Sverigedemokraterna och rasismen.

På SVT igår kunde man se en ganska usel debatt mellan folkpartiets Lars Leijonborg och Jimmie Åkesson ordförande i Sverigedemokraternas Ungdomsförbund, SDU. SDU har startat en kampanj som heter Vägra Kallas Rasist!. De är tydligen trötta på att hela tiden få anklagelser om att de skulle vara rasister istället för att sakfrågorna diskuteras. I deras fall så är dessa sakfrågor främst att de får allergiska utslag av mångkultur.

Men debatten var som sagt var usel. Åkesson propagerade för sin politik och Leijonborg fortsatte mantrat om att SD är rasister. Och sålunda befinner vi oss fortfarande på status quo.

Programledaren Lennart Persson verkar för övrigt ha missuppfattat namnet och sa vid minst ett tillfälle att den hette ”Vägra Vara Rasist!” – vilket är en stor skillnad. Bara en parentes i sammanhanget dock.

Men hur är det egentligen? Är Sverigedemokraterna ett rasistiskt parti? Nej, är mitt svar. De är inte det, det kanske finns (med största sannolikhet) en hel del rasister kvar i partiet – men deras öppna politik går inte att klassificera som rasistisk.
Rasism är nämligen en ideologi som går ut på att den egna rasen är högre stående än andra raser. Och något sådant går inte att finna i deras parti – eller principprogram.

Däremot balanserar de hela tiden på gränsen. Deras politik går att klassificera som ”jag är inte rasist, men…”. Och främlingsfientligt (vilket inte är samma sak som rasism).

De för en agenda som vilar på nationalism och konservatism, tillsammans med ett lätt vurmande folkhemmet.

Kortfattat kan man säga att de värnar om nationen, kyrkan, konungen, hembygden och familjen. Att Sverige har varit så framgångsrikt beror – enligt dem – på vår nationella identitet och den etniska och kulturella homogeniteten – ungefär samma åsikter som dåvarande statsministern Tage Erlander gav uttryck för 1965. Vidare anser de inte att tidigare invandring har varit något problem eftersom de invandrarna assimilerades – dvs de tog till sig majoritetskulturen istället för att leva i etniska enklaver. Och där kommer kritiken av dagens invandring in. Sverigedemokraterna menar att de problem vi ser idag beror på att de nu är precis tvärtom. Att dagens utomeuropeiska invandrare inte assimileras. Dvs de lever inte som de anser att en svensk ska leva. Om de bara kunde lära sig det vore de välkomna – till viss del.

På deras hemsida kan man läsa:

Trots att vårt folk länge var fattigt, trots att översåtligt förmynderi under främmande fogdevälde svårt drabbade vårt folk, kunde ändå en storartad ekonomisk och social utveckling ske fredligt och konstruktivt i Sverige, främst tack vare just den stora nationella samhörigheten och frånvaron av stora, främmande folkminoriteter. Vi var eniga och kunde enas.

[…]

Sverige är svenskarnas land. Sverigedemokraterna menar med detta inte att vi svenskar är bättre än andra, utan att Sverige är den enda plats på jorden där vi har en absolut rätt att verka och kan utveckla vår egen särart och identitet.

[…]

Sverigedemokraterna anser att Sverige i sin homogena befolkningssammansättning haft en ovärderlig tillgång. Vi vill därför under överskådlig tid ha en starkt reglerad invandringspolitik. På grund av rådande sociala problem och konflikter vill Sverigedemokraterna verka för återflyttning av de invandrare som inte anpassat sig till det svenska samhället, om det inte föreligger folkrättsligt skyddsbehov. Återflyttning kan underlättas bland annat genom höjning av återflyttningsbidraget och genom rådgivning

[…]

Sverigedemokraterna strävar på lång sikt efter ett homogent samhälle. Det kommer dock alltid att leva mindre grupper av personer av främmande nationalitet i Sverige, vilket inte utgör något problem så länge dessa grupper inte bildar etniska enklaver och ställer sig utanför det svenska samhället.

[…]

Vår nation är ett kollektiv, där vi alla har ett ansvar för vårt folks bästa både nu och i framtiden. Vi tror att en etniskt och kulturellt homogen nation har större förutsättningar för en fredlig utveckling än en mångkulturell heterogen statsbildning. Erfarenheten talar för att gemensamma rötter stärker den nationella samhörigheten och bidrar till stabilitet och rättvisa.

