Darth Vader och Pinochet.

I en lång artikel på amerikanska konservativa The Weekly Standard´s webbplats skriver John V. Last, webbredaktör, en artikel om den nya Star Wars-filmen. I artikeln hyllar han Imperiet som han skulle välja före Rebellerna vilken dag som helst. En mening är extra intressant:

Palpatine is a dictator–but a relatively benign one, like Pinochet. It’s a dictatorship people can do business with.

(min fetning)

Well, att kalla Pinochet* för ”relatively benign” (relativt välvillig) känns… ja, magstarkt. Men det kanske är värt 3000 mördade och försvunna, nästan 30 000 fängslade och torterade och tiotusentals som tvingas i landsflykt så länge man kan ”do business” med regimen. Visst – i jämförelse med Stalin, Mao, Kim Il Sung, Pol Pot och en bunt andra kommunistbossar så är väl Pinochet en mild västanfläkt i jämförelse. Men en diktatur kan aldrig – hur stabilserande (vilket väl är själva diktaturens väsen?) eller ”välvillig” den än är – rättfärdigas eller viftas bort.

Det känns en smula oroväckande att The Weekly Standard är väldigt populär hos Bush-administrationen och hos andra neo-konservativa. Jag vill liksom inte se W i kåpa och Cheney i svart mask och mantel…

(hittat via Smedjan)


Fotnot*: vad redaktör Last tycker om Palpatine, Vader och de andra grabbarna i Star Wars lägger jag mig icke i här. Men jag anser att Darth Vader är den coolaste skurken i filmhistorien.

10 reaktioner till “Darth Vader och Pinochet.”

  1. Killens poäng är att Imperiet är bättre än Rebellerna. Inte att Imperiet är bra.

  2. Jon: jag vet, men jag bryr mig inte så mkt om vad han tycker om förhållandena i SW, jag reagerade på hur han förminskar Pinochets diktatur genom att kalla den ”relatively benign”.

  3. Problemet med Last resonemang utöver att han kallar Pinochet för relativt välvillig, är att samma resonemang kan användas för att försvara en majoritet av alla diktaturer genom historien.

    Resonemanget skulle lika gärna kunnat handla om Hitler och Tredje Riket. Hitler hade liknande syn som Palpatine och Anakin på demokratins funktionalitet och av ungefär lika goda skäl.

    Tyskland hade sett sig förudmjukat, tandlöst, ekonomiskt instabilt och kaotiskt med ett parlament som var handlingsförlamat, rebeller som ville införa sovjetisk kommunism, rövarbaroner (gulashbaroner) som utnyttjade sina tillgångar för att närmast ockerlikt berika sig själva etcetera.

    I slutändan handlar det om vilka rättigheter man är villig att ta sig och med vilken legitimitet. Palpatine saknar legitimitet eftersom han i flera steg manipulerar sin väg till absolut makt. Skälet till varför han söker makten blir då sekundärt eftersom han kommer dit med händerna röda av blod och tungan svart av lögner.

    Det är här jag har mest negativt att säga om vissa neokonskribenter. De har en tendens att tro att ändamålen helgar medlen och bara se till resultat och inte till metoder – det ger oss fenomen som Abu Graib och Guantanamo. Börjar man ursäkta övertramp i ”ett gott syfte” så gör man bara det gamla talesättet sant:
    ”Vägen till Helvetet är kantad av goda föresatser”

    Men jag predikar för kören tror jag… ;D
    En tendens jag har ibland.

    För övrigt anser jag att den senaste filmen sög mindre än de två förra, men att den inte skulle lidit av att gotta sig mindre i effekter och fördjupa Anakins väg mot Darth Vader lite mer – den delen känns lite rumphuggen och inte helt trovärdig.

  4. Marcus: en mycket bra genomgång som vanligt 🙂

    När det gäller senaste SW-filmen så tror jag att Haydens träiga skådespeleri satte stopp för mer om Anakins väg mot ondskan. fast träigt skådespeleri har aldrig hindrat G. Lukas förr 😉

  5. Nae, det har väl aldrig hindrat förr som sagt? Luke ”I’m a wooden block figurine” Skywalker fick mer utrymme för sin utveckling till Jedi än Anakin för sin från Jedi.

    Grejen är ju den att det är kanske den mest spännande storyn i hela serien filmer – psykologi mitt i all rymdsåpa. Kunde ha varit sämre, men jag lämnade ändå filmen med lite fadd smak i munnen.

  6. Jag tyckte den var väldigt bra (vilket kan bero på att de två tidigare var sunk), men jag håller med om att det blir helt klart konstigt med avsaknaden av psykologi. Plötsligt bestämmer sig Anakin för att fullt och fast tro på Palpatine, utan att knappt fundera… kanske är Sithernas kraft så stor att de knappt behöver övertala ens de starkaste jediriddarna…
    Eller så kommer det mer i en extended version 😉

    För övrigt så när Anakin väl har blivit Darth Vader så blir det nästan som hämtat ur Simpsons (tänk principal Skinner) när han vrålar ur sitt ”nooooo!”

  7. Jag tycker du är väl hård mot stackars Hayden ;D

    Men jag får hålla med om att Anakin blir rätt platt i vissa lägen.

    Men samtidigt kan jag få känslan av att det skulle varit smart av Lucas att ta hjälp utifrån av någon riktigt bra coach för skådisar. Någon som har kapaciteten att locka fram det bästa, han själv är ju inte någon mästare på den fronten.

    Jag gillade faktiskt filmen, men blev ändå störd eftersom den hade potential att vara så mycket mer.

    Tänk hur mycket som sägs med så små åthävor i en film som Blade Runner… Där hela dödens enigma, tragik och skräck fångas i en enda mening på slutet:
    ”All those moments will be lost in time… like tears… in rain…”

    Anakin framstår i kontrast som en tjurig unge. Borta är det som diskuteras av Last – republikens dysfunktionalitet, borta är Jediriddarnas problematik – samma som det katolska prästerskapets, att trycka ner känslor istället för att vända dem till något positivt.

    Borta är hela balansperspektivet med Skywalker som den som skulle balansera kraften – något som enligt mig endast skulle kunna göras genom att ta båda sidors styrka och förena dem till något större. Den ena sidan har blivit fyrkantig och omänsklig den andra manipulativ, impulsiv och amoralisk. Men båda behövs.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.