En av de viktigare byggstenarna i ett öppet, fritt och demokratiskt samhälle är tolerans. Det innebär att man accepterar andras rätt till åsikter, men även de som har andra religioner, annan etnicitet, sexuella preferenser eller vad det månde vara. Jag behöver nog knappast förklara för mina kloka läsare vad som menas.
Dock finner jag ofta att tolerans ofta tenderar att bli en politiskt korrekt smet. För att visa att man minsann är en tolerant person så accpeteras åsikter och yttringar så mycket att det nästan blir löjligt. Så länge föremålet för denna tolerans har de för dagen rätta attributen i form av etnisk tillhörighet, religion eller kön.
Ett exempel där toleransen går längre än vad som är nödvändigt är i behandlingen av islam.
Sverige är, vilket jag tycker är bra, ett sekulariserat land. Vi har religionsfrihet (vilket även innebär rätten att inte ha en religion) och en persons tro anses generellt vara en privatsak. Att i den offentliga debatten tala om exempelvis kristna värderingar anses i det närmaste suspekt – och kristen tro framställs av många som nästan löjeväckande och definitivt föråldrat.
Men när det kommer till den muslimska tron så ska alla plötsligt vara så förstående och toleranta.
Ett antal vänsterpartister har t.ex i riksdagen motionerat om behovet av imamutbildningar (imam = böneledare/andlig ledare inom den muslimska tron) på svenska, offentliga, högskolor:
Med den växande muslimska infrastrukturen ökar också behovet av personer med särskilda funktioner och därtill hörande kunskaper. Av central betydelse är imamen som fungerar som böneledare, men också har viktiga rådgivande uppgifter i exempelvis sociala och rättsliga frågor.
Att förslaget kommer från Vänsterpartiet är både förvånande men samtidigt helt naturligt. Förvånande på det sättet att vänstern knappas kan beskyllas för att vurma speciellt varmt om religiösa värderingar. Helt naturligt blir det dock eftersom vänstern är urtypen för politisk korrekthet och en utsmetad tolerans (tolerans så länge det inte gäller kristna, amerikanare eller borgare vill säga…).
(Personligen tycker jag – eftersom religionen just är en privatsak – att staten inte ska tillhandahålla vare sig prästutbildningar, imamutbildningar eller andra typer av religiös skolning.)
Ingen vill ju bli anklagad för att vara islamofob eller främlingsfientlig därför är de politiskt korrekta oehört snabba på att tala sig varma om islam och tillgodose muslimska krav. Gärna sanktionerat av statsmakterna. Detta trots att bokstavstroende muslimer inte på något sätt är mer toleranta och icke-reaktionära än vad de så bespottade kristna är.
Som både Alicio i Underlandet och Mothugg konstaterade igår så har Världskulturmuseet valt att dra tillbaka en tavla från en utställning på grund av massiva påtryckningar från muslimer. Tydligen har även hot förekommit. Vilket inte är speciellt förvånande med tanke på vad som har skrivits på forumet Sindbad och som har snappats upp av Alicio:
Varenda muslim som läser detta måste skriva, även om ni inte vet vad ni ska skriva, så är det ändå jätteviktigt. Men tänk igenom noga vad ni skriver, skriv inga hot, utan säg att hon ska tänka på vad som har hänt i Holland, USA klarar inte av att skydda sig, frågan är ju då om hon/han klarar av det! Skriv att ni inte hotar henne, men man ska ta lärdom av det som har hänt i Holland [där filmaren Theo van Gogh mördades av en islamisk fanatiker / Alicios anm.] och en del muslimer är varken rädda för fängelse eller död, men att ni inte är en av dessa. Hon ska ta det som en varning, inte som ett hot.
Som jag tidigare har skrivit så anser jag att man “i ett öppet, demokratiskt samhälle måste acceptera även de åsiktsmässiga avarterna och ta risken att det finns individer eller grupper som faktiskt känner sig kränkta av andras uttalanden”. Sålunda har givetvis de här radikala muslimerna rätt till sin uppfattning (även om hot alltid är att gå för långt) men de måste också acceptera demokratins – och den sekulära statens – spelregler. Och i ett öppet samhälle censurerar man inte konst. Och man hotar inte folk. Och man har ingen rätt att begära att islams regler gäller på svenska museer.
