Hur jävla svårt ska det vara att fatta?

Det är smått fantastiskt att se hur vänsteralliansens anhängare tycker det är underhållande att borgarna – ett år innan valet – inte kommit överens på alla punkter.

Okej.

Vi har alltså fyra olika partier som inte sitter i regeringsställning. Dessa partier har bildat en slags officiell allians. Denna allians betyder inte att de var överens när den startade, men däremot så jobbar de hårt, med bl.a veckans möte strax utanför min egen hemstad, för att komma fram till en gemensam valplattform. Det är alltså inte val om två veckor. Det är val om ett år och två veckor. Att dessa partier inte har kommit överens om allt, eller ens kommer att göra det denna vecka är ingen nyhet eller ens speciellt anmärkningsvärt.

Hur jävla svårt ska det vara att fatta egentligen?

Däremot är jag övertygad om att de till nästa års val kommer att ha kommit överens om de stora övergripande frågorna, utan att för den delen sluta profilera sig som egna partier. Detta, om det lyckas, kommer faktiskt att vara något unikt inom svensk inrikespolitik. Och det är väl det som gör vänsteranhängarna så skraja att de nu, som sagt var ett år innan valet, gör allt de kan för att hitta skillnader. De påstår nämligen att de själva – de tre partierna på vänstersidan – är så himla samspelta och överens för att de lyckas komma överens om (urvattnade) budgetar de senaste åren.

Men det är ju inte direkt så att de satt sig ner i godan ro och enkelt som den rort hem en statsbudget. Nä, de samlas under buller och bång – två gånger om året – och minst ett par gånger under de långa nattmanglingarna så hotar både vänsterpartiet och miljöpartiet (ni vet de där konstiga partierna som totalt lockar runt 10-12% av väljarna…) att spräcka hela regeringssamarbetet för att få igenom sina krav. Och sen lyckas de enas om en kompromiss. För politik handlar om kompromisser, speciellt i ett land där ett parti i princip aldrig kan få egen majoritet. Och det är just detta som ”alliansen” tar fasta vid, och därför kör sina tuffa kompromissförhandlingar i god tid innan valet. Och på så vis så vet väljarna på valdagen vilken regering de får (ja, om de röstar borgerligt och de vinner vill säga).

Till skillnad från de som röstar vänster alltså. För där kommer vi med största sannolikhet inte se några gemensamma valplattformar. Kommunisterna och skogsmullorna kommer väl som vanligt att anta rollen som oppositionspartier och passa på att anklaga regeringen för allt de gjort fel (”socialdemokraterna för en nyliberal politik”…), samtidigt som de tar åt sig äran för det lilla som de har gjort rätt. Trots att de själva har ingått i regeringsunderlaget. Märkligt men ack så sant.

Så nästa gång ni ser regeringens lakejer raljera om – och garva åt – att ”alliansens” gemensamma plattform ännu inte är klar – ett år innan valet (tål att upprepas) så kan ni fundera på vem som kommer att garva mest nästa höst.

PS! Jag gick förbi Rådhusparken i Jönköping idag när borgarbossarna höll tal för redan frälsta. Jag orkade inte stanna och lyssna men noterade stort antal välkammade ungdomar med orangea tröjor (själv skulle jag troligen sett ut som en kommunist – med min gröna jacka med luva, okammade hår och tredagars skäggstubb – i det sällskapet) samt ett antal medelålders män med a) kavaj och byxa eller b) mockajacka och slips. Så som lokala småföretagare alltid ser ut alltså. Rent stilistiskt har jag valt fel lag att hålla på…

Det fanns även ett visst mått av ironi att de stod framför Rådhuset i en kommun som sen länge styrs av en ”ohelig allians” mellan centerpartister och sossar, trots att det finns en ”borgerlig” majoritet. En allians som – enligt min mening – faktiskt gör ett ganska bra jobb ifrån sig. Jönköping känns som en kommun som både har framtidstro och som hela tiden, med kommunens hjälp, utvecklas i en positiv riktning – bort från ”smålands jerusalem”. Och jag är inte säker på att en ”borgerlig allians” hade gjort ett bättre jobb, mycket beroende på att kristdemokraterna är största borgerliga parti, och här är de verkligen kristdemokrater… DS!

Uppdatering:
Ojsan. Borgarna lyckades tydligen komma överens i flera frågor på sitt tvådagars möte. T.o.m fler frågor än vad som var väntat. Aj. Det är alltid jobbigt när det ser ut som jag får rätt. Jag blir så odräglig då.

