I gårdagens Aftonbladet skriver Åsa Linderborg, historiker med ideologiska skygglappar, om “brotten som glöms bort när borgerligheten skriver om historia”. Först ut på stupstocken är Niklas Ekdal, politisk redaktör på DN:
Rena parodin, gläfser Niklas Ekdal, ledarskribent på Dagens Nyheter (8 maj), det finns ingen anledning att vara glad.
Enligt Ekdal var Vietnamkriget ett misstag från bådas sida. USA:s misstag var att de inte uppfattade att FNL var en nationell befrielserörelse, vietnamesernas misstag var att de helt felaktigt trodde att USA var en ny kolonialmakt när de på sin höjd ville införa frihet och kapitalism. Dessutom blev det ju kapitalism i Vietnam så vad bråkade de om?
Vietnamkriget är alltså något vi helst ska glömma bort.
Men om man läser Ekdals ledare så skriver han inget om att vi ska sopa kriget under mattan, eller “glömma bort det”. Däremot så hävdar han mycket riktigt att kriget var ett misstag från båda sidor, så på den punkten har väl Linderborg rätt. Även om jag inte ser problemet – det var ju mycket riktigt ett misstag från båda sidor, speciellt med facit i hand. Well.
Det som Linderborg läser in som att vi ska “glömma bort” Vietnam-kriget är att Ekdal reagerar på att Vänstern fortfarande jublar över USAs nederlag 30 år senare, och att “Mikael Wiehe och andra vänsterikoner vittnade om en glädje som fortfarande får kroppen att spritta.”. Han skriver bl.a:
Jag kan förstå att man jublade 1975, när Vietnamdemonstranterna och FNL:s cyklar tycktes ha besegrat världens mäktigaste militärapparat, ungefär som den afghanska gerillan senare inbillade sig att man hade krossat hela Sovjetunionen.
USA förtjänade kritiken och nederlaget – då. Men när vänstern fortfarande jublar 30 år senare, med facit i hand, handlar det om något annat. Det handlar om dåligt samvete för kommunismen, eller för Sveriges historia som diktaturernas medlöpare. Kanske om en pervers önskan att Irak ska utvecklas till samma enkla konflikt mellan USA-imperialism och folklig motståndsrörelse.
Det är enligt min mening, en oehört träffande analys och handlar inte om att att “glömma bort”, snarare om att gå vidare. Men jag förstår att detta sticker i ögonen på Linderborg som tillhör de som gång på gång försvarar terrorn i Irak som en legitim motståndskamp.
När det gäller Vietnam-kriget glömmer för övrigt Linderborg påpassligt att nämna att det var Nordvietnams kommunistparti som startade upprorskriget i Sydvietnam 1959 och som så småningom ledde till USAs inblandning. Däremot raljerar över de som för fram detta faktum:
Det är även vissa fakta om kriget vi ska glömma. I P 1:s Studio ett dunkade häromdagen några utrikeskorrespondenter in i radiolyssnarnas skallar att det var nordvietnameserna och inte USA som startade kriget och som därmed har skuldbördan.
Sen är det märkligt att hon inte nämner med ett ord hur beroende även Nordvietnameserna var av utländskt stöd. Hur de fick betydande hjälp från kommunistpolarna i både Kina och Sovjetunionen. Antagligen missar hon detta för att det är betydligt enklare att lägga all skuld på USA. Något som hon fortsätter med:
Med sina B 52:or statuerade USA exempel i Vietnam. Budskapet till tredje världens länder var tydligt: Går ni era egna vägar i strid med våra intressen, bombar vi ihjäl er.
Visst förtjänas USA att kritiseras för mycket av sin utrikespolitik under främst kalla kriget, men en nyansering är också på sin plats. Det var inte bara under Vietnam-kriget som de som gick sina “egna vägar” fick stöd av kommunistiska supermakter. Det var knappast USA som ensamma stod som skurkar i konflikterna i tredje världen, Sovjet stödde i princip alltid den andra sidan – knappast av omsorg för fattiga folk om man säger så. Snarare på grund av imperialistiska strävanden att öka sitt inflytande över världen.
Nästa krig på Linderborgs dagordning är andra världskriget:
I radion frustar Kjell-Albin Abrahamsson att i Polen har de i alla fall inget att fira, Röda arméns ankomst innebar ju bara att landet gick från nazism till kommunism. Inget att fira? Har han frågat de befriade lägerfångarna i Auschwitz om det?
Visst, det kunde varit på sin plats för Abrahamsson att nämna befrielsen av Auschwitz – men man kan inte komma ifrån det faktum att man gick från pest till kolera. Sex års ockupation av nazister blev till 45 års införlivande i den sovjetiska intressesfären och dess åsiktsförtryck, förföjelse och diktatur. Knappast något att jubla över som sagt var. Och de judar som blev kvar i Polen, jublar de så här i efterhand över att i praktiken hamna under kommunistisk styre istället för nazistisk? Nej, knappast. Visst – de slapp i alla fall att bli fängslade och avrättade av regimen, ja så länge de höll sig undan att kritisera den vill säga. Men antisemitismen var utbredd även i Sovjetunionen och dess satellitstater, med massiva antisionistiska kampanjer med klart antisemitiska drag. I slutet av 60-talet tvingades huvuddelen av Polens kvarvarande judar i exil på grund av det kommunistiska judehatet.
Hon fortsätter om andra världskriget, och Sovjets betydelse som enligt så många vänsterdebattörer förminskas i historieskrivningen:
Kriget avgjordes på östfronten, en detalj som tycks besvärande för många och därför måste glömmas bort.
