Vad händer egentligen?

Jag insåg att jag inte postat något på Subjektiv på över en vecka. Då postade jag i och för sig tre inlägg på samma dag vilket nästan fyller veckokvoten…

Well…det beror på flera orsaker. De tre viktigaste är:

1. Mycket att göra på jobbet, kombinerat med en veckas kronisk försovning…

2. Håller samtidigt på med ett privat projekt på webboområdet som enbart har ställt till problem… nu är det officiellt – jag hatar Internet Explorer. Varför kan inte alla köra Firefox istället??

3. Nomineringen till Sveriges Bästa Bloggare har faktiskt gett en viss prestationsångest. Vilket jag inte är ensam om… Vi får väl starta en stödgrupp för bloggare med skrivkramp.

Annat negativt är att laget i mitt hjärta, regerande mästarna i hockey, HV71 missar slutspelet i år. Men jag tänker inte spy galla över vare sig spelare eller ledare. Det gör så många andra. Man kan bara konstatera att det kan gå upp och ner i idrott. En säsong kan ett lag vara fantastiskt. Nästa säsong kan det låsa sig fullständigt – med i stort sett samma trupp. Trist. Men inte mycket att gräma sig över nu. Jag får glädjas åt minnena från förra årets fantastiska firande av SM-guldet. Det största i idrottsväg jag har varit med om. Jag missade hela festen 1995, eftersom jag då bodde i fiendeland
Nåväl, hockeysverige, se upp 2006. Då har ni förhoppningsvis inte en massa NHL-stjärnor i lagen längre.

Positivt då? Jorå, det finns. Jag har köpt ett TV-kort till datorn. Så nu kan jag sitta och skriva det här samtidigt som jag kollar på panelsnack inför Oscar(r)-galan i ett litet windowsfönster samtidigt som jag skriver det här. Underbar uppfinning. Att det samtidigt ger lite finesser som hårddiskinspelning gör det inte tråkigare.

Men misströsta inte kära fans (här bugar jag och tar in applåder samtidigt som jag på hollywoodmanér torkar bort en tår…ja, jag SA JU att jag kollade på Oscar(r)-galan…) jag kommer att återkomma med mitt vanliga politiska gnäll under veckan.

För att citera en skådis som garanterat INTE kommer att vinna i natt – eller nån gång för den delen:
”I´ll be back”

För inte fasen var det ”Hasta la vista baby” jag tänkte på. Så lätt blir ni inte av med mig.

Fri television? My ass.

SVTs propagandadumhet Fri Television måste nog vara det mest korkat naiva de har gjort under de 50 åren företaget har existerat. Inte nog med att det ”obundna” och ”opartiska” medieföretaget har skapat en mindre diplomatisk kris med Italien, den är rent lögnaktig.

De påstår bl.a att:

SVT står fritt från både staten och företagen.

Det är fan i mig så dumt att man kan tro att det kommer från Nordkoreas propagandafabrik. Det är så man undrar vad det är för pucko som är kreativt ansvarig för kampanjen. Är det nån byrå eller är det stjärna in-house?

Aftonbladets Lena Melin skriver mycket bra om både Italien-härvan och SVTs påstådda oberoende:

Man kan förstå den italienska upprördheten. I SVT:s reklam ”Fri television” utmålas landet som en korrupt bananrepublik där Silvio Berlusconi styr och ställer som han vill.
Riktigt så enkelt är det inte. Berlusconi blev premiärminister efter ett demokratiskt val där hans parti Forza Italia, Heja Italien, fick nära 30 procent av rösterna. Som ledare för det största partiet bildade han en koalitionsregering med tre andra partier.
Italien är ingen enpartistat ledd av en diktator. Fler intressen stöts och blöts i den italienska politiken än i den svenska. Fler partier i parlamentet, fler partier i regeringen.
[…]
SVT:s ägs av en stiftelse vars styrelse tillsätts av regeringen. Ordföranden i SVT:s styrelse utses av samma instans.
Det är varken styrelsen eller ägarstiftelsen som sätter ramarna för vad bolaget ska göra. Det gör regeringen med statsministern i spetsen i så kallade sändningstillstånd. SVT:s oberoende från staten är långtifrån glasklart.
Sveriges Television står inte heller fritt från företagen. Ingen kan ha undgått de trista uppräkningarna av firmor som sponsrar stora evenemang. Man kan säkert kalla samarbetena för både det ena och det andra. Men full frihet för SVT verkar vara en överdrift.