Trams-Linderborg.

I Aftonbladet kan man läsa en krönika av riksrevisionisten Åsa Linderborg där hon angriper folkpartiets demokratisyn, eller rättare sagt angriper vad hon i sin kommunisthjärna ser som folkpartiets demokratisyn:

Efter Lars Leijonborgs hyllning till Kina på folkpartiets landsmöte står det återigen klart att vissa kan prisa diktaturer utan att någon borgerlig debattör alls reagerar. Inte ens Per Ahlmark har hört av sig. Folkpartiledarens reseberättelse påminner om de gamla Sovjetkommunisterna som trodde på allt de såg när de besökte Moskva – eller som blundade för det de inte ville se. Men han är inte ensam, Dagens Nyheters ledarskribenter har i dagarna ackompanjerat sin diktaturkramare.

Vad är det som gör att Aftonbladets medarbetare har så vansinnigt svårt att läsa innantill, eller förstå vad de läser? Måste vara nån sjukdom, nåt som sprids i kvällstidningens fläktsystem eller nåt.

Uppdatering:
Dennis dissekerar Lindeborgs trams

Gammal Vänster.

I veckans Smedjan skriver LUFs Fredrik Malm om Ung Vänster – ”en allt mer auktoritär sekt”. En artikel som inte direkt framställer ungkommunisterna i god dager – eller för den delen moderpartiet. Malm skriver bl.a:

Nu ser vi en ny generation ungdomar som genomgått en ideologisk hjärntvätt där världen är svart eller vit och utan några gråzoner. I denna verklighetsbild är staten Israel en ”rasistisk apartheidstat”, den orangea revolutionen i Ukraina en ”imperialistisk konspiration” och fredsbevarande styrkor ”koloniala äventyr”. Kompromisser och samtal ses som en oframkomlig väg, eftersom samhället bygger på en konflikt där Ung vänster står på den ena sidan och resten av samhället på den andra sidan.[…]
Vänsterpartiets ledning reagerade inte när ordförande Lindahl krävde upprättelse av Lenin. Samma tystnad uppstod när Ali Esbati krävde att människor som bor på Östermalm ”ska rökas ut”. När Ung vänster symboliskt lät avrätta m-politikern Kristina Axén Olin den 1 maj 2002, med skylten ”borgarsvin” på magen, var det också sparsmakat med avståndstaganden från vänsterpartiets ledning. Lars Ohly agerade aldrig med kraft när Tove Fraurud hyllade det kubanska valsystemet. Dessa händelser är inte lösryckta; de följer en röd tråd av underkastelse inför förtryck och en preferens för extremism. Dessa uttalanden och debatten som följt dem har stärkt Ung vänsters medlemmar i deras tro att våld och diktatur är värt att stödja, eftersom all kritik kommit från högerhåll och därmed förstärkte Ung vänster i övertygelsen om de själva har rätt.

Nu är visserligen artikeln skriven av en representant för ondskan själv, eftersom ungliberaler och folkpartister är det absolut värsta ungkommunisterna vet, men för oss andra som kan tycka att t.o.m folkpartister ibland har nåt vettigt att säga så är det en intressant artikel. Ju mer man sätter sig in i Ung Vänster och deras ideologiska arv, desto mer funderar man på om det inte är dags för dem att byta namn till Gammal Vänster istället.

Moderaternas felaktiga ansikte.

Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Veronica Palm raljerar på Motallians om Moderaternas ”rätta ansikte” efter att ha hört Timbroiten Johhny Munkhammar i en debatt:

”Fyrtio procent är en rimlig nivå på socialförsäkringarna.” Det tillkännagav igår moderaten och ideologen på Timbro Johnny Munkhammar i SVT:s morgonsoffa. Det är ju skrämmande, men bra, att moderata företrädare talar klarspråk. Det finns inga mjukis-moderater.

Nu finns det bara ett litet problem här. Munkhammar är inte moderat. Vad jag vet är han inte medlem i partiet, aktiv i partiet eller kan på något sätt sägas företräda moderaterna eller moderaternas åsikter. Jag är inte ens säker på att han röstar på dem. Johnny Munkhammar är – som sagt var – ideolog på tankesmedjan Timbro och debattör, och ofta betydligt mer radikal än vad alliansen vågar vara.

Det blir därför väldigt komiskt när Palm och Motallians försöker få det till att Munkhammar minsann visar ”moderaternas rätta ansikte”. Man kan nästan prata om att jaga väderkvarnar. Hädanefter tror jag att jag ska skriva om ”Socialdemokraternas rätta ansikte” när Jan Guillou raljerar. Det är på ungefär samma nivå.