Här gör hon det väldigt enkelt för sig. Visst – Sovjets del i vinsten ska inte underskattas – likaså är det sant att Sovjetunionen stod för den största delen av förlusterna med sina 27 miljoner, men att ensidigt påstå att kriget avgjordes på östfronten är lika dumt som att ensidigt påstå att det var USA som avgjorde kriget. Faktum är att både öst- och västfronten var beroende av varandra. Hade tyskarna fått möjlighet att sätta in alla sina resurser mot Sovjet
så hade de troligen gått annorlunda. Precis som USA och England inte hade klarat sig utan Sovjet för att vinna kriget, så hade Sovjet inte klarat sig utan USA och England. Till exempel ska vi inte glömma det s.k lend-lease programmet där USA biståd de allierade med krigsförnödenheter, innan de ens själva tvingades in i kriget. Totalt under kriget mottog Sovjet krigshjälp på ca 10 miljarder dollar från USA, något som säkerligen spelade roll för utgången.
Jag tycker även det är värt att påpeka det icke-aggressionsavtal som fanns mellan Tyskland och Sovjet i krigets början som bland annat innehöll en uppdelning av Europa länderna emellan.
Linderborg fortsätter sedan att navelskåda några böcker som hon anser har fel perspektiv. Jag har inte läst dem men jag ska försöka kommentera några ändå:
Den tyske bästsäljaren Guido Knopp vill i sin senaste bok Befrielsen att vi ska lyssna till dem som var med: tyskar, amerikaner, britter, kanadensare, fransmän, italienare, nederländare och belgare. Inte med ett ord nämner Knopp de närmare nio miljoner sovjetiska soldater som dog på östfronten och de ytterligare 17 miljoner civila offren
Jag har som sagt var inte läst boken, men eftersom den tydligen “skildrar andra världskrigets slutfas i väst“, så är det inte helt förvånande att det är just de som slogs på västfronten som får säga sitt.
Det kommer mera:
De ryska erfarenheterna är alltså ointressanta, men Knopp är långtifrån ensam om denna uppfattning. Direkt löjeväckande blir det när Matthew Parker i Slaget vid Monte Cassino påstår att det var det största slaget till lands i Europa. Sedan när ligger inte Stalingrad och Kursk i Europa?
Här reagerar alltså Linderborg på nåt som egentligen är svårt att bevisa. Vilket som är det “största slaget” beror helt på vilka beräkningar man gör. Störst yta, störst antal stupade, störst antal deltagare, längst tid, störst betydelse – och så vidare. Faktum är i alla fall precis som Kursk och Stalingrad var stora slag så var även Monte Cassino det. Eller ett slag, det var snarare ett krig i kriget, med fyra olika slag under fem månaders tid och 350 000 stupade.
Dock hade jag knappt hört talas om det innan, medan Kursk och Stalingrad är ofta återkommande namn. vad beror det på? Den borgerliga historieskrivningen kanske…
Linderborgs påståenden om andra världskriget bara fortsätter:
När vi nu firar andra världskrigets slut är det i stort sett bara de amerikanska och brittiska insatserna som uppmärksammas
Ok, det har med bl.a firandet av D-dagen förra året varit övervikt åt de brittiska och amerikanska insatserna. Men att ett femtiotal stats- och regeringschefer – bl.a från USA, Tyskland, Japan, Kina, Sverige m.m. – samlades i Moskva häromdagen för att högtidlighålla minnet av krigsslutet säger väl en hel del om att Sovjets insatser inte är direkt undanträngda eller bortglömda.
Men också att det inte är helt oproblematiskt. Till exempel så bojkottade Litauens och Estlands presidenter det hela, eftersom de inte ser krigsslutet som en befrielse – utan som början på en ny ockupation.
Linderborg fortsätter med att ta upp bl.a atombomberna över Japan, Churchills antidemokratiska sinne, nazismen som borgerlig rörelse, det liberala sveket i exempelvis Spanien och liberalernas undvika att berätta anti-fascismens historia ( underförstått: liberaler är fascister) och så vidare. Jag hinner faktiskt inte gå in och särskåda även de punkterna nu, första halvan av artiklen tog längre tid än vad jag trodde. Men jag återkommer möjligen i ärendet – om inte någon av mina liberala bloggarkollegor vill haka på och fortsätta… Men jag anar att när jag – eller nån annan – särskådar även de påståendena så blir det en minst lika stor härva av dumheter, felaktigheter och utelämnande av viktiga fakta som det var i första halvan.
Bra skrivet!
Instämmer med föregående talare.
Snygg nedsabling av någon (Åsa L) som gjort det alldeles för enkelt för sig.
Hear hear! Kan bara instämma med övriga kommentatorer.
Alla avkladningar av riks revisionisten Åsa motses med glädje;) Men glöm inte bort hennes minst sagt lika revisionistiska parhäst Erik Wijk.
Givetvis får man inte glömma bort nämnde Wijk, men han hade ju inget med den här artikeln att göra.
Annars så super jag in berömmet
Får säga att den senaste tidens artiklar från henne, ibland med stöd av Wijk, går utanpå det mesta.
Nog för att allt hänger samman, nog för att det inte finns några änglar i sagan – men snälla!!! – var lite sansad. När jag läser hennes artiklar känns det som jag åker Balder på Liseberg – det hisnar.
Ja en bra genomgång, jag gratulerar. Naturligtvis är den inte komplett som du också själv skriver. Man kan ju knappast kräva av En stycke bloggare skall hitta ALLA fel i en Lindeborg-artikel. Det krävs ju mer tid och faktakontroll för det än vad det tog Åsa att hafsa ihop skiten.
Men det kan ju vara en rätt kul diskussionstråd ifall du ber om hjälp till dina läsare att komplettera dig. Det kan bli en riktig evighetsdebatt. Jag skall föregå med gott exempel
60-årsfirandet började redan förra året då D-dagen stort och vackert celebrerades som krigets vändning. Några månader före krigsslutet öppnades en tredje front och amerikanska och brittiska styrkor deltog för första gången i markstrider. Hade Stalin fått som han velat, hade vi kunnat fira D-dagen redan 2002, men USA och Storbritannien vägrade in i det sista att tillmötesgå ryssarna.
