Idag på Internationella Kvinnodagen så tänker jag inte skriva något om feminism – partier eller nätverk. Jag vill passa på att hylla en av mina absoluta favoritkvinnor, nämligen min 75-åriga mormor.
På många sätt är hon sinnebilden av en stark och jämställd kvinna som på många sätt faktiskt legat före sin tid, och en uppväxt med henne i min närhet har gett mig oehört mycket.
Jag har aldrig hört henne beklaga sig över manssamhället eller sett sig som ett offer. Tvärtom. Hon har i stället tagit för sig och levt ett fritt liv som så många andra kvinnor i hennes generation inte gjort. Hon har aldrig brytt sig om konventioner eller strukturer.
Redan på 60-talet så skiljde hon sig från min morfar och blev ensamstående mor, vilket för sin tid var ovanligt. Hon har heller aldrig varit en typisk hemmafru – utan tvärtom en yrkesarbetande kvinna. Men hon var inte bara yrkesarbetande, hon hade även under långa perioder i sitt yrkesliv (inom restaurangbranschen) arbetsledande befattningar. Under i princip hela 80-talet var hon även egen företagare och drev en liten butik som sålde konsthantverk.
Som liten knodd bodde jag hemma hos henne – och hennes nya (och nuvarande) man – på landet i långa perioder på somrarna och hjälpte till i hennes affär. Kanske det roligaste sommarjobbet jag har haft.
Men förutom det så har hon alltid ställt upp för mig, och kanske även skämt bort mig. Jag har alltid fått alldeles för mycket presenter på julen och på födelsedagar och när jag har haft det knapert har jag alltid fått låna lite pengar av henne.
Min mormor är alltså en person som jag vill hylla idag, och jag har lite dåligt samvete över att jag inte ringt henne på ett tag. Jag borde göra det idag.
Låter som en bra kvinna att hylla! Det är precis där “feministerna” gör fel ofta, att fokusera på skillnaderna istället för att, precis som din mormor, ta för sig och gå sin egen väg. Så eliminerar vi själva problemet/problemen. Ring henne idag, hon låter som en fantastisk människa!
Din mormor låter som en sjysst dam och det låter också som om hon lever ett sunt liv på många sätt.
Men det går inte att förneka att det finns system som du säger – jag skulle välja att kalla dess patriarkala strukturer – i samhället som gör det svårt, ofta omöjligt för kvinnor att existera på samma villkor som män.
Även den kvinna som går rakt fram och tar för sig stöter tyvärr ofta på hinder som stavas kass löneutveckling och karriärsmöjligheter, sexuella trakasserier och våldtäkt m.m.
Till den kommenterande Daniel: de feminister som fokuserar på skillnader (mellan kvinnor och män antar jag att du menar) brukar ibland kallas för biologister eller livmodersfeminister. De vill hävda kvinnans särart och hennes rätt att vara den feminina varelse hon är. Denna feminina kvinna får i biologisternas definition av kvinnan med sig ett helt paket av egenskaper, som moderlighet, ömhet, känslighet, intresse för mode o.s.v. Det känner jag inte igen mig i och jag vill inte bli tillskriven alla dessa egenskaper bara för att jag är kvinna.
Å andra sidan finns det kloka feminister också. de allra klokaste tycker jag är de som rätt och slätt strävar efter ett jämlikt samhälle.
Skräms inte av ordet feminism. För de flesta av oss som ser oss som feminister betyder det just detta – en strävan efter en existens på lika villkor, med samma rättigheter och skyldigheter.
Mormor är f.ö ganska osund på många andra sätt
Jag menar inte att förringa de eventuella strukturer som finns eller kampen för jämställdhet snarare är det den kampen som gjort att mormor har tagit chansen. Men som sagt var, det var inte ett egentligt inlägg i en feministdebatt utan snarare en hyllning till en – som jag tycker – bra kvinnlig förebild (på många områden).
Jag tycker formuleringen “en strävan efter en existens på lika villkor, med samma rättigheter och skyldigheter” är klockren, det är precis vad den liberala ideologin bygger på (en stor andel till att jag som liberal inte behöver fler benämningar på mig som ex. feminist). Ett problem med en del, vad jag skulle kalla “mediafeminister” är att de så gärna vill – med all rätta givetvis – bli behandlade som individer, men samtidigt ger de männen kollektiva egenskaper och “skuldbeläggning”.
Om ALLA människor kunde slita sig från de kollektivistiska bojorna (eller böjelserna…) så skulle vi ha ett jämställt samhälle där alla behandlas efter sina egna förutsättningar och där irrelevanta saker som kön, etnicitet etc. inte spelar någon roll.