Idag kan man i Aftonbladet lÀsa en ledarkrönika av Olle Svenning, som attackerar folkpartiets (eller snarare Lars Leijonborgs) syn pÄ Kina.
NÀr man lÀser krönikan fÄr man intrycket att Leijonborg tycker allt Àr frid och fröjd i Mittens Rike tack vare en stark ekonomi, att man inte behöver bry sig om avsaknaden av demokrati. Svenning skriver:
Lars Leijonborgs pionjÀrresa till Kina kommer i historien att betraktas som folkpartiets stora sprÄng.
Det fanns nĂ€mligen en tid dĂ„ folkpartistiska ledare som Bertil Ohlin och Sven WedĂ©n varnade för Âden gula faranÂ. Kineserna fanns i Vietnam och gjorde sig beredda att ta över hela Asien.
Senare liberala ordförande som Per Ahlmark har stÀllt sig i Taiwan och Àngsligt skÄdat mot den vÀldiga fienden, folkrepubliken och dess expansiva politik.
Leijonborg gör upp med dessa högeravvikelser. Kina Àr varken rött eller gult, det Àr liberalt. En hÀrlig tillvÀxt och ett flitigt folk. [...]
Vanligtvis protesterar liberaler mot den sortens monstruösa övergrepp [mot mÀnskliga rÀttigheter]. PÄ folkpartiets landsmöte visade partiledaren i stÀllet förtjust bilder pÄ kinesiska skyskrapor och köpcenter.[...]
Kanske Ă€r det numera normalt att en liberal ledare och liberal press mer förförs av vĂ„r tids mĂ€ktigaste diktatur Ă€n upprörs över det förtryck den staten (Âgiganten i östÂ) utövar.
Well, you get the point. Leijonborg gillar Kinas ekonomiska utveckling och blundar dĂ€rför för diktaturen. Eller Ă€r det verkligen sĂ„? Eftersom Leijonborgs tal pĂ„ landsmötet, det tal som Svenning indirekt hĂ€nvisar till, finns för nedladdning och öppet för vem som helst att lĂ€sa, sĂ„ gör jag givetvis det. Det lĂ„ter ju nĂ€mligen orovĂ€ckande att Leijonborg skulle ha övergivit den folkpartiska linjen som fördömer diktatur – Ă€ven i Kina (minns att folkpartiet kraftigt har argumenterat för vapenembargot mot Kina – i motsats till Svennings partikamrater i regeringen…).
Talet börjar med en kort hyllning till vÀrldens ekonomiska utveckling, som leder till framtidstro, sjÀlvsÀkerhet och vÀlstÄnd. Detta med Kina och Indien som exempel:
Men att besöka jordens tvÄ största lÀnder, som nÀr jag reste i Asien i min ungdom mest prÀglades av svÀlt och hopplöshet, och möta framtidstro, sjÀlvsÀkerhet och en svindlande snabb vÀlstÄndsutveckling var ocksÄ nÄgot otroligt.
Efter den korta inledningen sĂ„ kommer det – förvĂ„nande nog… – fördömmanden av den kinesiska diktaturen:
Diktatorerna behÄller sina grepp i flera lÀnder. Kina har under ett antal Är lyckats kombinera superkapitalism med diktatur. Att vÀrldens största land förvÀgrar sin egen befolkning politisk frihet Àr en orimlighet och en sÀkerhetspolitisk riskfaktor. För att travestera det Bengt Westerberg sade om Sovjet i sitt installationstal som partiledare 1983: Ingenting skulle mer gagna freden och friheten i vÀrlden Àn om kommunistregimen i Kina ersattes av ett demokratiskt styre.
Hoten  klimatförĂ€ndringarna, terrorismen, nya krigsrisker och förtryck – pĂ„minner om hur viktigt det Ă€r att fortsĂ€tta arbeta för demokrati, mĂ€nskliga rĂ€ttigheter och internationell samverkan.
Arbetsuppgifterna för engagerade liberaler Ă€r oĂ€ndliga. En av de kinesiska ledarna jag trĂ€ffade i Peking sade sĂ„ hĂ€r: ÂDu sĂ€ger till oss att demokrati och marknadsekonomi mĂ„ste gĂ„ hand i hand. Varför Ă€r det dĂ„ ni som kallar er demokratier som saboterar frihandeln genom textilkvoter och vĂ€ldiga jordbrukssubventioner? PĂ„ den punkten blev jag svaret skyldig. Lika fel som han hade nĂ€r han hĂ€vdade att demokrati inte fungerar i Kina, lika rĂ€tt hade han i sin kritik av VĂ€stvĂ€rldens protektionism. MĂ„tte diktaturerna och tullmurarna rasa tillsammans!
