Eftersom jag inte har tid just nu att skriva ett lĂ€ngre inlĂ€gg sĂ„ vill jag helt enkelt tipsa om en liten text av Marie Söderqvist i Expressen, “McDonalds eller kommunism?”
Ibland visar kommunismens obehagliga ansikte litet ovÀntat upp sig, dolt bakom en vÀnlig lokalpolitikers debatterande.[...]
Samtalet rörde ett sÄ kallat Ronald McDonald-hus. Det finns redan ett par sÄdana i Sverige. De byggs i anslutning till stora barnsjukhus som har avancerad medicinsk vÄrd. Syftet med Ronald McDonald-husen Àr att svÄrt sjuka barn och deras anhöriga ska slippa sjukhusmiljön och bo mera hemlikt under vÄrdtiden.[...]
Björn Gripe avslöjade under sin lÀtt polerade kommunalpolitikeryta vad kommunismen stÄr för. En vÀnsterpartist som Gripe tycker uppenbarligen inte att hjÀlp mÀnniskor emellan ska fÄ förekomma. Privata initiativ Àr nÄgot fult och ska bort. Och aldrig sÄ sjuka barn vÀger lÀtt jÀmfört med ideologi.
Björn Gripe hade egentligen inga argument mer Ă€n att McDonald’s var multinationellt, kapitalistiskt och att företaget enligt Gripe Ă€gnade sig Ă„t barnarbete och miljöförstörelse. Dessutom spred det fetma över vĂ€rlden.[...]Den konsumerade fettmĂ€ngden Ă€r pĂ„ McDonald’s precis som pĂ„ de flesta restauranger ett eget frivilligt val. Att pĂ„stĂ„ att det Ă€r snabbmatskedjans fel att vi blir feta Ă€r att göra det vĂ€l lĂ€tt för sig. Troligen skulle inte ett vĂ€rldsomspĂ€nnande förbud för McDonald’s pĂ„verka vĂ„r sammanlagda vikt med ett enda gram.[...]
För Gripe handlar det inte om att hjÀlpa utsatta medmÀnniskor utan om ideologi. Frivillighet, vÀlgörenhet och engagemang som söker sig andra vÀgar Àn stat, kommun eller fackförbund ska motarbetas. Multinationella företag Àr fula, onda och dÄliga och ska bekÀmpas vad de Àn gör.
Uppdatering:
McDonalds Ă€r synnerligen impopulĂ€rt hos VĂ€nsterpartiet i Ăstergötland. Hos Martin TollĂ©n (sympatisk sosse) hittar jag en film frĂ„n ett landstingsfullmĂ€ktige 2001, dĂ„ det diskuteras om McDonalds och deras sponsring av ett lekrum pĂ„ Universitetssjukhuset i Linköping. McDebatten startar ca. 30 minuter in i filmen och kommer frĂ€mst att handla om huruvida McDonalds Ă€r ett ont företag, med fet mat och dolda syften eller ej. Men för oss som kan gilla landsbygdspolitiker som flummar ut pĂ„ klingande östgötska, sĂ„ finns kan den vara intressant att se. En kĂ€nsla av att jag med lĂ€tthet skulle slĂ„ flera av landstingspolitikerna i en debatt infinner sig ocksĂ„. Det stĂ€lls tydligen inga större krav pĂ„ retorisk förmĂ„ga för att slĂ„ sig fram i regionalpolitik. (Martin TollĂ©ns egna anförande var dock lysande).
Jag lÀser Àven en kommentar till Martins blogginlÀgg som jag av nÄgon anledning finner fantastiskt underhÄllande:
Ăven om McDonald’s har fina ord, sĂ„ Ă€r deras baktankar för mig helt uppenbara. Alla som haft ett McJobb vet att barnen Ă€r prio ett. Det Ă€r de som ska fortsĂ€tta konsumera deras skit. Klart att de vill förknippas med positiva saker, evil bastards. Jag sĂ€ger nej-nej-nej till den onde clownen och hans tukthus!!!
Ă Ă„Ă„Ă„… vad jag Ă€lskar fjortisvĂ€nsterargumentation (Ă€ven om debattören i det hĂ€r fallet Ă€r nĂ€stan fĂ€rdigutbildad lĂ€kare…).