Dagens kulturtips.

Natalia Kazmierska dissar neoproggmökarna Doktor Kosmos i dagens Expressen:

En skäggig haschtomte med grovrutig arbetarskjorta sitter på en furubänk i ett folkhemskök och pimplar gammal blåbärssoppa från 70-talet. Det är barnteckningar på väggen, dalahäst i hyllan och Bregottpaket med slöjdad smörkniv på bordet.
Jag vet ingen som bor så i dag. Men snubben heter Uje och är kommunist. Han har ett popband som heter Doktor Kosmos. Den gemytliga runkbilden på Uje vid köksbordet får man på köpet om man tjackar deras senaste skiva som kom ut förra veckan.
Då får man också höra att Uje och hans vänner hatar kristna, att de drömmer om ett sovjetiskt tvångssamhälle och att arbetslösa bara käkar falukorv och kollar på tv. Till skillnad mot Uje och de muntra mingelmarxisterna.

Underbart! Go Natalia! Allt konstigt du någonsin sa i Studio Pop är förlåtet.

När man går in på bandets hemsida så inser man att de förtjänar Natalias diss. Och det rejält. Under rubriken Seriöst förväntar man sig att de ska ha nåt att säga (till skillnad från rubrikern Oseriöst där bandets normala buskissocialism lyser igenom) . Där möts man av en evighetslång harrang om Bourdieu, klass och kulturellt kapital. Antinintellektuell korkad liberal som jag är orkar jag givetvis inte läsa igenom skiten, men jag ögnar förstrött igenom den och fastnar på stycket:

Det finns fattiga i världen och det finns rika och om dom rika ger till dom fattiga så blir alla lika rika. Lätt som en plätt. Vi kan börja i liten skala med att alla män ger av sin lön till alla kvinnor tills män och kvinnor tjänar lika mycket. Då har vi knäckt den hårdaste feministiska nöten också. Bara med hjälp av pengar! Sen kan vi gå vidare och tvinga alla svenskar att avstå lön till alla invandrare som tjänar mindre. Integrationen löst! För ärligt talat: det mesta handlar om pengar.

Well, det säger väl det mesta om på vilken förskolenivå popvänsterns politiska analyser befinner sig.

Seså, slösa inte mer tid här nu. Spring och läs Natalias sköna krönika istället.