Många skulle nog klassificera detta som rasistiskt men ska man vara petig så är det inte det. Det är klassisk nationalism med inslag av främlingsfientlighet (eller snarare någon slags kulturell främlingsfientlighet). Det är okej med främlingar om de beter sig som svenskar. De påstår faktiskt ingenstans att Svenskar, eller svensk kultur är mer värd än andra, tvärtom så påpekar det detta. Och menar att även andra etniska grupper, kulturer eller nationaliteter har rätt till sin särprägel (så länge de inte är i Sverige vill säga).

Sverigedemokraterna värnar även om Svenska Kyrkan och vårt kristna arv och har inslag av islamofobi, som t.ex inte ska få bygga moskéer i Sverige. Fast samtidigt säger de att religionsfrihet är en självklarhet, att muslimer får utöva sin tro – så länge den inte syns vill säga:

Religionsfrihet är en självklarhet, det är inte majoritetens uppgift att pådyvla enskilda en trosuppfattning. Sverigedemokraterna vill bevara Svenska Kyrkan statlig, men medborgarna skall inte ”födas in i kyrkan”; det bör vara föräldrarnas eller individens eget ansvar att besluta om inträde genom dopet. Vår tusenåriga kristna historia och alla våra gamla vackra kyrkor motiverar att staten behåller sin gamla relation till Svenska Kyrkan. Inga moskéer får existera på svensk mark. Islam är inte bara en religiös strömning, utan har även sociala och politiska ambitioner som vi inte ser som önskvärda i Sverige. Oacceptabel för oss är exempelvis den kvinnosyn och den syn på djur som återfinns i Islam. Moskéer och minareter är symboler för dessa oönskade synsätt. Muslimer har annars rätt till ett sakralt liv, individuellt och gemensamt.

I gårdagens debatt sa Åkesson att moskéer inte ”passar in i vår svenska miljö”, om de ser ut som de brukar göra vill säga. Undrar egentligen vad han menade med det och vad som menas med vår ”svenska miljö”? Små röda stugor kanske? I så fall är det nog fler byggnader än moskéer som inte passar in

I deras rättspolitik verkar ledorden vara ”det var bättre förr”:

Den 1 januari 1965 ersattes 1864 års strafflag av 1962 års brottsbalk. Detta blev inledningen till de senaste trettio årens flum och dalt inom rättsväsende och kriminalvård, ett förfall vars konsekvenser varit mycket negativa för medborgarnas rättstrygghet.

Som ni ser så finns det mycket i Sverigedemokraternas politik att attackera. Saker som bl.a liberaler aktivt har bekämpat i 200 år. Men att bara vägra ta debatten och komma med anklagelser om rasism leder ingenstans. Om nu politikerna i andra partier är emot Sverigedemokraternas agenda så rekomenderar jag dem att läsa igenom partiets program och attackera utifrån deras faktiska ställningstaganden. Börja ta dem på allvar helt enkelt (även om det kan vara svårt ibland. Se nedan) och behandla dem som vilket parti som helst. Att tysta ner och förtiga leder bara till att de får vind i seglen.

Ett parti som tystas ner och ignoreras kan alltid hävda att de har sanningen på sin sida men att den är för obekväm för etablissemanget. Och tyvärr är det en taktik som kan locka folk.

Till sist vill jag – för underhållningsvärdets skull – avsluta med lite makalösa citat från partiets kulturpolitiska program, som visar vilken närmast tragikomisk samling reaktionärer som har suttit i nån röd stuga i skogen och skrivit ner det hela:

Landets olika hembygdsföreningar måste ges ökat stöd. Svensk folkdans och folkmusik skall understödjas och i statlig regi föras ut till folket i olika sammanhang. Kulturbidrag skall utbetalas selektivt med rimliga krav på en moralisk kulturell inriktning. Sverigedemokraterna vill att gamla svenska och fornnordiska ord som försvunnit, i en begränsad utsträckning återinförs i språkbruket genom undervisningen. I det syftet bör gamla dialekter studeras, t.ex. ”älvdalskan”, som kvarhållit uråldriga ord.

[…]

Dagens s.k. kulturpolitik som bedrivs av samtliga etablerade partier medverkar till att skapa rotlösa, identitetslösa och olyckliga människor. Frånvaron av ett filosofiskt sammanhang ger näring åt auktoritära subkulturer som driver in sprängkilar i vår gemenskap.

