Tänder inte på Esbatis tankar.

Idag skriver Esbati om Sveriges misslyckade tandvårdspolitik under rubriken ” Tandvården visar vägen – till det borgerliga avregleringshelvetet”. Enligt honom så är det den nuvarande tandvårdspolitiken typexempel på borgerlig politik (trots att ”tandvårdsreformen” var ett verk av sossarna…):

Det som hänt med tandvården är samtidigt också av intresse för hela välfärdssystemet. Att det skulle bli just så här med en modell där prisregleringarna är släppta och där tandvårdsförsäkringen i princip inte är allmän (utom för dem över 65, sedan 2002), kunde vem som helst (utom möjligen ortodoxa nationalekonomer) räkna ut i förväg. Vi har därmed fått en ”förnyelse” av tandvårdssystemet som gör att man nu, och framför allt om något decennium om inte åtgärder vidtas, kommer att se på människors tänder vilken samhällsställning de har.[…]
Med den tandvårdsfinansieringsmodell som vi idag har – och det som i ännu högre utsträckning väntar för hela välfärden med större inslag av marknadslösningar, som etablissemanget tycks se som nödvändigt – fördjupas klyftorna och vi får samtidigt en samhälleligt irrationell produktion av vård: för lite och för dyrt.

Med de styckena i åtanke, i kombination med rubrikens ”det borgerliga avregleringshelvetet” så får man givetvis bilden av en borgerlighet som vill a) behålla den nuvarande modellen i tandvården b) se till att all vård styr av ”marknadslösningar” utan någon tillgång till allmäna försäkringar. Då undrar man givetvis hur verkligheten ser ut.

Om tandvården skriver Folkpartiet bl.a:

Folkpartiet vill stödja tandvård mot en fast årsavgift, abonnemangstandvård. Sådana system finns inom flera landsting och har prövats ett antal år.[…]
Det ekonomiska stödet till vårdgivaren är baserat på antalet individer som har abonnemang, inte på utförda vårdåtgärder. Det verkar inte bara förebyggande, utan blir också billigare både för patienterna och det allmänna.

För dem som föredrar att få tandvården enligt en åtgärdsbaserad taxa, vilket är det vanligaste i dag, föreslår vi ett bättre högkostnadsskydd. Självrisken borde på sikt sänkas till i storleksordningen på 3 500 kronor per år, inklusive kostnaden för billigaste godtagbara material.

Om övrig vård skriver de bl.a:

Öppna upp för alternativa driftsformer – men fortsatt gemensam finansiering[…]
Folkpartiet vill:
• Öppna upp för fler driftsformer: privata och kooperativa alternativ, avknoppningar och fristående vårdgivare mm.
• Personer med privata försäkringar ska inte ges förtur till vård framför landstingens patienter.
• Den skattebetalda sjukvården ska vara så bra att privata försäkringslösningar blir irrelevanta.
• Inför en vårdgaranti: rätt behandling inom tre månader.

Då går vi till nästa parti på listan. Hos Centerpartiet kan man läsa följande om tandvården:

Av allt att döma behöver Sverige en ny tandvårdspolitik som sätter konsumentintressen och patientbehov framför godtyckliga åldersgränser och byråkrati. Därför lägger Centerpartiet fram en kommittémotion för ett bättre tandvårdssystem, ”Tandplus” i stället för ”65+”.

Förslagen är som följer.

§ Det offentliga stödet till tandvård ska ges efter behov och inkomst, inte efter ålder. Fri tandvård kvarstår för barn och ungdomar upp till och med 19 år.
§ Tandvårdslagen ska ställa samma krav på kostnadseffektivitet och kontroll som hälso- och sjukvårdslagen.
* Individens makt och möjligheter att påverka sina tandvårdskostnader ska stärkas.

Om övrig vård skriver de:

Vården ska finansieras gemensamt och solidariskt – via skatter.

Ett gott samhälle förutsätter tillgång till god vård, som är lika för alla och utgår från den enskildes behov. Vård och omsorg ska fördelas efter behov och det förutsätter en gemensam finansiering. Ingen vet med säkerhet om och när man drabbas av sjukdom. Därför ska samhället garantera alla människor vård och omsorg på lika villkor. Det är enklast att finansiera det gemensamt via skattsedeln.

Sen i min lilla redogörelse kommer Kristdemokraterna:

Kristdemokraternas utgångspunkt i tandvårdsfrågor är att tänderna är en del av kroppen. Ett mål med förändringar av tandvårdsförsäkringen bör, enkelt uttryckt, vara att det inte ska kosta mer att gå till tandläkaren än till läkaren.

Ur ett hälso- och samhällsekonomiskt perspektiv måste tandvårdsstödet vara konstruerat så att tandvårdsbehoven minskar. Dessutom ska detta kombineras med rimliga kostnader för samhället och patienterna. En bra tandvårdsförsäkring ska alltså uppfylla det dubbla kravet att dels skydda den enskilde patienten från alltför stora vårdkostnader, dels stimulera till att motverka uppkomsten av stora vårdbehov genom förebyggande insatser.

