jobb som det går typ 24 på dussinet av och där majoriteten är unga med stor kompetens (nåja…) och utbildning inom området.
Nej, tyvärr Berit. Jag kan inte tycka synd om dig. Inte med Expressens artikel som grund.
Om vi förutsätter att hon är fullt frisk och inte har några handikapp har jag bara en kommentar:
En fullt frisk människa som inte lyckats ha ett enda riktigt jobb på 27 år, varav alla i ung ålder, måste antingen vara gravt efterbliven eller bland det arbetskyggaste som gått på två ben. Sannolikt en kombination av de båda, absolut garanterat det senare.
Herregud, slutet på 70-talet och 80-talet var det banne mig arbetskraftsbrist i Sverige, även inom okvalificerade yrken som krävde 0 utbildning! Inte ens arbetskraftsinvandring räckte ju för att täcka behoven av arbetskraft på den tiden!
Det verkar vara en trevlig serie av människoporträtt som expressen har börjat. En robbinsondeltagare och en, ja vad ska man kalla det, arbetsallergiker… Tänk om dom börjar med dessa två “starka” kort för att visa problemen… Jag längtar till nästa person…
Tyvärr måste man ändå säga, eftersom det är bra att de granskar trAMSet…
alexander -
Jag tror arbetsintollerant är PC-termen
För min del är beskrivningen av Berit ytterligare ett tecken på hur utarmad en människa kan bli, själsligt och moraliskt, av att stå utanför de sociala sammanhang som arbetet ger för länge. “Något tål hon att skrattas åt, men mera att…” se hur bidragssverige skapar männniskor med konstiga värderingar. Moral är inget man har – det är något man bygger tillsammans med andra.
Fobi för arbete heter för övrigt ergasiofobi, om någon vill stila med en vetenskaplig term.
Visst är det sjukt att inte få jobb!..ett alternativ kan vara svartjobb..men det är för stora risker i det..bra blogg
Varför skuldbelägga individen? Vi har en arbetsrätt som gör det omöjligt att anställa henne till marknadslön. Vi har ett välfärdssystem som gör det möjligt för henne att leva som hon gör. Och, vi har en arbetsmarknad helt ur balans till följd av karteller (kollektivavtal), regler och skatter.
Mk: Alla, höger som vänster, borde se att detta knappast är annat än en fråga om individen. Trots den hemska svenska modellen som plågar alla så svårt torde ändå Berit vara ett särfall, som rentav platsar i Guinness Rekordbok.
Det är intressant att hon har häst, två hundar samt tolv raskatter.
Skriver man ansökningar på rätt sätt och saknar erfarenhet så kan man få långa “lediga” perioder mellan åtgärder.
Det är absolut inte rimligt att hon har gjort sitt bästa för att få jobb.
Hacka inte på webdesigners. Det fanns gott om lycksökare på 1900-talet, men de är sedan länge borta från marknaden. Nu är det duglighet och förtjänst som gäller. Det är en fungerande marknad, där vård av barn är OK men bilvårdare åker ut direkt.
Som nämnts är det väl ointressant att hacka på Berit. Däremot väldigt intressant att fundera på hur en sådan som Berit kan existera.
Var som helst utom i AMS-land skulle det krävas en personlig förmögenhet för att ha råd med häst, hundar och raskatter utan att jobba. Men om hon hade en förmögenhet skulle hon knappas platsa som snyfthistoria i Expressen…
Så usch så elakt samhället är mot stackars Berit, samhället som försörjer henne på en nivå som många skulle se som lyx. Fast det så klart, indirekt så är samhället elakt – på samma sätt som en förälder är elak om den aldrig ger sitt barn motstånd.
Fan jag tror jag lägger ner, jag kan leva på bidrag resten av mitt liv – då får jag mer tid över att leka med ungarna, spela dataspel, fiska och häva latte. Sen kanske Expressen vill skriva min snyfthistoria.