[…]

Offentliga platser i samhället skall förses med statyer och målningar som beskriver vår historia och vårt kulturarv.

[…]

Licensavgiften bör vara kvar för de statliga TV- och radiokanalerna för att garantera utbudet av inhemska kvalitetsprogram, främja svensk kultur och skapa arbete åt svenska kulturarbetare. För att gynna det svenska näringslivet skall svenska företag prioriteras vid köp av reklamtid. Genom sanering av ekonomin kan utbudet av inhemskt producerade program ersätta det utländska kommersiella utbudet i betydande utsträckning

Ibland kan man börja undra om de egentligen inte driver med folk. Att hela partiet kanske är en ironisk skapelse av Killing-gänget?

PS! Inspirerad av Alicio har jag nu lagt till lite interaktivitet i form av en omröstningsfunktion som ni hittar i högerspalten. Den första frågan handlar om huruvida man ska betrakta SD som ett rasistiskt parti eller ej. DS!

Den korrekta byn.

Igår skrev jag ju om den s.k by-liknelsen som har spridits som kedjebrev på nätet, och även anammats som ”sanning” av bl.a Migrationsverket, Moderata Ungdomsförbundet, Miljöpartiet och Pierre Schori.

Jag tänkte nu passa på att posta hur den Globala Byn egentligen ser ut – med utgångspunkt från verklig statistik istället för den rena falsifikation som har spridits. Den som läste gårdagens text, den korta uppdateringen samt diskussionen bland kommentarerna har säkerligen koll på läget, men en sammanfattning är aldrig fel. Och så får nu ju en ny by som ni kan skicka till vänner och bekanta eller diskutera på fikarasten.

Jag utgår här i från den längre, ursprungliga versionen – inte den förkortade som Migrationsverket använde sig av.

Den versionen ser ut så här:

Om hela världen reduceras till en by med 100 invånare och alla proportioner bibehålls så består byn av:

57 asiater
21 européer
14 amerikaner (från Nord- och Sydamerika)
8 afrikaner

52 är kvinnor
48 män

70 icke kristna
30 kristna

89 heterosexuella
11 homosexuella

6 personer skulle inneha och nyttja 59% av alla gemensamma tillgångar och de 6 personerna kommer från USA.

80 har otillräckliga boendeförhållanden
70 är analfabeter
50 är undernärda, 1 döende, 2 föds och 1 har en PC.
1 och bara 1 har en akademisk examen.

En mer korrekt variant kan se ut så här:

Om hela världen reduceras till en by med 100 invånare och alla proportioner bibehålls så består byn av:

60 asiater
12 européer
15 amerikaner (från Nord- och Sydamerika) samt från Oceanien.
13 afrikaner

50 är kvinnor
50 män

67 icke kristna
33 kristna

5 personer skulle inneha och nyttja 23% av alla gemensamma tillgångar och de 5 personerna kommer från USA.

33 har otillräckliga boendeförhållanden
26 av de vuxna (som är ca 70 st totalt) är analfabeter
33 är undernärda
9 har en PC.

Som ni ser är det inte en enda siffra som stämmer i den ursprungliga versionen, inte ens storleksföhållandena mellan världsdelarna. Och det är väldigt stora skillnader. Som ni ser så har jag valt att ta bort några siffror. Antalet homosexuella är omöjligt att svara på eftersom det inte finns någon vettig statistik på området som går att lita på. Påståendet ”1 döende, 2 föds” (som i den engelska versionen är ”1 would be near death, 1 would be near birth” är så oehört vagt att det inte går att svara på. Antalet med akademisk utbildning har jag också tagit bort eftersom jag inte har hittat nån heltäckande siffra, men att det är mer än 1 är fullständigt självklart, då bara USA och Japan tillsammans kommer över den siffran.

När det gäller Undernärda och Analfabeter har jag använt de HÖGSTA siffrorna jag har hittat, även om jag har i andra rapporter har hittat betydligt lägre siffror.

Länkar till samtliga källor finns i gårdagens inlägg samt den efterföljande diskussionen.

"Smoking pot, homosexuality, and gambling"


You Are a New School Democrat

You like partying and politics – and are likely to be young and affluent.

You’re less religious, traditional, and uptight than most Democrats.