Man kan här dra paralleller till Ecce Homo-utställningen – av Elisabeth Ohlson Wallin – som var i ropet för några år sedan. Ecce Homo var en serie fotografier som föreställde Jesus omgiven av bl.a läderbögar och transvestiter. Många kristna blev upprörda – och kränkta – över detta och protesterade kraftigt. Men här bet inga protester. Utställningen visades inte bara i gallerier, museer och riksdagshuset, utan även i kristna samlingslokaler och domkyrkor. Alltså mitt i den kristna trons allra viktigaste rum.
Man kan ju undra hur länge utställningen funnits kvar om de exempelvis hade föreställt profeten Muhammed. Hade Mona Sahlin varit lika snabb att försvara verket då? Eller hade hon – i toleransen namn – haft “stor förståelse för hur muslimerna känner sig”? Troligen skulle det skapa en toleransens härdsmälta hos Sahlin – och lett till tystnad. Detta går givetvis bara att spekulera i.
Visst ska vi givetvis vara toleranta mot andras åsikter, religion och så vidare. Men tolerans för mig innebär inte att man per automatik måste vara andra till lags hela tiden. Givetvis har muslimer, kristna, judar och andra rätt att praktisera sin religion – så länge de håller sig inom den världsliga lagen vill säga. Men detta innebär inte att vi måste tillgodose alla deras krav.
Och toleransen är inte heller oändlig. Tolerans och åsikts/yttrandefrihet är nämligen inte samma sak, trots att de är väldigt närbesläktade. Principen om yttrande- och åsiktsfrihet säger att alla har rätt till valfri åsikt och rätt att yttra denna. Enligt toleransprincipen så bör man “inte tolerera handlingar som orättmätigt inskränker andras tanke- och handlingsfrihet”.
Så när religiösa eller politiska dogmatiker framför sina kanske otrevliga åsikter så har de givetvis rätt till det. Men vi ska inte behöva sitta tysta och lyssna på intoleranta och vara livrädda för att argumentera emot , av rädsla för att vi ska framstå som de intoleranta.
Vi som vill leva i det öppna samhället, med demokratiskt fattade lagar, måste sätta ner foten i golvet och aktivt bekämpa alla former av fundamentalism och dogmatism. Oavsett om den är kristen eller muslimsk. Nazistisk eller kommunistisk. Vi kan inte låta den politiska korrektheten smeta ut sig så mycket att det i slutändan leder till att mörkermännen, reaktionärerna, fundamentalisterna och våldsverkarna inte längre har nåt motstånd.
Bra skrivet!
Det märkliga är ju att oftast är det fundamentalisterna och de extrema som kör med uttrycket att det är så himla politiskt korrekt här i Sverige. Det har jag stött på flera gånger i diskussioner att jag står för det politiskt korrekta…
Jag undrar om jag inte ska starta ett litet korståg mot nonsensbegreppet “politiskt korrekt”
För att vara mer allvarlig, jag tror jag vet vad du är ute och ska spåna ihop ett inlägg.
Tack!
Jo, “poltiskt korrekt” är onekligen ett laddat ord som används av väldigt många, i olika sammanhang med olika meningar. Men de flesta är nog ense om att det är negativt laddat.
Fundamentalismer och extremister förväxlar det oftast med demokratiska fri- och rättigheter dock…
Enligt dem är det PK att tycka att alla människor har samma värde, enligt mig är det basen i allt mitt engagemang…
Jo, “politisk korrekt” kanske är lite av ett nonsensord, men jag kunde tyvärr inte hitta nåt bättre
Jag var tills för några månader sedan övertygad om att det bland muslimer fanns en stor grupp som var homofoba, allmänt Israel-fientliga och reaktionära sådär i största allmänhet. Detta dels för att en bekant som är muslim har de åsikterna, dels för att det skrivs ganska mycket om det. Men sedan kom en undersökning om infödda svenskars och invandrares attityder till bl.a homosexuella, judar och muslimer (vilket jag publicerade en länk om någon gång tidigare, som jag nu tappat bort
.