Om vård i allmänhet skriver de:

Kristdemokraterna anser att hälso- och sjukvården ska utgå från att varje människa är unik och att alla personer har samma absoluta och okränkbara värde. Den solidariskt finansierade hälso- och sjukvården är välfärdens kärna och ska vara behovsstyrd. Den ska kännetecknas av värdighet, kvalitet och tillgänglighet. Vården och omsorgen måste ha en helhetssyn på människan som tar hänsyn till kroppsliga, själsliga, sociala och andliga behov. För att skapa och upprätthålla hälsa och livskvalitet måste alla dessa behov tillgodoses.

När det gäller Moderaterna har jag inte hittat något om tandvården (om nån vet hur det ligger till – upplys mig). Men om hälso- och sjukvård skriver de:

Den obligatoriska hälsoförsäkring vi föreslår skulle omfatta alla, oavsett betalningsförmåga eller hälsotillstånd. Våra reformer kommer först och främst att innebära att människor får bättre vård och mindre väntan. Väntan innebär mycket lidande och oro. Det är heller inte så att man sparar pengar genom att låta människor stå i kö. Tvärtom är köer ett samhällsekonomiskt slöseri av stora mått.

Här finns alltså ingenting om avvecklande av allmäna sjukförsäkringar och en total avreglering av hälso- och sjukvården. Tvärtom, sås slår alla borgerliga partier fast (till en dels förtret) att den ska fortsätta att betalas gemensamt – eller ”solidariskt”. Däremot så är de alla öppna för privata alternativ inom vårdsektorn (antar att det är det som är ”avregleringshelvetet”). I borgerlig politik skiljer man nämligen mellan vem som driver och vem som betalar. Bara för att man är för ett system med en allmän och god sjukförsäkring för alla, så betyder det givetvis inte att man per automatik ser stat/landsting/kommun som den bästa leverantören av själva vården. Det är inte hugget i sten att allt som är offentligt finansierat samtidigt måste drivas av det offentliga. Eller att det offentliga skulle vara bättre på detta än det privata – det kanske rentav är tvärtom?

Men det är klart, om man som Esbati och hans kommunist-kamrater förespråkar en politik som går ut på att Staten i princip ska styra över all vår konsumtion så får de givetvis utslag av ord som ”privata initiativ”.

7 reaktioner till “Tänder inte på Esbatis tankar.”

  1. När det gäller prisreglering som Esbati så gärna vill ha så är det ett lysande tillvägagångssätt. Om man gillar tandvårdsköer och undermåliga lagningar.
    Prisreglering provades ju med stor framgång i gamla Sovjetunionen, vem minns inte bilderna på folk som köade i timmar för att köpa en av de tre brödlimpor som fanns i disken i affären?

    Sen kan man ju fråga sig om folk generellt sett väljer bort tandvården för att den inte är ”gratis”, eller för att de helt enkelt prioriterar andra saker när de knappt har något kvar efter de förtryckande skatterna..

    (Det finns ett amerikanskt uttryck som säger ungefär: ”If you think healthcare is expensive now, just wait until its free!”).

  2. Jag måste säga: Gratulerar till en sanslöst creddig rubrik på bloggposten… Ordvitseri på högsta/lägsta nivå… Jag mår bra iaf. Keep it up.

    När skall du förresten bekänna färg? Hur långt till vänster – dvs. hur socialliberal är du – i borgerlighetens fålla är du?

    Så man vet om det är värt att ringa Gergils och rekommendera dig till hans nya sociallibertarianska parti.

  3. Ola: jag outar mig väl ganska väl här:
    http://word.subjektiv.se/index.php?p=404

    🙂

    Fast i övrigt så kanske jag inte håller med om allt som de borgerliga skriver här ovan, men eftersom Ali jagar väderkvarnar och försöker få borgerligheten att framstå som ”värre” än vad de i själva verket är så måste jag reagera.

  4. Du pekar ju på en sak som är rätt så signifikant i den politiska debatten idag: Man pratar väldigt sällan om vad ”de andra” verkligen säger sig vilja uppnå. Istället fastnar man – och det från båda sidor av blockgränsen även om vänstern brukar excellera – i retoriska figurer baserade på vantolkningar, historik och guilt by association. Det är rätt svårt att få till stånd ett utvecklande samtal i den miljön.

    Jag tycker att du satte fingret på ett gravt exempel på den tendensen i den här artikeln. Jag kommer citera dig hej vilt om det är OK?

  5. Jodå visst förekommer felaktigheter från båda sidor. Men en aspekt på det hela är att vi i Svedala har fått en situation där tolkningsföreträde vad liberaler och andra borgerliga står för inte är deras egen, utan deras motståndares.

    Till och med folk i min närhet, som jag i övrigt respekterar, kommer med så onyanserade och oreflekterande kommentarer baserade på så lösa grunder att det hisnar.

    Människor jag tycker borde veta bättre blir förvånade att någon både kan vara liberal och ha empati med utsatta grupper…

  6. Marcus –
    jag stöter på samma problem väldigt ofta, och det var väl rätt mycket det som Erik Zsiga skrev om i ”Popvänstern” (En bok som iofs hade gjort sig bättre som artikel). Det finns en allmänt utbredd uppfattning i Sverige att det är vänstern som tänker på de svaga medan högern tänker på sig själva. Den här uppfattningen – om än väl spridd – saknar ju bevisligen verklighetsförankring, och här har vi liberaler ett stort kommunikationsproblem. Är det någon som har idéer om hur man vänder en sån fördomsvind?

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.