Smoking pot, homosexuality, and gambling are all okay in your book.

You prefer that the government help people take care of themselves.

Veckans snackis i Blogg-Sverige.

Veckans snackis bland – främst politiska – bloggare i Sverige verkar vara den alltid lika aktuella frågan huruvida svensk media är höger– eller vänstervriden. Eller bara vriden.

Häromdagen tog jag själv upp frågan om SVTs brist på opartiskhet, men nu rör frågan främst dagspressen. Och argumenten är samma som alltid. Från höger tas alltid upp en undersökning som JMG gjort och som visar att journalister i högre utsträckning röstar vänster än hos befolkningen i helhet. Vänstern kontrar då alltid med att en förkrossande majoritet av svensk dagspress har en borgerlig profil.

Journalisternas vänster-åsikter lyser igenom oavsett tidningens färg. Och tidningens borgerliga agenda lyser igenom oavsett journalisternas åsikter.

Rörigt värre.

Men knappast något nytt, trots den nuvarande heta debatten i Blogg-Sverige (som allmänt kallas ”bloggosfären”. Hemskt ord. Användes icke här.) Så har debatten låtit så länge jag kan minnas.

Och jag vågar knappast ha någon åsikt själv i frågan (förutom när det gäller SVT då…). För båda sidor har ju rätt liksom. Tidningarna är borgerliga och journalisterna vänster. För min del, fast stationerad i mitten, så låter det som en bra balans.

Men jag tänker som sagt var inte lägga mig i den diskussionen alltför mycket.

Däremot så funderar jag på varför ingen i debatten verkar ha någon konkret lösning på problemet.

Ser man det ur en vänstersynvinkel så är det så här:

Att de flesta dagstidningar är borgerliga beror ju på att de är privatägda (ja, inte bara. Att den fria pressen i Sverige växte fram ur liberala kretsar som propagerade för yttrande- och tryckfrihet spelar givetvis också in. Men jag förenklar det – som så ofta). Och av någon outgrundlig anledning så föredrar ju företagare att propagera för en politik som är företagarvänlig. Och därför borgerlig. Märkligt.

Så då får man väl helt enkelt utnyttja den fria marknaden och starta fler ”egna” tidningar som kan föra ut en vänsteragenda. Det finns ju inget egentligen som hindrar dem – förutom det där hemska ordet marknad då. Samma marknad som tidigare varit skoningslös mot tidigare vänstertidningar. Man kan inte lita på att folket vet sitt eget bästa helt enkelt.

Då återstår socialistens universalverktyg: staten.

Man kan ju alltid propagera för att förstatliga all dagspress, och på så sätt få en press som skriver de rätta sakerna. Men det vågar ingen göra – i alla fall inte öppet. För samtidigt som man är motståndare till den borgerliga pressen så vill man värna pressfriheten och yttrandefriheten.

Jag vet inte om någon politiker på allvar propagerar för en Public Service-tidning, som ges ut på samma premisser som Sveriges Television och Sveriges Radio. Men det kanske vore något att tänka på? SVT har ju visat sig vara ett objektivt föredöme. Eller?

Då återstår lagstiftningens väg. Ägarkoncentration är ordet på allas läppar. Man kan alltså på lagstiftningens väg se till att den borgerliga, privata, pressen inte får expandera mer. Och med hjälp av skattepengar ser man till att olönsamma tidningar (av rätt färg) hålls vid liv på konstgjord väg.

Ur högerns synvinkel blir det mer komplicerat:

Att journalister i större utsträckning än ”vanliga” människor röstar åt vänster beror ju helt enkelt på att det är fler av de som väljer att bli journalister som är vänster än höger. Det finns ingen ond konspiration bakom. Det är inte så att administratörerna på Sveriges journalistutbildningar med berått mod hellre plockar in de som har de rätta vänsteråsikterna istället för goda liberaler och (inte fullt så) goda konservativa.

Man hör ju sällan högern ondgöra sig över att majoriteten av exempelvis ekonomer, jurister eller teknologer är att betrakta som borgerliga. Trots att dessa, liksom journalister, har stort inflytande över folks åsikter.

Det handlar helt enkelt om den fria viljan. Rätten att ha en åsikt. En egen åsikt.

