Comments on: Salongssocialister och skatt.

By: Danne Nordling

Danne Nordling — Tue, 04 Oct 2005 17:09:19 +0000

Tvinga dom till solidaritet

Om några inte är solidariska av fri vilja måste man tvinga dom. Så har man menat att “solidariteten” fungerat hittills. Det är alldeles för farligt att låta folk vara solidariska själva. Då visar dom sig vara egoister och hela projektet som vi bestämt skulle vara så fint brakar ihop.

Om vi inte kan lita på att den borgerliga demokratin ger oss makten måste vi bilda ett revolutionärt parti som tar makten med våld och inför proletariatets diktatur. Det kräver solidariteten.

Sedär – en sammanfattning i ett nötskal av hela det vänstersocialistiska projektet.

By: simon j

simon j — Tue, 04 Oct 2005 12:12:20 +0000

Jöns -
jag var kanske lite otydlig med vad jag menade med att vänsterns ideologi bärs av solidaritet:

Även om inte många människor på vänsterkanten idag på fullt allvar driver tesen “av var och en efter förmåga – åt var och en efter behov” fullt ut, så finns tankarna ständigt närvarande. Genom högskatte- och bidragssamhället kopplar man i mycket isär prestation och utfall. Istället blir behoven styrande för huruvida man får något istället för prestationerna. Det som krävs för att detta system ska fungera är i mycket solidaritet. Den som har förmåga att prestera mycket ska vara beredd att ge av resultatet till den som inte har samma förmåga. Och folk ska vara beredda att fortsätta prestera trots att utfallet för den som gör så skiljer sig ganska lite från utfallet för den som inget kan (eller kanske vill) göra.

Således: Om många är solidariska fungerar systemet om de inte är det brakar det. Har man ett hjärta och åsikter åt vänster skulle man alltså kunna förvänta sig att man har lust att bidra efter förmåga. Det är därför extra dråpligt när någon med sådana åsikter ertappas med att utnyttja eller tänja systemen för att ge mindre än man förmår eller få mer än man behöver.

By: Jöns

Jöns — Mon, 03 Oct 2005 15:58:09 +0000

Att vänsteråsikter enbart skulle bygga på “solidaritet” låter tunt i mitt tycke. Många vänstermänniskor tror nog helt ärligt att samhället blir bättre om en sådan politik förs. Sedan kan man diskutera länge och väl hur detta eventuellt “tjänar de egna intressena”. Som ett exempel – det tjänar mina intressen att ha en offentligt finansierad välfärd. Det skulle också tjäna mina intressen om resten av Sveriges befolkning betalade skatt som gick direkt till mig. I båda fallen finns själviska syften med i leken, men jag påstår inte att jag skulle vilja det senare …

Men visst, det är beklämmande när folk har ideal som de inte följer.

By: simon j

simon j — Mon, 03 Oct 2005 08:34:26 +0000

Jöns -
I alla fall sticker det väl i ögonen när någon som hävdar att solidariteten mellan människor skall orka bära en hel ideologi, visar sig drivas av sina egenintressen. Det är lättare att fördra att någon som i sin ideologi förutsätter att människor är egoister, nyttomaximerare och ögontjänare också visar sig ha altruistiska sidor.

Det enklaste sättet att imponera är ju att hålla folks förväntningar nere – det vet väl varenda tonåring.

By: Jöns

Jöns — Mon, 03 Oct 2005 06:56:08 +0000

Man kan väl utgå från att det, något förenklat, finns två slags grupper, de som röstar ideologiskt och de som röstar efter vilken samhällsgrupp de tillhör. I de senare fallen hittar man nog ganska mycket konservatism och obehag på båda sidor.

Jag tyckte mig se en tendens till tankegången att “min sida bygger på mycket högre moraliska principer” hos vissa kommentarer här, men det är möjligt det var en missuppfattning.

By: simon j

simon j — Sun, 02 Oct 2005 19:43:39 +0000

Jöns -
Jag är rädd att det är minst lika vanligt att din höga tro om människor på vänsterkanten är fel som rätt. I en skrämmande mängd fall tycker jag mig i alla fall kunna skala ner de finstämda orden från vänster just till att det är den distributionsidé för samhällets resurser som bäst tjänar de egna intressena. Och motsatt tycker jag att man förvånande ofta kan hitta varma hjärtan bakom de liberala diskurserna.

Jag tror att du kommer närmare sanningen om du helt enkelt funderar kring vilken typ av argument man vant sig vid att använda i retoriken från respektive kant.

By: Jöns

Jöns — Sun, 02 Oct 2005 12:28:04 +0000

Nu bör man nog ha en välgörenhetsprincip i hur man tolkar människors ideologiska val. De som tycker vänster verkar bra har ofta rättviseskäl för ögonen och de som tycker höger är bra att individuell frihet och tillväxt är viktigast. Att människor sedan inte kan leva upp till sina ideologiska grunder är en annan sak.

By: Erik

Erik — Sun, 02 Oct 2005 07:35:44 +0000

Nå, jag kan inte säga att detta är förvånande. Denna typ av “vänsterhyckleri” är tyvärr alldeles för vanlig, och den finns inte enbart i skattefrågor.

By: simon j

simon j — Sun, 02 Oct 2005 06:56:06 +0000

Det finns ju vänstermänniskor med olika solid ideologisk förankring också. En väldigt vanlig åsikt på vänsterkanten – om man rensar bort en del retorisk kosmetika – är att ett bra samhälle är det där någon annan ska betala för mig och de mina. (En väldigt vanlig ståndpunkt hos t.ex. fackföreningsrörelsen). Med den ideologin i botten är det ingen som helst konst att få ihop teorin med en praktik som innebär egen skatteplanering

By: Ulrika Ingemarsdotter

Ulrika Ingemarsdotter — Sat, 01 Oct 2005 20:01:39 +0000

Genom att generalisera min omgivning tycker jag att ditt resonemang ovan är väldigt symptomatiskt på hur många “vänstermänniskor” resonerar. Man pratar gärna om solidaritet och andra floskler, men när det kommer till kritan drar man sig inte för att lura systemet så att mer pengar hamnar i den egna plånboken. Exempel på detta är att den ena partnern i ett förhållande skriver sig på annan adress, så att hushållet ska få lägre dagisavgift. Eller så har man uppdrag att sköta utomlands, och ser inga problem med att den svenska arbetsgivaren får står för långa utlandssamtal på arbetstid.

Detta hyckleri står mig upp i halsen. Och kommer ofta från vänsterhåll.