Fidel Castro eller Per T Ohlsson?

I Malmö går diktaturkramarna och kommunisterna i KPML-r till hårt angrepp mot Sydsvenska Dagbladets Per T Ohlsson i en affischkampanj betitlad ”Fidel Castro vs Per T Ohlsson – vem är mest demokratisk?”. Suck. På affischen kan man läsa:

Liberalen och Bush-kramaren (sic!) Per T Ohlsson är politisk chefredaktör på Sydsvenskan. Han säger sig försvara demokratin och friheten. I verkligheten vurmar han för USA:s krig och för Israels folkmordspolitik. Han tillämpar yttrandefriheten genom att angripa politiska motståndare med lögner utan att ge dem möjlighet att försvara sig. Per T Ohlsson är en hycklare, inte en demokrat.

På hemsidan kan man läsa:

I den antikommunistiska kampanjen attackeras RKU i Sydsvenskan av dess politiske chefredaktör Per T Ohlsson med grova lögner. Men RKU tillåts inte svara på påhoppen. Därför anordnar vi offentligt möte om kommunisterna och demokratin. Kom och diskutera med KPML(r):s ordförande Anders Carlsson torsdagen den 16 december kl 19.00 på Röda Huset, Industrigatan 4!

Eftersom de kallar Ohlsson för anti-demokrat, och de ställer honom mot Castro, så kan man ju underförstått förstå att den totalitära ledaren för Kuba minsann är en större demokrat än en svensk chefredaktör.

Och återigen gör kommunisterna samma generalfel, och visar samma okunskap om demokrati som de så ofta gör.

I Sverige har vi något som kallas pressfrihet. Vi har även något som kallas yttrandefrihet. Per T Ohlsson har i yttrandefrihetens namn kritiserat kommunisterna och deras syn på demokrati. Något som givetvis är olagligt på Castros Kuba. Ungkommunisterna blev då sura på Per T och skrev ihop ett aggressivt och – som vanligt när kommunister är i farten – konspiratoriskt svar. Men eftersom vi har pressfrihet i Sverige – till skillnad från Kuba då – så valde Sydsvenskan att inte publicera RKUs ”sanning”. Det är nämligen upp till de fria tidningarna att själva välja vilket material de vill publicera – eller för den delen inte publicera. Demokrati och yttrandefrihet innebär nämligen inte att man automatiskt har tillgång till de stora tidningarnas debattforum. Precis som inte vem som helst har rätt att skriva i min blogg. Eller för den delen i Proletären (undrar om de skulle ta in en liberal propagandatext på sina debattsidor?).

Nu kan jag tycka att de borde publicerat det, både för att slippa höra kommunisternas gapande om ”anti-demokrater” – men även för att på ett sakligt sätt bemöta deras dynga och deras kritik.

Men nu valde de av någon anledning att inte göra det. Och då kan de små revolutionärerna använda sig av andra demokratiska kanaler för att få ut sitt budskap. Till exempel via flygblad, affischer, andra tidningar, offentliga möten, demonstrationer och andra verktyg som finns i en demokrati – även för de med ”udda” åsikter. Sånt som inte finns på Castros Kuba med andra ord.

På Castros Kuba hade en publicist med Per T Ohlssons åsikter garanterat slängts i fängelse. Något som r-arna säkert hade jublat åt. I flanellskjorteproletärernas värld är nämligen Castro en god demokrat. Betydligt större än någon liberal skribent, eller för den delen folkvald politiker i västvärlden.

Värt att notera i sammanhanget är att när organisationen Reportrar Utan Gränser rankar yttrande- och pressfriheten i världen så hamnar Kuba näst sist, på plats 165. Enbart Nordkorea är sämre. Sverige hamnar på nionde plats. Så om Per T Ohlsson är mindre demokratisk än allas vår Fidel, så antar jag att han kämpar för att Sverige ska klämma sig in där på sista platsen. Nu känner jag inte honom personligen, men jag har svårt att tro att det tillhör redaktör Ohlssons agenda. Jag tror heller inte Per T Ohlsson förespråkar massarresteringar av oliktänkande journalister i Sverige, men det är något som står högt på Mannen med Skägget och Löjlig Mössas agenda.

I mars förra året arresterades följande 27 journalister för att de haft mage att kritisera den odödliga socialismen:
Victor Rolando Arroyo Carmona, Pedro Argüelles Morán, Mijail Barzaga Lugo, Carmelo Díaz Fernández, Oscar Espinosa Chepe, Adolfo Fernández Sainz, Miguel Galván Gutiérrez, Julio César Gálvez Rodríguez, Edel José García Díaz, José Luis García Paneque, Ricardo González Alfonso, Alejandro González Raga, Ivan Hernández Carrillo, Normando Hernández González, Juan Carlos Herrera Acosta, Mario Enrique Mayo Hernández, José Ubaldo Izquierdo Hernández, Héctor Maseda Gutiérrez, Jorge Olivera Castillo, Pablo Pacheco Ávila, Fabio Prieto Llorente, Alfredo Manuel Pulido López, Raúl Rivero Castañeda, Omar Rodríguez Saludes, Omar Moises Ruiz Hernández samt Manuel Vázquez Portal.

Viva La Revolución…eller?

7 reaktioner till “Fidel Castro eller Per T Ohlsson?”

  1. R:arna är ju rejält ute och cyklar. Samtidigt känner jag mig i mina sämre ögonblick glad över att Per T Ohlsson får på nöten. Maken till osympatisk chefredaktör får man leta efter…

  2. Håller med om att Per T kan vara ganska otrevlig och lite väl hårdvinklad i sina texter ibland.
    Jag kommer att gå på kpml(r):s möte den 16 december.
    Finns det någon i Skånetrakten som vill följa med?
    /heffa.

  3. ”Håller med om att Per T kan vara ganska otrevlig och lite väl hårdvinklad i sina texter ibland.”

    Det är väl liksom det som man ska ha ledarskribenter till…?

    ”Jag kommer att gå på kpml®:s möte den 16 december.
    Finns det någon i Skånetrakten som vill följa med?”

    Hehe…lycka till och kom med en rapport efteråt. Och bli inte kommunist…

  4. Själv undrar jag vad man ska med ledarskribenter till överhuvudtaget ;)…

    Nej, jag föredrar nog ledarskribenter som håller en hyfsat samtalsmässig ton, exempelvis Per Ahlin på DN och Göran Greider på Dalademokraten.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.