Mitt är ditt, ditt är mitt. Eller hur var det?

Ali Esbati ger sig idag på att recensera gårdagens partiledardebatt. Vem han ser som vinnare i debatten etc. är inte speciellt intressant ur min synvinkel, vi har ju alla olika smak beroende vilket lag man håller på (fast – kors i taket – så tycker han, ”tyvärr”, att Reinfeld var bra). Att han även klagar på att urvalet i SVTs opinionsundersökning var väldigt lite, 286 av 1000 tillfrågade svarade, håller jag med om. Även om jag tror, med tanke på hur det sett ut i opinionsundersökningar senaste tiden, att resultatet skulle blivit hyfsat likt även med en mer statistiskt godkänd population. Det som jag tycker är anmärkningsvärt är vad han skriver i sista stycket, nåt som faktiskt visar vilken syn vänstern har på skattepengar:

Det är rätt magstarkt att en Allians som vill skänka bort sex miljarder av våra pengar – lika mycket som man i ett första steg vill dra in på försämringar för de arbetslösa – till dem med stora förmögenheter, talar om skattesänkningar för lågavlönade.[min fetning]

Oavsett vad man har för inställning till jobb kontra bidrag (min åsikt är att ”låglönejobb” som det kallas är bättre än inga jobb alls, men det återkommer jag till vid ett senare tillfälle), bidragsnivåer etc. så är det anmärkningsvärt att Esbati beskriver de sex miljarderna som ”våra pengar” när det rör sig om pengar som via tvångsmedel har tagits in av staten från dess medborgare. Att sänka skatter handlar inte om att ”sno” pengar som ”tillhör oss”, det handlar snarare om att ge tillbaka pengar från de som de ursprungligen tagits ifrån, dvs skattebetalare. Det är inte på något sätt ”våra pengar”, det är alltid och kommer alltid förbli skattebetalarnas pengar, pengar som aldrig hade existerat i vår ”gemensamma” kassa utan folk som jobbar och/eller driver företag. Så särskådar vi Esbatis argument på ett oehört förenklat sätt så menar han alltså så här:
Någon snor pengar från en som jobbar, när då tjuven väljer att betala tillbaka dessa pengar så menar Ali att man då stjäl dessa pengar från tjuven.

En märklig argumentation onekligen – speciellt när man ser det ur den synvinkeln. Nu tillhör jag visserligen inte de som gapar om att ”skatt är stöld”, men jag skulle aldrig kunna gå med på tvärtom heller – att sänkta skatter är stöld. Det är faktiskt, oavsett vilken syn man har på välfärdssamhället (jag t.ex gillar tanken på nån slags offentligt finansierad välfärd), mer stöld att ta in skattepengar än det är att lämna tillbaka dem. Med vänsterns argumentation kan man nästan få det till att den årliga skatteåterbäringen är att sno från vår gemensamma kassa…

Men varför argumenteras det på det här sättet? Jo, det svaret är väldigt enkelt. Man vill att det ska se ut som om borgarna företräder en slag ”omvänd Robin Hood-politik” som går ut på att stjäla från de fattiga och ge till de rika, ett sätt att demonisera borgerligheten alltså. När det i själva verket handlar om samma gamla vanliga Robin Hood-politik som vanligt – att ta från de ”rika” och ge till de ”fattiga”, fast det nu handlar om att ta lite mindre än i sossarnas värld.

PS! för övrigt är begreppet Robin Hood-politik ganska intressant. Jag har för mig att Robin Hood snodde skattepengar från ”staten” (i form av godsherrar och kungamakt) och gav tillbaka till skattebetalarna… Men det passar väl inte lika bra in i vänsterns världsbild… DS!

PS2! När jag skriver om skatter så tycker jag alltid det är lika roligt att hänvisa till internationalen som socialisterna älskar att sjunga. Hur var det nu igen de sjöng… ”vi under skatter dignar ner”! DS2!

18 reaktioner till “Mitt är ditt, ditt är mitt. Eller hur var det?”

  1. Det är rätt magstarkt att en Allians som vill skänka bort sex miljarder av våra pengar
    Du vet, ”egendom är stöld” och allt det där flummet..

  2. Varför göra skillnad på skattepengar och ”våra pengar”, dvs det som ligger i min plånbok. Jag betalar ju skatt för att slippa ta för mycket ur min plånbok. Så ser jag på skatten…

    Genom att sänka skatten ger man ju inte tillbaka pengar till någon, förutom de som har råd att betala välfärden trots att den till större del ska bekostas av de ”egna pengarna”. Skatten ska användas för att jämna ut klyftorna, därför är förmögenhetsskatt och inkomstskatt väldigt användbart.

    Men som sagt – det handlar om olika synsätt och åsikter. Du vill betala den själv, som jag tolkar det. Jag är osäker på om de fattigaste (sjukskrivna, arbetslösa, gamla osv) kommer kunna betala på samma sätt. Då behövs skatten.