PS! Mer underhållning finns på Motallians, som när det raljeras över att Lars Leijonborg ska ”praktisera” en vecka i skolans värld:

I helsidesannonser i dagstidningar idag förkunnas att Lars Leijonborg ska praktisera som lärare under vecka 36.

Precis vad den svenska skolan behöver. Ännu en obehörig lärare.

Jag undrar sen när det blev fyfy för politiker att besöka ”verkligheten”, att träffa väljare, yrkesarbetande, barn, ungdomar, pensionärer, whatever, och utifrån det bygga sig en uppfattning? Har sossarna blivit lata eller försöker de bara desperat gripa varje halmstrå som finns när det gäller att misskreditera borgarna? Underhållande är det i vilket fall som helst. DS!

Uppdatering:
Dennis skriver också om Palms problem med partibeteckningar.

Dagens dummaste.

Dagens dummaste står – som så ofta förr – kvällstindningarna för. Idag är det Expressen som vinner med två artiklar. I den första kan man läsa rubriken:

”Neger” nämns 17 gånger i ny GB-kampanj

Givetvis försöker här Expressen spinna vidare på fånerierna kring Nogger Black i våras:

Glöm debatten om att glassen Nogger Black är rasistisk.
Nu har GB en ny kampanj där ordet ”neger” nämns 17 gånger.
Men GB har inga planer på att dra tillbaka kampanjen.

Okej, en kampanj där man nämner ordet ”neger” 17 gånger känns ju onekligen olustigt. Men givetvis är det inte så att det hänger stortavlor över Sveriges städer där n-ordet är så vanligt förekommande. Det handlar om en Pippi-kampanj – för att hedra Astrid Lindgren och uppmärksamma att Pippi fyller 60 år i år – där man får med en CD där Astrid Lindgren läser Pippi i Söderhavet där ”neger” alltså nämns vid upprepade tillfällen:

Med glassen får man en cd där Astrid Lindgren läser sagor om Pippi, och under den korta sagostunden haglar rasistiska uttryck.

Nu måste man givetvis tänka på att boken är skriven i en helt annan tidsanda, då ”neger” inte per automatik hade en negativ klang, utan det var helt enkelt vad man kallade svarta för. Det kanske inte är det mest korrekta att säga idag, men bara för att GB skickar med en Pippi-CD så blir inte GB rasister – och det är ett väldigt intressant språkbruk att benämna boken som en ”GB-kampanj”. Men Astrid Lindgren är ju en helig ko i Sverige, så då är det ju givetvis bättre att gå på det stora elaka företaget.

Hade moralpanik inte varit ett så uttjatat ord så hade det varit lämpligt att använda här.

Dock måste jag ju ge en liten dumstrut till GBs informationschef som försvarar sig med

Vi respekterar folks åsikter. Men vi säljer glass, god glass

Den andra Expressen-dumheten är en annan moraliserande liten text

Du får jobb – om du har stora bröst

Här är man djupt upprörda över att en platsannons ställer krav på att sökanden ska ha över en viss bröststorlek:

Stora bröst eftersökes i en platsannons på arbetsförmedlingen.
Minst 70 C i behåstorlek.
– Vi ska inte lägga moraliska aspekter på annonserna, säger Lars Sjöström, ställföreträdande generaldirektör på Ams.

Expressens reporter hade alldeles för liten byst för att få uppdraget. Den sökande ska ha bröst i behåstorleken 70 C, 75 C eller 70 D.

Hade jobbet rört sig om till exempel webmaster på en högskola så hade jag förstått upprördheten, men Expressen nämner inte ens vilken typ av jobb det är. Det enda som kan ge en ledtråd är

Du [Expressens reporter] skulle inte fungera. Jag har inga extra small i provplaggen, säger Robert Kipowski, ägare till företaget.

Vänta här ett ögonblick. Provplagg? Kan det vara så att det rör sig om någon form av modelljobb, för t.ex underkläder eller baddräkter? Åtminstone något inom klädbranschen – vilka andra har provplagg, liksom?

