Idag vill jag uppmärksamma att det är 25 år sen sångaren och låtskrivaren Ian Curtis tog livet av sig – endast 23 år gammal. Med Ian Curtis dog även ett av de bästa och mest inflytelserika banden i rockhistorien, Joy Division. Bandet hann bara finnas i tre år och spela in två fullängdare innan Curtis tragiska död (andra albumet, Closer, släpptes två månader efter hans död), men ändå – eller kanske just därför? – hann de sätta outplånliga spår i musikvärlden – och är en stor inspirationskälla för många av världens främsta rockband.
Och den gamla klyschan att inget ont som inte för något gott med sig stämmer verkligen in på Joy Division. Mot alla odds lyckades de kvarvarande medlemmarna nämligen fortsätta som ett band, under namnet New Order. Ett band som med tiden blivit minst lika viktiga som Joy Division. Slår man ihop de två banden – och ser dem som en enhet så är det få rockgrupper (om någon?) som kommer upp i samma klass. Under nästan 30 år har de givit oss så mycket fantastisk musik att jag bara kan buga mig av vördnad.
När det gäller Joy Division är det för mig omöjligt att försöka ta ut deras bästa låt eller göra en topplista. Det finns för mycket bra att välja på helt enkelt. Love Will Tear Us Apart, Disorder, Shadowplay, The Eternal, New Dawn Fades, Atmosphere, She´s Lost Control, Day of the Lords, Twenty For Hours, Passover – bara för att nämna några.
Men om jag med en pistol mot tinningen måste välja ut enbart en låt med Joy Division att ta med till en öde ö så står det mellan Atmosphere, New Dawn Fades och The Eternal. Men det får nog bli Atmosphere. Det är låten som Bernard Sumner, gitarrist i Joy Division och sångare i New Order, ställer som främst bland alla de har spelat in. Och jag är benägen att hålla med (detta trots att min vän Erik brukade sjunga den översatt till skånska… “Gååååå inteeee iiii vaaaajg utaaan att saaaaj nåntiiiing”).
Walk in silence,
Don’t walk away, in silence.
See the danger,
Always danger,
Endless talking,
Life rebuilding,
Don’t walk away.Walk in silence,
Don’t turn away, in silence.
Your confusion,
My illusion,
Worn like a mask of self-hate,
Confronts and then dies.
Don’t walk away.People like you find it easy,
Naked to see,
Walking on air.
Hunting by the rivers,
Through the streets,
Every corner abandoned too soon,
Set down with due care.
Don’t walk away in silence,
Don’t walk away.
may he rest in peace.
Vackert skrivet. Tackar och bugar. Eller buga gjorde jag inte. Snarare pumpade jag genast på “These Days” och gjorde spontant några Ian Curtis-stroppiga danssteg, efter att ha läst dessa rader. Efter ytterligare några personliga Joy Division-favoriter fortsatte den spontana minnesstunden med New Orders “Subculture” som bara kändes helt rätt.
Härligt!
Subculture tillsammans med Temptation är nog f.ö New Orders finest moments, i alla fall i min bok. fan, jag borde springa hem till min JD och NO samling nu och toklyssna! Kan ju inte sitta på jobbet och bara skriva om dem utan att lyssna!