För det fösta var ju Dagen D ungefär ett år innan Tysklands kapitulation, men det behöver naturligtvis inte en ideolog av Lindeborgs rang att bry sig om. För det andra, om Stalin hade fått som han velat så är det fullt möjligt att vi inte skulle ha haft något alls att fira då den amerikanska armen var undermåligt tränad 1942, och risken for en misslyckad landstigning var uppenbar. Det ar ju bara att studera de barnsjukdomar som amerikanska armen led och dog av i Nordafrika 1942.
Kriget avgjordes på östfronten, en detalj som tycks besvärande för många och därför måste glömmas bort. Den tyske bästsäljaren Guido Knopp vill i sin senaste bok
Ja Lindeborgs förvanskande av Knopp har du redan kommenterat, men vi kan ju gräva lite mer i det här. För även om seriösa historiker knappast håller med Lindeborg om att östfronten var så viktig att Normandie var oviktigt så ser vi här nya bottenrekord i källkritik. Det har skrivits hyllmeter efter hyllmeter av historia om östfronten av västeuropéer och amerikaner. Rätt ovanligt för en grupp människor försöker glömma denna östfront. Att ta ut en bok, för att bevisa någon form av klasstänkande mönster är troligtvis en beräknad lögn, eller i bästa fall tecken på en gränslös okunnighet av någon som kallar sig historiker.
Stafettpinnen lämnas härmed vidare.
En nyfien fråga, Exakt vad är hon utbildad som?
Hon är doktor i Historia, vilket gör det ännu mer underhållande…
Niklas: Tack för kompletteringen!
Öööh, Vietnamn styrs ju än idag av majoritet av kommunister i deras regering.
Ett exempel förutom Kuba var det inte “slått” snett och båda har fått kriga mot USA.
Ho Chi Minh är ju en hjälte i hemlandet, snubben var ju berest före kriget, bla bosatt i frankrike.
Så jag tycker många har en snevriden syn på kriget. Visst FNL starta det, pågrund av orättvisor och som vanligt “makt” galna commie bastards som folk ofta ser det.
Men att utesluta USA’s skuld är ju ren idioti.
Kolla, FÖRST upp siffrorna över antal TON USA har fält över hela indo kina, innan man öppnar käften skulle jag rekommendera.
Jag menar de bombade inte bara vietnamn under denna period.
Och, visst mår vietnman bra av kapitalism. Men inte så jevla bra på det sätt USA infört det.
Ta Sydkorea tex. de införde det själv. (bortsett koreanska kriget, för det vara bara en rape på folket) utan sydkorea blommade upp först efteråt som en ekonomisk makt i asien.
anyway, it sucks to bomb democracy.
DN sög, Åsa sög. Du suger. I hate you all …
Jag tänkte först svara, t ex att det faktiskt inte är någon som har sagt att USA är utan skuld. Men sen såg jag “DN sög, Åsa sög. Du suger. I hate you all ” och tänkte näää.
Jag får väl hjälpa till och ge en känga åt Mangoröran då ;D
Vietnam styrs fortfarande av kommunister. Det enda partiet är det kommunistiska, så det är väl inte så förvånande…
Inte slått snett? Kuba? Ställ dig frågan, skulle subjektiv.se kunna existera skriven för kubaner på Kuba av en kuban?
Saddam, Pinochet, Franco, Hitler, Stalin, Mussolini – beskrevs länge som hjältar i sina hemländer. I några fall finns det ju fortfarande folk som längtar tillbaka till deras tid
Kriget existerade låååångt innan USA blev inblandat. Frankrike var första västlandet ut att vara inblandat i eländet.
Synen på krig förändrades i mångt och mycket i och med Vietnamkonflikten. Innan Vietnam var urskillningslöst bombardemang en allmänt accepterad form av krigföring. Efter Vietnam var det inte längre så.
Alla forna kommuniststater har haft mer eller mindre gropiga vägar mot kapitalismen. De är beroende av den, men den går samtidigt stick i stäv med deras ideologiska hållning – inget konstigt med det.
Kommentaren om Korea förstod jag inte ens, mig veterligen startade konflikten med ett massivt anfall från Nordkorea. Många trodde i början av den konflikten att den redan var mer eller mindre över och att Korea i sin helhet skulle bli ett kinakommunistiskt lydrike. Så blev det inte. Sydkorea har sedan haft problem under långa tider att bli demokratiskt, men nu är de väl där vad jag förstår.
Vem har bombat en demokrati? Al Queda?
Sen kan du gärna sluta trolla, har inte lust att nappa på provokationen ändå…
“Ställ dig frågan, skulle subjektiv.se kunna existera skriven för kubaner på Kuba av en kuban?”
Jag kanske borde gå till kubanska ambassadören som just nu befinner sig ca 100 meter från mig och fråga
*skratt*
Han skulle nog svara ja, vad annat kan han göra?
hehe… ja antagligen. Med någon liten brasklapp om att så länge jag inte har betalt av CIA eller ifrågasätter den eviga socialismen
Bra jobb. Pseudohistorikern Å.L. har irriterat mig ett tag. Jag ser fram emot fortsättningen.
Jag vill tillägga att bombningarna i Nord inte var godtyckliga terrorbombningar även om det såg så ut. Den sista terrorbombningen utförd av ett demokratiskt land var så vitt jag vet Pyongyang.
När en svensk bolsjevik skriver om 2:a världskriget är det alltid underhållande. Fast beskrivningen av Vietnamkriget börjar bli ännu roligare. Den vietnamska befolkningen väntar nämligen fortfarande på allmäna och fria val som lovades redan 1956. Världens längsta valrörelse?
