Idag är det 60 år sedan förintelselägret Auschwitz i Polen befriades av den sovjetiska armén. I lägret dog närmare 1,5 miljon människor – varav de flesta judar – under de nära fem år det existerade. Auschwitz har ju som alla vet kommit att bli den främsta symbolen för nazisternas politik som totalt tog omkring sex miljoner judars liv. Detta var kulmen på 2000 år av europeisk judeförföljelse och antisemitism.
Därför var det extra beklämmande att jag idag, på väg till jobbet, såg att något pucko på en husvägg hade sprejat Israel – där s-et var utbytt mot ett hakkors. Jag blev alldeles kall i hela kroppen och kände en instinktiv lust att slå någon på käften eller på annat sätt demonstrera min avsky mot detta.
Jag antar att tilltaget var nåt slags försök att “kritisera” Israels agerande mot de s.k palestinierna*. Visst finns det saker man kan kritisera Israel för, men att på något sätt jämföra dem med nazister eller Hitlertyskland är aldrig okej. Däremot är det ett massivt hån mot alla de som dog i förintelsen, eller på annat sätt drabbades.
Att jämföra Israel med nazister och Hitlertyskland visar på en historielöshet av stora mått.
I Sverige har vi en tradition som sträcker sig tillbaka till 68-generationens tidsepok där vi har fått lära oss att de s.k palestinierna är offer och Israel är de stora skurkarna. Palestinskt våld är befrielsekamp – medans israeliskt våld är USA-stödd imperialism eller statsterrorism.
Och då missar man hela bakgrunden till konflikten. Och även det faktum att Israel är den enda demokratin i området, omringat av stater och folk som primärt vill se staten Israel krossad – och många vill helt se den judiska befolkningen förvisad från området.
1947 bestämde FN att det dåvarande brittiska protektoratet Palestina skulle delas i en judisk och en arabisk stat. The Jewish Agency accepterade tvåstatslösningen vilket arabstaterna däremot inte gjorde. De kunde bara acceptera en arabisk enhetsstat.
Detta ledde till ett kort inbördeskrig – där både araber och judar begick övergrepp och massakrer – som avgjordes till judarnas favör. Den 14 maj 1948 utropades staten Israel. Den 15 maj angreps den nya staten av grannländerna Egypten, Transjordanien, Syrien, Libanon, Irak, Saudiarabien och Yemen. Det första arabisk-israeliska kriget. Ett krig som Israel gick segrande ur.
Jag tänker inte gå in närmare på historien nu, men jag kan nämna att det efter det varit ytterligare två arabisk-israeliska krig, 1956 och 1967 – samt det egyptisk-israeliska “utnötningskriget” 1969-70 och det s.k “oktoberkriget” 1973 mellan egypten/syrien och Israel. Under 50-talet byggdes den palestinska al-fatah-rörelsen upp och 1964 bildades – på initiativ av arabstaterna – PLO.
Detta tillsammans med det faktumet att många muslimer under andra världskriget stödde Hitler och hans antijudiska politik** (det fanns t.o.m muslimska Waffen-SS kompanier) gör att man kan ha viss förståelse för att Israel agerar på det sätt som de gör.
Ni kan ju själva försöka sätta er in i den situationen som israelerna befinner sig i, tillhörnade ett folk förföljt i 2000 år med folkmord som följd, omringad av grannar som inte bara vill förinta ditt land utan även hatar ditt folk. Hur skulle ni reagera då? Vad skulle ni göra? Skulle ni bara acceptera ideliga invasionsförsök och terrorattacker eller skulle ni kräva att regeringen gör det yttersta för att skydda er?
Jag säger inte att allt som Israel gör för att skydda sitt land och sina medborgare – som deras behandling av palestinierna – är rätt. Absolut inte. Kränkningar av mänskliga rättigheter, oavsett om de görs av demokratier eller diktaturer, måste alltid fördömas. Och de som på ett sakligt sätt kritiserar Israel ska givetvis slippa blir beskyllda för att vara antisemiter.
Precis som de som kritiserar arabstaternas eller palestiniernas agerande i konflikten varken är islamofober eller arabhatare.
Däremot, när man känner till judarnas och Israels historia så kanske man får lite mer förståelse för varför de anser att det är så viktigt med en stark militärmakt och vidtagande av vissa extraordinära åtgärder när det gäller att skydda sig.
Att då, som en del idioter gör, jämställa Israel med nazister är en kränkning som är så oehörd att man knappt kan förstå det.
Det är några tankar jag fick så här på Förintelsens minnesdag på grund av idiotiskt klotter som någon sprejat på en husvägg.
—
Fotnoter:* palestinier är ingen egen etnisk grupp som man lätt kan få intrycket av. Det är en benämning på de araber som bor och har bott i det området som traditionellt benämns som Palestina. Deras nationella identitet som palestinier är något som vuxit fram i modern tid – i och med staten Israels grundande, och den judiska invandringen till området.
** man kan här nämna t.ex Jerusalems stormufti Haj Amin Al Husseini, Arafats mentor, som under andra världskriget reste till Tyskland och bad Hitler invadera Palestina och utrota områdets judar! Kanske är det så att nazivurmande lever kvar inom Fatah-rörelsen. Kolla den här bilden.