Det kan inte vara lätt att vara sosse. Visst har man regeringsmakten, och vägrar släppa in de partierna som man är beroende av. Man har även snart gjort varenda aktiv sosse till generaldirektör eller landshövding. Och staten är på många sätt synonymt med socialdemokraterna. Och man har hela LO-kollektivet bakom sig som stötar Partiet med miljarder. Och så vidare. Man kan ju tycka att allt är frid och fröjd, men icke. Man är nämligen lite putta på att dagstidningar såsom exempelvis DN inte går i regeringens ledband. Igår var regeringens hejarklack, Motallians, så sura på DN att de förtjänade två inlägg – Dags att bojkotta DN och DN:s kampanjavdelning tjänar på borgerlig budget.
Den senaste ilskan från sossar med hang-arounds handlar om att DN på gårdagens förstasida pushade för att de fyra borgerliga partiledarna skrivit en debattartikel. Visst rubriken på DNs förstasida kan man diskutera, Metallare vinnare på borgerlig budget, eftersom det inte är en nyhet utan just en debattartikel. Men den som läser texten under förstår väldigt fort att det rör sig om just en debattartikel.
Det jag finner intressant är att formuleringar som “[d]et är tydligt att Dagens-Nyheters nattredaktion gått med i Allians för Sverige”, “den borgerliga maktalliansens kampanjblaska Dagens Nyheter” samt “DN:s rubriksättning denna morgon är ytterligare ett skrämmande tecken på hur svensk journalistik håller på att förvandlas till kampanjjournalistik. Dagens Nyheter ligger snart inte den brittiska pressen långt efter i partiskhet också på nyhetsplats och i rubriksättning”.
Även om de inte säger det rakt ut, eller egentligen tycker det, så känns det som om skribenterna i fråga faktiskt har problem med den fria pressen, ja så länge den tycker fel vill säga. Bl.a så angriper vänstern ofta DNs politiska kommentator, Henrik Brors, som de anser vara för mycket höger. Samma Henrik Brors som angrips från höger för att vara för mycket vänster alltså.
Om man ska tolka Motalliansarnas kritik mot Brors så hör hans analyser mer hemma på ledarsidorna istället för “nyhetsplats” (politiksidorna). Som Urban Lindstedt skriver:
Jag, och många med mig, har länge retat oss på Henrik Brors så kallade analyser på politiksidorna som inte är något annat än en extra ledarsida. Ofta uppfattar jag att ledarsidan står till vänster om Henrik Brors.
Men att DN ibland har “politiska analyser” som kritiserar regeringen, ser inte jag som nåt större problem än att exempelvis de flesta “politiska analyser” på Aftonbladet utgår från sosse/vänster-perspektiv. Aftonbladet placerar också dessa analyser på andra platser än ledarsidorna, t.ex på nyhetsplats. Och det hör jag ingen på Motallians som gnäller om. Och jag skulle heller aldrig gnälla om det, för det är liksom ingen hemlighet var Aftonbladet står politiskt. Att det är en socialdemokratiskt färgad tidning syns alltså både på ledarsidor OCH i analyser. Och det borde heller inte vara någon hemlighet att DN har en liberal, borgerlig grundsyn.
Det finns inte, när det gäller dagspress, något krav på att en tidning ska vara opartisk eller obunden, såsom exempelvis SVT ska vara (men inte alltid är). Och jag har aldrig hört någon som vill föra fram detta som ett krav, eftersom det faktiskt skulle strida mot hela idén med yttrandefrihet och fri press. Vill DN vara liberala mer än på ledarplats så har de givetvis rätt att få vara det. Oavsett om de gör sossar upprörda. Det enda de riskerar är att tappa socialdemokratiska prenumeranter visserligen. Men det finns inte en enda politiker – utanför de värsta extremistleden – som skulle vilja hindra den fria pressen.
Men det som egentligen är mest frustrerande för Motalliansarna är nog trots allt inte att DN framför åsikter, det är att de inte har något eget alternativ längre. När borgarna gnäller på att socialdemokraterna använder sig av “politiska utnämningar” vid tillsättandet av exempelvis generaldirektörer så är det väl ingen som tror att de kommer att ändra på saken när de får regeringsmakten om ett år. De är bara sura över att det är för få fokpartister och moderater som får välbetalda glassjobb. Avundsjuka helt enkelt. Samma avundsjuka är det alltså när sossar är sura på DNs “kampanjjournalistik”. För inte vill de ersätta den borgerliga pressen med en opolitisk dito (vilket skulle vara en bra idé…) – utan med en vänsterinriktad press. I en kommentar kan man läsa:
När ska arbetarrörelsen satsa på nya egna dagliga nättidningar med schysst granskande journalistik som ser till den lilla människans behov? Samtidigt som mediernas makt har ökat har socialdemokraterna och LO abdikerat som tidningsägare.
30 reportrar och en webbsajt skulle max kosta 15 miljoner om året, räknar man lågt skulle reklamintäkterna bli 7 mijoner. Skulle det inte vara värt 8 miljoner för att skapa något nytt och bättre.
Jag säger lycka till. På fullt allvar. Det är bara att sätta igång. Vi väntar med spänning på att socialdemokraterna får en egen röst. De har ju inte det idag. Eller?
Men det är ju klart. Det är synd om sossarna. Så synd att de alltid måste anta en offer-roll.
(Kanske är det i själva verket så att tidningarnas betydelse är kraftigt överdriven eftersom sossarna fortsätter att “vinna” val efter val trots att de flesta tidningar alltid har varit borgerliga…)
PS! Jag har tidigare skrivit om höger- respektive vänstervridningen av svensk media. DS!
