"John Kerry for president!"

På Expressens ledarsida idag skriver PM Nilsson varför han föredrar John Kerry som president:

Hur amerikanerna röstar är ju nu deras ensak och Expressen har få läsare med rösträtt i amerikanska val, varför det kan tyckas lite fåfängt att förorda den ena kandidaten före den andra.
Men Sverige är ett land som är extremt beroende av den amerikanska säkerhetspolitiken, som har starka ekonomiska, kulturella och intellektuella band med USA och som ofta låter sig inspireras av amerikanskt samhällsliv.
Därför borde svenskar få ha en synpunkt, och därför hoppas jag att Kerry vinner på tisdag.
Vi som tycker att USA har en viktig roll att spela i världen, som stöder kriget mot terrorismen och som slår vakt om alliansen mellan USA och Europa, har anledning att hoppas på en bättre kommunikatör i Vita huset än den nuvarande presidenten. Vi vill slippa misstanken om att USA:s president mer hämtar sin politiska övertygelse från sin gud än från den verkliga världen. Vi vill ha en amerikansk ledare som visar respekt för rättsstaten och mänskliga rättigheter även när det gäller krigsfångar, som inte hånar välvilliga kritiker som ”tvivlare” och som sätter USA:s sekulära statsskick högre än sin egen tro.
Fyra år till med Bush är ingen katastrof, men Kerry har förutsättningar att göra jobbet bättre.

Jag kunde inte sagt det bättre själv.

Propagandakurser på universitet?

Via Håkan Jacobson och PJ Just Nu hittar jag en magisterkurs på Stockholms Universitet som heter Kampen för frigörelse: feministisk teori och strategi under 200 år. Kursbeskrivningen börjar med något som de kallar ”kursmanifest”:

1 Frigörelse är feminismens kärna. All feministisk strategi syftar till frigörelse.
2 Akademin är en politisk plats. För ett frigörande tänkande och skrivande!
3 Feminismen är ett vetenskapligt och politiskt projekt. Teori och strategi hör samman. Strategi ger teori – teori ger strategi.
4 Inga strategier får uteslutas. Juridik, politik, dekonstruktion, destruktion, våld, teknologi, kärlek & hat.
5 Utvecklingen går inte alltid framåt – men det gör kursen.
6 Kursen liksom revolutionen kräver solidaritet. Allas aktiva medverkan.
7 Det yttersta syftet är att bli lite friare.

Herrejisses. Man får ju hoppas att de driver med oss, för inte fan är det universitetens uppgift att sprida vänsterfeministisk propaganda förklädda till universitetskurser? Jag håller helt med PJ när han skriver:

Det skulle vara intressant att höra någon av professorerna förklara vad det betyder att ”inga” strategier får uteslutas – i ett ”politiskt” projekt. Och varför dessa stolligheter har godkänts. Vad säger Tommy Möller?

Jag undrar vad allmänhet och media skulle säga om en annan kurs har som strategi att fostra studenterna till att bli liberaler? Kristdemokrater? Nazister? ”Nazismen är ett vetenskapligt och politiskt projekt. Teori och strategi hör samman. Strategi ger teori – teori ger strategi.”

”Manifestet” gör det plågsamt uppenbart att kursen inte enbart syftar till att upplysa om (vänster)feministiska teorier utan indoktrinera dem, göra dem till goda redskap i kampen.

Det kan ALDRIG vara ett universitets uppgift.

Uppdatering:
Sen jag skrev den här texten i fredags så har Kursmanifestet tydligen plockats bort från kursens hemsida utan någon förklaring. Kanske har kritiken blivit för stor?

Unga ogillar marknadsekonomi.

I årets upplaga av Ungdomsbarometern befästes bilden av att svenska ungdomar till stor del står till vänster på den politiska skalan. 4000 ungdomar mellan 15-25 år har ingått i undersökningen där bl.a påståendet ”Marknadsekonomi och kapitalism leder bara till orättvisor” har getts. Trots att påståendet är oehört vinklat så instämmer 1/3 av ungdomarna i det, 1/3 är osäkra och 1/3 tar avstånd från det.

