Centerpartisten Margareta Andersson har i en riksdagsmotion lagt fram förslag om att Ostkakan ska bli Sveriges officiella nationalrätt:

Många länder har nationalrätter av olika slag, Italiens pasta, Spaniens tapas, Österrikes Sachertorte, Danmarks smörrebröd. Vi kan räkna upp flera maträtter som förknippas med olika länder nära och långt borta. Men vad har Sverige?
ör några år sedan utlystes en tävling om att komponera en svensk nationalrätt. Tävlingen genomfördes och en rätt med svenska råvaror vann den. Tyvärr var det inte en rätt som fick genomslag på svenska matbord varken i hemmen eller på restauranger.
En rätt som är känd i hela Sverige och som uppskattas även bland människor från andra länder är ostkaka. Den tillverkas i huvudsak av svenska råvaror och med en god marknadsföring kan den öka Sveriges exportinkomster.
Sverige behöver fler varor och tjänster som ger oss en profil på exportmarknaden. Ostkaka kan vara en sådan produkt. Att göra ostkaka till Sveriges nationalrätt skulle kunna ge den bättre förutsättningar på den internationella marknaden.

Tja, vad ska man säga liksom? Man kan ju till exempel säga att “För helvete, Maggan, om du nu sitter i Riksdagen sÃ¥ kan du väl ägna dig Ã¥t saker som betyder nÃ¥got och lägga ner din tid pÃ¥ viktiga saker, sÃ¥nt som politiker bör syssla med – och dit hör INTE att diskutera huruvida Ostkaka ska ha riksdagens sanktion som nationalrätt eller ej. Sitt inte där och slösa bort viktig tid och skattebetalares pengar pÃ¥ att ägna dig Ã¥t fjanterier.”

Kan det bli mer svenskt än att tro att det är politiker och riksdagen som ska besluta om vad som ska ses som svensk nationalrätt ute i världen? I och för sig lever vi i ett land där myndigheter och organisationer lägger ner energi pÃ¥ att ge varje landskap officiella symboler – allt i frÃ¥n blommor och djur till stenar och mossor sÃ¥ dÃ¥ är nog statligt sanktionerade maträtter inte sÃ¥ konstigt.

Vad är det med Centerpartiet som attraherar knäppskallar? Maud Olofsson, Fredrik Federley och de andra “maudernisterna” som är pÃ¥ väg att förvandla Centern frÃ¥n ett suspekt bondeparti till ett intressant socialliberalt parti har tydligen en bit kvar att vandra. Men jag hoppas verkligen att de lyckas.

Jag börjar faktiskt bli riktigt trött pÃ¥ den onyanserade – och bitvis helt felaktiga – svenska bevakningen av det amerikanska presidentvalet. De flesta medier är skyldiga till detta och deras stöd för John Kerry gÃ¥r sÃ¥ lÃ¥ngt att de faktiskt i mÃ¥ngt och mycket skiter i att visa siffror som talar för Bush fördel. Häromdagen kunde man läsa pÃ¥ SVTs Text-TV att Bush nu hade gÃ¥tt om Kerry i opinionsmätningarna – som om det vore en nyhet. Det är flera mÃ¥nader sedan Bush gick om – den stora vändningen – som har hÃ¥llt i sig – kom efter republikanernas konvent i början av september. Men Text-TV verkar lÃ¥tsas som om det var i veckan.

Och sÃ¥ fort det kommer en opinionsundersökning som visar att Kerry leder sÃ¥ slÃ¥s det pÃ¥ stort – oavsett hur tillförlitlig undersökningen är. Häromveckan visade en undersökning frÃ¥n Newsweek att Kerry hade en liten ledning. Bang! Stora rubriker om Kerrys ledning (främst i kvällspressen). Trots att Newsweeks tillförlitlighet är tveksam i det här fallet. Och vad mycket media missade att rapportera var att det samtidigt publicerades 12 stycken amerikanska opinionsundersökningar där sju visade pÃ¥ ledning för Bush, tre för dött lopp och enbart tvÃ¥ pÃ¥ ledning för Kerry (varav en var Newsweeks). Märkligt dÃ¥ att Newsweeks undersökning är den som fÃ¥r störst uppmärksamhet i svensk media.

Men frÃ¥gan är om inte Aftonbladet är värst av dem alla. Idag – efter den tredje och sista debatten – kan man läsa att “Kerry drar ifrÃ¥n – leder klart enligt ny opinonsundersökning”. Ojsan, det var en riktig nyhet. De skriver:

I en opinionsundersökning som gjordes direkt efter den tv-sända debatten fick han 52 procent av rösterna. George Bush fick 39 procent.

Vad Aftonbladet här är dåliga på att berätta är att undersökningen inte alls handlade om vem (de 500) tillfrågade kommer att rösta på utan vem som de ansåg vann nattens debatt. Det är en JÄVLIGT stor skillnad. Men vad Aftonbladet här försöker få svenskarna att tro är att det faktiskt var en opinionsundersökning om väljarsympatier. Med andra ord en grov felaktighet från tidningens sida.