En klockren analys. Jag kanske borde rekrytera Lena Melin till Subjektiv. Hon skriver nämligen nästan exakt vad jag själv hade tänkt skriva. Förutom att hon missar att känga till Socialdemokraterna.

Men vill man ha lite härlig kritik mot just sossarna så har MUF för ovanlighetens skull gjort en kul, smart och satirisk kampanj, nämligen en egen kampanjfilm i samma stil som SVTs . Mycket underhållande och snygg. Dock har ungmoderaterna (s)-märkt VDn Christina Jutterström vilket jag inte är så säker på att det stämmer. Mig veterligen så har hon aldrig varit aktiv politiskt för något parti. Dock har jag snarare misstänkt henne för att vara folkpartist, med tanke på att hon har varit chefredaktör på de två stora liberala tidningarna i Sverige, DN och Expressen.

Men jag har som ingen aning, så är det nån som har bättre koll på Juttans politiska bakgrund så är det bara att meddela mig.

Man får heller inte missa att det för medborgarna inte är en speciellt ”fri television”. Vi som äger TV har ju egentligen inget annat val, än att tvingas betala till SVT – ett bolag vars program vi kanske inte ens vill se.

Så nog kan man säga att SVT verkligen har skitit på sig med sin kampanj.

Droger = högerpolitik?

Här i Jönköping verkar kommunistynglen i RKU (Rabiat Korkad Ungdom) vara synnerligen aktiva för tillfället. De lär inte vara många som är engagerade, men de har i alla fall tid att förpesta halva stan med fula, svartvita propaganda-affischer med den vanliga dyngan. Bush är värre än Hitler…blablabla. Folkpartiet stödjer terrorister…blablabla. Göran Persson är borgare…blablabla. EU är ondska…blablabla. Och så vidare. Allt är som vanligt med andra ord. Kommunisterna börjar låta som dåliga parodier på sig själva.

Men en affisch fångar mitt intresse. På den står det kort, kärnfullt och helt hejdlöst dumt – ”Nej till droger. Kamp mot högerpolitiken”.

I kommunisternas värld är tydligen droger en höger-vänsterfråga. I kommunisternas värld är tydligen borgarna tokiga drogliberaler. Jag blir alltid så glad när de gång på gång slår näven rakt in i betongväggen i 190 knyck. Väggen står kvar, men handen är bruten. Så vi försöker igen.

Sådan är kommunisternas logik.

RKUs hemsida kan man läsa:

Narkotikakapitalet och kapitalismen som samhällssystem tjänar på en sådan utveckling, medan vi i arbetarklassen förlorar. En drogad underklass protesterar inte mot sociala orättvisor och gör inte motstånd.

Hysteriskt underhållande.

Klart som fan att det är bra att ha påtända arbetare som står vid maskinerna. Det är både säkert och effektivt…

Nu finns det visserligen drogliberaler inom exempelvis Moderata Ungdomsförbundet eller Frihetsfronten, och som tycker att handeln med droger ska fungera som vilken marknad som helst, dvs helt utan regleringar eller restriktioner. Men dessa är inte direkt i majoritet och om du frågar ledande företrädare för de borgerliga riksdagspartierna så skulle nog alla komma överens om att kampen mot droger är viktig.

