Eftersom jag inte har tid just nu att skriva ett längre inlägg så vill jag helt enkelt tipsa om en liten text av Marie Söderqvist i Expressen, ”McDonalds eller kommunism?”
Ibland visar kommunismens obehagliga ansikte litet oväntat upp sig, dolt bakom en vänlig lokalpolitikers debatterande.[…]
Samtalet rörde ett så kallat Ronald McDonald-hus. Det finns redan ett par sådana i Sverige. De byggs i anslutning till stora barnsjukhus som har avancerad medicinsk vård. Syftet med Ronald McDonald-husen är att svårt sjuka barn och deras anhöriga ska slippa sjukhusmiljön och bo mera hemlikt under vårdtiden.[…]
Björn Gripe avslöjade under sin lätt polerade kommunalpolitikeryta vad kommunismen står för. En vänsterpartist som Gripe tycker uppenbarligen inte att hjälp människor emellan ska få förekomma. Privata initiativ är något fult och ska bort. Och aldrig så sjuka barn väger lätt jämfört med ideologi.
Björn Gripe hade egentligen inga argument mer än att McDonald’s var multinationellt, kapitalistiskt och att företaget enligt Gripe ägnade sig åt barnarbete och miljöförstörelse. Dessutom spred det fetma över världen.[…]Den konsumerade fettmängden är på McDonald’s precis som på de flesta restauranger ett eget frivilligt val. Att påstå att det är snabbmatskedjans fel att vi blir feta är att göra det väl lätt för sig. Troligen skulle inte ett världsomspännande förbud för McDonald’s påverka vår sammanlagda vikt med ett enda gram.[…]
För Gripe handlar det inte om att hjälpa utsatta medmänniskor utan om ideologi. Frivillighet, välgörenhet och engagemang som söker sig andra vägar än stat, kommun eller fackförbund ska motarbetas. Multinationella företag är fula, onda och dåliga och ska bekämpas vad de än gör.
Uppdatering:
McDonalds är synnerligen impopulärt hos Vänsterpartiet i Östergötland. Hos Martin Tollén (sympatisk sosse) hittar jag en film från ett landstingsfullmäktige 2001, då det diskuteras om McDonalds och deras sponsring av ett lekrum på Universitetssjukhuset i Linköping. McDebatten startar ca. 30 minuter in i filmen och kommer främst att handla om huruvida McDonalds är ett ont företag, med fet mat och dolda syften eller ej. Men för oss som kan gilla landsbygdspolitiker som flummar ut på klingande östgötska, så finns kan den vara intressant att se. En känsla av att jag med lätthet skulle slå flera av landstingspolitikerna i en debatt infinner sig också. Det ställs tydligen inga större krav på retorisk förmåga för att slå sig fram i regionalpolitik. (Martin Tolléns egna anförande var dock lysande).
Jag läser även en kommentar till Martins blogginlägg som jag av någon anledning finner fantastiskt underhållande:
Även om McDonald’s har fina ord, så är deras baktankar för mig helt uppenbara. Alla som haft ett McJobb vet att barnen är prio ett. Det är de som ska fortsätta konsumera deras skit. Klart att de vill förknippas med positiva saker, evil bastards. Jag säger nej-nej-nej till den onde clownen och hans tukthus!!!
Åååå… vad jag älskar fjortisvänsterargumentation (även om debattören i det här fallet är nästan färdigutbildad läkare…).