Jag tror ju knappast någon borgerlig företrädare skulle vända sig till staten i det här ärendet och kräva inkvotering av Moderater, Kristdemokrater och en och annan Centerpartist (Folkpartister behöver inte kvoteras in eftersom de också är överrepresenterade i journalistkåren) på Journalistutbildningarna.

Det är inte riktigt en borgerlig strategi.

Jag tror att de flesta innerst inne är ganska nöjda över att de redan har vunnit på ledarsidorna. Nu återstår ju att med hjälp av opinionsbildning försöka bryta den vänstervind som blåser bland ungdomar så kanske det kan bli ändring till det bättre i framtiden. Och en vinst även i det övriga redaktionella materialet.

För det kan väl knappast vara en objektiv press som efterfrågas? För nog har de lärt sig att objektivitet är en myt?

Fram till dess kan de ju alltid blogga i god individualistisk anda och ”skylla” det på den vänstervridna pressen. Oavsett om den är verklig eller imaginär.

Migrationsverket sprider myter.

På morgonfikat idag redovisade en kollega, som jobbar mycket med internationella frågor, lite ”statistik” om tillståndet i världen som han fått ifrån en skrift från Migrationsverket. Det visade sig att denna ”statistik” var en förkortad variant av den by-liknelse som har spridits på nätet, och som bl.a Chadie NU skrev om i augusti.

Den förkortade varianten från Migrationsverket var:

Om hela världen reduceras till en by med 100 invånare och alla proportioner bibehålls så består byn av:

57 asiater
21 européer
14 amerikaner (från Nord- och Sydamerika)
8 afrikaner
6 personer äger 59% av alla tillgångar
70 är analfabeter
50 är undernärda,
En har PC/persondator.

Problemet med denna ”liknelse” är inte att den är gravt förenklad utan faktiskt felaktig. Analfabetismen ligger t.ex inte alls på 70%. Enligt UNESCO så är det 26% av den vuxna befolkningen som är non-literate, dvs analfabeter.

Att 50% skulle vara undernärda är också det en grov felaktighet. Enligt FNs Human Development Reports så räknas omkring 15% som undernärda (840 miljoner människor). Det är visserligen illa nog, men långt ifrån skräckpropagandan.

När det gäller datorer, PC, så har jag inte lyckats få fram exakt hur många som finns. Men det finns siffror som säger att det inom EU, USA och Japan finns över 300 miljoner. Skulle bara 1% av världens befolkning ha PC innebär det att det enbart skulle finnas 60 miljoner persondatorer i världen. Sålunda kan man säga att även den siffran är motbevisad.

Vad är min poäng då? Är inte världen orättvis och finns det ingen fattigdom? Jo, visst finns det det. Det kan ni själva se på siffrorna. Att 26% inte kan läsa och skriva och att 15% är undernärda är illa nog och bör givetvis motarbetas, genom exempelvis öppnare gränser, demokratisering och mer handel mellan stater. Men att ljuga och frisera siffror tjänar ingenting till. Det är illa nog att dessa siffror har spridits ganska oemotsagda i diverse kedjebrev – men det är betydligt värre att de presenteras av en statlig myndighet som om de vore sanna.

Tänk om en myndighet lika snabbt tog till sig felaktiga siffror om saker som inte är lika politiskt korrekta, som t.ex överdriver om invandringens kostnader eller invandrares brottslighet. Då skulle det bli ett väldans liv.

Men nu satt alla på fikat och tyckte det var förskräckligt och tog det som en ”sanning”. Jag klandrar dem inte, det är ju inte så lätt att veta. Och jag sa heller inte emot, jag kollade upp siffrorna efter fikat. Under fikat hade jag bara en magkänsla på att det måste vara fel. Nog för att världen som sagt var är orättvis, men så illa kunde det inte vara. Och mycket riktigt, det är det inte heller.

Frågan är om jag vågar ta den diskussionen på nästa fikarast? För så fort man vågar motsätta sig den typen av siffror så blir man stämplad som en som inte bryr sig om tillståndet i världen. Och inget kunde vara felaktigare.

Uppdatering
Hade jag varit smart nog att söka på engelska översättningar av den här ”statistiken” så hade jag sluppit surfa runt och leta verklig statistik själv. Det finns nämligen många andra som redan har gjort det.
T.ex så avfärdades den redan för över tre och ett halvt år sen som en modern myt. Alltså ungefär samtidigt som dåvarande FN-ambassadören Pierre Schori drog den som en sanning på Palme-centret och förde den till Sverige.