  3. Jag har inte sagt att skatten ska avskaffas, eller ens det generella välfärdssystemet. Mitt resonemang bygger enbart på att det INTE är stöld att sänka skatten, man tar inte från ”fattiga” och ger ”rika” – såsom vänstern försöker få oss att tro.
    Jag vill ha ett generellt välfärdssystem, sen kan man diskutera hur det ska vara uppbyggt. Men det var inte det mitt inlägg handlade om, bara vilken syn man har på skattepengar – och faktiskt falsk retorik.

  4. Fast, som jag beskrev, så tar man ju från de fattiga, och ger till de rika. Även om jag nog snarare skulle säga tar MINDRE från de rika och ger till de fattiga. Som jag sa så drabbar ju skattesänkingarna bara de fattiga. Med andra ord skulle man kunna kalla sänkningar för stöld. Kanske inte stöld i form av pengar, men i form av välfärd.

    Och om det nu inte är så att man tar från det fattiga, undrar jag (på riktigt alltså) varifrån pengarna kommer, eftersom alla ska betala mindre skatt, men ingen ska betala mer för välfärden. Har jag hajjat det rätt då?

  5. Fruktsallad: Större delen av statens inkomster kommer från låg- eller medelinkosttagare, inte de rika. En större del av de pengar som en normalinkosttagare betalar i skatt för h_n själv tillbaka (t.ex. a-kassa, pension). Det kostar dessutom pengar att samla in skatter och dela ut bidrag (adminstration mm). Sen kommer staten inte att kunna fördela dina skattepengar på det sättet som du själv anser vara optimalt. Vem som tjänar mest på en skattesänkning beror på vilken skatt som sänks och vad man drar in på.

  6. Det kostar dessutom pengar att samla in skatter och dela ut bidrag (adminstration mm).
    Uppskattningar i the Economist i somras (plattskatt numret) drog slutsatsen att 10-15% av de insamlade pengarna går åt till att administrera själva skatteinsamlingen!

    Inte direkt småpotatis.
    I Sveriges fall blir det drygt 110-160 miljarder per år.
    Dvs mer än sjukvården kostar i Sverige årligen. ”Vård skola omsorg” någon?

  7. Beroende på om man är extrem höger eller vänster så är vardagsföreteelserna skatt och egendom snarast att betrakta som stöld. Ett gott exempel på det luftslottstänkande som finns på båda sidor.

    För övrigt anser jag att popup-fönster är stöld – stöld av ens skärmutrymme och tålamod :). Och dammsugare är mord.

  8. Kolla på länderna i östeuropa/ryssland. De har nu infört en ”flat-tax”. Detta innebär att allt (moms/kapital/företag/tjänst etc.) beskattas med samma skattesats. Sedan har vissa också en extra nivå på löneskatt för höginkomsttagare. I samma veva har man tagit bort samtliga avdrag. Fördelen är att det inte längre går att fiffla genom att flytta pengar mellan olika skattesatser eller att fuska med avdrag. Samtidigt kan man enkelt behålla en progressiv löneskatt. De kan ha en betydligt lägre skatt då kostnaderna för administrationen blir betydligt mindre samtidigt som fusket blir mindre.

    Detta borde vara något för sverige att kika på, oavsett partitillhörighet. Sedan kan man alltid diskutera vilken nivå man ska lägga skatten på, men rent administrativt är detta en succé!!!

  9. Varför vi skulle vilja bibehålla den progressiva beskattningen vid en Flat Tax i övrigt förstår jag inte…
    Men det är väl för att jag är så oempatisk och ond.
    Med en flat tax kommer ju ändå de som tjänar mer betala mer – i absoluta termer vill säga. Jag ser inte löneskillnader i sig som något fel eller förkastligt. Problemet i ett samhälle kan aldrig vara att det finns ”för många” rika, det måste alltid vara ett problem om det finns för många fattiga däremot.

    Och statens uppgift ska inte primärt vara att ta pengar från de som har mycket och ge till de som har lite. Den bör vara att underlätta för de som har lite att med egen kraft skapa sig en bättre tillvaro, samt givetvis se till att de inte svälter, bor på gatan eller dör i sjukdomar.

    Att försörja den arbetslösa, som exempel, är viktigt – men kan aldrig bli det viktigaste. Det viktigaste måste ju ändå vara att underlätta för denne att ta sig ur arbetslösheten.

    Sen – för att sväva ut fullständigt – så funderar jag just nu vad man ska göra åt det ”lagliga fusket” med a-kassan. T.ex säsongsarbetare som kanske jobbar 9 månader om året, är ”arbetslösa” 2-4 månader och som vet att arbetsförmedlingen inte kommer att sätta in några åtgärder för dem, eftersom det rör sig om kort tid och till stor sannolikhet säkerligen redan har garanterat jobb.
    Och eftersom 80% av lönen är ganska bra betalt för att göra nada (och kanske jobba svart samtidigt…) så är det rätt riskfritt. Helt enkelt en semester betalad av a-kassan.
    Jag vet att det existerar – av egen erfarnhet. Det är säkerligen inte helt ovanligt. Men till detta lär jag återkomma.

