Apoteksdomen – ett steg i rätt riktning.

Jag mÃ¥ste hurra Ã¥t dagens dom i EG-domstolen om det svenska läkemedelsmonopolet. Förhoppningsvis sÃ¥ är drar snart monopolet sin sista suck, även om regeringen envist hÃ¥ller fast vid att “Apoteksmonopolet blir kvar“.

Ett avskaffat monopol är ytterligare ett steg i rätt riktning, en riktning där svenska folket blir lite mer myndiga. För egen del handlar det inte sÃ¥ mycket om rätten för privata företag att sälja läkemedel egentligen. Det handlar snarare om rättigheten för oss medborgare att exempelvis kunna köpa ett paket huvudvärkstabletter när vi behöver, utan att vara hänvisad till Apotekets 9-18-tider eller till jourapotek pÃ¥ sjukhus. När jag exempelvis hade huvudvärk i söndags kväll och inte hade en enda tablett hemma sÃ¥ hade jag velat ha samma möjlighet som människor i sÃ¥ mÃ¥nga andra länder har (ja, de flesta) – nämligen att kunna springa ner till närlivsbutiken i kvarteret och köpa ett paket Alvedon. Idag har jag inte den möjligheten – det är bara att härda ut eller kolla om grannarna har nÃ¥gra tabletter att lÃ¥na ut. Givetvis helt vansinnigt.

Kritikerna hävdar att det är en folkhälsofråga och att elaka företag minsann inte ska tjäna pengar på folks lidande. Fuck´em. På vilket sätt är det bra för folkhälsan att en halv söndagskväll förstördes för min del på grund av att jag hade huvudvärk? Jag hade gladeligen gett en elak kapitalist en femtilapp för de åtrovärda tabletterna. Jag tjänar på det. Och det gör liksom inte nåt att även företaget som säljer dem till mig gör det. Det är en win-win-situation.

Att avskaffa monoplet handlar givetvis inte om att ge ICA rätt att sälja receptbelagd medicin, även om man kan tro det när man läser kritikerna. Om vi tar Norge som exempel – som avvecklade sitt monopol för en sisÃ¥där 4-5 Ã¥r sen (vilket f.ö lett till ca 30% fler apotek), sÃ¥ krävs det att man har anställda som är utbildade apotekare för att hantera receptbelagda läkemedel. Sen finns det ett antal receptfria läkemedel som säljs i butiker eller bensinmackar, under vissa restriktioner. SÃ¥ bara för att vi förhoppningsvis släpper monopolet fritt i Sverige sÃ¥ innebär det inte nÃ¥n slags tokfri läkemedelsmarknad där man kan gÃ¥ in pÃ¥ Nisses Chark och köpa sig ett ton alvedon och lite morfin. En del verkar tro att motsatsen till statliga monopol är att släppa all kontroll och alla restriktioner. De har givetvis tokfel.

Monopolkramarna är många en dag som denna, men som Henrik Alexandersson skriver så är Miljöpartiets Carl Schlyter argast av dem alla. Han tillhör verkligen en av de som har missuppfattat det mesta:

Marknadsliberalerna har segrat, nu ska profiten och inte vetenskapen styra vilka läkemedel folk ska erbjudas för behandling. Varför ska EU ständigt utse Sverige som försökskanin för sina nyliberala experiment? Även receptfria läkemedel kan vara starka saker som måste tas i rätt dos, vid rätt tid för rätt symptom. Paracetamol som t ex finns i Alvedon kan man få leverskador av. Vad ska kassapersonalen på snabbköpet svara när man frågar om möjliga biverkningar? säger Carl Schlyter EU-parlamentariker för miljöpartiet.

Vi tar det punkt för punkt.

1. Vad menar karln egentligen med “nu ska profiten och inte vetenskapen styra vilka läkemedel folk ska erbjudas för behandling”? Kommer all läkemedelsforskning läggas ner om vi inte har statligt monopol pÃ¥ att sälja dem? Kommer priserna pÃ¥ receptfria läkemedel öka om konkurrensen ökar? Nä, han har troligen bara släng ur sig lite floskler här. Att kasta dynga pÃ¥ “marknadsliberaler” funkar alltid. Men nÃ¥n fÃ¥r gärna förklara vad han menar – sÃ¥ jag vet vad jag ska diskutera.