Men eftersom RKU ser de borgerliga partierna som de främsta företrädarna för det hemska kapitalistiska systemet – det som gynnas av att arbetarna knarkar, så är det bäst att kolla vad de egentligen tycker – istället för att spekulera i att de är drogmotståndare.

Så jag besöker deras hemsidor.

Hos Moderaterna kan man läsa:

Vi är mot all uppluckring av en restriktiv narkotikapolitik, både nationellt och internationellt. Allt bruk av narkotika, med undantag för i sjukvården, skall vara förbjudet och straffbart.

Folkpartiet framför en liknande syn:

Vi kan aldrig acceptera något annat än ett narkotikafritt samhälle. Den frihetsförlust som ett förbud mot narkotika innebär väger mycket lätt mot den frihetsförlust som uppstår vid beroende, både för missbrukaren och omgivningen.

Centerpartiet likaså:

Centerpartiet anser att det övergripande narkotikapolitiska målet om ett samhälle fritt från icke-medicinskt bruk av narkotika skall ligga fast och står bakom Sveriges restriktiva hållning i narkotikafrågor.

Och till sist Kristdemokraterna, som inte heller de har någon avvikande syn:

Den oroande utvecklingen mot en mer tillåtande attityd till narkotika bland framförallt ungdomar måste tas på allvar.

Inte är det bättre utomlands. I USA till exempel, ondskans hemvist på jorden, så är inte ens hin håle själv, George W. Bush, speciellt drogliberal. Tvärtom. Han fortsätter ”the war on drugs” som hans far en gång inledde. Oehört märkligt med tanke på att det inte finns någon större symbol för högerpolitik än USA och GWB.

Jag är djupt besviken. Om nu borgarsvinen tjänar på att droga underklassen så kan de väl för fan stå för det istället för att komma här och vara emot narkotika! Usch!

Det är alltid lika tragikomiskt när politiska ytterligheter, såsom RKU, försöker få ALLT att bli höger/vänsterpolitik. Trots att just narkotika verkligen inte går att dela in på den politiska skalan. Precis som alla stora partier – från höger till vänster – är för en restriktiv narkotikapolitik så finns det drogromantiker och drogliberaler på båda sidor.

Ska jag vara ärlig så är majoriteten av alla drogromantiker och festknarkare jag har kommit i kontakt med att betrakta som vänster. Det finns gott om neohippies och svennedreads som verkar tro att drömmen om det anarkosocialistiskasyndkalistiska samhället går ut på att sitta i en källare och röka på tills även de mest rudimentära kunskaperna om livet utanför har försvunnit. Fast största anledningen till att de stödjer vänsterpolitik är att de vill slippa att betala sin egen sjukvård sen när hjärnan har ruttnat bort av alla härliga substanser. Aldrig har jag träffat så många flumpundare som vid de tillfällen som jag har kommit i kontakt med delar av vänsterrörelsen.

Fast samtidigt så gör det valpkommunisternas argument om droger som högerpolitk begripligt eftersom alla ur vänstern som inte är med i Partiet är att betrakta som småborgare och kapitalistlakejer

Jan Emanuel i Ny Demokratis fotspår.

Sosse-riksdagsmannen – och f.d dokusåpaoffret – Jan Emanuel Johansson har alltid sagt sig värna om de svaga och och ser sig själv, i bästa Jesus-stil, som en röst för de utsatta. Han tar chansen så ofta han kan att i media rabbla upp lite floskler och plattityder om allt från drogpolitik till fängslade schimpanser. Inte sällan med en populistisk twist på det hela.

Nu har mannen kommit med sitt senaste förslag. Jan Emanuel, de fattigas riddare, vill HIV-testa alla asylsökande som kommer till Sverige. Grattis, Jan Emanuel. I ett land där toleransen gentemot flyktingar inte alltid är den bästa så vill du spä på det ytterligare genom att peka ut asylsökande som en riskgrupp och tvinga in dem i hälsokontroller och på sätt befästa bilden av dem som annorlunda. De är inte som oss andra minsann. De kan ju ha AIDS!