Jag är inte på något sätt förvånad, fast samtidigt är jag väldigt förskräckt eftersom det visar på att extremvänsterns åsikter har haft ett stort genomslag på ungdomar (det är enbart extremvänstern som inte ser några fördelar med marknadsekonomi och kapitalism) samtidigt som okunnigheten om vad marknadsekonomi och kapitalism egentligen är är stor.

Skulle man ge ungdomarna ett påstående av typen ”Jag tycker det är bra att flera olika varor att välja på i butikerna” eller ”Jag tycker alla människor ska ha rätt att starta företag, som exempelvis ett café, klädbutik eller skivaffär” så tror jag nog det skulle ge ett helt annat resultat. Att rätten att välja varor och rätten att starta eget företag är själva essensen i marknadsekonomi och kapitalism verkar ha gått många ungdomar förbi. Det visar sig t.ex i deras syn på varumärken. Ungdomar är nämligen generellt ”märkeskåta” och har stor koll på vilka varumärken och produkter de köper.

Karin Geiger, som är utredare på Ungdomsbarometern skriver om detta på DN Debatt:

Samma ungdomar som instämmer i att marknadsekonomi och kapitalism bara leder till orättvisor, är samtidigt oerhört måna om vilka varumärken de själva konsumerar. Detta bekräftar våra undersökningsresultat: mer än nio av tio ungdomar är medvetna om vilka varumärken de köper när de handlar en produkt eller en tjänst, och sex av tio tycker att varumärket är viktigt eller mycket viktigt. Siffrorna förändras inte om vi granskar gruppen som är negativ till marknadsprinciper.

Gissningsvis skulle få unga som i dag kallar sig anti-kapitalister eller kommunister, om de hade en rimlig bild av marknadsekonomin och ställdes inför valmöjligheten, vara beredda att leva i en kommunistisk planhushållning.

Detta illustrerar att ingen på ett begripligt sätt lyckats tydliggöra marknadsekonomin och dess mekanismer för unga. Vem ska förklara att marknadsekonomi inte ”bara leder till orättvisor”, utan att den är själva grunden för vårt välstånd _ och inte minst alla de valmöjligheter unga i dag tar så för givna?

Jag kan inte annat än hålla med. Att ha en fri marknad och friheten att starta och driva företag är själva essensen i ett lands ekonomiska välstånd. Det har under åren testats andra – mer planekonomiska och statssocialistiska – lösningar över världen som alla lett till förödande resultat och har inte ens kommit i närheten av den välfärd som genereras i fria ekonomier. Detta har även många av de fattigaste länderna insett och all statistik visar att fattiga länder med fria ekonomier har stor tillväxt och ökande välstånd.

Många unga kanske tror att marknadsekonomi och kapitalism innebär att man måste stödja rovgiriga storföretag eller giriga direktörer – vilket givetvis är felaktigt. Precis som staten eller kommunen kan begå misstag kan även företag och direktörer göra det. Och när en politiker begår misstag hör man ingen skrika om att man bör avskaffa demokratin, men när kapitalister begår misstag så ska hela systemet avskaffas.

Som jag har skrivit tidigare så är både BMG Records och Cold Meat Industry delar av den fria marknaden och det kapitalistiska systemet. Men lika mycket är både det lokala wok-haket och McDonalds eller den lokala klädbutiken och H&M delar av samma system.

Marknadsekonomi och kapitalism är alltså mångfald.