2. Nyliberalt experiment? Excuse me! Sverige är tillsammans med ett fÃ¥tal planekonomier i tredje världen (som Nordkorea och Kuba) de enda länderna med apoteksmonopol. Det gÃ¥r tydligen att ha konkurrens pÃ¥ omrÃ¥det i typ 90% av världens länder, sÃ¥ givetvis gÃ¥r det även i Sverige. Att pÃ¥stÃ¥ att det skulle vara ett “nyliberalt experiment” är sÃ¥ dumt sÃ¥ att klockorna stannar. Att veta vad man pratar om är tydligen inget krav för att sitta i EU-parlamentet…

3. Vad ska kassapersonalen pÃ¥ snabbköpet egentligen svara? Tja, troligen ingenting. Tar vi Norge som exempel sÃ¥ fÃ¥r inte butiker som säljer receptfria läkemedel, till skillnad frÃ¥n apoteken, svara pÃ¥ frÃ¥gor. De fÃ¥r även bara sälja ett visst antal – fortfarande receptfria – läkemedel och varje kund fÃ¥r bara köpa ett begränsat antal paket per dag. Det är dÃ¥ upp till kunden själv att läsa innantill pÃ¥ paketet om eventuella biverkningar. Men för att förtydliga det – avskaffat monopol innebär inte att livsmedelsbutiker och snabbköp ska ta över apotekens roll. Däremot ska de komplettera dem med ett visst urval av receptfria läkemedel, som en service till alla oss som kan känna oss krassliga efter kl 18.00 pÃ¥ kvällen. Apotek med högutbildad personal kommer givetvis att fortsätta finnas kvar, även om staten inte har monopol.

Man fÃ¥r heller inte glömma att vi även i Sverige har bevis för att det gÃ¥r att sälja läkemedel i butiker, nämligen pÃ¥ mindre orter och i glesbygden där det finns apoteksombud istället för apotek. Om det fungerar pÃ¥ Visingsö – varför skulle det inte fungera i centrala Jönköping eller i Stockholm?

Uppdatering: Det finns en del i bloggvärldens ytterkanter som tycker det är kul att kasta ur sig ord som “rappakaljabloggare” – det är alla som inte delar vederbörandes Ã¥sikt (sist jag kollade hamnade bÃ¥de sossar, vänsterister, centerpartister, nyliberala och indiepoppar pÃ¥ dessa “listor”). Vederbörande pÃ¥stÃ¥r även fast och fullt att “Apoteksmonopolet blir kvar” helt p.g.a uppgifter som bygger pÃ¥ en bedömning frÃ¥n monopolkramaren och minstern Ylva Johansson. Samtidigt pÃ¥stÃ¥s det att Subjektiv inte har koll pÃ¥ läget. Tydligen tolkas det som att jag har pÃ¥stÃ¥tt att som att monopolet har avskaffats p.g.a domen. Men är man det minsta läskunnig ser man redan i mitt inledande stycke att “förhoppningsvis sÃ¥ är drar snart monopolet sin sista suck”. Domen är ett förhoppningsvis ett steg i – vad som är min Ã¥sikt – rätt riktning. Rappakaljabloggare? Kasta sten i glashus säger Subjektiv.

Tue 31 May 2005 | Comments Off

Subjektiv spelar skivor.

Torsdagen den 9 juni kommer undertecknad att göra comeback* som DJ. DÃ¥ tänker jag spela skivor pÃ¥ Sveriges bästa(!?) popklubb – Ease Down pÃ¥ Bongo Bar i Jönköping.

Klubbens koncept är att köra lite lugnare tongÃ¥ngar (dÃ¥ menar jag inte avslappningsskivor, delfinsÃ¥ng och munkar…) och själv har jag utlovat att spela lite elektroniskt, en del ensamma män med gitarrer, lite shoegazing och New Order-pop.