Lubbe Ferrysson från central Europa.
Som Niklas Lindgren citerade ovan:
60-årsfirandet började redan förra året då D-dagen stort och vackert celebrerades som krigets vändning. Några månader före krigsslutet öppnades en tredje front och amerikanska och brittiska styrkor deltog för första gången i markstrider.”
Åsa verkar inte hört talas om de tio brittiska divisionerna som stred i frankrike 1940, eller om kriget i nordafrika, sicilien och italian som både britter och amerikaner deltog i långt före Juni 1944.
Är inte fröken Leninborg doktorand fortfarande? Vore hon något annat än kommunist så hade hon gjort en Karolina Matti för länge sedan. Men nu är det som bekant Sverige vi befinner oss i.
Angående s k areabombning (som mer än något annat militärt fenomen givit upphov till uttrycket terrorbombning) så förbjöds den i Genevekonventionens tilläggsprotokoll av 1977. B 52orna som bombade längs Ho Chi Minh-leden och annorstädes i Indokina bröt m a o inte mot “krigets lagar”, om man nu anser att formella regler är en bra utgångspunkt för att förstå internationell politik.
Tack för alla intressanta kommentarer!
När det gäller Linderborgs titel så är hon doktor, anställd som forskare och lektor. Hon disputerade 2001.
En imponerande fiskning, måste jag säga…
Men det är anmärkningsvärt att hon kommer undan med sådan här dynga – jag höll på att få en infarkt när jag såg att hon är disputerad historiker. Det hon skriver är ju rena amsagorna.
Mycket bra analyserat, Daniel. Det är alltid underhållande när någon citerar artiklar och böcker som sen vid närmare granskning inte alls överstämmer med de sagda citaten.
Jag noterade även en del saker när jag läste artikeln igår.
Linderborg gör ett mycket fult knep när hon använder Tingsten som slagträ när hon citerar honom.
Observera Tingstens ordval, borgerligt. Ordet borgerlig är nog det mest förvillande politiska uttrycket på svenska eftersom det grupperar ihop de två helt olika politiska inriktningarna konservatism och liberalism. (läs gärna Lars Gustafssons analys Vad betyder borgerlig?)
Historiskt sett har konservatism och liberalism varit två naturliga fienderna och det som givetvis avses som borgerligt 1936 är självklart konservatism, då liberalismen i Sverige alltid levt en undanskymd roll, speciellt under första hälften1900-talet. Detta inses då man studerar nationalsocialismens partiprogram, där finns inte ett spår an liberalism, men däremot konservatism, nationalism, socialism och givetvis hat (läs tex Samuel Siréns analys av NSDAP-partiprogram här.
Att liberalismen alltid kokats ihop med konservatismen är tydligt då vi ser påhoppen mot tex. Lars Gustafsson och Johan Norberg som Flykten från ankdammen förtjänstfullt visar här. Åsa Linderborg kör exakt samma metod när hon fortsätter,
Här har alltså borgerlig blivit liberal. Ett extremt förfalskande av historien från den så kallade historikern Åsa Linderborg. Bland de olika västliga regeringarna i Europa och världen runt Andra världskriget så kan vi nog inte kalla någon av dem liberal, konservativ är nog snarare ordet. Men Linderborg lyckas med konststycket att få världen till liberal genom att gå omvägen via Tingsten som använder ordet borgerlig. Mycket osmakligt.
Sen är Linderborg dessutom inkonsekvent. Här ställs alltså de västliga regeringarna tills svars för att de inte ingrep i Spanien och förhindrade den fascistiska revolutionen, men i samma artikel får USA kritik för att de ingrep mot den kommunistiska revolutionen i Vietnam. Av de två odemokratiska rörelserna kommunism och fascism så är det alltså bara fascism man ska stoppa men inte kommunism. Det ligger väl helt i linje med Linderborgs åsikter.
Och när vi talar Vietnam så verkar hon även där leva i någon slag isolerande bubbla från verkligheten eftersom de otaliga amerikanska Vietnamfilmer som gjorts på området verkar ha gått henne helt förbi.
Sen är det tydligt att när man diskuterar Andra världskriget så är det många som gör misstaget att endast se den ena fronten, den europeiska. Det var en i Stilla havet också och där hade Sovjetunionen ingått vapenvila med Japan. Så de som besegrade Japan var i huvudsak USA och Storbritannien med en viss hjälp från Kina. Dvs. Sovjet drog ett tungt lass mot Tyskland men drog inget lass mot Japan. Så vem som egentligen gjorde störst insats under Andra världskriget är en mycket öppen fråga då samtliga inblandade länder presterade ut över det vanliga för att störta Axelmakterna, något Sverige inte lyfte ett finger för. Men det vi däremot vet är att den västliga befrielsen gav frihet tillskillnad från den östliga som gav diktatur och det är just därför vi tackar USA.
Tor: mycket bra komplettering!
Jag känner att jag inte behöver skriva nån del 2 här då kommentarerna täckt in det mesta
Hmm, Vietnam Åsa screams? Yes whose history testimonial should we trust? Her obvious biased storytelling? Or the former Secretary of Defense Robert McNamara memories from the newly released documentary “The fog of War”?
Further, Selective Åsa seems to have forgotten about the nice Soviet soldiers, that not only gang raped entire female civilian German population, by the millions, (thousands died in that process, for those who are interested in barbaric war crimes) -but also the liberated camp prisoners of their own Russian or polish nationality!
http://history1900s.about.com/library/prm/blrfallofberlin1945.htm
the Soviet soldiers raped countless eastern German girls and women between 18 and 80. The soldiers even raped German Communist women and Russian girls brought to Germany as forced laborers. This was a crime against women so vast and unprecedented that there is still no single word to adequately describe it. Even Cornelius Ryans jolting descriptions in The Last Battle pale in comparison to Beevors accounts of the scope, savagery and horror of these crimes. His unflinching report is an indictment not just of the men who committed the acts, and of the leaders whose brutality helped trigger these excesses, but also of mankind itself.
