Mitt är ditt, ditt är mitt. Eller hur var det?

Ali Esbati ger sig idag på att recensera gårdagens partiledardebatt. Vem han ser som vinnare i debatten etc. är inte speciellt intressant ur min synvinkel, vi har ju alla olika smak beroende vilket lag man håller på (fast – kors i taket – så tycker han, ”tyvärr”, att Reinfeld var bra). Att han även klagar på att urvalet i SVTs opinionsundersökning var väldigt lite, 286 av 1000 tillfrågade svarade, håller jag med om. Även om jag tror, med tanke på hur det sett ut i opinionsundersökningar senaste tiden, att resultatet skulle blivit hyfsat likt även med en mer statistiskt godkänd population. Det som jag tycker är anmärkningsvärt är vad han skriver i sista stycket, nåt som faktiskt visar vilken syn vänstern har på skattepengar:

Det är rätt magstarkt att en Allians som vill skänka bort sex miljarder av våra pengar – lika mycket som man i ett första steg vill dra in på försämringar för de arbetslösa – till dem med stora förmögenheter, talar om skattesänkningar för lågavlönade.[min fetning]

Oavsett vad man har för inställning till jobb kontra bidrag (min åsikt är att ”låglönejobb” som det kallas är bättre än inga jobb alls, men det återkommer jag till vid ett senare tillfälle), bidragsnivåer etc. så är det anmärkningsvärt att Esbati beskriver de sex miljarderna som ”våra pengar” när det rör sig om pengar som via tvångsmedel har tagits in av staten från dess medborgare. Att sänka skatter handlar inte om att ”sno” pengar som ”tillhör oss”, det handlar snarare om att ge tillbaka pengar från de som de ursprungligen tagits ifrån, dvs skattebetalare. Det är inte på något sätt ”våra pengar”, det är alltid och kommer alltid förbli skattebetalarnas pengar, pengar som aldrig hade existerat i vår ”gemensamma” kassa utan folk som jobbar och/eller driver företag. Så särskådar vi Esbatis argument på ett oehört förenklat sätt så menar han alltså så här:
Någon snor pengar från en som jobbar, när då tjuven väljer att betala tillbaka dessa pengar så menar Ali att man då stjäl dessa pengar från tjuven.

En märklig argumentation onekligen – speciellt när man ser det ur den synvinkeln. Nu tillhör jag visserligen inte de som gapar om att ”skatt är stöld”, men jag skulle aldrig kunna gå med på tvärtom heller – att sänkta skatter är stöld. Det är faktiskt, oavsett vilken syn man har på välfärdssamhället (jag t.ex gillar tanken på nån slags offentligt finansierad välfärd), mer stöld att ta in skattepengar än det är att lämna tillbaka dem. Med vänsterns argumentation kan man nästan få det till att den årliga skatteåterbäringen är att sno från vår gemensamma kassa…

Men varför argumenteras det på det här sättet? Jo, det svaret är väldigt enkelt. Man vill att det ska se ut som om borgarna företräder en slag ”omvänd Robin Hood-politik” som går ut på att stjäla från de fattiga och ge till de rika, ett sätt att demonisera borgerligheten alltså. När det i själva verket handlar om samma gamla vanliga Robin Hood-politik som vanligt – att ta från de ”rika” och ge till de ”fattiga”, fast det nu handlar om att ta lite mindre än i sossarnas värld.

PS! för övrigt är begreppet Robin Hood-politik ganska intressant. Jag har för mig att Robin Hood snodde skattepengar från ”staten” (i form av godsherrar och kungamakt) och gav tillbaka till skattebetalarna… Men det passar väl inte lika bra in i vänsterns världsbild… DS!

PS2! När jag skriver om skatter så tycker jag alltid det är lika roligt att hänvisa till internationalen som socialisterna älskar att sjunga. Hur var det nu igen de sjöng… ”vi under skatter dignar ner”! DS2!