Nu gäller det bara att få ut detta budskap till de yngre vilket kan vara nog så svårt. Det är ju inte riktigt så att de unga tar till sig dumheter som när ungmoderater demonstrerar för McDonalds – vilket bara spär på fördomarna om pro-kapitalister ytterligare. Att skicka fram en Bush-anhängare med fluga runt halsen och cigarr i mungipan funkar liksom heller inte. Likadant är det med unga och coola men gnälliga och avundsjuka Timbro-stjärnskott.
Kanske skulle Liberala Ungdsomförbundet bli den fräscha kraft som kan förmedla budskapet, men så länge moderpartiet profilerar sig mer och mer som ”moralkonservativt” med krav, krav, krav och hårdare tag så vet jag inte. Centerns Ungdomsförbund kanske? Nja, jag är tveksam även där. Trots Mauds och Federleys liberala profil andas partiet gammal bondekonservatism – i alla fall i ungdomars ögon.

Så som ni säkert förstår är det ett tufft jobb att sprida de fria ekonomiernas lovsång till ungdomarna trots att det är viktigt om vi inte vill se en återgång till DDR-Sverige

Största problemet är helt enkelt att vänster-åsikter alltid är snyggare och mer estetiskt tilltalande. Vem vill liksom inte både rädda världen och lyssna på bra rockmusik?

Jag vill ju också det.

Men hur ska jag få ungdomarna att förstå att man inte behöver vara socialist för det?

Hjälp mig! Innan det är försent!

Satellitporr.

Manhattan, NYC Jag är väldigt förjust i satellitbilder – främst över storstäder – men även över andra delar av jorden. Det är väldigt fascinerande att kolla på en bild och titta på detaljer och inse hur fantastiskt vår jord ser ut från ovan.

Och vill man ha snygga bilder i hög upplösning så är NASA en fantastisk källa att ösa ur. Tyvärr är deras webb ENORM och ganska svåröverskådlig med mängder av webbplatser där alla har helt olika layout och struktur. Men jag kan tipsa om ett par av alla dessa NASA-sidor med fantastiska bilder på jorden, Visible Earth samt NASA Earth Observatory och deras New Images. Bara där finns det tusentals bilder att studera för de som – precis som jag – är förtjusta i satellitporr.

Bara att bläddra runt och njuta av vår fantastiska värld.

Bloggforum Stockholm.

Måndagen den 15 november ordnas Bloggforum Stockholm där bloggfenomenet diskuteras ur ett svenskt perspektiv. Bland annat ordnas tre paneldebatter under olika teman; politik, kunskap och media – med några av Sveriges bästa och intressantaste bloggare som panelmedlemmar.

Forumet arrangeras av Erik Stattin och Stefan Geens och sponsras av Internetworld.

Ett mycket lovvärt initiativ må jag säga, men tyvärr kan jag nog inte själv deltaga. Stockholm ligger inte direkt smidigt till när man bor i Jönköping och har ett jobb att sköta. Så för undertecknad hade det varit trevligt om det hade ägt rum exempelvis en söndag istället för en måndag men samtidigt så har jag full förståelse för valet av veckodag. Hade jag bott i Stockholm så hade det givetvis passat alldeles utmärkt.

Kanske får vi som bor i de här delarna av landet dra ihop ett eget liknande arrangemang, exempelvis i Göteborg dit det bara tar 1 1/2 timme för mig att åka – till skillnad från de tre timmarna det tar till Stockholm.

Men som sagt var – ett mycket trevligt initiativ och som jag hoppas återkommer.

Ingrid Elam snackar skit.

I torsdagkvällens Kultur|nyheterna ( det heter tydligen så, med ett |. Varför har jag ingen aning…troligen en formgivare som tycker det är ”coolt”) så uttalade sig ett par kända ”kulturpersonligheter” om vad sammanslagningen mellan kultur- och utbildningsdepartementet innebär för kulturen. En av de som fick äran att uttala sig var kulturskribenten – och prefekten vid Malmö Högskola – Ingrid Elam. Hon sa bl.a att det är

bra att kulturfrågorna – i och med att de hamnar med utbildningsfrågorna – hör till just de frågor som staten ska ta ansvar för. Som inte ska vara utsatta för konkurrens på en marknad, utan det hör till det civilisatoriska minimumet.