Usually, the victims were raped not once but several times, day after day. Playwright Zakhar Agranenkos diary is quoted: Red Army soldiers dont believe in individual liaisons with German women. Nine, ten, twelve men at a time-they rape them on a collective basis.
Angående Vietnam, så kan ju deras egna imperialistiska ambitioner nämnas med invasionen av Kambodia 1978. De historiska orsaker som låg bakom detta kan bl.a läsas i den utmärkta boken “Why Vietnam invaded Cambodia: Political Culture and the Causes of War”, av Stephen Morris. För de med intresse av Vietnam, kan även “The Rational Peasant: The Politican Economy of Rural Society in Vietnam” av S. Popkin rekommenderas. Mycket läsvärda böcker båda två, och som Åsa kanske borde läsa så hon får lite perspektiv på verkligheten.
Oroa dig inte Daniel, Linderborg kommer säkert att skriva fler “historiska” krönikor och då får du fullt upp att skriva en del 2.
Som kuriosa kan nämnas att den gamle socialisten Gunnar Fredriksson har varit inne och snurrat på samma spår som Linderborg.
Då skrev jag följande till honom
Konstigt nog fick jag inget svar…
Kan nämnas att hans krönika publicerades precis efter en helg då söndagsfilmen Saving Private Ryan hade visats. Fredriksson vred sig väl av vrede i sin TV-fåtölj när han såg filmen. Observera Fredrikssons avslutning i krönikan
Han får det alltså till att det var västmakternas fel att kalla kriget startade och att det var västmakterna som ville “starta ett nytt krig”. Enkla fakta som att Sovjet hittills hade ockuperat halva Europa ser alltså inte Fredriksson som någon aggression mot västmakterna och friheten. En del lär sig aldrig.
Fredriksson är numera gammal och inte så verksam längre som mot förr. Linderborg axlar numera den manteln som hysterisk socialistagitator.
Härlig läsning. Bloggarna är ett efterlängtat uppror mot mainstream medias förvanskning. Äntligen.
Den som inte tar det Leninborgska och Fredrikssonska dravlet om vad som egentligen passerade under det andra världskriget på allvar, vänder sig förslagsvis till den alltid lika sylvasse Victor Davis Hanson. En historiker som till skillnad från de två nämnda vet någonting om militärhistoria.
http://victorhanson.com/articles/hanson051305.html
Läs denna artikel om Vietnam och Irak och få ett annat perspektiv än svenska mediers
Linderbrog är en mupp. Dessutom en okunnig mupp.
Brittiska trupper idkade markstrid mot tyskarna redan i april 1940 i
Norge. Då var Stalin Tysklands allierade, försåg Tyskland med olja (som
var den tyska krigsmaskinens stora brist) och kommunistpartierna i väst,
inklusive Sverige, såg den tyska invasionen av Danmark och Norge som
något positivt och fint. Därefter slogs britterna mot tyskarna i
Belgien, Frankrike, Libyen, Grekland, Kreta och Italien innan de
slutligen 1944 landsteg i Normandie. Dessutom slogs britterna mot
japaner i nästan hela Stilla Havs-regionen. Amerikanerna hade innan
Normandie slagits mot japaner i hela Stilla Havs-regionen och mot
tyskarna i Afrika, Sicilien samt Italien.
Linderborg är antagligen ensam i världen om att se en Andra Front möjlig 1942. Det vore oerhört roligt att se henne försöka krigsspela Storinvasion 1942 utan luftherravälde, transportmöjligheter, otränade trupper, ingen tidigare vana av att slåss mot tyskar, utan logistik med mera, med mera. Dessutom utan hel tillgång till tyskarnas hemliga koder.
Vad gäller USAs bombningar av Nordvietnam missar Linderborg helt att USAs ställning på världscenen efter 1975 helt havererade. Enligt Linderborgs tes “alla är livrädda för amerikanska bombflygplan” borde Carter bara behövt hosta för att få gisslan i Teheran frisläppt.
Utmålningen av Churchill som enbart intresserad av att bevara Imperiet förklarar inte varför Churchill ägnade hela 30-talet åt att varna världen för Hitler istället för att helt fokusera på Kolonialministeriet, Indien mm.
Men Linderberg är inte historiker, utan propagandist. Att förvänta sig någon sanning, logik eller konsekvens av henne är meningslöst. Det verkliga problemet är att så många på mediaredaktionerna inte bara tycker som hon, utan tror även att hon har rätt. Vilket antagligen förklarar varför bloggandet fått ett sådant uppsving …
Keep up the good work.
För att komplettera Tors inlägg lite.
Nationalsocialismen liksom den icke NS fascismen har lånat fler drag från socialismen än från någon “borgerlighet”, upp till och inkluderande inslag av planekonomi, eller kanske mer korrekt kommandoekonomi.
Men några saker skiljer, och det är väl det som AL hakar upp sig på. Den första saken som skiljer sig från den rena socialismen är att NS riktar sig till inte bara “arbetarklassen” utan i lika hög grad till den “lägre medelklassen”. Förhållandet till den “högre medelklassen” och “överklassen” är mer problematiskt NS var inte på samma sätt hemma i dessa kretsar. De skapade trots det ett samarbete, vilket i historiens backspegel inte är så märkligt. Det som gavs var alternativen nationalsocialism/fascism eller kommunism/socialism. För de som drev produktion och handel, och som inte hade någon praktisk erfarenhet av NS framfart, så måste NS/fascism verkat som det mindre onda av två onda ting.