Artister som kan tänkas höras frÃ¥n skivspelarna är bl.a Johnny Cash, Slowdive, M83, Bright Eyes, Kristofer Ã…ström, Iron & Wine, Logh, My Favorite, Kris Kristofferson, Interpol, The Radio Dept., Her Space Holiday, The Postal Service samt Elvis. Och New Order givetvis…

Live på scen spelar Sambassadeur:

För er som hunnit lära er älska Sambassadeur så vet ni också varför. De har blivit mer omskrivna än många andra band under sin korta levnadstid, en levnadstid som inte märks alls på deras självklart lågmälda och försiktiga pop. Bland influenserna brukar Go-betweens, Velvet Underground, Magnetic Fields och Pavement droppas.


Fotnot*: Comeback, ja… jag fuskade lite som DJ pÃ¥ gymnasiet.

Mon 30 May 2005 | Comments Off

Subjektiv på Bloggforum.

Igår var jag på Bloggforum i Stockholm. Här kommer några reflektioner.

För det första fick jag åka upp med en buss som gick 06.30 från Jönköping. Det borde stiftas lagar mot att tvingas gå upp för nio på morgonen.

När jag väl var uppe – och efter en lÃ¥ng promenad runt Stockholm i försommarsol – sÃ¥ fickStockholms geografi för sig att spela mig ett spratt. Det visade sig att Valhallavägen 140 och Karlavägen 104 inte alls är samma adress. Jävla Stockholmare*! SÃ¥ jag kom till JMKs lokaler ungefär 1 minut i ett, istället för i god tid som jag hade tänkt.

Väl pÃ¥ bloggforum sÃ¥ var jag pÃ¥ seminarierna (förutom de tvÃ¥ “obligatoriska” Att Blogga – Vad är poängen? och Att skapa förtroende genom att blogga) Bloggarna och valet 2006 samt Bloggar och medier.

Diskussionerna var intressanta men 45 minuter var något i underkant tidsmässigt, speciellt om man vill ha igång en bra diskussion och få tid att svara på publikens frågor.

Så här mer än ett dygn efteråt så är det främst diskussionen om Bloggarna och valet som jag har funderat på (nån som är förvånad?).

Det första jag tänker pÃ¥ är Mark Comerford och Ali Esbatis tankar kring att “högerdominansen” bland politiska bloggare skulle vara nÃ¥gon medveten strategi som styrs frÃ¥n Timbro och Svenskt Näringsliv. Det jämfördes med Timbros kampanj för reklamradio pÃ¥ 80- och 90-talet. (Mark ironiserade här över vilken fantastisk mÃ¥ngfald reklamradion gett oss. Visst – reklamradion spelar till största delen sunkig musik, men är verkligen alternativet bättre – enbart statlig radio som bestämmer vad vi ska gilla? Problemet är att radion, trots avregleringen, fortfarande är statligt kontrollerad med svindyra licenser. Släpp radion helt fri!). Men när Mark fick frÃ¥gan om vilka som kan anses vara “timbrobloggare” mer än möjligen Munkhammar, Erixon och Norberg sÃ¥ kunde han inte svara pÃ¥ det. Men han lovade att Ã¥terkomma med “fler namn”. Lycka till säger jag.

Esbati förklarade det hela med att det inte behöver vara sÃ¥ att “högerbloggarna” styrs av Timbro, men att de är sÃ¥ uppenbart influerade av tankesmedjan att de därför mer eller mindre kan anses ingÃ¥ i denna organiserade högerplan att ta över bloggvärlden. Do you smell the conspiracy?

Det andra jag reagerade pÃ¥ var Mark Comerfords uttalande om att arbetarklassen “inte äger det skrivna ordet” och därför är bloggar inget för dom. Det var länge sen jag hörde nÃ¥got sÃ¥ dumt.

Marks förslag om att kunna nå arbetarklassen med bloggar var bl.a via podcasting, att man kan lägga upp ljudfiler med politiska tal och inspelade möten. Jag häpnar. Går det överhuvudtaget att ta nåt sånt förslag på allvar? Vem i hela friden skulle vilja sitta vid sin dator och lyssna på inspelade tal? Ja, förutom nån gammal skäggkommunist som kan med tårfyllda ögon sitta och lyssna på nåt gammalt Lenin-tal?