Om det rör sig om ett klädföretag som gör någon typ av plagg för ”storbystade” kvinnor, är det då märkligt att de som ska prova plaggen har rätt storlek? Givetvis inte. Om man inte är en sensationslysten reporter på en snaskig kvällstidning vill säga. Eller heter Mian Lodalen, som förtjänar bonusdumstruten:

Feministen Mian Lodalen tycker att det är anmärkningsvärt att arbetsförmedlingen inte har bättre kontroll.
– De borde absolut inte ge plats åt en sådan sexistisk annons. Den borde stoppas på en gång, säger hon.

Jag vet inte om platsannonsen är sexistisk – eftersom Expressen inte skriver vad det är för jobb, men som sagt var med ledning av ordet ”provplagg” kan man ju som sagt var gissa sig till vissa slutsatser. Jag kan även gissa mig till att Lodalen heller inte sett annonsen utan uttalar sig reflexmässigt. Men jag vet inte. För Expressen vill inte att jag ska veta.

Dumheten sköljer över oss. Härligt.

Uppdatering:
Givetvis rörde det sig om modelljobb åt ett klädföretag:

3 platser. blanche B är ett nystartat företag inom beachwear fashion. Vi marknadsför badkläder, skor, väskor samt strandkläder. Produkter huvudsakligen från Brasilien och Bali. Företaget finns i Höllviken.
Arbetsuppgifter: Kvinnliga modeller för beachwear produktkatalog. Storlekar: 70 c, 75 c, 75 d. Skonummer: 36-37. Gärna någon modellvana.

Undrar när de ska gnälla över att företagets telefonbokare ska ha ”trevlig telefonröst”…

Tipstack till Erik.

För att ni inte skall gnälla över kroppsideal och liknande så kan man ju givetvis ifrågasätta varför kollektionen, eller snarare provplaggen, håller en viss storlek. Det är berättigat. Men nu är det så och då finns det inget sexistiskt i att modellerna faktiskt bör ha storlekar som gör att de passar i plaggen.

Svenning och den svåra konsten att läsa innantill.

Idag kan man i Aftonbladet läsa en ledarkrönika av Olle Svenning, som attackerar folkpartiets (eller snarare Lars Leijonborgs) syn på Kina.

När man läser krönikan får man intrycket att Leijonborg tycker allt är frid och fröjd i Mittens Rike tack vare en stark ekonomi, att man inte behöver bry sig om avsaknaden av demokrati. Svenning skriver:

Lars Leijonborgs pionjärresa till Kina kommer i historien att betraktas som folkpartiets stora språng.
Det fanns nämligen en tid då folkpartistiska ledare som Bertil Ohlin och Sven Wedén varnade för ”den gula faran”. Kineserna fanns i Vietnam och gjorde sig beredda att ta över hela Asien.
Senare liberala ordförande som Per Ahlmark har ställt sig i Taiwan och ängsligt skådat mot den väldiga fienden, folkrepubliken och dess expansiva politik.
Leijonborg gör upp med dessa högeravvikelser. Kina är varken rött eller gult, det är liberalt. En härlig tillväxt och ett flitigt folk. […]
Vanligtvis protesterar liberaler mot den sortens monstruösa övergrepp [mot mänskliga rättigheter]. På folkpartiets landsmöte visade partiledaren i stället förtjust bilder på kinesiska skyskrapor och köpcenter.[…]
Kanske är det numera normalt att en liberal ledare och liberal press mer förförs av vår tids mäktigaste diktatur än upprörs över det förtryck den staten (”giganten i öst”) utövar.

Well, you get the point. Leijonborg gillar Kinas ekonomiska utveckling och blundar därför för diktaturen. Eller är det verkligen så? Eftersom Leijonborgs tal på landsmötet, det tal som Svenning indirekt hänvisar till, finns för nedladdning och öppet för vem som helst att läsa, så gör jag givetvis det. Det låter ju nämligen oroväckande att Leijonborg skulle ha övergivit den folkpartiska linjen som fördömer diktatur – även i Kina (minns att folkpartiet kraftigt har argumenterat för vapenembargot mot Kina – i motsats till Svennings partikamrater i regeringen…).

Talet börjar med en kort hyllning till världens ekonomiska utveckling, som leder till framtidstro, självsäkerhet och välstånd. Detta med Kina och Indien som exempel:

Men att besöka jordens två största länder, som när jag reste i Asien i min ungdom mest präglades av svält och hopplöshet, och möta framtidstro, självsäkerhet och en svindlande snabb välståndsutveckling var också något otroligt.

