Det finns en lite lustig egenhet i Sverige. Så fort någon ny mysig liten socialistisk diktatur har dykt upp under historien så har det genast funnits en vänskapsförening i Sverige. Dessa brukar sakna all distans och insikt och fungerar som diktaturregimernas megafoner i Sverige, eller deras nyttiga idioter om man vill spetsa till det. De brukar ofta prata och skriva om vilket fantastiskt samhälle just “deras” socialistparadis är, vilka ekonomiska, tekniska och sociala framsteg som gjorts. Och så vidare. Och givetvis så har länderna en egen perverterad version av den socialistiska ideologin som bara måste föras ut till oss oupplysta svenskar.
I och med att de flesta kommunistländer kollapsade för sisådär 15 år sen så har de flesta av dessa vänskapsförbund försvunnit. Vad jag vet så är det bara Svensk-Koreanska föreningen och Svensk-kubanska föreningen som existerar fortfarande.
Men det lever rester kvar av bisarra gamla föreningar som hyllar fallna diktaturer. En av de mer obskyra är hemsidan Socialistiska Albanien Shqiperia – skapad av f.d medlemmar ur Svensk-Albanska Föreningen i Norrköping (ja, det fanns tydligen en sån!*). Trots att det är närmare 15 år sen den albanska skräckregimen föll så för deras svenska megafoner ut Enver Hoxhas budskap fortfarande.
På deras hemsida kan man läsa:
Efter kriget påbörjades det socialistiska uppbygget och landet gjorde framsteg och levnadsstandarden höjdes succesivt genom hårt arbete. Folkets enhet och den socialistiska ekonomin med inslag av planekonomi var förutsättningen för detta. Innan kriget var landet utfattigt och efterblivet och någon industri eller arbetarklass av storlek fanns överhuvudtaget inte. I Albanien fanns varken järnväg eller elektricitet, men trots de dåliga förutsättningarna gjordes stora framsteg då man strävade efter att lyfta landet ur dess efterblivenhet.
Med tanke på att historien har visat att Albanien under det kommunistiska styret var Europas klart fattigaste – och mest efterblivna land – blir det nästan tragikomiskt att läsa det. Albanien bröt alla kontakter med Sovjet och Östblocket redan på 60-talet. Dess ledare, Enver Hoxha, var en övertygad stalinist och ansåg att Sovjet efter Stalins död blev “revisionistiskt” och förrådde marxism-leninismen så som den utvecklades av Stalin.
Albanien blev i och med detta i det närmaste isolerat, förutom goda förbindelser med Kina och medlemskap i FN hade de inga som helst internationella kontakter. När Mao dog 1976 så blev även förbindelserna med Kina försämrade för att avbrytas helt 1978. Kinserna blev – i albanernas ögon – “småborgerliga klassförrädare”.
Hoxha – som styrde landet från 1946 fram till sin död 1985 – var framgångsrik när det gäller att förvalta det stalinistiska arvet genom sin misslyckade planekonomi och sin hänsynslöshet. Med hjälp av militären och säkerhetspolisen, Sigurimi, hölls befolkningen i schack. I god sovjetisk anda avrättades oliktänkande – eller skickades till arbetsläger – och politiska konkurrenter rensades ut.
Om Hoxha och hans ideologi har de f.d medlemmarna ur Svensk-Albanska Föreningen i Norrköping bara gott att säga:
Den tid socialismen och folkmakten existerade i Albanien har bidragit med värdefulla ideologiska erfarenheter till den kommunistiska och [sic!] arbetarrörelsen.
Albanien är ett äkta socialistiskt land där demokrati verkligen betyder att folket styr.
Man får även tips på böcker skrivna av Hoxha – och hans bok Crustjoviterna finns att läsa på hemsidan.
Men bäst på hela sidan är nog bilderna från den socialistiska vardagen i Albanien, som verkligen känns så där inbjudande och färgglada som bara bilder från gamla kommunistdiktaturer kan vara. Givetvis finns där även bilder på allas vår Hoxha också.
Jag måste ändå erkänna att jag tycker det är fascinerande med den här sortens bisarra sidor. I fullständig avsaknad av distans och – om man vågar säga det – verklighetsuppfattning. Trots att historien gång på gång visat hur livet verkligen var i de kommunistiska diktaturerna så sitter skygglapparna på och all kritik rinner av som vatten på en gås.
Men nu tror jag att jag ska luta mig tillbaka i stolen och njuta av Knutna Nävars klassiker Albaniensång (I Ena Handen Hackan) (jag förstår inte varför Albanien-sidan inte har den för nedladdning!!)
På bygget, fabriken och åkern vi skapar vår framtid med sång.
Vårt land är som blomman om våren, dess kraft är som flodernas språng.
Vår fiende ville slå ned oss och krossa Albaniens Frihet.
De kan inte kuva vårt folk, vårt parti och en värld är med oss!I ena handen hackan vi bygger vårt land,
geväret i den andra till Segerns försvar!
Vi går Framåt, alltid Framåt, ungdomens brigad!
Partiet oss leder till Seger, Framåt!
PS! om det är någon som vet om det finns några Pol Pot-kramare på nätet så får ni gärna höra av mig. Jag skulle inte bli så förvånad, jag har liksom upphört att bli det genom åren. DS!
—
Fotnot*: Det finns även idag en förening som heter samma sak, men det är en förening för Albaner och Kosovo-albaner bosatta i Sverige och har sålunda inget med diktaurkramande att göra.
Det här var svårt. Jag har försökt hitta “friends of Pol Pot” eller liknande – men det verkar faktiskt inte som om det finns någon på nätet som visar sympati med honom.
Ajaj…det var illa
Pol Pot är nog den enda massmördaren som alla gamla vänner vänt ryggen. De gjorde de väl iofs redan under hans tid vid makten iom att Kambodja anföll kamraterna i VietNam…
Det finns inget som slår ett gott skratt i januari. Underbart.
Ja nu vill inte ens Pol Pots gamla polare Regn oc Thatcher kännas vid honom längre. Visst är det för sorgligt.
Mattias: Och inte Jan Myrdal och Knutna Nävar heller…fast Myrdal brukar vara dålig på att ta avstånd från gamla synder dock.
Pol Pot är t.om förkastad i Kina. Jag vet inte om regeringen där sagt något men det publicerades en lång artikel om honom översatt från Time i en av de större nyhetstidningarna när han dog, så jag antar att det var officiell linje.
Ganska underligt på ett sätt, eftersom PP:s fall väl var den största orsaken till Kinas krig mot Vietnam 1976.
1979 ska det vara.
Sedan Pol Pot störtats av de heroiska vietnamesiska styrkorna ,använde den samlade västerlänska medelklassen Thailand som bas och stöd till Pol Pot för att attackera den vietnamstödda regeringen. Detta bevisar att varje medelklassmänniska i sverige är Pol Pot vän.
Svenska stalinsällskapet är en höjdare. Googla!