Tokliberalism.

Jag hymlar inte direkt med min liberala övertygelse. Men jag kommer aldrig att bli en fullfjädrad nyliberal, libertarian eller vad ni nu vill kalla det. Jag kommer alltid att tycka det behövs något mer än en ren nattväktarstat. Kalla mig socialliberal, smygssosse, whatever. Och det här kommer jag aldrig att acceptera, oavsett hur ”liberalt” det skulle vara:

However, alcohol by itself may induce sleepiness. It should therefore be combined with a small dose of cocaine, or a similar crystalline tropane alkaloid. This combination makes the driver calm as well as alert.

Allowing people to optimize their driving abilities with drugs would greatly reduce the number of traffic accidents, but the government has no wish to let this fact be known to the public.

Jag vet – blanda droger och alkohol är säkert en jättebra idé för bilförare! Jag vet inte om tokliberalism är rätt ord men jag kör på det. Eller möjligen idioti.

24 reaktioner till “Tokliberalism.”

  1. Tja, ett ”bör” förutsätter ett ”kan”. Givet att det är så som han säger så kan jag inte se hur man kan föra en politik som tar hänsyn till budskapet. Det lär väl vara högst individuellt vad man tål och nog borde det vara bättre om gränsen sätts för lågt än att den sätts för högt. Jag vet inte varför det skulle vara en rättighet att få framföra sin bil påverkad. Jag vet inte heller vad det är som är specifikt nyliberalt med ståndpunkten att köra bil påverkad heller.

  2. well… om man samtidigt är drogliberal, och då inte anser att droger o alkohol i kombination är skadligt så kan jag se det ”liberala” i det. Men med tanke på hur många som dör i trafiken pga alkohol o droger är jag nog beredd att ta den begränsningen i herr Fraggels frihet…
    Inte ens i mina mest utopiska feberdrömmar skulle jag vilja ha massa påtända fyllon på vägarna…

  3. Kalla det knäppliberalism.
    Bilkörning och droger (däribland alkohol) bör inte ha något med varandra att göra.

    ”Människan bör vara fri att göra vad han vill så länge som han inte skadar någon” brukar en del libertarianer säga.
    Jag håller med, men att sätta en påtänd och full människa bakom ratten på en bil är som att be denne att skada någon annan.

  4. Att vägarnas huvudman (Vägverket) bestämmer reglerna är det enda liberala alternativet (inte att de förbjuds reglera hur vi för fram våra fordon). Att utsätta sina medmänniskor för risker är knappast liberalt.

    Om en drogcocktail gör oss till säkrare bilförare har inte med saken att göra.

    Det du länkar till är ”tok-” men inte ”-liberalism”.

  5. Rockwell är anarkokapitalist, och de brukar gilla tanken att det som är gemensamt ägt inte ägs av någon. Detta för att statens ägande per definition inte är legitim. Alltså får man göra vad man vill.

    Tar man den motsatta uppfattningen, att det gemensamt ägda just precis ägs av alla så får man inte göra vad man vill utan då är det bäst att man på något sätt kommer överens om vad man får göra. Och jag tror inte att köra bil påverkad skulle vara en särskilt trolig överenskommelse.

    Personligen lutar jag åt den andra ståndpunkten.

  6. Precis som en del andra kan jag inte förstå vad detta har med libertarianism/nyliberalism att göra. Att utsätta andra för risker är inte acceptabelt.

    ”Jag kommer aldrig att bli kommunist för själva grundtanken i deras ideologi är att skjuta folk i huvudet”

  7. Alltså…problemet är att de inte ser det som ett sätt att utsätta andra för risker utan ett sätt att med hjälp av droger optimera sin körning och stärka sina sinnen.

    Jag tror det är en ”naturlig” föld om man är drogliberal.

  8. Det är väl som vilken annan princip som helst – tagen till sin spets (med droger eller vapen) blir det absurt.

    Till de som tycker att det inte skulle ha med liberalism att göra invänder jag att det är som att säga att det inte är demokrati om ett främlingsfientligt parti kommer till makten – eller som en person på ett forum formulerade det: ”Demokrati är allt som är bra. Alltså är demokrati jordgubbsglass, eftersom jag tycker det är gott”.

  9. Fast jag tycker inte att det är det är en naturlig följd, eller att det är en princip dragen till sin spets. Att få använda droger är en sak, att få använda droger i samband med bilkörning är en annan.

    Jöns jämförelse med demokrati som allt som är bra håller inte. Det följer naturligt av demokrati att även de man inte gillar kan bli valda. Men det följer inte av att man har rätt att använda droger att man får göra det i alla sammanhang, grundkriteriet är fortfarande att man får göra det så länge man inte skadar någon annan. Det finns förstås de som hävdar att man ända ska få köra påverkad och i stället bli bestraffad hårt om man skadar någon. En del talar om att det ska jämställas med dråp eller mord. Motsvarigheten skulle vara om en vapenliberal hävdar att man får gå runt med osäkrat vapen, med fingret på avtryckaren och sikta på folk så länge man inte skjuter någon. Men gör man det så ska man straffas hårt.