Det tredje jag reagerade på är inget som direkt gör mig upprörd. Men de pratade om att bloggarna med största sannolihet inte kommer att ha nåt avgörande för valutgången 2006. När det gäller det stora hela så håller jag verkligen med om det, men jag är övertygad om att det faktiskt kan ha betydelse för enskilda politiker som bedriver personvalskampanjer. Att detta inte nämndes alls tycker jag är lite synd. Det kändes som de pratade mest utifrån partiperspektiv.

Efter forumet sÃ¥ var det dags för en öl pÃ¥ en krog i näheten. För de som känner mig väl sÃ¥ lÃ¥ter det kanske konstigt, men faktum är att jag i sociala sammanhang kan vara väldigt blyg, när det gäller att ta kontakt i alla fall. Jag har väldigt svÃ¥rt att gÃ¥ fram till nÃ¥gon “okänd” människa och inleda en konversation. Om jag däremot väl hamnat i en konversation sÃ¥ är jag lÃ¥ngt ifrÃ¥n blyg, men som sagt var – första steget kan jag tycka är plÃ¥gsamt jobbigt. SÃ¥ den första kvarten eller nÃ¥t stod jag ensam med en cider i handen och betraktade de andra. De satt ner och sÃ¥g ut att ha roliga diskussioner. Och det värsta av allt – alla sÃ¥g redan ut att känna varandra. Jobbigt.

Men efter ett tag tänkte jag “vafan, jag kan ju inte stÃ¥ här själv och ha trÃ¥kigt”, sÃ¥ jag gick helt enkelt fram till ett bord med en ledig stol och sa “jag känner ingen här sÃ¥ därför tänker jag sätta mig här”. Vid bordet satt bland annat Monica frÃ¥n Mitt Aktuellt, Bengt frÃ¥n Frihetens Vingar och Federley. Det visade sig givetvis att jag inte hade nÃ¥gon som helst anledning att vara rädd. SÃ¥ fort man presenterat sig sÃ¥ var samtalen i full gÃ¥ng. Bloggare är helt enkelt – i alla fall de jag stötte pÃ¥ – genuint trevliga människor.

Tyvärr hann jag inte alls prata med så många som jag hade velat, eftersom jag även ville hinna med en middag med en god vän och hans sambo innan jag åkte hem. Men det kommer säkerligen fler tillfällen, och nu när jag har pratat med några så kommer nog resten av bara farten.

Hemresan gick med buss vid 22.50 och jag var hemma runt halv fyra i natt. Den resan kvalar för övrigt lätt in bland en av de tre jobbigaste resorna jag har gjort. Det var helt fullsatt på bussen, olidligt varmt och luktade som ett omklädningsrum . Sen var det en busschaffis som verkade ha glömt nån del av skallen hemma. Bland annat stannade han jämte vägen 3-4 gånger, i flera minuter vardera, utan att säga något, vilket fick folk att bli irriterade. Det visade sig senare att han tydligen väntade in en Taxi från Stockholm.

När vi var utanför Ödeshög så sa han i högtalarna att nu blir det tio minuters paus. När vi stannade 20 sekunder senare och folk började gå av sa han plötsligt att vi måste åka nu, det blir ingen paus. Ytterligare irritation.

Väl i Jönköping sÃ¥ Ã¥kte han in till Swebus garage och stannade. Inte heller den här gÃ¥ngen sa han nÃ¥t. Bara stannade och gick av. Vilket folk ocksÃ¥ började göra. De som aldrig Ã¥kt till Jönköping innan kan ju omöjligen veta om det är slutstation eller ej. Men de skulle bara byta chaufför, och när den nya kom ombord var han tvungen att säga till folk att detta inte var stationen. Jag kan lugnt säga att det muttrades ganska hÃ¥rda ord frÃ¥n passagerarna…

Kort sammanfattning:
Intressant bloggforum. Trevlig bloggöl. God middag. Helvetisk hemresa.

För övrigt tycker jag att SVT borde ge Per Gudmundsson mer tid framför kameran. Den mannen är jäkligt rolig. Och tillåta honom att blogga igen.


Fotnot*: Jag hade inte skrivit upp adressen, och när jag väl var uppe så hade jag av nån outgrundlig anledning fått för mig att JMK låg på Vallhallavägen 104, 114 eller 140. Jag var inte så fel ute egentligen.

