Pressfrihetens dag.

Pressfriheten i världen
(Karta från Reportrar utan gränser)

Eftersom jag i egenskap av bloggare är någon form av publicist så tycker jag det är värt att uppmärksamma att det i dag är Pressfrihetens dag. Som ni ser på kartan ovanför så lever vi en av världens helt vita områden när det gäller pressfrihet, något vi bör vara oehört tacksamma över dagligen, när vi gnäller på den vänster- respektiva högervridna pressen. Vi lever i ett land där jag och alla andra har rätt att i skrift kritisera regering och kungahus så mycket vi vill, utan att riskera fängelse. Det ska vi vara tacksamma för, och när vi ser de röda områdena, exempelvis Kuba, Saudiarabien, Nordkorea och Kina, så inser vi hur viktigt det är att vi för ut demokratins och yttrandefrihetens budskap över världen.

Men den demokratiska kampen är inte något som enbart förs i resten av världen. Den börjar redan på hemmaplan. Vi kan ta Kuba som exempel. Kuba är, enligt Reportrar utan gränser, det land i världen – efter Nordkorea – där pressfriheten är som minst. I Mot kärleken har Fidel inte en chans kan man läsa:

Den kubanska konstitutionen garanterar medborgarna yttrande- och pressfrihet, men bara så länge det praktiseras i socialismens anda. Alla massmedier ägs av staten och kan aldrig bli föremål för privatägande. Ingen av de friheter som erkänns medborgarna får heller användas “mot existensen av och målen för den socialistiska staten, eller mot det kubanska folkets beslut att bygga socialismen och kommunismen”. Konstitutionen anger försvaret av det socialistiska fosterlandet som “den största äran och förnämsta plikten för varje kuban.

Förräderi mot fosterlandet är det “allvarligaste av brotten; den som begår det är underkastade den allvarligaste av påföljder”. Att kritisera Fidel Castro eller någon annan medlem av nationalförsamlingen är med andra ord olagligt. Att uttrycka åsikter som inte stämmer överens med regeringens är också olagligt och att dessutom försöka sprida dessa åsikter är i regeringens ögon det samma som att sprida fiendepropagande.

Tyvärr finns det folk som köper denna ”socialistiska” skräckideologi även i Sverige. Personer som ser den kubanska statens propaganda som om de vore sanningar, och som därför avfärdar det faktum att journalister hålls fängslade enbart för att de har uttryckt sin åsikt. Dessa avfärdas gärna som CIA-agenter, ”betalade av USA”. När Reportrar utan gränser har fört kampanj mot avsaknaden av pressfrihet på Kuba så är den en del i konspirationen – ”utformad i exilkubanska lobbykretsar”. När kubanska regimkritker har talat i Sverige om pressfriheten på Kuba har de utsatts för hot och lokaler har vandaliserats. Möten har till och med blivit tvungna att ställas in av säkerhetsskäl. I Sverige. Det är så man ryser över hela kroppen. Jag blir äcklad. Det är ju för helvete VI som ska exportera demokrati, tolerans och yttrandefrihet till världen. Det är inte dessa ondskefulla kreatur, satans mördare och mörkermän som ska exportera sin vridna syn till Sverige.

Så nog behövs det föras en demokratisk kamp, för pressfrihet, yttrandefrihet och alla andra friheter vi tagit för självklara även på hemmaplan. Tyvärr.

Fotnot:
Så här på Pressfrihetens dag så ordnas det i Stockholm en 24-timmars vaka till stöd för den fängslade svensk-eritrianska journalisten Dawit Isaak, som har suttit fängslad i Eritrea i 1391 dagar – utan rättegång. Så alla ni som bor i Stockholm, bege er till Sergels Torg och visa ert stöd för Dawit – och för pressfriheten!

Uppdatering:
Yukio skriver också ett bra, och påläst, inlägg om Pressfrihetens dag.

See you in Stockholm.

Lustigt. Häromdagen gick jag och funderade på om det inte vore dags för ett nytt bloggforum och gärna på en helg så jag har möjlighet att åka den här gången. Och plötsligt idag kommer det som ett brev på posten, ja – eller rättare sagt som ett blogginlägg från Blind Höna att det är ett nytt forum på gång. På en lördag (den 28 maj för att vara exakt)!

Så nu är jag anmäld, jag har visserligen inte kollat min kalender men jag antar att jag inte har nåt viktigare för mig. Och jag passade på att anmäla mig till seminarierna Bloggarna och valet 2006: Kommer bloggarna att påverka valet 2006? Varför eller varför inte? samt Bloggar och media: Hur kommer svenska medier att sambo med svenska bloggar? som är de som ligger närmast mitt intresseområde.

Jag räknar iskallt med att träffa på nån av mina läsare där – och en jävla massa andra bra bloggare. Om ni ser en korthårig kille med svarta plastglasögon och en Johnny Cash-pin på jackan så är det en chans att det är jag.

Spamjävlarna gör bloggen sämre.

För att komma till bukt med all helvetes jävla skitspam som dimper ner i bloggen så har jag fått göra, tyvärr, en del förändringar. Som en del har sett så måste man numera fylla i en kod när man lämnar kommenterarer. Men jag har även stängt av trackback-funktionen, vilket är jävligt trist, då jag gillar att se när nån annan skriver om mig. Och till sist har jag även nu stängt av möjligheten till att lägga in HTML-kod i kommentarerna. Också jävligt trist. Men jag är så trött på all spam, som trots spam-skydd smiter igenom. Nu borde jag väl kunna stoppa upp det mesta. Tyvärr anser jag att de här åtgärderna kommer säkerligen göra bloggen lite tristare att diskutera i. Men det känns som om alternativet hade varit värre. Så jag hoppas ni har överseende med detta, och fortsätter att läsa och diskutera.