Jag tror inte att Janne lilla är främlingsfientlig men man kan ju börja undra. Speciellt när han anammar ett förslag som brukar komma från helt annat håll än hans sosse-håll. Att HIV-testa alla asylsökanden var nämligen ett av kraven som tokstollarna och ärkepopulisterna i Ny Demokrati framförde på den tiden det fanns folk som brydde sig om vad de hade att säga. Och liknande förslag har även lagts fram av högerextrema – och främlingsfientliga – Fremskrittspartiet i Norge. Så det borde ringa en varningsklocka i Jannes huvud.

Man kan även förstå varför ett parti som Ny Demokrati inte längre finns i Riksdagen. De behövs inte. Det står företrädare i kö i de andra partierna som kan tänka sig att föra deras politik. Vilket tyvärr gör det skitpartiet till ett av de mest inflytelserika i Sverige de senaste 15 åren.

Det är extra intressant att sosse-janne säger att han har ”har svårt att se hur en hälsokontroll kan vara en integritetskränkning”. Jag förstår det. Mången socialdemokrat har traditionellt sett alltid haft svårt att se hur olika typer av tvångsåtgärder från statens sida kan vara integritetskränkande för enskilda individer. Det är själva fundamentet som hela den sociala ingenjörkonsten och folkhemsbygget har vilat på.

Som tur är får Jan Emanuel hård kritik från bl.a Carl Söderbergh, generalsekreterare i svenska Amnesty – en organisation som jag antar att Jan Emanuel sympatisera med. Söderbergh säger till Expressen:

Det är en allvarlig brännmärkning av en grupp. Man känner igen tongångarna från 80-talet när hiv/aids var nytt. Förslaget är inte bara kränkande för de asylsökande, risken finns också att främlingsfientligheten ökar.

Nu väntar jag bara med spänning på att Folkpartiet ska anamma förslaget i sitt nästa utspel, som ett led av kampanjen ”Bort med liberala värderingar ur partiet – nu säger vi ‘sanningar’ som ingen annan vågar yttra”…

"En ära att vara nominerad"

Jaha, då har jag – och min blogg – blivit nominerad av Internetworld till ”Årets blogg”. Tidningen har nominerat 50 bloggar i fyra olika kategorier, och subjektiv.se är inte helt oväntat med i kategorin Politik.

http://internetworld.idg.se/blogg/ kan man se alla nominerade och även rösta på sin favorit (får man rösta på sig själv?). Tyvärr ligger den nere för tillfället p.g.a tekniska problem, men här kan ni se en PDF med samtliga nominerade.

Jag fäster inte alltför stor vikt vid det här, men jag skulle hyckla om jag inte sa att det är smickrande och kul att få vara med på den listan. Det var absolut inget jag hade räknat med när jag drog igång för ett drygt år sedan. Och det är ju inte direkt något dåligt sällskap man har hamnat i, med CUF-ordföranden, kända debattörer och en EU-komissionär! Och givetvis får man inte glömma de andra mer ”civila” bloggarna, som flera tillhör mina favoriter. Min erfarenhet av bloggar är att de som INTE är skrivna av redan kända debattörer och opinionsbildare i nio fall av tio alltid är intressantare.

Uppdatering:
Nu fungerar röstningen igen. Men inga röster som avlagts innan kl.12.00 idag torsdagen 17 februari räknas. Nån som har försökt fuska?

Uppdatering 2:
Nu har Internetworld skrivit mer om omröstningen. Som ett av kraven står det att bloggen ska tillåta kommentarer, något som varken Erixon, Kommenterat och Johan Norberg – som alla är nominerade – har. Det är inte så att jag vill bli av med två av mina konkurrenter i politik-klassen, jag tar det inte på så stort allvar. Men jag är orolig för att konspirationsteoretikerna kommer att börja tro att Timbro har tagit över även Internetworld…

Ny gratistidning.