Efter den korta inledningen så kommer det – förvånande nog… – fördömmanden av den kinesiska diktaturen:

Diktatorerna behåller sina grepp i flera länder. Kina har under ett antal år lyckats kombinera superkapitalism med diktatur. Att världens största land förvägrar sin egen befolkning politisk frihet är en orimlighet och en säkerhetspolitisk riskfaktor. För att travestera det Bengt Westerberg sade om Sovjet i sitt installationstal som partiledare 1983: Ingenting skulle mer gagna freden och friheten i världen än om kommunistregimen i Kina ersattes av ett demokratiskt styre.
Hoten – klimatförändringarna, terrorismen, nya krigsrisker och förtryck – påminner om hur viktigt det är att fortsätta arbeta för demokrati, mänskliga rättigheter och internationell samverkan.
Arbetsuppgifterna för engagerade liberaler är oändliga. En av de kinesiska ledarna jag träffade i Peking sade så här: ”Du säger till oss att demokrati och marknadsekonomi måste gå hand i hand. Varför är det då ni som kallar er demokratier som saboterar frihandeln genom textilkvoter och väldiga jordbrukssubventioner?” På den punkten blev jag svaret skyldig. Lika fel som han hade när han hävdade att demokrati inte fungerar i Kina, lika rätt hade han i sin kritik av Västvärldens protektionism. Måtte diktaturerna och tullmurarna rasa tillsammans!

Efter det så handlar stora delar av talet om just den ekonomiska utvecklingen i bl.a Kina. Även om den utvecklingen beskrivs med positiva ordalag, vilket är fullt naturligt eftersom det är bra för befolkningen i fattigare länder om ekonomin blir starkare (vilket t.o.m Svenning måste hålla med om), så handlar det inte direkt om att få Kina att framstå som ett föregångsland. Däremot så handlar det mycket om hur Sverige ska förhålla sig till denna nya konkurrens, hur vår ekonomi ska överleva i en globaliserad värld. Och det handlar knappast, enligt Leijonborg, om att kopiera Kinas recept – som inte på något sätt är idealt:

Ska vi anpassa våra lönenivåer till de nya konkurrenterna? Ska vi gå ner till baltisk nivå och ge 10 000 kronor i månaden till en civilingenjör på Ericsson i Kista? Eller måste vi ner till kinesisk nivå och ge honom eller henne 5 000 i månaden? I så fall har vi inte heller längre råd med högre löner för lärare eller vårdbiträden.
Det är ingen lösning som tilltalar folkpartiet. Vi vill inte ha låglönekonkurrens som lösning.

Ska vi istället slakta våra välfärdssystem? Ska det bli som i Kina – att bara den som kan arbeta hårt får mat på bordet och sjukvård? Så att den som blir sjuk får hoppas på allmosor och vi får se tiggare på gatorna?
Det är inte en socialliberal lösning.

Ska vi istället släppa hänsyn till miljön? Ska vi chansa på att växthuseffekten inte är så allvarlig? Ska vi testa rostiga enkelskroviga oljetankers i våra skärgårdar för att det lite, lite stärker våra möjligheter att priskonkurrera med kinesiska och indiska rederier?
Nej, inte heller det alternativet lockar någon av oss.

Så fortsätter det. Leijonborg är med rätta imponerad av den ekonomiska utvecklingen i Kina, men samtidigt så framställer han det absolut inte som att de på något sätt skulle vara ett liberalt föregångsland, som Svenning mer eller mindre påstår. Men eftersom Kina är en av världens snabbast växande ekonomier, och ett land som ”snor” industrijobb från Europa och USA så är det helt klart intressant att ta upp som exempel. Vad gör de rätt och fel? Vad gör vi rätt och fel? Hur kommer det sig att fliten och entreprenörsandan är så stor i Kina? Det är viktiga frågor som jag tycker att Leijonborg hanterar bra, utan att för den delen ha överseende med det kinesiska förtrycket. Svenning försöker få folkpartiet att bli diktaturkramare – men jag tycker inte alls att de faller i den fällan.

Jag vet att folkparti-bashing har blivit den nya folksporten hos vänstern. I många fall så förtjänar de verkligen att kritiseras, men i de allra flesta fall handlar det om den ädla konsten att inte kunna läsa innantill eller den ädla konsten att förvränga och hitta på så man kan ta billiga politiska poänger.

PS! För övrigt vill jag säga att Lars Leijonborgs tal var väldigt bra och ger nästan åter hoppet om folkpartiet. DS!

Skarpsinta analyser från vänster.

