Katastrofer lockar fram godheten.

Om man överhuvudtaget kan säga att något gott kommer ur stora katastrofer, som exempelvis händelserna i Asien, så är det att många människors bästa sidor kommer fram. Det märks nere i de drabbade områdena där vi mitt ibland alla mardrömshistorier hittar berättelser om den mänskliga godheten: vi läser om det palestinska paret som hjälpte en israelisk familj; vi läser om alla fantastiska volontärer som jobbar i princip dygnet runt; vi läser om de fantastiskt goda och gästvänliga thailändarna som trots sin egna svåra situation inte tvekar att ge västerländska turister både mat, kläder och husrum m.m.

Men även runt resten av världen – bl.a här i Sverige ser vi en generositet och en vilja att hjälpa till som slÃ¥r det mesta vi tidigare har sett. De olika frivillighetsorganisationerna som samlar in pengar till katastrofens offer verkar fÃ¥ i mer än nÃ¥gonsin tidigare. Bara här i Jönköping lyckades lokalradion genom en kampanj samla in 1,2 miljoner kronor pÃ¥ en dag. Det vittnar om att folk bryr sig.

Men det är inte bara privatpersoner som är generösa, företagen är det likasÃ¥. När jag var inne pÃ¥ Föreningssparbankens hemsida idag för att göra lite ärenden sÃ¥ noterade jag att de har skänkt 5 miljoner kronor till Röda Korset. Och de är inte ensamma, hela tiden hör man om företag som har beslutat att skänka ansenliga summor eller hjälpa till pÃ¥ annat sätt. TV4, Kanal 5 och TV3 kommer för första gÃ¥ngen att samsända ett arrangemang – en stödgala. Ericsson och Volvo ställer upp med ett eget flygplan som kommer att hjälpa till att transportera svenska skadade, och som gÃ¥r i skytteltrafik sÃ¥ länge det behövs. Bolagen hjälper även till pÃ¥ andra sätt pÃ¥ plats i de drabbade länderna. Ericsson bidrar bl.a med teknisk kunskap och tolkar, Volvo med lastbilar och arbetsmaskiner.

Främsta donationen som jag hitills hört om stÃ¥r läkemedelsjätten Pfizer för. De skänker 10 miljoner dollar (drygt 66 miljoner kronor) till hjälporganisationer – samt läkemedel och sjukvÃ¥rdsprodukter till ett uppskattat värde av 25 miljoner dollar (ungefär 166 miljoner kronor).

Som sagt var – i svÃ¥ra katastrofer visar mÃ¥nga upp sina bästa – och mest generösa – sidor. Man fÃ¥r hoppas att de är lika duktiga att hjälpa till vid nästa stora katastrof – även när inte tusentals västerlänningar är berörda. Jag minns inte att det ordnades stödgalor vid jordbävningen i Iran förra julen, som ödelade hela staden Bam och skadade och dödade uppÃ¥t 100 000 människor, eller de ofta Ã¥terkommande översvämningskatastroferna i Bangladesh som har skördat hundratusentals och Ã¥ter hundratusentals offer, eller jordbävningen i Turkiet 1999…o.s.v.

Fotnot:

Vill du själv hjälpa till så har sidan http://www.hjalpasien.se/ samlat ihop kontonummer och adresser till svenska hjälporganisationer.

Fri 31 Dec 2004 | Comments Off

Gör inte politik av katastrofen.

Katastrofen i Sydostasien har tagit enorma proportioner – och troligen har över 120 000 personer dött. Lika mÃ¥nga som bor i min egna hemstad. Helt ofattbara siffor med andra ord. En av de största katastroferna i modern tid. Samtidigt talas det om att sÃ¥ mÃ¥nga som 1000 svenskar kan ha dött, vilket även gör det till den största nationella katastrofen i vÃ¥r tid.

Allting känns väldigt underligt och inte en enda människa kan vara oberörd.

Trots detta så försöker exempelvis Expressen plocka billiga politiska poänger och i det närmaste föra en kampanj mot utrikesministern och UD. De har omröstningar på webben om förtroendet för Freivalds och om hon bör avgå eller ej, de publicerar utdrag ur ett antal arga mail som har skickats till UD, intervjuer med skadade och chockade människor i Thailand som känner sig illa behandlade och så vidare.