Den andra sak som skiljer sig är nationalism/internationalism, där socialismen var tydligt internationalistisk i sin karaktär medan NS/fascismen var lika tydligt nationalistisk. Nationalismen var under första halvan av seklet än mer tydlig, utbredd och även accepterad än den är idag. För de tyska fabrikanterna, adeln och handelsmännen måste kombinationen av hotet om socialism och NS/fascismens nationalistiska karaktär gjort den frestande. Icke att förglömma, många av dem var patrioter och nationalister redan från början.
Om det fanns en frestelse att stödja den fascistiska riktningen, så lär NS/fascisternas beroende av produktion och handel cementerat stödet. I praktiken gavs fria händer åt fabrikanterna så länge de levererade.
Att såväl NS som fascismen var såväl protektionistiska som militaristiska till sin karaktär skadade nog inte heller. Inte nog med att man i praktiken fick monopol på den inhemska marknaden, dessutom kunde man se fram emot såväl drastiska satsningar på infrastruktur och stora order på militärt materiell.
I Hitler och Mussolini såg fabrikörer och handlare en garant för bra affärer och ett skydd mot hägrande bolsjevism och främmande makters inblandning i deras affärer.
Trots det var inte samarbetet mellan fascister och produktionsapparat friktionsfritt. Det vittnas om samtal där frågan öppet ställdes om det verkligen var vettigt att stödja fascisterna. Svaret man kom fram till var att de iaf kunde kontrolleras, medan kommunisterna var den stora faran. Det finns även vittnesmål om hur djupt föraktet hos adel och industrialister var mot Hitler, de såg honom som en liten ettrig uppstickare som var farlig och behövde hållas i ledband de misslyckades som det visat sig kapitalt.
Om liberalerna i Europa gjort sig skyldiga till någonting i samband med fascismen/nazismens framfart, så är det överdriven försiktighet och dumpacifism. Jag har dock svårt att döma dem för det, eftersom de hade det förödande första världskriget i färskt minne. Frestelsen var nog stor att låta saken bero och försöka att stävja genom ord och förhandling snarare än hot och handling.
AL väljer i sin analys att glömma att Sovjet var axelmakternas enskilt starkaste partner. Hitlertyskland och Stalins Sovjet var under trettiotalet närmast beroende av varandra. Hade Hitler inte hyst ett sådant djupt hat mot bolsjevikerna, så hade Sovjet antagligen kämpat på motsatt sida mot de angloamerikanska styrkorna…
Till och med Hankins tycker du har rätt. För så måste man väl tolka det?
“Subjektiv.se är troligtvis den värsta smörjan i den svenska blogosfären. Alla kategorier, Alicio inräknad.”
Mycket bra inlägg! Och bra även av Tor att klargöra att det är stor skillnad mellan konservatism och liberalism.
Nu har jag läst igenom allt på den här sidan för andra gången på två dagar. Att läsa det som står här är lärorikt för den som är historiskt och politiskt intresserad. Med all tydlighet framgår det att Åsa Linderborg inte är något annat än en löjlig rättshaverist.
Bland allt bra vill jag lysta fram ett stycke ur Tors inlägg:
Sen är Linderborg dessutom inkonsekvent. Här ställs alltså de västliga regeringarna tills svars för att de inte ingrep i Spanien och förhindrade den fascistiska revolutionen, men i samma artikel får USA kritik för att de ingrep mot den kommunistiska revolutionen i Vietnam. Av de två odemokratiska rörelserna kommunism och fascism så är det alltså bara fascism man ska stoppa men inte kommunism.
Exakt. När det gäller kommunistiska statskupper så skall tydligen omvärlden bara titta på och vara pacifister, men vid andra statskupper ställer hon krav på militärt ingripande. Hon är bedrövlig.
Hur kan något vara så säkerställt och “väl analyserat” om man inte uppger andra källor. Mig veterligen är det Åsa Linderborg som är utbildad och erhåller en hög grad av stolthet och skicklighet i sitt yrke, vilket gör att det du skriver saknar susbstans om du inte räknar in andra historiska arbeten (nej, jag kallar inte ÅL:s artikel för ett historiskt arbete) eller helt enkelt tar in källor som inte är Hearst- eller Conquestbaserade (dessa herrar är inte så aktuella i sakfrågan, men väl i den allmäna uppfattningen).
Ni är bra söta ni. Så fort någon skymfar den sida ni inte står på, är personen per automatik okunnig och larvig. Undrar hur många av er som blir lika välutbildade och kunniga, som de ni klagar på.
Well…de flesta böckerna som ÅL tar upp som källor är de som hon kritiserar för “felaktigheter” som inte finns där. Det mesta i hennes text bygger inte på seriös forskning utan på rena antaganden.
Att vara doktor i historia, som ÅL är, behöver inte betyda att hon är expert på vare sig Vietnamkriget eller WW2. Hon har ju doktorerat på arbetarrörelsens historia och det är det hennes forskning är inriktad på.
Kan bara hålla med Ekim. Känns jävligt tragiskt att folk, speciellt på denna sida verkar det som, inte tar forskning på allvar. Att hobby historiker kan döma ut akademiskt utbildade “kollegor” blir bara tragiskt.
Ang. WW II så ropade Stalin på en stor invasion från väst ända från Hitlers operation Barbarossa, men fick inget gehör från England och USA då de antagligen ville se nazisterna och kommunisterna ta slut på varandra, med utgången att nazisterna skulle vinna kriget på östfronten. Dock så trodde de inte att sovjeterna skulle försvara sitt land med sådan vilja.
Detta kan läsas i en doktorand avhandling vid uppsala univeritet.