Sun 29 May 2005 | Comments Off

“My boyfriend is a communist”.

För er som saknar …hmm… “politisk” musik som inte är mögligt kommunistproggig eller äckligt vit maktig sÃ¥ kommer här ett alternativ. Vi snackar electrodiscopop frÃ¥n 1983, producerad av Bobby “O”Miss Kimberly My Boyfriend is a communist:

I just found out and I´m so upset
My boyfriend is a communist
Sending out an S.O.S
My boyfriend is a communist

What should I do?

[...]

Whatever happened to my VietNam vet?
He´s become so Soviet
He´s quoting Marx and Lenin too
He´s so red now
I´m so blue
My boyfriend is a communist

Poesi, för fan! Eh…

Ladda hem (mp3, ca 5mb)

Thu 26 May 2005 | Comments Off

Jag – en vandrande kliché.

Hans Kullin har nu sammanställt sin undersökning av svenska bloggare och bloggläsare, BloggSverige:

Den genomsnittlige svenske bloggaren är:

· man
· 26-35 år gammal
· har högskole- eller universitetsexamen
· båda föräldrarna är födda i Sverige
· vet inte vilket parti han ska rösta på om det vore riksdagsval idag (största parti av de som valt var folkpartiet)
· bloggar för att han gillar att skriva
· bloggar på svenska
· är inte anonym
· läser 6-10 bloggar dagligen
· spenderar 6-10 timmar per vecka med att läsa bloggar
· använder oftast eller ibland en RSS-läsare för att läsa bloggar
· läser bloggar för att det är mer personligt än andra medier
· hittar nya bloggar via länkar på andra bloggar

Vafan?!? Det är ju… jag. Alla punkter stämmer in pÃ¥ mina svar, förutom “läser 6-10 bloggar dagligen”. Kan det verkligen vara sÃ¥ illa? Hur kan jag fortsätta att tro att jag har nÃ¥t vettigt att säga, när en majoritet av bloggarna i Sverige är precis som jag? Nä, nu ska jag operera om mig till en svart kvinna – och rösta pÃ¥ Kommunistiska Partiet istället, sÃ¥ man fÃ¥r känna sig lite unik. NÃ¥n jävla mÃ¥tta fÃ¥r det ju vara!

Thu 26 May 2005 | Comments Off

Darth Vader och Pinochet.

I en lång artikel på amerikanska konservativa The Weekly Standard´s webbplats skriver John V. Last, webbredaktör, en artikel om den nya Star Wars-filmen. I artikeln hyllar han Imperiet som han skulle välja före Rebellerna vilken dag som helst. En mening är extra intressant:

Palpatine is a dictator–but a relatively benign one, like Pinochet. It’s a dictatorship people can do business with.

(min fetning)

Well, att kalla Pinochet* för “relatively benign” (relativt välvillig) känns… ja, magstarkt. Men det kanske är värt 3000 mördade och försvunna, nästan 30 000 fängslade och torterade och tiotusentals som tvingas i landsflykt sÃ¥ länge man kan “do business” med regimen. Visst – i jämförelse med Stalin, Mao, Kim Il Sung, Pol Pot och en bunt andra kommunistbossar sÃ¥ är väl Pinochet en mild västanfläkt i jämförelse. Men en diktatur kan aldrig – hur stabilserande (vilket väl är själva diktaturens väsen?) eller “välvillig” den än är – rättfärdigas eller viftas bort.

Det känns en smula oroväckande att The Weekly Standard är väldigt populär hos Bush-administrationen och hos andra neo-konservativa. Jag vill liksom inte se W i kÃ¥pa och Cheney i svart mask och mantel…

(hittat via Smedjan)


Fotnot*: vad redaktör Last tycker om Palpatine, Vader och de andra grabbarna i Star Wars lägger jag mig icke i här. Men jag anser att Darth Vader är den coolaste skurken i filmhistorien.

Wed 25 May 2005 | Comments Off

Meningslöst Korseld.