Vi Esbati så hittar jag en ”bra sammanfattning” av folkpartiets landsmöte. Socialistiska bloggen Samtal med Judith drar fantastiska slutsatser utifrån DNs rapportering från landsmötet. Vi får här lära oss att folkpartiet tycker att

Blattar är roten till allt ont. De har uppfunnit våldsbrott, sexuellt förtryck och utnyttjande av minderåriga. Dessa helt uppenbart nyanlända problem i vårt samhälle kan endast stävjas med hårdare tag och hot om utvisning. Dessutom är de lata och suger ut samhället. För att invandringen ska vara lönsam över huvud taget bör de tvingas till slavarbete i god (neo)kolonial anda! Det har fungerat förr!

Detta alltså med utgångspunkt från en ganska kort, refererande DN-text. Då kan det vara intressant att se vad DN skriver. Jo, de skriver bl.a:

Utländska medborgare som begår allvarliga brott [min fetning] ska utvisas. Men det ska inte ske automatiskt utan först efter domstolsprövning. […]

Framförallt måste brottsligheten bekämpas genom att sociala orsaker undanröjs, men skärpta utvisningsregler tros också ha en förebyggande effekt.[…]

Folkpartiet vill också skärpa förbudet mot könsstympning och kriminalisera barnäktenskap och tvångsäktenskap.

Efter en lång debatt beslutades också att jobbansökningar ska vara anonyma för den som söker jobb hos offentliga arbetsgivare och likaså privata med mer än femtio ansställda.

Större krav ska ställas på de som får bidrag och som är arbetsföra.

De ska garanteras samhällsnyttigt arbete och utvecklande aktiviteter till en ersättning som är något högre än socialbidraget.

Ja, gud vilken brunhöger folkpartiet är. Rasistiska, fascistiska och (neo)koloniala. Visst är det hemskt att utländska medborgare som begår grova brott riskerar att utvisas. Och visst är det hemskt att det inte är okej med könsstympning, barn- och tvångsäktenskap. Och det där med anonyma jobbansökningar är ju uppenbart främlingsfientligt! Och visst är det slavarbete att garantera ”samhällsnyttiga jobb” istället för bidrag. Och till råga på allt till en högre summa! För att inte nämna det hemska att dra i bidragen för folk som vägrar att jobba! Att vägra att jobba samtidigt som man får pengar från staten är givetvis en mänsklig rättighet. Det vet ju alla att det är mycket bättre att gå hemma och göra ingenting om man vill integreras i samhället, komma i kontakt med människor och lära sig språket.

Raljerandet fortsätter:

Minskade klassklyftor är ett hot mot varje liberal utopi! Inför därför betyg på lågstadiet så att det så tidigt som möjligt blir tydligt vilka som har rätt förutsättningar och vilka som ska skrämmas bort från den akademiska världen. Eftersom det är skillnad på folk och folk kröns denna i allra högsta grad liberala strategi med förslaget om att barn ska kunna ställas inför rätta, så att de inte kan jiddra till sig en klassresa eller (socialt) medborgarskap.

Och åter till DN:

Även förslaget om att ge alla elever betyg från sjätte klass antogs. I förslaget ingår även att de skolor som så vill ska kunna sätta betyg på elever från tredje klass.

Gud vad hemskt! Nu ska eleverna få fyra år på sig att jobba med sina betyg till skillnad från dagens 1 1/2 år. Men lyssnar man på vänsterdebattörer så är arbetar- och invandrarbarn troligen lite dummare än barn till t.ex akademiker, och därför ska man helst inte ha betyg alls. Att tidigare betyg faktiskt kan ge många ”sämre” elever stöd i god tid går dem fullständigt förbi. Klart att folkpartiet har en dold agenda här, i form av ökade klasskyftor. De är ju borgare. Borgare menar aldrig vad de säger. Det är lektion ett man lär sig i den socialistiska retorikkursen. Ja, eller rättare sagt – det är den enda lektionen. Det är möjligt att det finns en lektion två där de lär sig att argumentera för egen sak, och komma med egna förslag. Men det var länge sen jag såg nåt av det i praktiken. Nu går retoriken enbart ut på att läsa borgarförslag, mellan raderna, för att hitta det där som borgarsvinen inte säger rakt ut. Hitta på lite så att det passar in i sin egen världsbild.

Nu står det inte något i den första hänvisade DN-artikeln om förslaget att ställa barn inför rätta, men det länkas till en annan artikel i samma tidning. Där kan vi läsa:

Enligt det nya förslaget ska alla brott, oavsett gärningsmannens ålder, utredas. Det är socialtjänsten som ska besluta om lämplig tvångsåtgärd, exempelvis korta frihetsstraff under helger eller ungdomstjänst.

