I helgen började muslimernas fastemånad Ramadan. I samband med detta uppmärksammades det att Sigtuna Kommun beslutat att sista dagen i fastemånaden ska vara en allmän lovdag i kommunens skolor.
Detta fick mig att fundera över hur religiösa helgdagar överhuvudtaget passar in i ett modernt sekulärt samhälle med religionsfrihet. Det är givetvis orimligt att det ska vara allmäna lov på alla tänkbara religiösa samfunds helgdagar. Men samtidigt så har vi inte längre någon oficiell statsreligion i Sverige vilket faktiskt gör det orimligt att ha helgdagar som är kopplade till den lutheranska kyrkan som är förhärskande i Sverige. Som ett sekulariserad stat är det alltså ganska märkligt att ha statligt sanktionerade religiösa helgdagar som är kopplad till en specifik religiös rörelse. Ser man det ur den synvinkeln borde alltså alla religiösa helgdagar avskaffas.
Men nu tycker säkert någon att eftersom vi har religionsfrihet så ska religiösa givetvis få fira sina högtider och ha rätt att vara lediga. Ja visst, men om vi nu ska vara en sekulär stat så är religionen en privatsak. Bara för att du är religiös så ska du inte ha rätt att få lediga dagar ekonomiskt subventionerade av staten. Om du vill fira en viss dag så får du ta ledigt med en semesterdag den dagen. Först då har vi fört över det religiösa ansvaret på individen och fått ett samhälle där religionen är en privatsak samtidigt som det råder exakt jämlikhet mellan alla religioner. Rättvisa helt enkelt.
Givetvis kommer jag inte få med mig knappt någon på det här förslaget eftersom det i praktiken skulle innebära att vi jobbade sisådär 10 dagar mer per år (svårt att säga exakt eftersom en stor del av dagens helgdagar flyttar på sig från år till år). Jag skulle inte själv rösta för det om man säger så (det kanske jag hade gjort om jag varit företagare dock). Man är ju trots allt egoist och vill vara ledig så mycket som möjligt.
Då återstår bara idén om röddagskonto. Detta innebär – kortfattat och förenklat – att alla röda dagar (exklusive söndagar) tas bort och omvandlas till “semesterdagar” där individen själva bestämmer hur dessa ska utnyttjas. En del kanske väljer att ta ledigt på grund av religiösa skäl, medans andra kanske bara vill spela Xbox en vecka i oktober eller ta längre sommarsemester. Valfrihet med andra ord.
Sen vet jag dock inte hur smidigt detta skulle gå att genomföra i praktiken med tanke på att det nuvarande systemet är så inarbetat att många företag exempelvis stänger under julen. Men om man använder det som argument, “inarbetat”, så innebär det att man aldrig skulle kunna förändra något.
I förlängningen skulle jag även vilja få in de två veckoslutsdagarna i detta system, dvs lördagar och söndagar. Att du alltså har möjlighet att fritt (givetvis i samråd med arbetsgivare) lägger upp din arbetsvecka.
Det är nämligen oehört förlegat att staten bestämmer vilka dagar som är lediga dagar och vilka dagar som är arbetsdagar. Vad jag efterfrågar är alltså ett flexibelt system med stor valfrihet där alla dagar på året i praktiken är jämlika.
Jag har hört att också Huddinge infört viss ledighet i samband med Ramadan. Mina söners skolor har inte några extra lediga dagar för Ramadan, men halva klassen ungefär tar ledigt ändå, eftersom de är muslimer.
Att ha veckan indelad i sju dagar är väl rätt universiellt. De flesta religioner har sin sabatt eller liknande i anknytning till det vi kallar helg.
I princip eller i teorin tycker jag du har rätt om att skilja ledighet från religion. Men i praktiken tycker jag vi inte behöver skämmas över att fira jul – det kan man göra av andra skäl än religionen. Vi har ett fungerande system av ledighet och arbetstid och det vore vansinnigt att riva ner det bara på grund av en princip om en sekulariserad stat.
När du och jag är gamla pensionärer kanske de som bestämmer då vill ha ett religiöst samhälle. Vad vet vi om framtiden?
Jag har heller inget emot att fira jul, trots att jag inte är religiös. Så jag skulle nog ta ledigt då ändå om vi har röddagskonto
Och förhoppningsvis så styrs vi aldrig av de som vill ha ett religiöst samhälle men vi vet aldrig som du skriver. Men när det gäller tanken om den sekulariserad staten så är det mer än bara en princip, det är en av de grundläggande fundamenten till en demokratisk stat och som jag hoppas fortsätter.
Nu måste jag ändå säga att jag är inte helt övertygad om mitt eget resonemangs möjlighet att fungera i praktiken som det ser ut idag – utan det är snarare ett “utopiskt” ideologskt resonemang om ett idealtillstånd. Men samtidigt är det ett intressant ämne att debattera och som jag inte tror många överhuvudtaget funderar på.
Det rä kul med bloggar! Det är precis den här typen av frågor som aldrig får en möjlighet att diskuteras på ett seriöst sätt i dagstidningar och annan media. Men här kan man ställa spörsmål på sin spets och (förhoppningsvis) få en spänstig debatt om principer och idéologier, inte en våt filt slängd över huvudet.
I sakfråga håller jag med dig och tycker dessutom att argumentet om “inarbetade dagar” måste jag lägga på minnet till den dag då frågan diskuteras i ett lite “större” sammanhang.
När skall egentligen den ya helgdagen firas? Det är ju en s.k. “movable feast”. “Eid-ul-Fitr” firas första gången man ser nymånen efter Ramadan och det kan ju variera. Kan bli svårt att planera också.
Allvarligt talat: den som haft nöjet att fira avslutningen av Ramadan med muslimska vänner vet vilken upplevelese – framför allt kulinariskt- det kan vara. Om man tänker sig att muslimska familjer i de skolor som fått lov bjuder hem barn och föräldrar från andra kultursfärer för att fira Eid-ul-Fitr kan det bli en fin sak.
jag tycker att alla människor har rätt att utrycka sin religion oavsett om man får betalt eller inte och har man en helg dag så har man ju en helg dag och självklart ska man ju fira sin helg dag så enkelt är det bara .