Det kanske är dags att skicka iväg ett mail till Migrationsverket och be dem sluta sprida den här så kraftigt motbevisade myten?

(tack till I Think… som fick mig att leta på engelskspråkiga sidor)

Gudagiven förmåga.

Englands storörade Prins Charles ska tydligen – i ett tal för anglikanska biskopar häromdagen – ha sagt

Det är min djupa övertygelse att alla har sin egen gudagivna förmåga.

Ja, det är ju klart att någon som, liksom prinsen själv, har ärvt (eller, ja, KOMMER att ärva för att vara exakt) sin position som statschef försöker skylla eländet på Gud.

Detta var en del ett ”försvarstal” för att han tidigare bl.a har sagt att vanligt folk

tror att alla kan bli popstjärnor, höga domare . . . eller statschefer, utan att lägga ned det nödvändiga arbetet eller ha naturlig förmåga

Nästan i stil med vår svenske kungs famösa ”stekta sparvar”-tal för två år sen.

Att inte kungligheter lär sig att det inte handlar – för deras del – om att lägga ner ”nödvändigt arbete”, ha ”naturlig förmåga” eller ”göra sitt bästa”. Det enda det handlar om i kungligheternas fall är vem som har knullat med vem en gång i tiden. Så enkelt är det.

Jag börjar på allvar bli trött på våra egna väst-europeiska Kim Jong Il-typer – bortskämda oduglingar som ärver sina ämbeten och kan leva lyxliv på statens bekostnad.

Kanske dags att pröva ett annat system?

I wish I was Canadian.

För några månader sedan skrev jag om hur man kunde hitta en ”konservativ partner” och ironiserade lite över det. Nu har jag hittat raka motsatsen. nämligen sajten Marry an American (via Det Progressiva USA) som vänder sig till Kanadensare som kan tänka sig att gifta sig med en amerikan som vill sticka ifrån landet nu när Bush ska sitta kvar i fyra år till. Här kan man botanisera bland liberaler, demokrater, socialister, libertarianer, miljöpartister och andra som vill dra fort som fan.

Now that George W. Bush has been officially elected, single, sexy, American liberals – already a threatened species – will be desperate to escape.
These lonely, afraid (did we mention really hot?) progressives will need a safe haven.
You can help. Open your heart, and your home. Marry an American. Legions of Canadians have already pledged to sacrifice their singlehood to save our southern neighbours from four more years of cowboy conservatism.

Underbart.

Synd bara att man inte är kanadensare. Politiken kan jag nog komma överrens om, trots att liberal i Sverige inte riktigt går att jämföra med den amerikanska termen liberal. Fast samtidigt så tror jag att min grunduppfattning (som snarare är social-liberal) i mångt och mycket stämmer med många amerikaners definition. Så det ska nog fungera. Annars kan det nog fungera med en libertarian också.

Men så var det det där med att vara kanadensare. Räcker det inte med att jag har flera kollegor – och vänner – som är det? Nähä.

Men Sverige borde väl fungera som ett utmärkt substitut ändå. Det är kallt som fan, hockey är största sporten, vi är jävligt duktiga på curling, vi har liknande politiska system, de flesta förstår engelska, stor del av landet ligger norr om polcirkeln, vi har en stor granne i söder som tidigare aspirerat på världsherravälde osv. Vi har visserligen inte poutine men det kanske går lika bra med kebabrulle? Annars kan jag lära mig att äta skiten. Fast någon flanellskjorta tar jag inte på mig – mina grungedagar är liksom över.

Sweden is the new Canada.

Det vore en slogan för Sveriges Rese- och Turistråd att fundera på. Så kan vi ordna resor hit för amerikanska singlar – både män och kvinnor – som kan tänka sig att flytta till landet som är så progressivt att till och med kommunister ingår i regeringsunderlaget. Det kan de inte ens slå i Kanada.

Fast då kanske GP måste tona ner de likheter han har med GwB?

Bra debattartikel av Norberg i Aftonbladet.

I dagens Aftonbladet kan man läsa en bra debattartikel av Johan Norberg där han bl.a angriper den svenska bevakningen av USA-valet:

Jag är ingen anhängare av president Bush och har i många sammanhang angripit hans kristna moralism och urgröpning av rättssäkerheten. Men jag tycker ändå att den svenska bevakningen av USA-valet var undermålig. Journalister får gärna föredra Kerry, men det är dålig journalistik när önsketänkandet styr rapporteringen, så att de främst får höra de nyheter som talar för favoriten.