Med den typen av artiklar är det inte konstigt att 73% i Expressens omröstning säger sig ha Mycket Lågt förtroende för utrikesministern eller att 77% tycker hon ska avgå.

Snälla, gör inte politik av det här. Inte nu.

Visst, UD har i en del fall agerat synnerligen klumpigt – som när de i Söndags gick ut med att alla svenskar var i säkerhet. Vissa saker har tagit tid att samordna, som exempelvis ambulansflyg eller kontakter med andra länder om hjälp.

Men man får inte glömma att ingen i Sverige kan vara fullt förberedd för händelser av den här typen. Ingen kan i sin vildaste fantasi föreställa sig att 20 000 svenskar kan komma att behöva evakueras från andra sidan jorden, att tusentals saknas eller att hundratals befaras döda.

Det är knappast något vi har någon krisberedskap för.

Jag tror inte organisationen hade sett annorlunda ut oavsett vilken regering vi hade haft. Erfarenheter från stora katastrofer säger att man aldrig kan vara ute tillräckligt snabbt. Det ligger liksom i hela det oförutsägbara med katastrofer.

Men det är saker som kan utredas efteråt. Inte nu. Det finns ingen anledning att leta politiska poänger mitt under pågående helvete och kaos. Däremot kan man hoppas att politiker och myndigheter nu inser allvaret och gör sitt yttersta för att hjälpa till. Vilket jag också tror de gör.

Det kommer säkerligen att ges tid till analyser och utredningar senare.

Thu 30 Dec 2004 | Comments Off

Plötsligt positiv polis.

För ungefär ett Ã¥r sen sÃ¥ var attityden frÃ¥n polisen här i Jönköping gentemot technofester oförstÃ¥ende och oförsonlig. Länspolismästaren vill stoppa alla technofester efter att 25 besökare av totalt 750 hade – enligt polisen – varit pÃ¥verkade. Det liknade ett moraliskt korstÃ¥g mot ungdomar som “dansade hela natten”. Efter pÃ¥tryckningar frÃ¥n bl.a kommunalrÃ¥d sÃ¥ blev det i vilket fall som helst fortfarande tillÃ¥tet att ordna fester i Jönköping även i fortsättningen.

Nu i helgen var det dÃ¥ dags för Karma 3 som gick av stapeln i Huskvarna Folkets Park. Festen lockade inte bara flera stora internationella namn inom techno/trance-scenen utan även 900 besökare frÃ¥n hela Sverige. En stor framgÃ¥ng med andra ord. Men som vanligt sÃ¥ kan inte en del hÃ¥lla sig ifrÃ¥n drogerna – och totalt 22 personer misstänks för ringa narkotikabrott. Vilket utslaget pÃ¥ 900 besökare gör knappt 2,5 % av det totala antalet. SÃ¥lunda inte mycket att gÃ¥ i taket för. Och – märkligt nog – sÃ¥ ger polisen den här gÃ¥ngen en betydligt ljusare bild, och moralpaniken – och förbudsivren – lyser med sin frÃ¥nvaro. Till Jönköpings-Posten (J-P) säger kommissarie Mats Rosenqvist, vaktahavande befäl vid Jönköpingspolisen:

Det här är inte värre än en vanlig krogmiljö. Visst 22 låter mycket. Men av 900 är det inte så många.
Sådana här fester föranleder inga problem alls för oss. De är lättbevakade. Det är inga ordningsproblem, ingen fylla och arrangörerna är väldigt bra att ha att göra med. Jag vill inte på något sätt påstå att det är vanligare med droger på de här festerna än på krogen. Skulle vi göra en liknande insats å vilken krog som helst så skulle det vara lika många där.

Jag mÃ¥ste säga att det är väldigt kul att höra den här typen av uttalanden frÃ¥n representanter för ordningsmakten. En polis med en sÃ¥ pass positiv syn pÃ¥ techno-fester tillhör ju inte direkt vanligheterna. Poliser som Rosenqvist kanske kan bidra till en bättre stämning och större tolerans mot den här typen av arrangemang – och kanske kan polisen fÃ¥ lite förtroende hos arrangörer och besökare. Och det är bra att media – i det här fallet J-P – ocksÃ¥ ger en lite mer nyanserad syn pÃ¥ det hela till den stora allmänheten som annars är van vid krigsrubriker som ger bilden av totalstenade ungdomar som gÃ¥r pÃ¥ “rejv”.