  10. Som jag sa så kan diskussionen huruvida man ska ha en extra nivå av skatt av tjänst, samt vilken nivå den gemensamma skatten ska ligga på variera beroende på vilken ideologi man tillhör.

    Vad jag vill lyfta fram är att alla tjänar på ”flat-tax”. I dagens Sverige kan jag tänka mig att detta skulle funka ypperligt

    Moms 25%
    Företagsskatt 25%
    Inkomst av kapital 25%
    Inkomst av tjänst 25%
    Avdragsgillt: INGET!
    Inkomster över XX basbelopp kan sedan åka dit på en statlig skatt om 20%

    Fördelen att ta bort avdragsrättigheten är två.
    1. FUSKET. En stor del (jag spekulerar) av avdragen är inte korrekta, medvetet fel eller omedvetet fel kan man alltid diskutera

    2. LÄGRE SKATTER: Inga avdrag gör att man får utrymme till lägre skatter i allmänhet

    3. MINDRE KOSTNADER->LÄGRE SKATTER

    All jäkla deklarationsgranskning och fuskletande, skatterådgivare, advokater etc. skulle minimeras. Detta ger gigantiska besparingar vilket innebär lägre skatt.

    Att ha samma skattesats ger den stora fördelen att man inte kan skatteplanera (inom rikets gränser) genom att flytta pengar mellan olika skatteklasser.

    Nivåerna kan sedan, som jag skrev däruppe, diskuteras av politiker etc.

  11. Jag tycker dina synpunkter om flat-tax är oehört intressanta. Förstår inte varför svenska politker inte vågar ta i frågan. det är väl bara några ungdomsförbund som överhuvudtaget tagit upp det?

  12. Det är intressant. Flera ”nya” tillväxtmarknadsekonomier, bl.a. i östeuropa använder sig av detta. Det är ju enklare för de eftersom de har möjlighet att starta om på ”nytt” efter kommunisternas förtryck. Det är ju lite svårare för oss här i väst.

    Intressant att lyfta fram är hur bl.a. tidningar som The Economist propagerar för förslaget (framför allt för införande i USA).

    Det som är viktigt att förstå är att enkelheten i systemet utan avdrag innebär mindre ”orättvisor” kan uppstå i detalj. I det stora hela så skulle säkerligen 100 miljarder kunna sparas in varje år och det väger defenetivt upp detta.

    Sedan vill jag lyfta fram att detta inte borde vara en höger/vänster fråga då man alltid kan diskutera vilken nivå skatten ska ligga på (25%, 30%, 35%) osv. samt huruvida man ska ha en extra skatt för höginkomsttagare.

  13. Staten ger dig dina pengar (färska från tryckeriet) och staten tar de ifrån dig. Till syvende och sist är alla pengar statens, och det blir lite knasigt att tala både om hur staten skänker bort fattigas pengar till de rika eller stjäl de rikas pengar och ger till de fattiga.

    Så vitt jag förstår så fungerar Sveriges skattesystem alldeles för bra för att plattskatt skulle vara någon högre prioritet. Vi har hög skattemoral, små mängder skattefusk och en självdeklaration som är så lätt att den snart kan slopas helt och hållet för majoriteten skattebetalare. Visst bör vi ansa bort onödiga och kontraproduktiva avdrag, men det är nagelsaxjobb jämfört med plattskattsmotorsågen.

    Och det här med säsongsarbetare och arbetslöshet känns lite som en moral- än en nyttofråga. Vad som händer är väl i princip att staten subventionerar arbetstagare för att göra det attraktivt för dem att ta säsongsarbeten. Ur en ren effektivitetssynpunkt kan man förstås tycka att säsongsarbetare borde skaffa sig ett lågsäsongsjobb också, istället för att leva på staten. Risken är dock överhängande att det enbart skulle leda till att de istället sökte sig till heltidsjobb. Fanns inte möjligheten att varva arbete och bidrag skulle alltså säsongsarbeten bli mindre attraktiva, och därmed dyrare för arbetsgivaren, vilket skulle leda till färre jobb, totalt sett. Här bidrar alltså arbetslöshetsersättning till att skapa en flexiblare arbetsmarknad.

  14. Hmm… bara för att staten har monopol på att trycka sedlar så kan man inte påstå att alla pengar tillhör dem, speciellt med tanke på att pengar egentligen bara är siffror på ett papper (eller dataskärm…). Det är ju inte så att staten styr vad du ska ha i lön, vilka priser du ska etc. så därför köper jag inte det resonemanget riktigt.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.