Hernando de Soto.

I dagens DN skriver Anders Isaksson om den peruanske ekonomen Hernando de Soto, och hans bok Kapitalets Mysterium – Varför kapitalismen segrar i västerlandet och misslyckas på alla andra håll – som precis har kommit ut i svensk översättning.

Jag har själv oehört begränsade kunskaper om De Soto – och hans teorier – föutom det som nämns i Till Världskapitalismens Försvar. Men när man läser Isakssons text så blir i alla fall jag sugen på att beställa boken som en julklapp till mig själv.

De fattiga saknar vad människor i industriländerna tar för självklart, nämligen legala rättigheter till sin egendom.

Det finns omkring fyra miljarder människor runt om i världen som lever i detta juridiska skymningsland. De bor i kåkstäder i städernas utkanter, de brukar mark som någon annan äger eller gör anspråk på och de jobbar i och driver verksamheter – handel, service, småföretag – som saknar varje form av legal status och inte heller skyddas av något juridiskt ramverk.

Privat ägande har alltid funnits, men den kapitalistiska marknadsekonomin sköt fart först när egendomen och ägandet registrerades och dokumenterades i myndigheternas arkiv. Det formaliserades och standardiserades i lagfarter, ägarbevis, aktier, taxeringsvärden på mark och byggnader som kunde belånas, delas, säljas, omvandlas till investeringar och växlas in i reda pengar. Den fysiska egendomen fick vad de Soto kallar en representation, representerade likt en sedel ett värde.

”Formell egendom är verkligen en fantastisk sak”, skriver han [de Soto], ”mycket större än bara ägande.” Kapitalets mysterium ligger just i förmågan att omvandla dött kapital till levande kapital, att ”fysiska ting, såsom timmer i Oregon, kan säkra en industriinvestering i Chicago”, skriver han.

[…]

Problemet är därför inte fattigdomen i sig, menar de Soto, det är att de fattigas faktiska egendom inte registreras av myndigheterna och därför förblir ett dött kapital. När han och hans medarbetare i forskningsinstitutet ILD (Institute for Liberty and Democracy) kartlagt fattiga områden i Peru, Filippinerna, Egypten och Haiti, har de funnit hundratals miljarder i potentiella tillgångar, men som behöver formella, lagfästa egendomssystem för att kunna sättas i rörelse. I detta enkla faktum ligger hans svar på frågan varför kapitalismen segrat i de nuvarande industristaterna men misslyckats på så många andra håll.

[…]

Att efterlysa jordreformer är visserligen vanligt, men de brukar inte kombineras med systematiska legala underbyggnader. Här, som tidigare i fråga om demokratin, har biståndsarbetare och politiker varit märkligt ointresserade av att lyfta fram just de mekanismer som drivit fram demokrati, välstånd och tillväxt i de egna länderna. Som statsvetaren Charles Lindblom påpekat: det finns marknadsekonomier utan demokrati men inga demokratier utan marknadsekonomi.

Det verkar onekligen som ytterligare en bok att skicka till alla antikapitalister och globaliseringsmotståndare som tror att äganderätt, kapitalism och marknadesekonomi är roten till fattigdom – när mer och mer forskning och statistik visar på att det är exakt tvärtom.

4 reaktioner till “Hernando de Soto.”

  1. Det är en alldeles utmärkt bok. Jag tror förresten att han intervjuades i dokumentären ”Jorden, maten, makten, folket” (som väl du nämnde förra veckan) om just det boken handlar om.

  2. Just det ja, det stämmer när du säger det. Jag kommer t.o.m ihåg att jag kollade upp honom lite efter den dokumentären. minnet är kort 😉

  3. Jag tycker att min landsman förklarar väldigt tydligt att det skall förbli fattigdom även om globalisering så länge det inte finns en egendomsättsystem som kan skapa kapital åt alla.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.