Efter det sĂ„ handlar stora delar av talet om just den ekonomiska utvecklingen i bl.a Kina. Ăven om den utvecklingen beskrivs med positiva ordalag, vilket Ă€r fullt naturligt eftersom det Ă€r bra för befolkningen i fattigare lĂ€nder om ekonomin blir starkare (vilket t.o.m Svenning mĂ„ste hĂ„lla med om), sĂ„ handlar det inte direkt om att fĂ„ Kina att framstĂ„ som ett föregĂ„ngsland. DĂ€remot sĂ„ handlar det mycket om hur Sverige ska förhĂ„lla sig till denna nya konkurrens, hur vĂ„r ekonomi ska överleva i en globaliserad vĂ€rld. Och det handlar knappast, enligt Leijonborg, om att kopiera Kinas recept – som inte pĂ„ nĂ„got sĂ€tt Ă€r idealt:
Ska vi anpassa vÄra lönenivÄer till de nya konkurrenterna? Ska vi gÄ ner till baltisk nivÄ och ge 10 000 kronor i mÄnaden till en civilingenjör pÄ Ericsson i Kista? Eller mÄste vi ner till kinesisk nivÄ och ge honom eller henne 5 000 i mÄnaden? I sÄ fall har vi inte heller lÀngre rÄd med högre löner för lÀrare eller vÄrdbitrÀden.
Det Àr ingen lösning som tilltalar folkpartiet. Vi vill inte ha lÄglönekonkurrens som lösning.Ska vi istÀllet slakta vÄra vÀlfÀrdssystem? Ska det bli som i Kina  att bara den som kan arbeta hÄrt fÄr mat pÄ bordet och sjukvÄrd? SÄ att den som blir sjuk fÄr hoppas pÄ allmosor och vi fÄr se tiggare pÄ gatorna?
Det Àr inte en socialliberal lösning.Ska vi istÀllet slÀppa hÀnsyn till miljön? Ska vi chansa pÄ att vÀxthuseffekten inte Àr sÄ allvarlig? Ska vi testa rostiga enkelskroviga oljetankers i vÄra skÀrgÄrdar för att det lite, lite stÀrker vÄra möjligheter att priskonkurrera med kinesiska och indiska rederier?
Nej, inte heller det alternativet lockar nÄgon av oss.
SĂ„ fortsĂ€tter det. Leijonborg Ă€r med rĂ€tta imponerad av den ekonomiska utvecklingen i Kina, men samtidigt sĂ„ framstĂ€ller han det absolut inte som att de pĂ„ nĂ„got sĂ€tt skulle vara ett liberalt föregĂ„ngsland, som Svenning mer eller mindre pĂ„stĂ„r. Men eftersom Kina Ă€r en av vĂ€rldens snabbast vĂ€xande ekonomier, och ett land som “snor” industrijobb frĂ„n Europa och USA sĂ„ Ă€r det helt klart intressant att ta upp som exempel. Vad gör de rĂ€tt och fel? Vad gör vi rĂ€tt och fel? Hur kommer det sig att fliten och entreprenörsandan Ă€r sĂ„ stor i Kina? Det Ă€r viktiga frĂ„gor som jag tycker att Leijonborg hanterar bra, utan att för den delen ha överseende med det kinesiska förtrycket. Svenning försöker fĂ„ folkpartiet att bli diktaturkramare – men jag tycker inte alls att de faller i den fĂ€llan.
Jag vet att folkparti-bashing har blivit den nya folksporten hos vÀnstern. I mÄnga fall sÄ förtjÀnar de verkligen att kritiseras, men i de allra flesta fall handlar det om den Àdla konsten att inte kunna lÀsa innantill eller den Àdla konsten att förvrÀnga och hitta pÄ sÄ man kan ta billiga politiska poÀnger.
PS! För övrigt vill jag sÀga att Lars Leijonborgs tal var vÀldigt bra och ger nÀstan Äter hoppet om folkpartiet. DS!
Hmm, inga kommentarer Àn till din uttömmande artikel, kanske beroende pÄ att den redan sÀger allt?
Jadu, det Ă€r lite mĂ€rkligt. NĂ€r jag skriver mina lĂ„nga, “bĂ€sta” texter sĂ„ Ă€r det fĂ„ som kommenterar… ingen som orkar lĂ€sa antagligen
En till som inte lĂ€ser saker innan man blir upprörd över det Ă€r Socialdemokraternas Studentförbunds ordf. Magdalena Streijffert, i SVTs Korseld – dĂ€r hon försöker göra Fredrik Malm lite konfys. Vilket hon inte lyckas med.
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=12186&a=177827
Det var ett mycket bra tal. Och artikeln Àr Àven den mycket bra, frÄgan Àr vad aftonbladets lÀsare tror.
Du ska nog snarare tolka det som att bĂ„de detta och förra inlĂ€gget Ă€r sĂ„ lysande att det inte finns mer att tillĂ€gga…
erik:
Intressant inlĂ€gg. NĂ€r det gĂ€ller Kina har jag ofta varit inne pĂ„ tanken att mĂ„nga kritiserar landets brist pĂ„ mĂ€nskliga rĂ€ttigheter mest för att de kĂ€nner att de mĂ„ste – och ska jag vara Ă€rlig misstĂ€nker jag nĂ„got liknande i Leijonborgs fall – inte för att jag tror nĂ„got negativt utan för att hundratals punditer stĂ„r reda att kasta sig över den som inte sĂ€ger rĂ€tt.
OcksÄ intressant Àr L:s starka betoning pÄ socialliberalism. Det Àr ju inte den sorts liberalism som varit mest framtrÀdande pÄ nÀtet, för att ta ett exempel.