Idag har Jönköping fått sig ytterligare en ny gratistidning. Tidningen heter Jönköping Nu, och dess lansering har gått i princip obemärkt förbi. När Metro lanserades här så trodde många att det var en allvarlig konkurrent till den stora – och inte allt för bra – draken, Jönköpings-Posten (J-P). Det visade sig nämligen att Metro inte hade något lokalt material överhuvudtaget, utan var en ny riksupplaga.

Men inte heller Jönköping NU kommer att skaka om Herenco-koncernen och J-P. Tidningen kommer nämligen enbart ut en gång i veckan – på onsdagar – vilket är paradoxalt med tanke på att de vill vara en nyhetstidning. Den kommer dock att delas ut direkt till hushållen – men det känns som det kvittar. Det kommer nog bara att bli ytterligare en i raden av alla dessa reklamblad i förklädnad av en tidning, som varje stad har en uppsjö av. Fast med redaktionella ambitioner.

Så jag väntar fortfarande på att nån tar tag i den J-P-trötta mediamarknaden i Jönköping och kommer med ett vettigt alternativ. Varför inte en rent webbaserad dagstidning för hela länet?

Mer nörderi.

Via Zombien hittar jag en länk till http://y.20q.net/anon som bygger på en teknik som heter artificiella neurala nätverk.

Jag är fullkomligt oteknisk, så jag tänker inte försöka förklara hur det fungerar, men sajten bygger på den klassisk leken 20 frågor. Tänk på något specifikt så ska datorn försöka lista ut vad du tänker på, med hjälp av just 20 frågor. I nio fall av tio har den ”vunnit” över mig och listat ut vad jag tänker på. Grymt coolt! Och när tekniken har utvecklats ytterligare så kan man säkerligen hitta en kommersiell nytta av den också. Till exempel på shoppingsajter för att få kunden att inse vad han/hon ska handla.

Seså, gå dit och testa nu istället för att ödsla tid här.

Några exempel från när jag testade:
Kaffekopp – krävdes 19 frågor.
Digitalkamera – 19 frågor
Golfboll – 12 frågor
Tidning – 19 frågor
Penis (ja, jag var tvungen att snuska till det…) – fick efter 17 frågor upp texten ”Get your mind out of the gutter! I am not allowed to talk about stuff like this, but, I am guessing that it has something to do with sex?”

Och så vidare.

Kryssa i karibien – med nördar!

Via Moderskeppet hittade jag något som heter Geek Cruises. De har den lysande kombinationen kryssning i karibien med konferenser i olika IT-relaterade ämnen. Den kryssningen som mest fångade mitt intresse var Website Wave som går av stapeln i oktober. En knapp veckas kryssning i paradiset kombinerat med en massa intressanta seminarier och workshops om webdesign och webutveckling.

Nu ska jag bara försöka sälja in idén till chefen. Jag kanske bör sälja in ämnesvalet betydligt mer än själva kryssningen om man säger så.

Det är faktiskt inte speciellt dyrt. Häromåret var jag på en tvådagars webb-konferens i Stockholm – med konferensavgift, resa och boende gick det på i runda slängar 13 000 kronor. Website Wave kostar runt 16 000, inklusive 3 dagars konferens, hytt och flygresa t/r Sverige-Miami.

Det borde med andra ord inte vara omöjligt…

Hockeyidioter.

Dagens stora samtalsämne är givetvis gårdagens händelse då tre av hockeylandslagets stjärnor missade landskampen Sverige-Tjeckien p.g.a polisförhör.

Nu verkar det dock som om hockeyproffsen Tallinder, Lilja och Huselius frias från anklagelserna om våldtäkt. Givetvis skönt att höra. Då slipper vi ju anordna en offentlig kastrering med skridskoskenor på Sergels Torg.