Jag har absolut inget emot att svensk press tar ställning för Kerry – tvärtom – men lÃ¥t ställningstagandet hÃ¥lla sig till ledare och krönikor. I övrigt vill jag ha en rättvis och balanserad (*fniss*) bild av det faktiska opinionsläget istället för en bild som är förskönande för Kerry. Den verkliga bilden är trots allt att Bush leder ganska komfortabelt. När man ser till elektorsrösterna (som faktiskt är det som avgör – se mitt inlägg Amerikansk Politik för Dummies) sÃ¥ har han nämligen ett betydligt större övertag än vad som märks i rapporterade opinionsundersökningar.

Det kanske är dags för svensk media att visa detta – dÃ¥ vanliga undersökningar inte säger sÃ¥ mycket egentligen. Som det är nu är det helt klart bloggare som ligger i framkanten när det gäller att visa det verkliga opinionsläget. Kolla till exempel kartan hos Lidaker.se.

För fyra Ã¥r sedan sÃ¥ bestämde sig SL – Storstockholms Lokaltrafik – för att ta fram en ny grafisk profil och ersätta den gamla logotypen som hängt med sen 70-talet.

Successivt har den nya loggan introducerats, bl.a i annonser och tidtabeller men även pÃ¥ bussar. Med tanken att den sÃ¥ smÃ¥ningom helt ska ta över. Men i somras sÃ¥ gnällde SLs politikerstyrelse till och beslöt att den nya loggan – som hitills kostat 30 miljoner – skulle skrotas. Anledningen? Jo, att styrelsen inte varit med och fattat det “formella beslutet”. Till DN säger den socialdemokratiske styrelseordföranden Anna Berger Kettner:

SL:s gamla ledning borde ha förankrat processen i styrelsen. [...]
Det är en principfråga. Vi kan inte vara ansvariga för något som vi inte kan få ha ett inflytande över.

Är det bara jag som blir allergisk mot den typen av politisk klÃ¥fingrighet – eller ska man säga barnslighet? Det känns som om de stoppat loggan enbart av trotsighet – vad de kunde gjort (om nu loggan ska bestämmas av styrelsen) är ju att pÃ¥peka det felaktiga i att de inte var informerade och sen godkänt logotypen istället för att som nu kasta 30 mille i sjön.

Nu finns det givetvis förnuftiga människor även i styrelsen. Andre vice ordföranden, folkpartisten Maria Wallhager säger:

Det här är tyvärr ett bra exempel på när en politikerstyrelse försöker detaljreglera saker man inte begriper sig på

Hon får medhåll av SL:s VD Lennart Jangälv:

Jag tycker gott att det här är en fråga som kan avgöras av vd. Den nya loggan är väl genomtänkt kommunikativt.
Jag vill helst inte kritisera min styrelse, men det känns konstigt när diskussionen fastnar på grund av att vi har logotypkramare i styrelsen.

Logotypkramare. Där har ni lärt er ett nytt ord.

Nu har jag läst ännu mer i boken Det Ohyggliga Arvet – som jag har har skrivit om tidigare. Det som jag fastnade för nu var det faktum att det runt midsommar 1948 ägde rum rena “raskravaller” i Jönköping. Jönköping hade pÃ¥ den tiden ett stort antal s.k resande (”tattare”) som var bosatta pÃ¥ Öster (främst kring Östra Torget). Det hade alltid funnits stora motsättningar mellan resande och “vanliga” svenskar – och i Jönköping med sin stora resande-koloni var dessa extra starka. Det gick rykten om att resande öveföll övriga befolkningen (vilket det inte finns nÃ¥got stöd för) och att de fick en massa statsstöd frÃ¥n Jönköpings stad (vilket heller inte fanns bevis förr – undersökningar visar pÃ¥ att resande snarare hade lägre andel bidragstagare än resten av befolkningen).

I vilket fall som helst sÃ¥ ledde dessa motsättningar till att nÃ¥gra personer ur den “svenska” befolkningen lyckades hetsa fram ett regelrätt upplopp riktat mot de resande, vilket var fullt jämförbart med etnisk rensning. Folkmassan gick i stort sett till attack mot alla som tillhörde resandefolket; de misshandlade alla män, kvinnor och barn de kunde hitta. De resande barrikarderade sig i sina lägenheter men det verkar inte ha hjälpt. Pöbeln trängde sig även vid vissa tillfällen i bostäderna som vandaliserades. Det finns t.o.m uppgifter om resande som fick slänga sig ut ur fönster för att komma undan.

BÃ¥de polisen och pressen tog i stort sett pöbelns sida i kravallerna. I tidningarna framställdes det snarare som en boxningsmatch än kravaller. Kravallernas ledare intervjuades och kallades “de vitas ledare”. Till slut sÃ¥ stävjade dock polisen de värsta vÃ¥ldsamheterna och det ebbade sÃ¥ smÃ¥ningom ut. Trots att mÃ¥nga misshandlades sÃ¥ blev det som tur var inga dödsoffer.