Helt i linje med vad jag skrev för en dryg månad sen här.

Han angriper även problematiken med att så fort någon kritiserar den onyanserade svenska valbevakningen framställs man per automatik som en Bush-anhängare:

Därför gjorde jag en bred genomgång av USA-bevakningen i Expressen häromveckan och följde upp i flera etermedier. Jag har inte fått enda svar i sak. I stället har många försökt fula ut mig som Bushanhängare – trots att jag i artikeln tydligt skrev att jag inte skulle ha röstat på Bush.
Det mest bisarra inlägget är Bo Dunfors och Lars Carpelans artikel ”Timbro står okritiskt på Bushs sida” på Aftonbladet Debatt (30/10). Enligt presentationen är de författare till en bok om politisk marknadsföring. Jag har svårt att tänka mig sämre marknadsföring för en sådan bok än den artikeln.
De inleder med att kategorisera mig som konservativ (jag är liberal, och har ägnat en hel bok åt att visa varför konservatismen är liberalismens klassiska motståndare), sedan ger de exempel på dålig politik som Bush för (exempel som jag själv har kritiserat Bush för), sedan skriver de att det är obegripligt att jag stöder Bush (vilket jag inte gör).

Det är onekligen ganska intressant och något jag har funderat på själv. Debattklimatet är ju så att man hela tiden måste ursäkta sig och förklara att jag stödjer den och den eller jag stödjer inte den och den, när man egentligen bara är mediekritisk. Jag vet att jag själv känner att jag är tvungen att påpeka att jag minsann inte stödjer Bush när jag har kritiserat USA-bevakningen. Annars kommer det nån tomte och anklagar en för ditten och datten.

Det är både synd och lite märkligt, men man kanske inte ska begära för mycket av folk; att de ska lära sig att se när det är mediekritik eller politiska inlägg när inte ens debattörer/författare som Dunfors och Carpelan klarar det.

SVT – rättvisa och balanserade?

Från högerhåll hör man ofta kritik mot att Public Service som Sveriges Television och Sveriges Radio skulle vara ”vänstervridna”. Man ser ofta förkortningarna skrivas ut som (s)R respektive (s)(v)T på ett litet smålustigt sett. Jag brukar sällan lägga mig i den debatten, som jag tycker i många fall är klart överdriven. Men man kan ju börja undra om det inte ligger något i det trots allt, speciellt när det gäller dokumentärer och samhällsprogram riktade till ungdomar.

I går sände Dokument Inifrån en dokumentär som hette Novemberrevolutionen – den okända statskuppen. Jag såg tyvärr inte hela, men det jag såg räcker för att bilda en uppfattning. Kort sammanfattat handlade den om avregleringen av kreditmarknaden 1985. Denna kreditavreglering var – enligt programmet – anledningen till den djupa ekonomiska kris Sverige hamnade i i början av 90-talet. Det skylldes på nyliberalismen och ett fåtal konspiratoriska män. Allt i propagandistisk förpackning, man pratade om nyliberalismen och visade bilder på gråtande barn. Ingen diskussion följde med experter med olika syn på det hela*. Helt enkelt väldigt vinklat och förenklat.

Högerliberale debattören – och bloggaren – Johan Norberg skriver om dokumentären:

This is the most shallow analysis IÂ’ve heard about the Swedish crisis in the 90s, since I heard someone blame it on God´s will. And it actually seemed to conclude that we would have had low unemployment if we hadnÂ’t deregulated the credit market. The facts that Sweden had a fixed exchange rate and a lack of financial discipline during this time of credit expansion was mentioned, but never seen as the real problem. That people were allowed to borrow money, and that ”neo-liberals” supposedly love unemployment, was. And the conclusion was that the central bank probably wanted a crisis, to implement ”neo-liberal” ideas. Naturally, no one was allowed to give a contradictory interpretation, and no debate followed this piece of propaganda.

Dokumentären var gjord av journalisten Dan Josefsson och produktionsbolaget Atmo. Josefsson har jobbat åt bl.a ETC, Ordfront och LO-tidningen. Inget ont om dem, men att de är uttalat ”vänster” går ju knappast att undgå någon. Sålunda kan man enkelt placera in Josefsson på den politiska skalan.