Uppdatering:
Dennis skriver också om Motalliansens förhållanden till svenska medier, och tar upp exemplet med Aktuellt som köpte fackets siffror rakt av – på nyhetsplats.
“Även om de inte säger det rakt ut, eller egentligen tycker det, så känns det som om skribenterna i fråga faktiskt har problem med den fria pressen, ja så länge den tycker fel vill säga.”
Jag är själv journalist sedan 13 år tillbaka och har arbetat på tidningar som Jönköpings-Posten, Göteborgs-Posten och Sydsvenska Dagbladet. Jag har aldrig uppfattat att dessa tidningar systematiskt bedriver kampanjer på nyhetsplats varken åt höger eller vänster. Det gör DN.
Jag föredrar att alla nyhetstidningar är neutrala eller opolitiska på nyhetsplats, men i frustration över hur Sveriges största morgontidning hanterar politiska nyheter känner jag behov av socialdemokratiska tidningar. Frustrationen blir så mycket störren när DN är min morgontidning.
Sedan överskattar du läsarnas förmåga att skilja på debattmaterial och nyhetsmaterial när det toppar förstasida. Min erfarenhet som journalist är att de flesta har ganska dimmiga begrepp om hur en tidning fungerar och är uppbyggd. Jag har exempelvis ofta fått frågan hur jag kan arbeta på en liberal tidning.
Jag skulle säga att du underskattar läsarnas förmåga istället
“På DN Debatt skriver de fyra borgerliga partiledarna att en förskollärare får en skattesänkning [...]” osv. Det enda som inte är tydligt att det rör sig om en debattartikel är (olyckligtvis) rubriken på förstasidan, som borde varit ett citat eller liknande istället för att slippa hela den här diskussionen.
Sen tror jag att neutralitet och opartiskhet är en illusion, att det faktiskt inte går att vara, inte ens på nyhetsplats. Om man inte bara publicerar telegram då vill säga. T.ex så var inte svensk media speciellt neutrala eller opartiska i “nyhetsrapporteringen” av USA-valet. Eller t.ex Irak-kriget.
Sen kan man ju diskuetar vad som är nyhetsplats. T.ex så anser inte jag att en politisk analys är en nyhet, och det tror jag heller inte läsarna gör.
När det gäller J-P som du har jobbat på (stackare…
) så ses de inte som helt opartiska i den här stan heller. På nyhetsplats har de t.ex. motiverat varför de inte har nån webb, och sen är det en hel del artiklar som är pro-kyrkliga (helt uppslag om kristen festival t.ex), fast det går visserligen inte att dela in på en höger – vänsterskala lika lätt.
Du har rätt i att det är en fascinerande mängd ilska som kommer fram i debatten på Motallians. De känner sig verkligen kränkta av det här. Men sossar är väl representativa för befolkningen i övrigt i det att de har lättare att sukta efter vad de saknar än glädjas över vad de har. Och som du kommenterar ovan saknar de i mycket lydiga ledarsidor. Greider och Gröning undantagna.
Jag håller också med både dig och inläggen om att en dagstidning med S-perspektiv, varför inte på nätet, vore intressant. Men det sätter väl också fingret på problemet med att en tidning för att bli intressant bör ha kritisk granskning som uppdrag. Då ska den ju helst granska även den politiska makten och det samhälle som denna skapat. Det finns naturligtvis många traditionellt S-märkta värderingar som det inte syns mycket av de Sverige som skapats av dagens socialdemokrater – och som därför skulle kunna rendera en kritisk granskning av makten även ur ett S-perspektiv. Men vem tänker hosta upp resurserna för att få denna granskning utförd? Sannolikt inte de som sitter på makten att göra det – och således även skulle bli utsatta för granskningen om den kom till stånd.
Jag kommenterade här. Det är lustigt att Motallians kritiserar DN för hur de framställer de borgerliga när Motallians inte kritiserar Aktuellt . Men i fallet med Aktuellt handlade det ju om kritik mot alliansen.
Jag är lite förvirrad av hur ni tycker att Sverige saknar en S-tidning. Räknas inte Aftonbladet? Det är väl fortfarande Sveriges största tidning och den har ett klart S-perspektiv!
Jag tror det handlar om att kvällstidningar inte är fint nog…
sen ägs den ju inte av “rörelsen”
För mig handlar det nog om nivån på debatten som förs i Aftonbladet. Det är väl mycket maktmegafon i samhällskritiken. Men det är klart – det kanske kan sammanfattas till “inte fint nog…”
Daniel: Faktum är att J-P var en mycket trevlig arbetsplats. Men jag skulle inte vilja ha den som morgontidning. Fredriksson är säkert Sveriges snålaste tidningsägare.
Jag tror aldrig att S kommer att satsa på dagstidningar igen, varken på nätet eller papper. Faktum är ju att Socialdemokraterna har lyckats behålla makten utan någon större mängd s-märkta ledarsidor.
Jag har nog helt enkelt haft för stor respekt för DN, men den är definitivt borta med torsdagens publicering av debattinlägg som nyhet. Dokusåpor intresserar mig inte därmed är jag inte särskilt intresserad av vare sig Aftonbladet eller Expressen.
Intressant när du nämner J-P som en trevlig arbetsplats (mitt “stackare” var med glimten i ögat).. enligt SJF och tidningen Journalisten så får man intrycket av att det skulle vara hemskt att jobba där. Men jag har kommit i kontakt med en hel del som har gjort det och som säger att de är en bra/trevlig arbetsplats att jobba på. Fast nog är de snåla.
När det gäller respekten för tidningar så är det nog bättre att inte ha nån.. jag är alltid skeptisk
Fullt klart att dom är nervösa på nått sätt dom gav sig till och med på isbjörnen deras enda och trognaste supporter från Jönköping.