Kanske är kulturförtrycket på väg att lösas upp? Ett förtryck som har gjort att dansmusiken har behandlats annorlunda än andra ungdomskulturer och miljöer.

Vi är visserligen inte där ännu. Fortfarande verkar ordningsmakten anse att det krävs specialbevakning så fort det ska dansas till elektronisk musik en hel natt. Eftersom även polisen erkänner att det är lugnt och lättbevakat på den här typen av fester, och att det inte är vanligare med droger där än i vanlig krogmiljö så kanske de bör satsa sina resurser på andra håll i stället.

Och skippa den hårda särbehandlingen av dansmusikscenen.

Tue 21 Dec 2004 | Comments Off

Kloka ord från folkpartist.

Jag har länge varit kluven till feminismen pÃ¥ mÃ¥nga sätt. I mÃ¥ngt och mycket skriver jag under pÃ¥ allt som handlar om jämställdhet, för mig som liberal är det självklart att alla ska ha samma rättigheter, oavsett om de är män eller kvinnor, svarta eller vita, homosexuella eller heterosexuella osv. Det är själva grundtanken i hela den liberala ideologin. SÃ¥ där gÃ¥r jag hand i hand med de flesta feminister. Men samtidigt har jag blivit gruvligt trött pÃ¥ hur en ganska radikal feminism – en kollektivistisk vänstersyn som ställer män som grupp mot kvinnor som grupp i en könskamp – blivit nÃ¥got slags överideologi inom svensk jämställdhetsdebatt. Debatten har kidnappats av feminister som har snott sin argumentation frÃ¥n marxismen och den handlar främst om att skuldbelägga män – som en helhet – och kräva ett kollektivt ansvar. Det gör givetvis mig som individualist uppretad – och jag trodde att historien hade lärt oss att se bortom kollektivistiska egenskaper.

Feministerna kräver – med rätta – att kvinnor ska behandlas som individer istället för efter deras kön. Samtidigt sÃ¥ ska män klumpas ihop i en enda ond grupp som har som dold agenda att bibehÃ¥lla patriarkatets makt. Som ni ser stannar logiken nÃ¥gonstans pÃ¥ vägen.

Men samtidigt som Gudrun Schymans – och hennes gelikars – definition av feminism och jämställdhet sÃ¥ ser man även en splittring inom de feministiska leden och fram träder en rörelse som inte alls är enad i kampen mot de hemska männen. Jag pratar alltsÃ¥ inte om organisationer som Antifeministiska Samfundet (alla organisationer som heter nÃ¥got med anti namnet är per definition onda…) utan om personer som kallar sig feminister men som vägrar acceptera vänsterfeminismens kollektivistiska dogmer.

En sÃ¥dan person är Folkpartiets nye talesman i jämställdhetsfrÃ¥gor, Tina Acketoft, som i en intervju i det liberala nyhetsmagasinet NU ger sin syn pÃ¥ feminism och – vad hon kallar för – tokfeminism:

Kallar du dig för feminist?
- Ja, det gör jag men jag drar lite på det för tyvärr har feminism blivit så förknippat med marxism. Jag känner nuförtiden att jag får förklara att jag är liberal feminist och arbetar för en jämställd värld, men jag menar också att män måste ha samma rättigheter som kvinnor inom de traditionellt kvinnliga maktområdena, som familjen till exempel.

Hur beskriver du din feministiska ideologi?
- Det är någonting så enkelt som en värld där alla har lika möjligheter och rättigheter att göra det de vill i sina liv. Det är lika naturligt för Kalle att bli sjuksköterska som för Lisa, och det är lika naturligt för Lisa att bli snickare som för Kalle. Alltså de här valen som man gör och som man tror att man gör frivilligt.

[...]

Finns det feminister som har gått för långt?
- Ja, det är ju det jag säger – feminism har blivit marxism. Gudrun Schyman är arketypen pÃ¥ en feminist som inte har som mÃ¥lsättning att fÃ¥ ett jämställt samhälle där män och kvinnor arbetar och lever tillsammans, utan där man ständigt sköter dialogen vi kvinnor mot er män. Det har blivit en ny klasskamp. Och det här med att man hela tiden ska lagstifta in folk i ledet. Det är en tokfeminism när man hela tiden pekar ut män som de skyldiga.