Atmo är tidigare mest kända för den grymt snygga, men ack så gravt förenklade, vinklade och starkt globaliseringskritiska, Surplus: Terrorized into being consumers – som till stor del kretsar kring knäppskallen och kravallförespråkaren John Zerzans ”filosofiska” funderingar – samt ”Sacrificio – Who betrayed Che Guevara?” – som fortsätter spä på vänsterns mytbildning kring Che. Båda dessa filmer har visats vid upprepade tillfällen på Sveriges Television.

Så man kan ju lite smått ana att gänget bakom Atmo har en politisk agenda de vill få ut.

Nu får folk, även journalister och filmare, givetvis ha vilken politisk uppfattning de vill – och jag ser inget fel i att SVT sänder kritiska filmer från vänsterhållet. Problemet är att det inte finns någon balans. För att Public Service och SVT ska ha ett existensberättigande så krävs det en opartiskhet och just balans. Visar man vinklade dokumentärer så måste man följa upp dem med debatter där fler sidor får komma till tåls. Likaså bör man följa upp exempelvis en marknadskritisk film med en mer marknadsliberal dito. Och så är det inte nu.

Inför det amerikanska presidentvalet blev det nästan plågsamt tydligt, då Dokument Utifrån visade tre starkt Bush-kritiska filmer på rad; Jesusfaktorn, Murdochs mord på journalistiken samt Världen enligt Bush. Utan att det följdes upp av någon debatt där Bush-förespråkare fick komma till tals.

Risken är stor med en alltför grav vinkling/övervikt åt en hållet, att SVT blir svenska vänsterns motsvarighet till amerikanska högerns FOX News. Rättvisa och balanserade i teorin, men inte i praktiken. Världen är inte svart eller vit, det finns nästan alltid olika lösningar och förklaringar på problem och händelser och för att tittarna ska få en möjlighet att se båda sidor av mynten.

Nu är det inte så att alla dokumentärer på SVT är ren vänsterpropaganda. De allra flesta är mycket bra och går egentligen inte att sortera in på en höger-vänsterskala (även om en del ur högern ser allt som vänstern gillar som ”vänsterfrågor” – och tvärtom), men bland de som har ett mer politiskt budskap är en stor majoritet att betrakta som ”vänster”. Det finns dock lysande exempel på motsatsen, som Bengt Nilssons Jorden, maten, makten, folket som visades förra året på Dokument Utifrån. Den var starkt kritisk mot EUs planekonomiska jordbrukspolitik och vårt bistånd som nästan ”kramar ihjäl” tredje världen. Samt menade att det statliga ägandet av jorden i Etiopien var en starkt bidragande orsak till det landets fattigdom och svält. Bland annat.

Men det är onekligen intressant att SVT inte vågar visa Johan Norbergs film Globalisation is good, som är propagerar för globalisering och fria ekonomier. Hans dokumentär ansågs nämligen vara FÖR liberal för Sverige. Men kan en film vara för ant-liberal för att visas då? Jadu, troligen inte – för då skulle aldrig Surplus – som är antiglobaliseringsrörelsens egna Viljans Triumf – kunna visas flera gånger.

Och jag tror det skulle vara nyttigt för svenska TV-tittare att se en film som belyser fördelarna med globalisering och fria marknader – för visst låter den intressant:

”Globalisation is good” tells a tale of two countries that were equally poor 50 years ago – Taiwan and Kenya. Today Taiwan is 20 times richer than Kenya. We meet the farmers and entrepreneurs that could develop Taiwan because it introduced a market economy and integrated into global trade. And we meet the Kenyan farmers and slum dwellers that are still desperately poor, because Kenya shut its door to globalisation. The Kenyans are suffering from regulations, corruption and the lack of property rights. The unequal distribution in the world is a result of the unequal distribution of capitalism – those who have capitalism grow rich, those who don’t stay poor.

Men det skulle även vara nyttigt för SVT att visa den, och bevisa en gång för alla att de verkligen är opartiska och nyanserade. Rättvisa och balanserade

Fotnot*:
Här bör man ha i minne Janne Josefssons reportage om Vänsterpartiet som avsultades med paneldiskussion, där bl.a en aktiv vänsterpartist i Uppsala deltog som ”historiker” – utan att hennes faktiska partitillhörighet eller engagemang redovisades.