Om ansvarsfrågan är oklar vid grova brott kan också barn under femton ställas inför domstol, men även då är det socialtjänsten som bestämmer påföljden. Fängelseförbudet för personer under 18 år står kvar.

Återigen ser vi fascismen. All brott ska utredas. Givetvis helt förkastligt. Eller? Och för den delen förslaget om att barn under 15 år kan ställas inför domstol vid grova brott och vid oklar ansvarsfråga. Det är hemskt att exempelvis en 14-åring som rånar, misshandlar eller t.o.m dödar folk faktiskt får ta ansvar för det. Alla barn är ju givetvis oförmögna att tänka själva.

Men om man tolkar meningen ”att barn ska kunna ställas inför rätta, så att de inte kan jiddra till sig en klassresa eller (socialt) medborgarskap” på samma ointellektuella vis som vänstern tolkar borgerliga förslag så måste det ju betyda att ungdomskriminalitet är en väg till både klassresa och (socialt) medborgarskap. Och den möjligheten kan vi ju givetvis inte ta ifrån kidsen.

Nu är det visserligen inte mycket att bry sig om vad nån vänsterbloggare jag aldrig hört talas om tycker, men eftersom den – i vänsterbloggkretsar – inflytelserika Ali Esbati tycker det var en bra sammanfattning så vill man ju liksom kolla vilken nivå vänsterns ”bra sammafattningar” ligger på. Som ni ser är det ett under av skarpsinnig analys. Vänstern fortsätter att på ett övertygande sätt hitta saker i texter som vi andra missar.

Att jag tolkar DN-texterna på annat sätt beror ju givetvis på att jag är (utan inbördes ordning): brunhöger, bombliberal, batongliberal, fascist, smygnazist, högerspöke, nyliberal och reaktionär. Och till middag idag ska jag unna mig ett välgrillat arbetarbarn som ska serveras av en liten kille från Somalia som jag har fastkedjad i mitt kök. Så nu vet ni det.

PS! Värt att notera är att Sveriges Förenade Studentkårers f.d ordförande, Tobias Smedberg, i en kommentar faller in i hyllningskören:

Utifrån din skarpa beskrivning verkar intet nytt kommit under solen. Fp kör i stora drag samma valpaket som sist. Fp tenderar till och med dra längre ut åt högerns mörkblå-bruna nyanser än vad de andra allianspartierna gör. [mina fetningar]

Jag vet att Tobbe inte längre är SFS-ordförande, men av nån anledning kommer jag att tänka på att det återigen är dags att aktualisera kampen mot för kårobligatoriets avskaffandeDS!

Bob Moog 1934-2005

En av den moderna musikhistoriens allra viktigaste personer, syntsmakaren Bob Moog är död. Han dog 71 år gammal av cancer – i sitt hem i Asheville, North Carolina. En sak är säker – utan Bob Moog hade min egna musikaliska bakgrund sett helt annorlunda ut. Bob är död, och kommer att saknas – men hans ljud kommer att leva länge.

What would the world of modern music be like without the inventions of Bob Moog? One answer would be: very boring. Bob MoogÂ’s namesake analog synthesizers have affected popular music in ways he might not have expected back in 1954 when he began building theremins with his father. But 50 years later, BobÂ’s musical instruments have catapulted so many styles of music into the future, and his contributions to both players and technicians grow even more profound in retrospect.

Länk

IMF biter ifrån.

Häromdagen raljerade jag över hur svälten i Niger skylls på Internationella Valutafonden (IMF), Världsbanken, kapitalismen, marknaden, USA, liberaler, högerbloggare, brunhögern – you name it. The Usual Suspects. Nu börjar även IMF bli hyfsat trötta på hur de framställs som galna marknadsfundamentalister. Så nu slår de helt enkelt tillbaka i ett öppet brev till Frankfurter Allgemeine Zeitung. Afrikachefen på IMF, Abdoulaye Bio-Tchané, skriver bl.a (hittat via Friktion):

It is wrong to assert that the approach of the IMF in low-income countries such as Niger can be simplified to ”the market fixes everything.” This reflects a misunderstanding of the process of economic policy making, the economic challenges facing Africa, and the current situation in Niger.