Jag kollade precis pÃ¥ Korseld pÃ¥ SVT24, där professor Eva Lundgren, som blivit riskbekant genom dokumentären Könskriget, frÃ¥gades ut. UtfrÃ¥gare var Tove Fraurud frÃ¥n Ung Vänster, samt Dick Erixon. Jag mÃ¥ste säga att det gav mig ingenting. Tove ställde i princip inte en enda kritisk frÃ¥ga till professor Lundgren – mellan dem blev det mest ett vanligt samtal om feminism. Och Dick var sÃ¥ fokuserad pÃ¥ ROKS och ställde nästan frÃ¥gor enbart om dem. Och eftersom Eva Lundgren inte representerar den organisationen, trots att hennes forskning haft inflytande pÃ¥ den, sÃ¥ blev det liksom platt fall. Hon har ju ingen anledning att vare sig försvara eller förklara det ROKS representanter har sagt. Hon kan ju enbart svara för sig själv och sin egen forskning, vilket det kom pinsamt fÃ¥ frÃ¥gor om. Det är ungefär (nja…) som om Karl Marx skulle fÃ¥ frÃ¥gor om Ung Vänster. Eller nÃ¥t.

Nä, det kändes som en ganska bortkastad halvtimme.

PS! När det gäller programmet Könskriget sÃ¥ finner jag det intressant att flera feminister ur den mer radikala skolan ser det som ett angrepp mot hela feminismen som idé. SÃ¥ skulle jag knappast tolka det, däremot är programmet klart kritisk mot en fundamentalistisk och enögd syn som finns inom vissa feministiska strömningar. Det är faktiskt inte samma sak. Se mitt tidigare inlägg om bl.a Birgitta Ohlsson. Kan även rekomendera en krönika i Aftonbladet av en annan feministisk Olsson, nämligen Belinda. Läs gärna om olika sorters feminsm här (jeeeesus vad mÃ¥nga de är…). DS!

Tue 24 May 2005 | Comments Off

Birgitta vs kollektiv skuld.

Det viktiga är ändå att slå fast att alla kvinnor inte är offer och att alla män inte är förövare [...]
Sen tycker jag att den stora förbannelsen för feminismen idag är det här med kollektivt skuldbeläggande. Jag tycker att det är ungefär lika obegåvat att tala om det på samma sätt som det är dumt att säga att alla nu levande tyskar är lika stor skuld för nazismen, eller alla vita lika stor skuld för kolonialismen. Utan det handlar om att se att det är ett system, strukturer och mönster men det är inte enskilda män som är problemet.

Birgitta Ohlsson i gårdagens SVT Morgon.

Det är alltid skönt att höra feminister som i debatten vägrar befatta sig med begrepp som kollektiv skuld eller se alla män som troliga kvinnoförtryckare. Precis som kvinnor blir förbannade och trötta pÃ¥ hur de blir behandlade enbart pÃ¥ grund av sitt kön, sÃ¥ blir jag förbannad och trött pÃ¥ att ständigt pekas ut som en vandrande förtryckare, waiting to explode, enbart pÃ¥ grund av mina kromosomer. Birgitta bevisar ocksÃ¥ att man inte kan avfärda en hel -ism pÃ¥ grund av vad nÃ¥gra tokar gör heller säger. Alla feminister är absolut inte manshatande radikalfeminister, vilket känns viktigt att pÃ¥peka – speciellt nu.

När jag ändÃ¥ är inne och berör ämnet sÃ¥ mÃ¥ste jag säga en annan sak som jag tänkt pÃ¥ länge: ekar det inte tomt när kvinnor med makt och hög lön, som exempelvis professorer, riksdagsledamöter, ministrar och ambassadörer uttalar sig om mäns maktbehov eller om strukturer som stänger ute kvinnor frÃ¥n makten? De är ju själva det yttersta beviset för att gamla ojämlika könsstrukturer faktiskt luckras upp hela tiden. Om nu könsmaktsstrukturerna är sÃ¥ fast cementerade hur kommer det sig dÃ¥ att en kvinna som Margareta Winberg faktiskt har innehaft regeringens näst högsta ämbete – vice statsminister? Eller att vi om ett antal Ã¥r fÃ¥r en kvinnlig statschef?

