Kommunismen och diktatur.

LeninAtt kommunister alltid har haft svårt att hålla sig inom den demokratiska fåran är inget speciellt nytt, därför kom det inte som någon större överraskning när Uppdrag Granskning visade att Lars Ohly har varit en av de mer tongivande diktaturkramarna inom Vänsterpartiet (eller VPK som de hette fram till 1990). Det som jag fann anmärkningsvärt var att dessa ränder så uppenbart sitter kvar – eller åtminstone satt kvar lång efter kommunismens fall i Östeuropa. Att han så sent som 1999 kallade sig ”leninist” luktar ganska illa – att han med kameran i ansiktet försöker bortförklara det med ”det var fel att göra” och svamla på lite om ”leninism light” (vad det nu skulle innebära? Humanare koncentrationsläger?) gör ju knappast stanken mindre uthärdlig.

Att han även fortfaranade har en grumlig syn på kommunisternas ”paradis” Kuba framkom också ganska tydligt. Han sade några pliktskyldiga ord om att Kuba var en ”diktatur” men samtidigt skulle han välja Castro före Bush vilken dag som helst. Nu kan man tro att det är det vanliga Bush-hatet som lyser igenom (många anser att Bush är en diktator trots att han till skillnad från Castro kan bli avsatt i fria val…och NEJ, jag är ingen anhängare av Bush) men när han fick frågan om Clinton eller Castro 1996 så föll även då valet på Castro – så där sket sig alltså den teorin. Att Ohly heller inte ser några demokratiska problem med att han är medlem i Castro-regimens ”nyttiga idioter” i Sverige, Svensk-kubanska Föreningen, talar ju heller knappast till hans fördel. Samma Svensk-Kubanska Förening som har kallat de som anser Kuba vara en diktatur för ”obildade – alternativt ociviliserade”. Med detta i beaktande kan man ana att hans ”kritik” mot Kuba är ganska ljummen och inte speciellt allvarligt menad. Inte mycket som har hänt sen VPK gosade med allehanda diktatorer på 70-80-talet med andra ord.

När det gäller synen på Kuba framstår dock Ohly som rena korgossen i jämförelse med Ung Vänsters Tove Fraurud som på fullt allvar hävdar att Kuba har fria, demokratiska val där riksdag och regeringschef väljs. Fraurud framstår ju även hon som en kritiker i jämförelse med partikamraten i Vänsterpartiet – och medlemen i partistyrelsen – Eva Björklund. ALL kritik mot Kuba rinner av henne som vatten på en gås. Allt hon säger om detta förlovade land är som hämtat ur den Kubanska regimens propagandepamfletter. Kuba kan inte göra fel. Kuba är demokratins främst utpost. Alla som fängslas politiskt på Kuba är terrorister eller USA-spioner. Alla organisationer, oavsett om det är Amnesty International, Human Rights Watch, Reportrar Utan Gränser – eller andra ansedda kämpar för mänskliga rättigheter – är USA-lakejer så fort de yttrar minsta kritik mot Castros rike.
En riktig tvättäkta klassisk idiot med andra ord.

(Se gärna en debatt med fru Björklund i SVT24:s utmärkta debattprogram Korseld där hon blir hårt attackerad av Erik Ullenhag från Folkpartiet samt Eric Sundström från Socialdemokratiska Studentförbundet)

Men som jag skrev ovan så är det alltså inget förvånande att kommunisters syn på demokrati i många fall är grumligare än en lerpöl. Det ligger nämligen inbyggt i själva ideologin. Kommunismen är ursprungligen en ideologi som bygger på hat (mellan klasser – att jämföra med nazismens hat mellan ”raser”) och som kräver att alla ska anpassa sig till den rådande ideologin för att det ska fungera. För att hålla ihop ett kommunistiskt samhälle så krävs det alltså att oliktänkande – oavsett om de är liberaler, socialdemokrater etc. – tystas ned och det sker enklast med våld.