Vilket skitsnack.

Utbildning och – framförallt – kultur mår tvärtom BRA av att vara konkurrensutsatta på marknader, precis som så många andra områden i samhället. På utbildningsområdet så har friskolor och stiftelsehögskolor betytt mycket även för de kommunala och statliga skolorna som plötsligt har insett att de inte kan köra på i invanda föråldrade hjulspår utan måste anpassa sig efter verkligheten och moderna krav.

När det gäller kulturen är det ännu viktigare, rent av livsnödvändigt, med konkurrens och fria marknader. Alternativet annars är planekonomi på kulturområdet och då blir det som i Sovjet där den fria kulturen överhuvudtaget inte existerade – enbart den som staten ansåg vara uppbygglig för medborgarna. Jag vet inte om Elam enbart definierar kultur som den typ av ”finkultur” som håller sig flytande tack vare statliga subventioner. För alla oss andra är kultur så oändligt mycket mer. Faktum är att en FÖRKROSSANDE majoritet av all kultur klarar sig alldeles utmärkt utan konstgjord andning eller någon som helst inblandning från staten.

Visst – staten kan väl få finansiera och styra en liten del av kulturen som anses vara väldigt viktig av nåt slags historiska och kulturhistoriska skäl men som inte har någon kommersiell bärkraft. Om det nu finns sådana områden – en av marknadsekonomins styrka är nämligen att det finns utrymme för de flesta kulturyttringar hur små de än må vara. Motsatsen till statligt finansierad kultur är inte per automatik hyperkommersiella ”springa-i-dörrar-farser” eller plågsamt dålig Radio NRJ-musik. På en fri marknad kan både BMG och Cold Meat Industry existera. Att agera på en fri marknad betyder alltså inte nödvändigtvis en hejdlös jakt på vinst-maximering och säljande koncept. Det kan även innebära idealism och småskalighet.

Men OM det nu finns – mot all förmodan – områden inte skulle klara sig utan statligt stöd, och där ingen sponsring finns att tillgå – men som anses så viktiga att de måste behållas så OK, då får väl staten finnas där som en garant. Men all den övriga kulturen – den STORA majoritet som klarar sig ändå, ja den ska staten hålla sin stora händer ifrån och låta den fria kulturen vara just fri. Fri från politiker.

Därför är Ingrid Elams åsikt inget annat än skitsnack.

Och typiska kulturskribentflsokler.

Lysande valbevakning.

Den absolut bästa svenska bevakningen- som jag har hittat – av det amerikanska valet – och då främst det VERKLIGA opinionsläget (dvs inte den bild som svensk media generellt ger) finns hos Oskar Lidåker på lidaker.se. Där kan man bl.a lära sig att Bush skulle vinna om det blir ett oavgjort resultat (269 elektorer för Bush, 269 för Kerry). Men även riktigt bra ”valmatematik” där han går igenom vilka stater som Bush respektive Kerry måste vinna för att ta hem presidentvalet.

Lidaker.se presenterar en valbevakning som ingen mainstream-media i det här landet kommer i närheten av. Så är ni intresserade av amerikansk politik och inte redan upptäckt den sidan så rekomenderas verkligen ett besök.

Helgdagar i en sekulär stat.

I helgen började muslimernas fastemånad Ramadan. I samband med detta uppmärksammades det att Sigtuna Kommun beslutat att sista dagen i fastemånaden ska vara en allmän lovdag i kommunens skolor.

Detta fick mig att fundera över hur religiösa helgdagar överhuvudtaget passar in i ett modernt sekulärt samhälle med religionsfrihet. Det är givetvis orimligt att det ska vara allmäna lov på alla tänkbara religiösa samfunds helgdagar. Men samtidigt så har vi inte längre någon oficiell statsreligion i Sverige vilket faktiskt gör det orimligt att ha helgdagar som är kopplade till den lutheranska kyrkan som är förhärskande i Sverige. Som ett sekulariserad stat är det alltså ganska märkligt att ha statligt sanktionerade religiösa helgdagar som är kopplad till en specifik religiös rörelse. Ser man det ur den synvinkeln borde alltså alla religiösa helgdagar avskaffas.