Toomas: Om allt som en utbildad historiker säger ska tas som absoluta sanningar pga hennes utbildningsnivå utan att vi har rätt att kritisera det så är vi farligt ute. Forskare precis som journalister eller politiker måste kritiseras och granskas de också. Och sen är ju inte ÅLs text i AB nåt “historiskt arbete” vilket Ekim också påpekar, utan en subjektivt politisk text publicerad på kultursidorna i Aftonbladet. Om man resonerar som du gör så har alltså ÅL ingen rätt att dömma ut de historiska böckerna som hon dömer ut heller då antar jag?
Men jag håller med om att det är tragiskt att hobbyhistoriker kan döma ut en professionell historiker. Man kan ju förvänta sig mer på fötterna av de som har historia som sitt levebröd.
Det handlar inte om att man inte kan döma ut utbildade människor. Det är ju faktiskt det vi nästan alla gör vart fjärde år, men problemaktiken ligger i att man ändrar på vissa “sanningar”, som andra är mer insatta i än oss. När jag sa att ÅL inte skrev en historisk rapport, men jag snarare att ni alla som kritiserar henne måste fördjupa er i hennes arbeten, innan den här typen av hest framkommer.
Ekim och Toomas. Eran vördnad för historikern Åsa Linderborg är tydligen stor. Men er respekt för hennes titel borde inte hindra er från att förstå att hon som doktorerat på svensk arbetarrörelse inte har ett dugg doktorskunskap angående exempelvis Vietnamkriget.
Lägg ner eran auktoritetsvördnad – våga tänka själva.
Nej, men tror du på allvar att hennes färdigheter är så få att hon inte vet bättre än den gemene svensken, bara för att hon har doktorerat i arbetarrörelsen? Fy fan, alltså. Man kan tydligen bara vara historiker i ett visst område, om man inte väljer att doktorera i en miljon olika ämnen.
1 är mer än 0, men det var fortfarande inte den relevansbelagda delen i det jag skrev. Jag skrev att man måste ha en viss förståelse för yrkesskickliga människor, även om viss distans inte skadar.
Känner du mig? Jag styrs inte av auktoriteter. Av den anledningen är jag inte med i något parti heller, för att kunna få utrymme att kunna tänka själv till fullo, vilket jag inte är säker på att du erhåller förutsättningar till.
Vad vi försöker säga, vilket tydligen inte går fram är att alla historiker inte kan vara experter eller ha rätt om allting. ÅL är expert på arbetarrörelsens historia. Men när det kommer till WW2 och vietnamkriget så uppvisar hon uppenbara luckor i sitt kunnande. Precis som en expert inom exempelvis CSS och DHTML inte automatiskt behöver vara expert på Java eller Flash, som ändå är inom samma gebit.
Åsa har slutat forska. Efter disputation arbetade hon ett tag som vik. lektor, men sedan har hon lämnat akademin för Aftonbladet. Så vi får väl läsa fler stalinnostalgiska betraktelser från henne…
Aha… hon är heltidsanställd av AB numera. Härligt!
Vet inte om det är heltid på AB, men tidigare satt hon i Ordfronts styrelse – den styrelse som försvarade de revisionistiska artiklarna om Bosnien, ni vet: inget folkmord i Bosnien, de serbiska övergreppen bara ett progagandapåhitt av USA och västvärlden…
Niclas, Du menar 1977 års tilläggsprotokoll, artikel 51 §5a. Jag uppfattar att detta förbjuder terrorbombning som jag ser det, mot till exempel städer, men knappast yttäckande tung bekämpning av till exempel uppmarchområden eller förbekämpning av landstigningsstränder ens om områdena är mycket stora.
I fråga om Hanoi är inte §51 uppfylld och dessutom måste vi komma ihåg §7. Möjligen kan §5b komma i fråga.
Det är notabelt att Haagkonventionen faktiskt är mer kategorisk men kom att glömmas under andra världskriget.
* * *
För övrigt tror jag att kvasihistorikern Å.L. ifråga mycket väl vet hur det ligger till. Även helt obildade personer vet tillräckligt för att inte skriva sådant hon skriver. Hon ljuger helt enkelt. Frågan är bara varför.
En fråga till: Vad är det för en kod vi skall knappa in?
Arthur: koden som ska knappas in är ett sätt att undvika spamatacker mot bloggen.
Av vissa kommentarer att dömma funkar den inget vidare
Tack för svaret. Jag viste inte att man spammade mot bloggar.
Klantig som jag är skrev jag §51 när jag menade artikel 51 §5a
En kommentar till. Leninborg påstår att nazismen är borgerlig trots de gemensamma rötterna med andra antiliberala partier. För ett mer djupgående resonemang kring detta rekommenderar jag Hayeks “Vägen till träldom”.
Tyvärr så spamas bloggar oehört mycket.
Att ÅL ser nazismen som “borgerlig” är nog för att hon utgår från marxismen där fascismen är “kapitalismens slutliga fas”.
Och att hon rör ihop det och sammanblandar liberaler och konservativa (se ovan). Idag kanske det är svårare att se skillnader för gemen man mellan de egentliga fienderna konservatism och liberalism – även om betydande skillnader finns (de delar allt som ofta enbart en liknande syn på marknaden). Men under fascismens framväxt på 20-30-talet så var det stora skillnader – och motsättningar. Sant är att många konservativa vurmade för fascismens ideal, men det var knappast vanligt förekommande bland liberaler om man säger så…
Okej, så är man doktor i historia (eller vad det nu var) så kan mana mycket om just en specifik händelse. Inga andra kurser och utbildningar menar ni? Jag skulle vilja se era diplom, som jag lätt kan avvisa genom att påstå att det bara gäller ett visst ämne. Befängt!