Jag tror definitivt det finns en kärna hårdföra muslimer i Sverige, där ungdomar utgör en stor del, som troligen tillhör den grupp som protesterade ovan. Men det är en liten grupp. Sedan märks den mer och man får intrycket av att islamister med närmast taliban-liknande åsikter, som vill kasta Israel i havet som de säger, är väldigt stor.
Vänsterpartister vill väl inte kännas vid den här gruppen, och somliga inom högern tror väl att alla muslimer har de här åsikterna.
Nåja. Om vänstern har utsmetade åsikter är väl jag utsmetandets utsmetadhet eftersom jag faktiskt försöker vara tolerant mot kristna och amerikaner
…
Fick inte med det: undersökningen visade att runt 5% hade de extrema åsikterna om Israel.
Givetvis är inte alla muslimer skäggiga talibaner, precis som alla kristna inte är Åke Green… de allra flesta både muslimer och kristna är ju att klassificera som “sekulära” eller “moderata”, antingen är de bara lite så där “vardagstroende” eller så har de en tro anpassad efter ett modernt samhälle. Och det är knappast de man bör vara vaksam över…
sen BEHÖVER man ju inte vara PK/utsmedade åsikter för att man är tolerant. Jag ser mig också som tolerant mot det mesta. Däremot så vill jag inte visa nån tolerans mot de som inte vill att jag ska få leva som jag vill (gå i läderraffsett, röka heroin och ha sex med hundar…;))…
Det var väl den s.k “toleransrapporten”? Men om jag inte minns fel var just unga (troende) muslimer något överrepresenterade bland de intoleranta grupperingarna?
Sen vill jag påpeka att jag inte vill göra detta till en Höger-Mitten-Vänster-fråga. Att jag nämner V beror på deras motion… deras åsikter finns inom de flesta läger mer eller mindre…
Jag håller med fullständigt om att det inte är någon höger-vänster-fråga. Många frågor har historiskt kommit att förknippas med olika politiska block trots att det har väldigt lite med ekonomisk politik att göra, och sedan har proponenter på olika sidor kommit att försvara sina favoritländer utan att riktigt veta varför.
Samtidigt är det väl ett faktum att de mest extrema åsikterna åt olika håll om Israel finns just inom V och M…
Jag har själv funderat mycket på det här. När jag besöker muslimska hemsidor som uppger sig vara till för att ge korrekt upplysning om islam (de kan ju vraa fundamentalistiska ändå) står där rätt mycket som strider mot vår lag om jämställdhet med mera. Att kvinnor till exempel inte får be i samma rum som män är mycket ojämställt. Jag kan ju tänka vad som hade hänt om en sådan regel fanns inom svenska kyrkan. Samtidigt, om jag säger sådant, kan jag bli beskylld för att vara främlingsfientlig. Det är så skrattretande, jag har vänner från all världens hörn, men måste jag gilla islams lära för att inte vara främlingsfientlig? Kan jag inte få tycka att islam är en i många ögon dålig religion precis som jag inte tycker om centerpartiets politik? Jag har ju inget emot människorna som är muslimer eller centerpartister, bara deras ideer.
Chadie: Det klart att du kan skall stå för det du känner gällande islam. Jag kan direkt säga att islam för mig är något helt verklighetsfrämmande och att jag aldrig kan acceptera de tolkningar som sätter allas möjligheter till utveckling på spel. Islam är för mig en tolkningsfråga och tyvärr såsom i mycket annat så är det männen som satt agendan för vad islam står för. Är islam demokrati? Finns det samhällen där islam är allena rådande och människor får säga sitt via val?
Chadie, det är helt OK att kritisera eller ogilla en ideologi, en religion eller en politisk uppfattning! Sâ länge det inte handlar om att uppvigla till hat eller vâld är det en del av yttrandefriheten att kritisera, utvärdera eller ogilla en uppfattning (sâsom religion, politik osv).
Till att börja med – tolerans förutsätter ömsesidighet. Koranen uppmuntrar inte muslimer till tolerans.
Tolerans har sitt värde, men är överskattat. Ofta rör det sig bara om ren slapphet, en vägran att ta reda på fakta, och sedan ta ställning till dem.