Jag har legat väldigt lågt när det gäller att skriva om bidragskarusellerna inom SSU och nu senast Ung Vänster. Jag anser att det inte är någon mening att plocka lättköpta politiska poänger på detta eftersom de flesta politiska ungdomsförbund har trixat med statitstiken genom historien. Vi som har varit med ett tag kommer säkerligen ihåg att det stormade kring LUF och MUF nångång i 90-talets början, vilket bl.a ledde till att LUF avstod bidrag under flera års tid efter det.
Men det intressanta med det senaste “fallet”, som gäller Ung Vänster, sÃ¥ är det faktumet att de de senaste Ã¥ren gärna skrytit om sitt stora medlemsantal, det största ungdomsförbundet och liknande – och att det skulle vara nÃ¥t bevis för att ungdomen minsann är politisk medveten (det är f.ö en term man nästan enbart hör om det är vänsterpolitik folk är “medvetna” om…). SÃ¥ om DNs beräkningar överhuvudtaget kommer i närheten av sanningen sÃ¥ faller hela argumentationen som ett korthus. Nu ska man givetvis ta dessa beräkningar med en nypa salt, med tanke pÃ¥ tillvägagÃ¥ngssättet. Men även om sanningen bara är hälften sÃ¥ illa sÃ¥ är det illa nog.
Som ett brev pÃ¥ posten kommer givetvis dementierna frÃ¥n vänsterhÃ¥ll, egentligen inget fel i det. Självklart ska en anklagad organisation ha rätt att försvara sig. Dock är det alltid intressant att se hur detta försvar ser ut. F.d ordföranden Ali Esbati klagar – helt riktigt – pÃ¥ beräkningsmodellen, men nämner ingenstans att det mycket väl kan förekomma oegentligheter (vilket ändÃ¥ mÃ¥ste anses vara relativt bevisat, även om siffrorna varierar). Däremot passar han pÃ¥ att, i lätt konspiratorisk anda, mena pÃ¥ att man inte kan förvänta sig sÃ¥ mycket annat av media som gÃ¥r pÃ¥ korstÃ¥g mot vänstern:
För egen del var det länge sedan jag gav upp varje tanke på att det som händer i verkligheten på något sätt ska avspegla sig i medierapporteringen om allt som rör vänstern, så det är jämna plågor.
Från officiellt Ung Vänster-håll framkommer heller inget direkt nytt:
DN:s ”avslöjande” bygger på gamla uppgifter som redan figurerat i pressen. Ung Vänster har också sedan tidigare tillsatt en utredning om vad som egentligen hänt i Jämtland bestående av en av förbundets revisorer och förbundsstyrelsens ansvariga för Jämtlandsdistriktet. Den utredningen kommer enligt planerna att bli klar i slutet av juli i år.
Men samtidigt kommer de heller inte med några uppgifter som motbevisar det hela. Det minsta man kan begära när drevet går är att de faktiskt redovisar exakt hur det ligger till så slipper man alla spekulationer eller uträkningar.
FrÃ¥n vänsterhÃ¥ll (som Esbati ovan) sÃ¥ hörs det rätt ofta gnöl om att det bara är vänstern som granskas (eller i alla fall granskas hÃ¥rdast) – Ung Vänster och SSU. Det ligger en hel del i detta, speciellt om man kollar pÃ¥ medias rapportering men samtidigt har jag svÃ¥rt att se nÃ¥t “konspiratoriskt” i det hela, utan snarare ganska naturligt. Ung Vänster är det ungdomsförbund som har fÃ¥tt mest i bidrag, och SSU är ungdomsförbund till det statsbärande partiet vilket gör en hÃ¥rdare mediagranskning av dem fullt legitimt ur journalistisk synvinkel. Och det där med journalistik och vad som anses vara viktigt gÃ¥r ju trots allt i vÃ¥gor: ena veckan är det borgerligheten som granskas och andra veckan vänsterblocket. Och mycket hänger givetvis ihop med Makt – ju mer politisk makt ett förbund eller parti har desto intressantare är det givetvis att granska det. Och faktum är att i princip alla stora politiska ungdomsförbund har varit utsatta för granskning bÃ¥de frÃ¥n media eller myndigheter genom Ã¥ren.
Med tanke pÃ¥ den senaste tidens bidragskaruseller gör kanske granskningen än viktigare, och jag kan hÃ¥lla med vänsterfolket om att det faktiskt är pÃ¥ sin plats att granska även de borgerliga ungdomsförbunden igen (fast en del ur vänstern använder det nästan som bortförklaringar för sitt eget fusk, som om tvÃ¥ fel gör ett rätt…). Det är märkligt hur slapphänt det har varit med dessa bidrag i Sverige. Trots att det gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng pÃ¥pekas om oegentligheter sÃ¥ verkar inte kontroll vara norm, utan bidragen fortsätter att kastas ut.
Hur gör man dÃ¥ för att komma till rätta med problemen och förhindra att de upprepas igen? Det finns egentligen bara ett svar – skippa bidrag som är kopplade till antalet medlemmar eftersom det nästan är att uppmuntra till en hög “kreativitet”. När det gäller de politiska ungdomsförbunden sÃ¥ kan jag tänka mig tvÃ¥ lösningar; en kompromisslösning och en radikal lösning. Kompromisslösningen är att bidragen är kopplade till respektive moderpartis mandatfördelning i exempelvis Riksdag eller kommunfullmäktige. Det radikala förslaget är helt enkelt att skippa bidragen helt och lÃ¥ta organisationerna klara sig själva pÃ¥ exempelvis medlemsintäkter, försäljning, sponsring och liknande. Varför skulle t.ex en förening som lever över sina tillgÃ¥ngar (bidrag är bidrag – ingen tillgÃ¥ng) ha mer existensberättigande än exempelvis företag i samma situation? Det tÃ¥l att tänkas pÃ¥.