Alla utopiska och kollektivistiska ideologier kräver nämligen att alla strävar mot samma mål. För att nå detta mål är det sålunda acceptabelt att offra stora delar av befolkningen; ”ändamålet helgar medlen”, ”kollektivet är viktigare än individen”, ”inskränkningar av fri- och rättigheter kan gynna arbetarklassens intressen”. Det är sålunda ingen slump att kommunismen misslyckas och leder till obegripligt förtryck och folkmord så fort den ska praktiseras i verkligheten. Förtrycket är inbyggt i ideologin. Jag tror inte att Ung Vänster förespråkar diktatur när de lockar medlemmar med snack om snabba lösningar på ”världens problem” eller bättre skolmiljö och annat luddigt. De vet helt enkelt inte bättre. De är inte tillräckligt insatta i den ideologi de säger sig förespråka och saknar ofta förmågan att analysera den utifrån ett bredare perspektiv än ”snabba lösningar”. De har svårt att se att kapitalismens avskaffande – enligt kommunismen – faktiskt är viktigare än demokratiska fri- och rättigheter.

Denna problematik finns till och med beskriven i en av Vänsterpartiets egna skrifter, Lik i Garderoben? som gavs ut 1996:

En utopism, som målar bilden av en socialistisk framtid och därbortom ett kommunistiskt mål, är fortfarande stark och anses vanligen utan samband med ett slutgiltigt farväl till alla drömmar om Sovjetunionen. Men så är det inte! Skall man någonsin bli kvitt de mörka dragen i sitt eget förflutna måste man göra upp med varje tanke på en historisk slutstation. Man kan och bör ha ideal, man kan och bör ha riktvisare för sin dagspolitik. Men man måste uppge alla tankar på ett samhälle där ens egna idéer tränger ut alla andras eller åtminstone förhindrar att de andras idéer kan förverkligas.

Först när Vänsterpartiet kommit dithän har det gjort upp med sitt förflutna.

Kanske borde det stycket vara obligatorisk läsning för alla som vill engagera sig i Vänsterpartiet och Ung Vänster…

4 reaktioner till “Kommunismen och diktatur.”

  1. Jag blev förvånad när jag hörde att Vpk skulle ha brutit med öststaterna på slutet av 70-talet. Nu är jag i och för sig inte särskilt insatt i deras agenda från den tiden, men när Olof Palme mördades var Lars Werner på kommunistpartiets stormöte i Sovjet – och det var officiellt. Vad hade han där att göra om de hade brutit kontakterna?

  2. Jadu, det är många som frågar sig det. Officiellt splittrades ju VPK i två fraktioner APK och VPK 1977, då APK var moskvatrogna, men VPK fortsatte kontakterna med öst för att inte APK skulle bli öststaternas ”Officiella kontakt med den svenska vänstern”. Men det hade nog mycket med lojalitet att göra, VPK/SKP hade ju tidigare fått stora ekonomiska bidrag från bl.a Sovjet, som bl.a investerades i fastighetsköp.

  3. DDR? Cuba? Sovjet? Forna Rumänien? Nordkorea? Var/är detta bra länder? Ehh? Va? Jag fattar inte ens att det finns människor som ens vågar sig på en sådan antydan. Hur är det möjligt? Jag river mitt hår.

  4. Ja, det är helt otroligt, men mycket av vänsterrörelsen präglades av en naivitet där man faktiskt TRODDE att det var bra i de här länderna eller att det kunde bli bra.
    Det fanns ju svenskar som åkte till Sovjet för att jobba med och stödja revolutionen. Liksom de åkte till ställen som Kina och Albanien och jobbade.
    Det räckte tydligen med att nån galen ledare med skägg och hatt kallade sig kommunist för att svenska kommunister skulle hylla dem, oavsett om deras realpolitik var LÅNGT ifrån den utopiska bilden…

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.