Birgitta vs kollektiv skuld.

Det viktiga är ändå att slå fast att alla kvinnor inte är offer och att alla män inte är förövare […]
Sen tycker jag att den stora förbannelsen för feminismen idag är det här med kollektivt skuldbeläggande. Jag tycker att det är ungefär lika obegåvat att tala om det på samma sätt som det är dumt att säga att alla nu levande tyskar är lika stor skuld för nazismen, eller alla vita lika stor skuld för kolonialismen. Utan det handlar om att se att det är ett system, strukturer och mönster men det är inte enskilda män som är problemet.

Birgitta Ohlsson i gårdagens SVT Morgon.

Det är alltid skönt att höra feminister som i debatten vägrar befatta sig med begrepp som kollektiv skuld eller se alla män som troliga kvinnoförtryckare. Precis som kvinnor blir förbannade och trötta på hur de blir behandlade enbart på grund av sitt kön, så blir jag förbannad och trött på att ständigt pekas ut som en vandrande förtryckare, waiting to explode, enbart på grund av mina kromosomer. Birgitta bevisar också att man inte kan avfärda en hel -ism på grund av vad några tokar gör heller säger. Alla feminister är absolut inte manshatande radikalfeminister, vilket känns viktigt att påpeka – speciellt nu.

När jag ändå är inne och berör ämnet så måste jag säga en annan sak som jag tänkt på länge: ekar det inte tomt när kvinnor med makt och hög lön, som exempelvis professorer, riksdagsledamöter, ministrar och ambassadörer uttalar sig om mäns maktbehov eller om strukturer som stänger ute kvinnor från makten? De är ju själva det yttersta beviset för att gamla ojämlika könsstrukturer faktiskt luckras upp hela tiden. Om nu könsmaktsstrukturerna är så fast cementerade hur kommer det sig då att en kvinna som Margareta Winberg faktiskt har innehaft regeringens näst högsta ämbete – vice statsminister? Eller att vi om ett antal år får en kvinnlig statschef?

Jag som sitter med en normal lön, på ett normalt jobb, utan några maktambitioner eller kanske ens några rejäla möjligheter till det, känner mig ganska rejält påhoppad när elitfeministerna (eller vad man nu ska kalla dem) och maktkvinnor beklagar sig över att det är männen som har makten. De får gärna visa mig vad jag har för makt, som fru statsråd eller ambassadör med 80 000 i månaden inte har.

Bloggtips om jämställdhet/liberal feminism:
Jamstalldhetsblogg.se
Feliras blogg

5 reaktioner till “Birgitta vs kollektiv skuld.”

  1. ”ekar det inte tomt när kvinnor med makt och hög lön, som exempelvis professorer, riksdagsledamöter, ministrar och ambassadörer uttalar sig om mäns maktbehov eller om strukturer som stänger ute kvinnor från makten?” Beror inte det på att dessa kvinnor talar för alla kvinnor? Alltså, det prata egentligen kanske inte om sig själva eller sin egen situation utan om alla dem som är drabbade? Och är det inte så att även om det bli bättre så är det inte alltid bra? Man kan inte vara tyst om ojämlikhet bara för att tex. Viktoria snart är drottning… Och man kan inte vara tyst bara för att man själv råkar ha bra lön och utbildning. Bara en tanke.

  2. Du har en poäng där, givetvis ska man INTE hålla tyst i jämlikhetsdebatten, men vad jag reagera mot är att de faktiskt är bevis för att de strukturer de talar om är påväg att luckras upp ganska rejält. Och de sitter på sina maktpositioner och vill nästan ge oss intrycket av att vi har talibanvälde i Sverige. Det gör mig arg, men kanske mest ledsen. Men de kanske har sett nåt som jag inte har sett, jag kanske bara ha tur som jobbar på en arbetsplats där min chef, och många andra inom organisationen på chefsposition är kvinnor, vilket borde tyda på att vi är på rätt väg.
    Jag vill heller absolut inte påstå att kvinnor har halva makten idag, men man kan inte heller påstå att vi fortfarande har ett samhälle där männen har hela makten.

  3. Jag får inte riktigt BO-citatet att gå ihop. Först säger hon att män inte bär kollektiv skuld, sedan att enskilda män inte är problemet. Varken kollektivet eller individen, alltså — vems fel är det i så fall?

  4. Birgitta är ju socialliberal så hon är väl lite kluven 😉

    Jag tänkte inte ens på det när jag skrev ner vad hon sa, men jag tror det bara är lite slarvigt uttryckt omanuskriptat talspråk som det är. Jag antar att hon menar att jag som enskild skötsam man inte har nån kollektiv skuld för allt som män ställt till med…

  5. ”Jag får inte riktigt BO-citatet att gå ihop. Först säger hon att män inte bär kollektiv skuld, sedan att enskilda män inte är problemet. Varken kollektivet eller individen, alltså – vems fel är det i så fall?”

    Det kan väl ses som en falsk dikotomi, antingen individen eller kollektivet. Ur ett individualistiskt perspektiv så kan man fortfarande hitta strukturer, traditioner eller vad man vill kalla det däremellan. Alla individer påverkas inte av dessa traditioner, därför bär inte kollektivet skuld.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.