Konsekvenserna av detta blev dock lÃ¥ngtgÃ¥ende och man kan säga att den etniska rensningen i mÃ¥ngt och mycket “lyckades”. MÃ¥nga resande lämnade staden och de som blev kvar dolde i mÃ¥ngt och mycket sitt ursprung – och mÃ¥nga gör det än idag. De vÃ¥gade knappt längre att tala sitt eget sprÃ¥k – rommani (en försvenskad variant av romani). SÃ¥ sent som pÃ¥ 60-70-talen (som jag har fÃ¥tt det berättat av mig av infödda kollegor) sÃ¥ hade Öster i Jönköping dÃ¥ligt rykte som “tattardelen” av staden. De som växte upp i de “finare” delarna pÃ¥ Väster och Söder fick knappt gÃ¥ över kanalen som skiljer av stadens delar – och än idag finns det infödda Jönköpingsbor som (halvt pÃ¥ skämt dock) tycker att man är “fel navlad” när man bor pÃ¥ Öster.

Intressant är även att de resandes sprÃ¥k sÃ¥ oehört tydligt lever kvar i jönköpingsdialekten. De flesta av de typiska jönköpingsord som lever kvar – främst bland den äldre befolkningen – har sitt ursprung i rommani. Även en del av dialektens typiska sprÃ¥kmelodi gÃ¥r (troligen) att hämta därifrÃ¥n. SÃ¥ trots att “tattarna” var sÃ¥ avskydda och förtryckta i staden sÃ¥ lever mycket av deras sprÃ¥k kvar bland den “vanliga” befolkningen.

En artikel i gÃ¥rdagens Aftonbladet basunerar ut “Röda Korsets pengar gÃ¥r till chefens Jaguar”. Oj, tänker man dÃ¥ och ser en bild i huvudet pÃ¥ hur generalsekreteraren glider omkring i en lyxbil för sisÃ¥där en mille som han köpt för organisationens pengar. Men oj sÃ¥ fel man hade. Det är inget annat än den gamla hederliga svenska avundsjukan, jante-lagen, som spökar.

Generalsekreteraren Christer Zettergren har en tjänstebil pÃ¥ leasing – inget konstigt i det och det är heller ingen som vänder sig emot. Bilen han har skulle kosta ca 280 000 i inköp och har ett förmÃ¥nsvärde som tjänstebil pÃ¥ 2 145 kronor/mÃ¥nad. Inte anmärkningsvärt dyrt för att vara en ny bil med andra ord. Det som facket – och Aftonbladet – retar sig pÃ¥ är att det är en Jaguar, en X-type – som tidningen kallar för “lyxbil”. Det har gÃ¥tt sÃ¥ lÃ¥ngt att facket har tryckt pÃ¥ sÃ¥ att generalsekreteraren kommer att byta bil – till en Volvo.

- Vi fick reaktioner, och efter samråd med honom kom vi överens om att han ska byta bil, berättar Tuula Karlsson, HTF-ordförande på Röda Korset .
- Det är ju en hel del äldre här och för oss sticker en Volvo inte i ögonen lika mycket som en Jaguar, säger Tuula Karlsson.

Jisses.

Man vet knappt om man ska skratta eller grÃ¥ta. Visst, Jaguar är ett “statusmärke”, men det avgörande mÃ¥ste ju ändÃ¥ vara kostnaden. Och faktum är att de 280 000 som Jaggan kostar (om man köper den) är ungefär i paritet med vad en ny Volvo eller Saab i den storleken kostar. Det handlar alltsÃ¥ inte om ekonomiska faktorer för Tuula, facket och Aftonbladet utan enbart om den svenska avundsjukan – att det “sticker i ögonen”.

Att kommunister alltid har haft svÃ¥rt att hÃ¥lla sig inom den demokratiska fÃ¥ran är inget speciellt nytt, därför kom det inte som nÃ¥gon större överraskning när Uppdrag Granskning visade att Lars Ohly har varit en av de mer tongivande diktaturkramarna inom Vänsterpartiet (eller VPK som de hette fram till 1990). Det som jag fann anmärkningsvärt var att dessa ränder sÃ¥ uppenbart sitter kvar – eller Ã¥tminstone satt kvar lÃ¥ng efter kommunismens fall i Östeuropa. Att han sÃ¥ sent som 1999 kallade sig “leninist” luktar ganska illa – att han med kameran i ansiktet försöker bortförklara det med “det var fel att göra” och svamla pÃ¥ lite om “leninism light” (vad det nu skulle innebära? Humanare koncentrationsläger?) gör ju knappast stanken mindre uthärdlig.
(more…)

Det är inte bara i Sverige som nyheten om Gudrun Schymans “mansskatt” ses som rena tokigheter. PÃ¥ Yahoo News sorteras den in under kategorin Oddly Enough – avdelningen för knäppa nyheter – tillsammans med exempelvis dildon som stängde ner en flygplats eller mannen som misstog sin penis för en kycklinghals och högg av den (!!).

Härligt att se att Gudruns förslag har hamnat i knäppskallarnas rike – där det hörde hemma frÃ¥n början.