Så du är ingen rödstrumpa?
- Jag blir heligt förbannad över saker och ting som inte är jämställt. Att vi inte får samma lön, att vi har kvinnor som är akademiker och välutbildade men som inte kommer någonstans ändå, att kvinnor ifrågasätts huruvida de var villiga eller ovilliga eller väldigt ovilliga när det gäller sex. Alla de här grejorna gör mig vansinnig, jag blir heligt förbannad. Men därifrån till att säga alla män är på ett visst sätt gör jag inte.

Eftersom jag kommer pÃ¥ mig själv att sitta och nicka instämmande när jag läser det sÃ¥ mÃ¥ste jag nog kapitulera: ja, jag kanske är nÃ¥got slags feminist ändÃ¥. AlltsÃ¥ – Acketoft säger kloka saker som jag hÃ¥ller med om, och hon kallar sig feminist sÃ¥ dÃ¥ kan jag väl acceptera om nÃ¥gon även vill kalla mig för det. Fast jag föredrar nog att se mig själv som enbart liberal och eftersom jämställdhet är en sÃ¥ naturlig del av min liberala ideologi sÃ¥ behöver jag inga ytterligare benämningar att slänga mig med.

Värre är att det kanske även gör mig till nån slags jävla folkpartist

Mon 20 Dec 2004 | Comments Off

Det är mycket nu.

Jag kommer att göra några dagars bloggpaus nu. Jag har alldeles för mycket som ska göras både på jobbet och hemma och övrigt så jag hinner nog inte skriva nåt vettigt här innan helgen.

Ã… andra sidan gick min TV sönder igÃ¥r (satanshelvetefansatan) sÃ¥ jag borde kunna unna mig lite tid pÃ¥ kvällen. Just nu fÃ¥r jag använda en 20 Ã¥r gammal TV, utan fjärrkontroll, scartkontakt eller andra nymodigheter. Blir alltsÃ¥ ingen Xbox, DVD eller Digital-TV pÃ¥ ett tag. Känns pissigt. Speciellt med tanke pÃ¥ att min vanliga TV bara är tvÃ¥ och ett halvt Ã¥r gammal, och garantin gick ut i somras. Och det är inte direkt sÃ¥ att jag har rÃ¥d att laga skiten innan jul. Och blir knappast lättare efter – dÃ¥ jag gÃ¥r över till halvtid.

Well, well. Jag måste ändå städa och få klart med en massa jobb innan julhelgen och långledigheten kommer. Så nu tar jag ett par dagars bloggpaus, för att samla ihop mig och fixa allt annat elände.

Uppdatering:

Väl hemma från dagens slit så ser jag att mitt årliga skattebesked har kommit. Restskatt på 5500 kronor. Härligt. Halv lön, trasig TV och 5500 spänn till pappa Staten. Ibland är livet för härligt.
xxx <Рdessa byts ut mot valfritt k̦nsord/svordom.

Tue 14 Dec 2004 | Comments Off

Snabbt jobbat, UD…

Idag skriver Dagens Nyheter att den svenska UD ska “ta kontakt med de eritreanska myndigheterna för att diskutera fängslandet av den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak

Wow, snabbt jobbat av Utrikesdepartementet. Dawit har ju bara suttit fängslad i drygt tre Ã¥r för att han krävde demokratiska reformer i Eritrea. Skönt att se att de inte sover pÃ¥ sin post utan verkligen bryr sig om sina medborgare…

Mon 13 Dec 2004 | Comments Off

Sommarminnen.

Nu blir ni nog förvÃ¥nade – det här är nämligen andra inlägget i rad som inte handlar om politik. I gÃ¥r delade jag med mig av lite musik jag hade gjort, nu blir det lite foton. Jag har nämligen suttit i natt och sorterat en helsikes massa kort som jag har tagit under sommaren och hittade lite trevliga kryp som kanske väcker längtan till sommaren till liv för vissa – eller tvärtom för andra.