Givetvis läser man annat under de 60-80 poängen som krävs innan avhandlingen påbörjas, men det garanterar ju inte att man kan allt ändå. Du avfärdar all kritik mot ÅL genom att komma dragandes med hennes utbildning, men faktum är oavsett om hon har 1 p Historia eller 1000 poäng ( överdrift) så går det inte att komma ifrån att hon har fel på just de här punkterna. Det händer faktiskt titt som tätt att akademiker inte har rätt i allt. Ta t.ex professorn i genusvetenskap som på fullt allvar hävdar att det finns satanistiska pedofilnätverk som offrar spädbarn och som har förgreningar upp i regeringen.
Eller varför inte det faktum att frenologi och eugenik räknades som seriösa vetenskaper för mindre än ett sekel sen, utan att någon ifrågasätte forskarnas rön…
Det är visserligen just det som ÅL gör i den här artikeln. Problemet är att hon inte hittar hem i sin kritik eftersom den bygger på felaktigheter. Hon kritiserar den rådande historieskrivningen för att vara “borgerlig”, samtidigt som hon försöker lansera en historieskrivning som hämtad från Kreml som “den sanna”.
Så enligt Ekim så har en historiker rätt eftersom vederbörande innehar en doktorstitel i historia. Således bör även en ekonom som förepsråkar kapitalism ha rätt eftersom vederbörande innehar en doktorstitel i ekonomi.
Läser ni mina inlägg från början, ser ni nog ganska snabbt att det hela handlar om er avvisning enbart pga av den ideologiska inblandningen. Vill ge ett annat perspektiv på era “problem”…
Jag själv är inte tillräckligt utbildad för att föra en debatt med majoriteten av makthavarna, om man ska vara riktigt noga, men det är något jag gör väldigt ofta, vilket är ett ypperligt bevis på att jag inte i någon grad tänker på det sätt som Tor menar.. Som sagt: Vidga lite vyer och ha lite distans..
Men problemet är ju inte att hon har en annan ideologisk uppfattning egentligen. oavsett om hon hade varit liberal, konservativ, skogsmulla eller whatever så är det rena sakfelen vi har reagerat mot först och främst. Som troligen har ideologiska orsaker.
Utan att ha konsulterat litteratur närmare så tror jag att du har rätt i ditt påpekande om Genevekonventionen, Arthur. Om ett mål kan definieras som militärt så är det mig veterligen också legitimt i internationaljuridisk mening. Bomber Commands s k “de-housing” bombningar under andra världskriget är det däremot inte.
Nja om man skall underkänna kritik mot Lindeborg för att det är lekmän kontra doktor och endast på ideologiska grunder, så biter man ju sig själv i svansen. Lindeborg är ju själv inte expert på tex WWII och i denna ökända artikel så ger hon ju svepande kritik mot varenda så kallad borgerlig historiker som skrivigt och forskat i ämnet, just för att de enligt henne handlar i klassintresse. Så om man nu skall vara titelfixerad eller dra fram ideologier så är det hur som helst Lindeborg som är ute och turnerar.
Men egentligen spelar det ingen roll. Kritiken här är ju ytterst specifik och faktabaserad, och vem som helst, med minsta läshuvud kan avslöja bluffmakar-Lindeborg.
Jag har några till:
Anthony Beever, en annan storsäljare som faktiskt har skrivit en hel bok om Stalingrad, framställer engelsmännen som charmiga och tyskarna som gentlemän som trots allt höll sig till krigets lagar. Ryssarna var ociviliserade barbarer.
Jag har själv läst Beevers Stalingrad, men jag undrar vad det är för bok dr Lindeborg har skummat igenom. Det kan inte vara samma för den jag läst beskriver bla hur ryska civila behandlades av Wermarcht, och det går knappast att beskrivas som särskilt civiliserad.
Liberalerna undviker att uppmärksamma antifascismens historia, för de vill inte berätta om partisanerna i bergen och den radikala arbetarrörelsen under jorden och om liberalernas svek i land efter land.
Intressant, enligt Dr Lindeborg så är den mest mytomspunna och uppmärksammade motståndsrörelsen, genom världshistorien, la Resistance, utsatt för någon form av konspiration av världens borgerliga historiker där den skall glömmas bort. Hm undra varför ingen berättade det för Hollywood?
På tal om att svika i just Frankrike så lyfte inte den kommunistiska motståndsrörelsen ett finger mot de nazistiska ockupanterna, från sommaren 1940, till dess att Nazityskland attackerade Sovjet sommaren 1941. Vem svek då?
De vill inte berätta om sin skamlösa aktiva passivitet när general Franco 1936 gjorde uppror mot den folkvalda väns-terregeringen i Spanien.
Och Lindeborg vill inte berätta något om den röda terror i Spanien, utförd av sovjettrogna kommunister, samt anarkister, som omöjliggjorde all form av intervention av just Västeuropas demokratier. Bla så var Royal Navy minst sagt upprörd över den slakt kommunister gjorde sig skyldiga till, på i princip hela den spanska flottans officerskår. Läs The Spanish Civil War av Hugh Thomas.
Eller om Grekland, där USA och Storbritannien av rädsla för den folkliga revolutionen samarbetade med fascistkollaboratörer och inledde en vit terror vars mål var allt annat än demokrati och vars historia de allra flesta aldrig har hört talas om.
Folklig revolution? Ha! Det rörde sig om en stalinistgerilla som under den nazistiska ockupationen främst ägnade sina krafter på att mörda andra greker. Detta är väl beskrivet i Kommunismens svarta bok av Stephane Courtois.
En av krigets stora tragedier var just att de möjligheter som fanns i flera europeiska länder efter kriget för en demokratisk, folklig socialism som ett alternativ till både kapitalism och Sovjetkommunism, kvästes i sin linda av Moskva.
Hm, kan någon hjälpa mig här? Jag har inte talas om någon större kommunistisk gerilla i något land som var oberoende av Moskva. Jag skulle bli myyycket förvånad om något sådant existerade.