Det finns en lite lustig egenhet i Sverige. SÃ¥ fort nÃ¥gon ny mysig liten socialistisk diktatur har dykt upp under historien sÃ¥ har det genast funnits en vänskapsförening i Sverige. Dessa brukar sakna all distans och insikt och fungerar som diktaturregimernas megafoner i Sverige, eller deras nyttiga idioter om man vill spetsa till det. De brukar ofta prata och skriva om vilket fantastiskt samhälle just “deras” socialistparadis är, vilka ekonomiska, tekniska och sociala framsteg som gjorts. Och sÃ¥ vidare. Och givetvis sÃ¥ har länderna en egen perverterad version av den socialistiska ideologin som bara mÃ¥ste föras ut till oss oupplysta svenskar.

I och med att de flesta kommunistländer kollapsade för sisådär 15 år sen så har de flesta av dessa vänskapsförbund försvunnit. Vad jag vet så är det bara Svensk-Koreanska föreningen och Svensk-kubanska föreningen som existerar fortfarande.

Men det lever rester kvar av bisarra gamla föreningar som hyllar fallna diktaturer. En av de mer obskyra är hemsidan Socialistiska Albanien Shqiperia – skapad av f.d medlemmar ur Svensk-Albanska Föreningen i Norrköping (ja, det fanns tydligen en sÃ¥n!*). Trots att det är närmare 15 Ã¥r sen den albanska skräckregimen föll sÃ¥ för deras svenska megafoner ut Enver Hoxhas budskap fortfarande.

På deras hemsida kan man läsa:

Efter kriget påbörjades det socialistiska uppbygget och landet gjorde framsteg och levnadsstandarden höjdes succesivt genom hårt arbete. Folkets enhet och den socialistiska ekonomin med inslag av planekonomi var förutsättningen för detta. Innan kriget var landet utfattigt och efterblivet och någon industri eller arbetarklass av storlek fanns överhuvudtaget inte. I Albanien fanns varken järnväg eller elektricitet, men trots de dåliga förutsättningarna gjordes stora framsteg då man strävade efter att lyfta landet ur dess efterblivenhet.

Med tanke pÃ¥ att historien har visat att Albanien under det kommunistiska styret var Europas klart fattigaste – och mest efterblivna land – blir det nästan tragikomiskt att läsa det. Albanien bröt alla kontakter med Sovjet och Östblocket redan pÃ¥ 60-talet. Dess ledare, Enver Hoxha, var en övertygad stalinist och ansÃ¥g att Sovjet efter Stalins död blev “revisionistiskt” och förrÃ¥dde marxism-leninismen sÃ¥ som den utvecklades av Stalin.

Albanien blev i och med detta i det närmaste isolerat, förutom goda förbindelser med Kina och medlemskap i FN hade de inga som helst internationella kontakter. När Mao dog 1976 sÃ¥ blev även förbindelserna med Kina försämrade för att avbrytas helt 1978. Kinserna blev – i albanernas ögon – “smÃ¥borgerliga klassförrädare”.

Hoxha – som styrde landet frÃ¥n 1946 fram till sin död 1985 – var framgÃ¥ngsrik när det gäller att förvalta det stalinistiska arvet genom sin misslyckade planekonomi och sin hänsynslöshet. Med hjälp av militären och säkerhetspolisen, Sigurimi, hölls befolkningen i schack. I god sovjetisk anda avrättades oliktänkande – eller skickades till arbetsläger – och politiska konkurrenter rensades ut.

Om Hoxha och hans ideologi har de f.d medlemmarna ur Svensk-Albanska Föreningen i Norrköping bara gott att säga:

Den tid socialismen och folkmakten existerade i Albanien har bidragit med värdefulla ideologiska erfarenheter till den kommunistiska och [sic!] arbetarrörelsen.

Albanien är ett äkta socialistiskt land där demokrati verkligen betyder att folket styr.

Man fÃ¥r även tips pÃ¥ böcker skrivna av Hoxha – och hans bok Crustjoviterna finns att läsa pÃ¥ hemsidan.

Men bäst på hela sidan är nog bilderna från den socialistiska vardagen i Albanien, som verkligen känns så där inbjudande och färgglada som bara bilder från gamla kommunistdiktaturer kan vara. Givetvis finns där även bilder på allas vår Hoxha också.

Jag mÃ¥ste ändÃ¥ erkänna att jag tycker det är fascinerande med den här sortens bisarra sidor. I fullständig avsaknad av distans och – om man vÃ¥gar säga det – verklighetsuppfattning. Trots att historien gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng visat hur livet verkligen var i de kommunistiska diktaturerna sÃ¥ sitter skygglapparna pÃ¥ och all kritik rinner av som vatten pÃ¥ en gÃ¥s.

Men nu tror jag att jag ska luta mig tillbaka i stolen och njuta av Knutna Nävars klassiker Albaniensång (I Ena Handen Hackan) (jag förstår inte varför Albanien-sidan inte har den för nedladdning!!)

På bygget, fabriken och åkern vi skapar vår framtid med sång.
Vårt land är som blomman om våren, dess kraft är som flodernas språng.
Vår fiende ville slå ned oss och krossa Albaniens Frihet.
De kan inte kuva vårt folk, vårt parti och en värld är med oss!

I ena handen hackan vi bygger vårt land,
geväret i den andra till Segerns försvar!
Vi går Framåt, alltid Framåt, ungdomens brigad!
Partiet oss leder till Seger, Framåt!

PS! om det är någon som vet om det finns några Pol Pot-kramare på nätet så får ni gärna höra av mig. Jag skulle inte bli så förvånad, jag har liksom upphört att bli det genom åren. DS!

—
Fotnot*: Det finns även idag en förening som heter samma sak, men det är en förening för Albaner och Kosovo-albaner bosatta i Sverige och har sålunda inget med diktaurkramande att göra.