I vilket fall som helst Рh̴ll till godo.

(klicka på bilderna för att se dem större)

Blomfluga

En blomfluga till

Ytterligare en blomfluga

En äcklig grön fluga

Ytterligare en äcklig grön fluga

Och ännu en...

En liten spindel

Träskspindel

Sat 11 Dec 2004 | Comments Off

“Det är ju ambient för fan!”

Ett av mina stora fritidsintressen är att sitta framför datorn och skapa elektronisk musik. Ofta fungerar det som terapi. Ibland blir resultatet bra, ibland mindre bra, ibland har jag fullständig idétorka och lyckas inte åstadkomma något, utom möjligen en schysst basgång eller en trumtakt.

Jag brukar sällan dela med mig av min musik till nÃ¥gon, vilket säkerligen bottnar i dÃ¥ligt självförtroende eller nÃ¥t – och det är bara ett fÃ¥tal människor som har hört mina skapelser.

Men tänker jag göra ett undantag, helt enkelt för att jag känner för det – som en tidig julklapp eller nÃ¥t. Jag har valt att lägga upp nÃ¥gra lÃ¥tar pÃ¥ nätet att njuta av – eller förfasas över. Musiken kan väl närmast beskrivas som nÃ¥n slags electronica, ganska monoton och minimalistisk. Eller som Martin (< - god vän) skulle uttrycka sig: "Det är ju ambient för fan!"

Well, well. Håll till godo. (Högerklicka och välj "Spara mål som..." för att ladda ner)

exploited.mp3

grace.mp3

slayer.mp3

Fri 10 Dec 2004 | Comments Off

Fidel Castro eller Per T Ohlsson?

I Malmö gÃ¥r diktaturkramarna och kommunisterna i KPML-r till hÃ¥rt angrepp mot Sydsvenska Dagbladets Per T Ohlsson i en affischkampanj betitlad “Fidel Castro vs Per T Ohlsson – vem är mest demokratisk?”. Suck. PÃ¥ affischen kan man läsa:

Liberalen och Bush-kramaren (sic!) Per T Ohlsson är politisk chefredaktör på Sydsvenskan. Han säger sig försvara demokratin och friheten. I verkligheten vurmar han för USA:s krig och för Israels folkmordspolitik. Han tillämpar yttrandefriheten genom att angripa politiska motståndare med lögner utan att ge dem möjlighet att försvara sig. Per T Ohlsson är en hycklare, inte en demokrat.

På hemsidan kan man läsa:

I den antikommunistiska kampanjen attackeras RKU i Sydsvenskan av dess politiske chefredaktör Per T Ohlsson med grova lögner. Men RKU tillåts inte svara på påhoppen. Därför anordnar vi offentligt möte om kommunisterna och demokratin. Kom och diskutera med KPML(r):s ordförande Anders Carlsson torsdagen den 16 december kl 19.00 på Röda Huset, Industrigatan 4!

Eftersom de kallar Ohlsson för anti-demokrat, och de ställer honom mot Castro, så kan man ju underförstått förstå att den totalitära ledaren för Kuba minsann är en större demokrat än en svensk chefredaktör.

Och återigen gör kommunisterna samma generalfel, och visar samma okunskap om demokrati som de så ofta gör.

I Sverige har vi nÃ¥got som kallas pressfrihet. Vi har även nÃ¥got som kallas yttrandefrihet. Per T Ohlsson har i yttrandefrihetens namn kritiserat kommunisterna och deras syn pÃ¥ demokrati. NÃ¥got som givetvis är olagligt pÃ¥ Castros Kuba. Ungkommunisterna blev dÃ¥ sura pÃ¥ Per T och skrev ihop ett aggressivt och – som vanligt när kommunister är i farten – konspiratoriskt svar. Men eftersom vi har pressfrihet i Sverige – till skillnad frÃ¥n Kuba dÃ¥ – sÃ¥ valde Sydsvenskan att inte publicera RKUs “sanning”. Det är nämligen upp till de fria tidningarna att själva välja vilket material de vill publicera – eller för den delen inte publicera. Demokrati och yttrandefrihet innebär nämligen inte att man automatiskt har tillgÃ¥ng till de stora tidningarnas debattforum. Precis som inte vem som helst har rätt att skriva i min blogg. Eller för den delen i Proletären (undrar om de skulle ta in en liberal propagandatext pÃ¥ sina debattsidor?).