Men nu tycker säkert någon att eftersom vi har religionsfrihet så ska religiösa givetvis få fira sina högtider och ha rätt att vara lediga. Ja visst, men om vi nu ska vara en sekulär stat så är religionen en privatsak. Bara för att du är religiös så ska du inte ha rätt att få lediga dagar ekonomiskt subventionerade av staten. Om du vill fira en viss dag så får du ta ledigt med en semesterdag den dagen. Först då har vi fört över det religiösa ansvaret på individen och fått ett samhälle där religionen är en privatsak samtidigt som det råder exakt jämlikhet mellan alla religioner. Rättvisa helt enkelt.

Givetvis kommer jag inte få med mig knappt någon på det här förslaget eftersom det i praktiken skulle innebära att vi jobbade sisådär 10 dagar mer per år (svårt att säga exakt eftersom en stor del av dagens helgdagar flyttar på sig från år till år). Jag skulle inte själv rösta för det om man säger så (det kanske jag hade gjort om jag varit företagare dock). Man är ju trots allt egoist och vill vara ledig så mycket som möjligt.

Då återstår bara idén om röddagskonto. Detta innebär – kortfattat och förenklat – att alla röda dagar (exklusive söndagar) tas bort och omvandlas till ”semesterdagar” där individen själva bestämmer hur dessa ska utnyttjas. En del kanske väljer att ta ledigt på grund av religiösa skäl, medans andra kanske bara vill spela Xbox en vecka i oktober eller ta längre sommarsemester. Valfrihet med andra ord.

Sen vet jag dock inte hur smidigt detta skulle gå att genomföra i praktiken med tanke på att det nuvarande systemet är så inarbetat att många företag exempelvis stänger under julen. Men om man använder det som argument, ”inarbetat”, så innebär det att man aldrig skulle kunna förändra något.

I förlängningen skulle jag även vilja få in de två veckoslutsdagarna i detta system, dvs lördagar och söndagar. Att du alltså har möjlighet att fritt (givetvis i samråd med arbetsgivare) lägger upp din arbetsvecka.

Det är nämligen oehört förlegat att staten bestämmer vilka dagar som är lediga dagar och vilka dagar som är arbetsdagar. Vad jag efterfrågar är alltså ett flexibelt system med stor valfrihet där alla dagar på året i praktiken är jämlika.

Välkommen, Metro!

I morgon kommer första numret av tidningen Metro ut i Jönköping. Det är ett oehört välkommet tillskott eftersom Jönköping är en stad som helt saknar konkurrens på tidningsområdet. Den lokala tidningen Jönköpings-Posten (J-P) har haft fullständigt monopol så länge jag kan minnas och inga försök har gjorts på väldigt länge att bryta det. Denna avsaknad av konkurrens har gjort att utvecklingen på J-P har varit minst sagt bristfällig eller rättare sagt saknats helt. Förutom den stora personalomsättningen har ingenting hänt på evigheter. Tidningen har inte ens en hemsida med nyhetsrapportering – något som de allra flesta lokaltidningar har. Den hemsidan som finns är en anskrämlig sak som bara i princip innehåller kontaktinformation.

Utvecklingen står alltså still på den stora tidningen.

Jag vet inte hur mycket lokalt material som kommer att vara med i Jönköpingsupplagan av Metro, men även om det bara är något uppslag så får i alla fall J-P lite välbehövlig tävlan på daglig basis. Det kommer att bli intressant att se om de kommer att ignorera uppstickaren eller om de har lärt sig något av sina kollegor i storstäderna. I vilket fall som helst ser det ljusare ut på mediaområdet i Jönköping än på många, många år.