Men trots allt lämnar det hela en ytterst illasmakande bismak.

Alla tre spelare har erkännt att de har haft sexuellt umgänge med kvinnan som anmälde dem. Det tyder på den grabbighetskultur och machostil som finns bland alldeles för många manliga idrottare. Oavsett om kvinnan frivilligt hade sex eller ej borde tre professionella – och vuxna – hockeyspelare veta bättre. De borde inte resonera som fjuniga tonåringar som har överkonsumerat porr. De borde veta bättre än att låta kuken styra deras handlingar. De borde också rimligen förstå att det får konsekvenser.

Men det ligger nog en hel del – allt för mycket – i det som Mats Olsson skriver i Expressen:

En stor del manlig lagidrott, ishockey, är machokultur, har en grabbar-är-grabbar-attityd och en kvinnosyn som ofta – om man ska tro alla skrönor i hockeyns omklädningsrum – är direkt vämjelig

En värld där man helt enkelt inte reflekterar i om det är okej eller ej att för en natt dela samma tjej mellan sig.

Jag vet inte huruvida de här ”stjärnorna” har fruar eller flickvänner. Och har de det får man hoppas grabbarna får stå sitt kast. Att de får smaka på stekpannan och räkna med dyra skillsmässor. Alldeles för ofta väljer kvinnor att stanna kvar hos sina män, hur sviniga de än är. Djupt tragiskt.

Well, det är väl inget jag har att göra med, men man kan ju få ha sina funderingar.

En annan sak i storyn som ger en äcklig eftersmak är landslagsledningens uttalanden. Hockeyförbundets generalsekreterare, Michael Englund, säger:

Det är väldigt tråkigt att det har blivit en sån enorm turbulens kring en sån här fråga

Detta sa han alltså flera timmar innan åklagaren beslöt att lägga ner förundersökningen, då det fortfarande rörde sig om misstankar om våldtäkt. Det är betydligt allvarligare än en ”sån här fråga”, och tyder på en ovilja från förbundet att se allvaret i det hela. Ett försök att sopa allt under mattan. En attityd som andas ”hockey är viktigare än livet”.

Mats wennerholm skriver om detta i Aftonbladet:

Det som retar mig mest är attityden både från en del spelare och ledare.
De tycker vi ska skriva om matcherna i stället.
Jo, pyttsan.
Det hade vi naturligtvis gjort också, om det inte suttit tre spelare i förhör om en misstänkt våldtäkt samtidigt som matchen mot Tjeckien spelades i Globen i går.
Förbundets generalsekreterare Michael Englund tycker det är olyckligt att den här affären fått sånt fokus.
Han tycker att polis och åklagare gjort alltför stor affär av det här.
Det är väl just den attityden som skapar de här problemen.
Alla ska skyddas till varje pris.
”Det var inte så farligt”.
Men allt går inte att sopa under mattan.
Förbundet försökte stoppa polisen från att förhöra de tre spelarna under matchen, då de visste att allt skulle bli offentligt.
Men de lyckades inte.

Enligt förbundet borde polisen givetvis varit lite schyssta och väntat med förhören tills idag. Lite specialbehandling för våra fina ”stjärnor”. Själv tycker jag det är bra att polisen agerar så snabbt efter anmälan och inte tar hänsyn till en i det stora sammanhanget betydelslös hockeymatch.

Lilja, Tallinder och Huselius må ha blottat sig som vanliga grabbiga skitstövlar och gjort sig skyldiga till omdömeslöshet. Men förbundets agerande är minst lika illa, om inte på många sätt värre. När de försökte få polisen att skjuta upp förhören till efter matchen så kunde de omöjligen veta om spelarna var skyldiga eller ej.

De var alltså beredda att låta tre spelare – som kanske var skyldiga för ett av de värsta brotten man kan begå, våldtäkt, spela matchen som om inget hade hänt.

Det är nog det som gör mig mest äcklad och förbannad.