Nu kan jag tycka att de borde publicerat det, bÃ¥de för att slippa höra kommunisternas gapande om “anti-demokrater” – men även för att pÃ¥ ett sakligt sätt bemöta deras dynga och deras kritik.

Men nu valde de av nÃ¥gon anledning att inte göra det. Och dÃ¥ kan de smÃ¥ revolutionärerna använda sig av andra demokratiska kanaler för att fÃ¥ ut sitt budskap. Till exempel via flygblad, affischer, andra tidningar, offentliga möten, demonstrationer och andra verktyg som finns i en demokrati – även för de med “udda” Ã¥sikter. SÃ¥nt som inte finns pÃ¥ Castros Kuba med andra ord.

På Castros Kuba hade en publicist med Per T Ohlssons åsikter garanterat slängts i fängelse. Något som r-arna säkert hade jublat åt. I flanellskjorteproletärernas värld är nämligen Castro en god demokrat. Betydligt större än någon liberal skribent, eller för den delen folkvald politiker i västvärlden.

Värt att notera i sammanhanget är att när organisationen Reportrar Utan Gränser rankar yttrande- och pressfriheten i världen så hamnar Kuba näst sist, på plats 165. Enbart Nordkorea är sämre. Sverige hamnar på nionde plats. Så om Per T Ohlsson är mindre demokratisk än allas vår Fidel, så antar jag att han kämpar för att Sverige ska klämma sig in där på sista platsen. Nu känner jag inte honom personligen, men jag har svårt att tro att det tillhör redaktör Ohlssons agenda. Jag tror heller inte Per T Ohlsson förespråkar massarresteringar av oliktänkande journalister i Sverige, men det är något som står högt på Mannen med Skägget och Löjlig Mössas agenda.

I mars förra året arresterades följande 27 journalister för att de haft mage att kritisera den odödliga socialismen:
Victor Rolando Arroyo Carmona, Pedro Argüelles Morán, Mijail Barzaga Lugo, Carmelo Díaz Fernández, Oscar Espinosa Chepe, Adolfo Fernández Sainz, Miguel Galván Gutiérrez, Julio César Gálvez Rodríguez, Edel José García Díaz, José Luis García Paneque, Ricardo González Alfonso, Alejandro González Raga, Ivan Hernández Carrillo, Normando Hernández González, Juan Carlos Herrera Acosta, Mario Enrique Mayo Hernández, José Ubaldo Izquierdo Hernández, Héctor Maseda Gutiérrez, Jorge Olivera Castillo, Pablo Pacheco Ávila, Fabio Prieto Llorente, Alfredo Manuel Pulido López, Raúl Rivero Castañeda, Omar Rodríguez Saludes, Omar Moises Ruiz Hernández samt Manuel Vázquez Portal.

Viva La Revolución…eller?

Thu 9 Dec 2004 | Comments Off

Grand Theft Auto – vår tids Stålmannen!

Om ni har trÃ¥kigt hemma pÃ¥ vinterkvällen sÃ¥ kan ni ladda hem Nils Bejerots bok Barn – Serier – Samhälle frÃ¥n 1954. Jämför gärna hans Ã¥sikter om serieeländet med de som framförs om TV-spel av Fair Play. Inte mycket har hänt pÃ¥ moralistfronten pÃ¥ 50 Ã¥r. DÃ¥ var det de tecknade serierna som stod i skottgluggen och som hotade de stackars barnen. För 25 Ã¥r sen var det videon. För 15 Ã¥r sen var det rollspel. Och nu är det dataspel. SÃ¥ när jag har kallat dagens moralister för ny-moralister sÃ¥ har jag fel. Det är inte nytt. Tvärtom.

Så fort samhället går igenom förändringar, oavsett vad det beror på, så finns det alltid någon eller några som försöker hitta syndabockar. Det kan vara folkgrupper, som judar eller branscher som dataspelsbranschen. I vilket fall som helst så är argumenten dem samma. De förstör vår fina moral.