    Men problemet är att de missar att liberalism, precis som alla andra ideologier, ska appliceras på ett samhälle där folk faktiskt interagerar med varandra. Inte ett samhälle där alla är eremiter. Och därför kan man inte bara ta hänsyn till faktisk skada utan man måste ta hänsyn till sannolik skada, dvs risker.

  10. Nu är det ju så att författaren till den ursprungliga artikeln faktiskt tror att det inte finns risker med detta förfarande, utan menar att alkohol kombinerat med kokain (!) leder till lugnare och bättre körning.

    Men det är inte huvudargumentet. Personligen tycker jag den liberalism Dennis för fram låter förnuftig, men varför skulle den vara kanonisk på något sätt? Det är fullt möjligt att någon tycker att vapen och droger är OK i vilket sammanhang som helst bara det inte skadar någon. En extrem och tokig liberalism, som sagt, men en liberalism lika fullt.

  11. För helvete!
    Författaren till ursprungsartikeln vet inte vad han pratar om punkt slut. Det farliga med att köra full är inte att man blir sömnig utan p.g.a. att man överskattar sin egen förmåga, får sämre reaktionstid och sämre motorik.

    Jag är en riktig liberal och anser att drogbruk bör vara upp till individen. Detta innebär inte att jag anser att det är rätt att utsätta andra för fara genom att köra påverkad.

    Det finns vissa studier som visat att en påverkad van cannabisbrukare kör bättre än en opåverkad människa i en simulator. Även om detta skulle visa sig vara sant är det inte många drogliberaler som skulle anse att det vore acceptabelt.

    Gör ingen egen definition på vad liberal är för att sedan argumentera mot riktig liberalism.

  12. Riktig liberalism är s.k. libertarianism/klassisk liberalism/nyliberalism.

    Jag misstänker att du mycket väl förstod vad jag menade.

  13. Jag vete fan om jag överhuvudtaget skulle våga mig på att kalla något för ”riktig liberalism”.

    Precis som alla socialister skulle kalla sig riktiga socialister oavsett vilken av alla socialistiska inriktningar de tillhör, så är det i praktiken likadant med liberaler.
    Anhängare av diverse liberala skolor/teorier ser sig alla som de ”riktiga liberalerna”.

    Och eftersom politisk teori inte är en exakt vetenskap kan man inte säga att en viss inriktning är mer eller mindre ”riktig” än en annan.

    Det blir lätt en diskussion som är ungefär lika intressant som ”min pappa är starkare än din pappa”.

    Jag var dock lite slarvig när jag skrev att det är naturlig följd av drogliberalism. Vad jag menar är att många drogliberaler, (inte alla dock) gärna ger droger positiva effekter som de kanske inte har. Och det är klart, tror man att kokain, t.ex, skärper sinnena så blir det ju en naturlig följd att man faktiskt också anser att det ska vara okej att köra bil på kokain.

  14. Dennis: Jag vet inte mycket om Rockwell, men jag har förstått att han inte ens är vänligt inställd till stater av nattväktarsnitt. Men hans resonemang om risker var ändå intressant. Ville främst komma fram till den poäng du (ganska tydligt) gjorde om risker. För det kan ju i sin tur utsträckas till en del liberala (men inte så nyliberala) resonemang, som t ex det jag förde i den länkade artikeln om alkoholpolitik.

  15. Visst kan man definiera ‘riktig’ liberalism. ‘Självägandet’ som grund. Sedan spretar sig riktningarna och graden av staten som regulator för skyddet av individen från negativa rättigheter till positiva. Osv för att se det på ett enkelt vis. Men det är helt fruktlöst att tjafsa om huruvuda FP är mer liberala än KD realpolitiskt.

    Jag fattar inte heller varför drogliberalism skulle betyda någon rätt att utsätta_andra_för faror.

  16. Louise: för mig är det snarare en minsta gemensamma nämnare för vad alla liberaler anser, inte någon definition för vad som är ”riktig”.

  17. Jag tror det är en ”naturlig” föld om man är drogliberal.
    Nu tror jag du seglar i lite djupt och grumligt vatten..
    Vad är den naturliga följden av att man är alkohol-liberal och vill att vin ska säljas utanför systemet?
    Att man förespråkar fyllekörning och fyllemisshandel kanske?

    Det går faktiskt att hålla två tankar i huvudet samtidigt: personligen är jag drogliberal, men har aldrig ens provat något annat än alkohol och tobak, och jag vill heller inte ha något med folk som sysslar med droger att göra.