Jag som sitter med en normal lön, på ett normalt jobb, utan några maktambitioner eller kanske ens några rejäla möjligheter till det, känner mig ganska rejält påhoppad när elitfeministerna (eller vad man nu ska kalla dem) och maktkvinnor beklagar sig över att det är männen som har makten. De får gärna visa mig vad jag har för makt, som fru statsråd eller ambassadör med 80 000 i månaden inte har.

Bloggtips om jämställdhet/liberal feminism:
Jamstalldhetsblogg.se
Feliras blogg

Tue 24 May 2005 | Comments Off

När man vet att ett samhälle är en riktig håla…

Ur dagens Jönköpings-Posten:

Höghus byggs i Vaggeryd

Planerna för ett nytt bostadsområde i centrala Vaggeryd är långt framskridna. [...] Tanken är att det ska bli två bostadshus med sammanlagt ett trettiotal lägenheter och ett av punkthusen ska bli ett landmärke i samhället med fem våningar.

(min kursivering)

I jämförelse mÃ¥ste ju sjuvÃ¥ningshuset jag sitter i och jobbar framstÃ¥ som rena skyskrapan…

Tue 24 May 2005 | Comments Off

Jag blir galen.

Jag hade ju som sagt var tänkt Ã¥ka till Bloggforum pÃ¥ Lördag, problemet är att det inte var fullt sÃ¥ smidigt som jag tänkt mig. Tänkte först ta buss, men dÃ¥ mÃ¥ste jag Ã¥ka halv sju pÃ¥ morgonen frÃ¥n Jönköping och kommer inte hem igen förrän nÃ¥ngÃ¥ng pÃ¥ natten (runt tretiden) till söndag. DÃ¥ tänkte jag, “jag tar tÃ¥get”! Wohoo! Passade utmärkt. Gick ett som var uppe nÃ¥n dryg timme innan det började och sÃ¥ kan jag Ã¥ka hem nÃ¥n timme efter. Passar perfekt. Problemet är att de snikna jävla SJ vill ha runt 1500 spänn för en tur och retur-resa. Till Just Nu-pris (”när du vill resa riktigt billigt. Vi erbjuder det fram till och med dagen före avresa, men det blir billigare ju tidigare du köper din resa.”)! No fucking way! Hade jag bokat i tid (ja, jag vet, jag skjuter upp ALLT) sÃ¥ hade det kostat knappt hälften. SÃ¥ dÃ¥ skiter sig tÃ¥get helt klart.

DÃ¥ kom jag pÃ¥ en briljant idé – varför stressa? Varför inte ta den tidiga bussen upp, ta in pÃ¥ hotell och unna sig en kortweekend bland alla norrlänningar? Och gÃ¥ pÃ¥ Popaganda och lyssna pÃ¥ schysst musik. Helgpriser pÃ¥ hotell brukar inte vara sÃ¥ att man fÃ¥r hjärtinfarkt. Mycket riktigt, hittade mängder med BRA hotell med rum för runt 700-800 kronor natten. Det kan jag ju stÃ¥ ut med en natt. Problemet var att varenda jävel i landet verkar ha kommit pÃ¥ samma sak. Jag har suttit – utan att överdriva – i fyra-fem timmar och letat lediga hotellrum hyfsat centralt i Stockholm. Inte ett enda. Helt fullt överallt. Ja, om man bortser frÃ¥n nÃ¥t enstaka 3000 kronors rum pÃ¥ Grand, eller nÃ¥t lushotell i Lapplands Väsby. Det var liksom ingen bra idé att försöka Ã¥ka upp samma helg som mors dag. Och kent-spektaklet, elitloppet och tjejtrampet. Och Popaganda. Lika kört verkar det även vara pÃ¥ vandrarhemmen, speciellt om man som jag vill ha eget rum och helst egen WC/bad. Jag har t.o.m kollat runt pÃ¥ förmedlingar av bed and breakfast, men vill man bara bo en natt, ha egen nyckel, egen toa och helst egen ingÃ¥ng verkar det vara kört.

Jag blir galen.

Uppdatering
Det lutar åt att jag tar tåg upp, och nattbussen hem. Får väl hitta på nåt att roa med mig i de 5-6 timmarna jag får vänta på att bussen går.

Mon 23 May 2005 | Comments Off
Older Posts »