I förordet till den upplagan (gavs ut 1981 av FIB/Kulturfront) av boken som finns för nedladdning kan man läsa:

När Barn-Serier-Samhälle första gÃ¥ngen publicerades 1954 var det författarens förhoppning att boken skulle “bidra till en vidgad och fördjupad debatt i seriefrÃ¥gan”. Trots de snart trettio Ã¥r som gÃ¥tt och den debatt som faktiskt förts sedan dess är det beklämmande att se hur lite som egentligen har ändrats. Serierna är fortfarande, liksom storebror kioskdeckaren, “ett väsentligt mentalhygieniskt och kulturellt problem som angÃ¥r oss alla”.

Mentalhygieniskt? Jo, jag tackar. Bokbål nästa?

Huvudproblemet kvarstår dock. Bekämpandet av det kulturella förfallet, särskilt bland ungdomen, är ännu en första rangens kampuppgift för föräldrar, lärare och den ansvarskännande folkopinionen.

Det kulturella förfallet. LÃ¥ter fint. Det är ju inte alls ett ord som man förknippar med totalitarism – eller varför inte Sverigedemokraterna. Well. Det är ju skrivet för över 20 Ã¥r sen sÃ¥ mycket kan ha hänt sen dess. Eller? Skillnaden är väl att man inte använder samma ordval idag.

I förordet från 1954 kan man läsa:

Är kriminalmagasinen och gangsterserierna en av förklaringsgrunderna till den ökade ungdomsbrottsligheten och nerbusningen i övrigt bland både barn och ungdom, eller är det tvärtom så att de barn och ungdomar som av helt andra orsaker är hårda, råa och aggressiva, söker sig till den sortens läsning för att den bäst passar deras mentalitet och livsföring?

Här kan du byta ut orden kriminalmagasin och gangsterserie mot valfritt ord. Exempel: negerjazz, rockmusik, våldsvideo, rollspel eller tv-spel. Då förstår du att det är tidlöst.

Jag tänker inte trÃ¥ka ut mina läsare med massa citat ur boken, ladda hem och läs själv – den är bara 230 sidor knappt. Men nÃ¥gra höjdpunkter, som alla kanske inte har sÃ¥ mycket med dagens TV-spelsdebatt att göra – även om del lÃ¥ter exakt som idag, kan jag dela med mig av:

Stålmannen är ett av de vidrigaste magasinen med sin blandning av våld, brott, brutalitet, övermänniskodyrkan och kvasivetenskap.

(…)

En civiliserad framtid kommer att förfäras över seriemagasinens epok.

(…)

Vår vuxna generation är då sannerligen inte mycket att sätta upp som kulturellt föredöme för ungdomen. Det är den gamla generationens kulturella armod som har gått i arv och nu blivit föremål för exploatering i storindustriell skala.

(…)

Fronten mot Stålmannen och hans bröder är bred och mäktig. En mängd lärar- och föräldraföreningar har uttalat sin oro, ungdoms-, kvinno-, nykterhets-, folkbildnings-, fack- och fredsorganisationer har protesterat och begärt att något görs från statsmakternas sida, och stora religiösa kretsar har engagerat sig i kampanjen. Hundratals välbesökta protestmöten över hela landet har samlat den breda opinionsrörelsen och sänt sina resolutioner till regering och myndigheter.

(…)

En tidsödande men säkerligen framkomlig väg vore att i en rad länder bilda någon slags rikskommittéer för bättre serier (gärna under Unescos överinseende eller i dess regi), knyta dem ekonomiskt och organisatoriskt samman och utlysa pristävlingar för nya, bättre serier (gärna med en nationell särprägel) i berörda länder. Vid organisationens högkvarter (kanske lämpligast i Paris där man trycker bra och billigt) skulle sedan den internationella serietidningen av ny typ ta form och tryckas i flerfärgstryck

(…)

Vi bör alla verka för upplysning om serieeländets faror

Jag kan upplysa alla om att jag har läst serier sedan jag var 5-6 Ã¥r – och läser fortfarande serier. Jag har tusentals tidningar i lÃ¥dor hemma. SÃ¥ nu vet ni varför jag är som jag är. No comics and no computer games make Daniel go…CRAZY!

(Tack till Copyriot, som fick mig att leta djupt ner i de Bejerotska tankegångarna.)

Wed 8 Dec 2004 | Comments Off
Older Posts »