    Anledningen till att jag är liberal i det avseendet är flerfaldiga: Det är en privat sak så länge folk inte skadar andra (dvs håller sig borta från t ex ratten i bilen), missbrukare hjälps inte så värst mycket av att demoniseras (ska vi börja låsa in alkisar i fängelse?).
    Och ser man på det rent praktiskt: överallt där den öppna marknaden förbjuds så dyker organiserad brottslighet upp. Vad sysslar maffian med egentligen? 99% s k ”Vice”-brott, dvs sedlighetsbrott som prostitution och knarkförsäljning.

  18. Jag blir också lite betryckt av laborerandet med begrepp som ”riktig liberal”.

    Liberalismen är en ideologi som utformades i en tid och ett samhälle där makt och privilegier tillhörde kung och adel. Människor som ville förändra sin situation i detta samhälle fann sig ofta bundna av regler och konventioner – strukturer skulle vi väl säga idag – som hindrade dem att förverkliga sina idéer/drömmar/ambitioner. Detta ville de ändra på och utformade därför en filosofi/ideologi som satte individerna och deras självförverkligande i fokus. Att dessa tänkare sedan inte var mer än människor, och sålunda hade lite svårt att se vilka strukturer som skulle komma i stället för dem som de såg sig föranledda att bekämpa kan vi knappast hålla emot dem. Men jag tror att det är svårt att förneka att individer idag är styrda och beroende av makthavare, mellanmänskliga relationer, avtal och uppsatta regler, även om dessa ”fiender mot individens frigörelse” inte är samma som de var för Bentham, Beccaria eller Mill.

    Så vilken strategi ska vi då ha om vi idag vill arbeta för individers möjligheter att göra det bästa av sina liv? Ska vi kort konstatera att de fiender och makthavare som våra lärofäder riktade sina skrifter mot är de enda som ryms inom ”riktig liberalism” och bara kämpa mot dem, eller ska vi försöka identifiera de (mer subtila) strukturer och makthavare som styr människorna av idag och arbeta för att hjälpa individerna hantera även dessa?

    Jag tror som lätt inses på det sistnämnda och ser mig trots eller på grund av detta som liberal. Att man sedan kan göra andra avvägningar utifrån en definition av frihetsbegreppet som passar en själv bättre, tycker jag är självklart. Då blir det Habermas och det öppna samtalet som får hantera olikheterna. Men att i den diskussionen blanda in begrepp som ”riktig” tjänar knappast till att öppna samtalet.

  19. Wille: för att citera vad jag själv skriver ovan:

    Jag var dock lite slarvig när jag skrev att det är naturlig följd av drogliberalism. Vad jag menar är att många drogliberaler, (inte alla dock) gärna ger droger positiva effekter som de kanske inte har. Och det är klart, tror man att kokain, t.ex, skärper sinnena så blir det ju en naturlig följd att man faktiskt också anser att det ska vara okej att köra bil på kokain.

    Nåväl. Du får tänka på att jag skrev den första kommentaren tidigt på söndagsmorgonen innan jag var vaken. Jag vill givetvis inte peka ut alla drogliberaler (hell.. jag är själv _delvis_ drogliberal).

  20. Glöm det där om riktig liberalism låt oss kalla det klassisk liberalism istället så borde de flesta vara nöjda.

    Daniel: Min erfarenhet av drogliberaler kommer främst från swecans forum och där har de allra flesta en mycket negativ inställning till exempelvis bilkörning under ett cannabisrus. Många som hänger där har en något nonchalant inställning till cannabis d.v.s. att de skönmålar drogen. Det betyder inte att de per automatik tycker att bilkörning är acceptabelt när man är hög, trots att det finns rapporter som hävdar att en van cannbisbrukare som är hög kör säkert.

  21. Daniel: En ‘riktig’ liberal drar gränsen vid positiva rättigheter som en konsekvens av självägandet. De flesta som kallar sig liberaler har redan övergett den (renodlade ”klassiska”) tanken och sedan i olika grader. Den gemensamma nämnaren är då ena sidan av ett gungbräde som balanserar mot statens befogenheter. Det brukar ju också nämnas som den liberala paradoxen som gör att man skrynklar pannan. I allmänhet är det iofs ganska fruktlöst att prata om ‘den mest riktiga liberalismen’. Däremot tycker jag visst att man kan tala om den mest konsekventa synen emanerad från den ursprungliga tanken om negativa rättigheter. En pissliberal är ju trots allt bara en pissliberal.;) Men strunt samma som någon påpekade här.

    Hur som helst. Förstår ändå inte hur drogliberalism måste innebära att man är för droger i alla sammanhang eller ens innebära att man förespråkar droger. Däremot finns de (tyvärr), men de tycks mig ha missförstått liberalismen även i den mest ‘renodlade’ formen. Drogkritisk och drogliberal är helt möjligt.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.