The IMF does not view development through an ideological prism. We work with a country on the basis of its own needs and capabilities, including the financial resources it can bring to the development process. […]

We do not ”dictate” policy, as you claim. We consult and advise. […]

With regard to the current situation, there is absolutely no truth to your suggestion that IMF policy advice has impeded free food distribution. The IMF fully supports all government spending aimed at addressing the food crisis and alleviating the effects of the drought. Regarding the assertion that we have insisted on an ”education rate of at least 50 percent,” I challenge your reporter to point to a single document on Niger published by the Fund that sets any such goal in this area.

Nu kommer det säkerligen inte på något sätt förändra medias bild av IMF. De har fått skurkrollen i det hela, och exempelvis Aftonbladet kommer nog inte med en rad redogöra för organisationens egna syn på det hela. Det vet ju alla att dessa stora onda organisationer givetvis ljuger för att rädda sitt eget skinn. Och Ali Esbati och hans kamrater (om nu nån bryr sig om vad de har att säga) kommer att fortsätta hävda att

[Världsbanken] och IMF helt och hållet agerar i den amerikanska statens och de amerikanska storföretagens konkreta, uppenbara intressen.

Vad jag funderar över är hur en organisation som består av 185 medlemsstater ”helt och hållet” kan agera i ett medlemslands – och dess företags ”uppenbara” intressen. Nu har visserligen USA överlägset flest röster (ca 17%) i IMFs Board of Governors, vilket givetvis måste tyda på en konspiration att ta över världen med hjälp av suspekta organ. Samma situation är det i Världsbanken (WB), som har 184 medlemsstater – och även där har USA störst röstinflytande, p.g.a att de bidrar med största kapitalandelen. Det kostar att erövra världen.

På tal om WB, så kan det vara intressant att se vad de skriver om situationen i Niger:

The World Bank has informed the Government of Niger that it can redirect US$11.7 million in grant funds under the new Public Expenditure Reform Financing (US$40 million) to meet emergency needs.
The Bank is financing the purchase of improved millet seeds, cereals and food supplements for about US$1.7 million, partly through the Africa Emergency Locust Project.
A Bank team is currently on the ground in Niger to assess what further funding could be available under the Locust Project to help combat the current crisis.
The Bank has also suggested that the Government consider the use of part of the funds that have been freed up through the Heavily Indebted Poor Countries Initiative (US$84 million annually) to address the crisis.

De gör verkligen sitt bästa för att suga ut landet. Och sen har de mage att – till råga på allt – skylla ifrån sig på naturen:

Then the locusts arrived and destroyed part of the harvest. So the existing malnutrition, rain and locusts led to the situation we have today. We have pockets now where people have no more food and they need to be helped until the next harvest, about mid September.

Nu har jag ingen anledning att sätta vare sig IMF eller WB på nån slags piedestal. Jag är alldeles för dåligt insatt i dessa organisationer – och det är mer än 10 år sen jag läste någon som helst nationalekonomi eller statsvetenskap. Men däremot anser jag att det är viktigt att se flera olika sidor av samma mynt och visa upp en betydligt mer komplex och mindre svart/vit bild av världen än vad en del – både debattörer och media – verkar ha. Speciellt när det handlar om det gamla vanliga tugget om Internationella Valutafonden, Världsbanken, kapitalismen, marknaden, USA, liberaler, högerbloggare, brunhögern – you name it. The Usual Suspects.

Bloggsveriges främsta reaktionär…

…är tydligen jag.

Det har startat en ny webbsida, Kompassen, där man som bloggare kan lämna sina resultat på den politiska kompassen. Nu har det – som en del säkert listat ut – smygit sig in ett litet fel i just mina uppgifter. Det står att jag på ”auktoritets-skalan” hamnar på 5.49, vilket skulle göra mig till Sveriges kanske mest reaktionära, auktoritära, konservativa bloggare. Det korrekta ska vara -5.49 – en viss skillnad om man säger så, vilket jag har meddelat och jag hoppas detta ändras snart (jag är f.ö väldigt klantig. Det är andra ändringen jag har skickat. Första var att jag inte kunde läsa innantill och använde kommatecken trots att det står ”Använd ej kommatecken på siffrorna.”).

Jag ville bara meddela detta om nu nån har sett det och fått för sig att jag skulle ha övergett mitt liberala sinne (till alla socialister: ja, vi liberaler är reaktionärer, fascister, blåbruna blabla, så mina felaktiga siffror visar ju egentligen mitt rätta jag unt so weiter, så nu behöver ni inte påpeka det).

Uppdatering: Nu står det de korrekta uppgifterna på sidan. Skönt. Då slipper jag framstå som Hitlers lilebror…