Idag kunde man chatta med Lukas Moodysson på Aftonbladet, så givetvis passade jag på att ställa en fråga:
dekman. säger: du ser det inte som hyckleri att du har tjänat miljoner på dina tidigare filmer, driver aktiebolag osv. samtidigt som du företräder en politisk agenda som vill förhindra andra människor att göra likadant?
Lukas Moodysson säger: för det första har jag ett bolag bland annat för att jag ska kunna vara med och producera sådana filmer som “terrorister”. för det andra handlar det inte bara om hur mycket man tjänar utan vad man gör med pengarna. för det tredje är jag väldigt glad att mina första två-tre filmer möjliggjort det för mig att nu göra en annan sorts filmer. för det fjärde tror jag att om du återkommer om fyrtio år (om jag lever då) så har jag under mitt liv nog inte tjänat mer pengar än de flesta, jag tror att mina rika dagar är över snart.
Kul att min fråga kom med, ännu roligare att Lukas svarade förvånansvärt stabilt på den (det kanske bara är journalister han kan vara otrevlig emot?). Däremot kan jag inte tycka annat än att det var ett mesigt, undanglidande svar. Och som faktiskt inte gav svar på min fråga – bara en bortförklaring enligt “popvänstermallen”. Nu skrev han iofs lite senare att “oj. ni ställer så stora frågor och jag har bara några rader på mig att svara (detta gäller även dekmans fråga!)”. Men även om man bara har några få rader på sig att svara så kan man ju försöka att svara lite mindre undanglidande…
För vad är det egentligen Lukas svar förmedlar? Jo, det är snarare ett FÖRSVAR för den liberala, marknadsekonomiska modellen som han annars är så snabb att avfärda och kritisera. Marknadsekonomi är nämligen inte bara stora actionrullar från Hollywood (som Lukas f.ö vill “bränna ner”) utan tillåter även Moodysson att driva företag, tjäna pengar eller göra vilka filmer han själv vill.
Det är kanske inte det budskap som den socialistisk lagda Lukas Moodysson ville förmedla? Eller så har han helt enkelt insett verkligheten…
Inte för att jag vill försvara Lukas på något sätt, men ajg tycker ändå att du läser in lite mycket i hans, som du själv nämner, korta svar. Jag gillar dina senaste inlägg om filmen, som jag tycker verkar vara enbart osympatisk och även “popvänstern” tyckjer jag att du har anlyserat bra, men ALLT Moodyson säger kan du ju inte använda som bevis för alla de egenskaper du vill tillskriva honom, även om jag vet att ni har en bakrund av att skälla på varandra.
Kort sagt, klaga gärna på Moodysson, men gör det med förnuft.
/Markus
hmm…jo, jag kanske är lite väl elak mot Lukas nu, med tanke på det korta svaret, men jag kunde inte låta bli att ställa frågan eftersom han brukar ha svårt för kritik. Och visst – man ska inte läsa in för mycket i det, jag bara ser det som lite ironiskt att hans svar faktiskt KAN ses som ett försvar för ett system som han ogillar.
Mest skrev jag det för att jag blev så exalterad över att frågan kom med och att han svarade
Men nu ska jag sluta klanka på Moodysson (om han inte säger fler tokigheter i stil med “de som jobbar med reklam tillhör jordens avskum”).
Det finns ju trots allt viktigare saker att koncentrera sig på.
Ja, det där med reklam tänkte jag också på. Mycket märkligt, hatar han även de reklamare som promotar hans filmer? Men jag antar att han gärna provocerar lite, liksom när han säger att han är nazist…
Men hursom. Jag har följt din blog ett tag nu, och en sak måste besvara. Ett grundläggande problem du (och inte minst Erik Zsiga) har är folk som tjänar pengar och har vänsteråsikter. Jag kan förklara min ställning i frågan, även om jag är fattig och dessutom kluven vänster. Ingen som lever i ett kapitalistiskt samhälle kan undgå det; alla måste delta i ekonomin vare sig de vill eller inte, för sin egen överlevnads skull. Därför kommer alla att vara kapitalister, så länge man inte lyckas helt frigöra sig genom att flytta till skogs och självförsörja sig helt och hållet. Eftersom det i praktiken är nästan omöjligt återstår då att kämpa mot det ekonomiska systemet inom systemet. Jämför med ett nazistiskt samhälle. Även om du i praktiken kanske skulle “tjäna” på det kanske du inte skulle stödja det. Om du då vill kämpa mot det jobbar du förmodligen så bra mot det som du kan. Fan, det blir långt att skriva om, och jag orkar inte riktigt .Men förstår du vart jag är på väg?
Så, vad Martin försöker säga är att det är ok eftersom alla andra gör det?
Jag har egentligen inga problem med “vänsterfolk” (finns många olika sorters vänster…viss skillnad på att digga välfärd och skatter mot att digga planekonomi och socialism) som tjänar pengar men jag har problem med hyckleriet. Som att starta aktiebolag (vilket inte det kapitalistiska samhället “tvingar” dom till, men däremot tjänar de pengar på det…) eller när de ondgjör sig över konsumtionssamhället samtidigt som de kör BMW eller äger fastigheter (Robyn…).
Men givetvis får begåvade människor tjäna hur mycket pengar som helst oavsett vilka åsikter de har – problemet med socialister som gör det är att de vill förvägra andra att göra det.
En intressant tendens som jag noterat bland vansterfolk (inklusive jag sjalv!) ar detta att man onskar att man sjalv eller en specifik organisation eller foretag kom over en valdig massa pengar. Detta eftersom man sjalv/foretaget/organisationen skulle forvalta pengarna sa mycket battre an de forvaltas idag.
Genom detta resonemang hojer man sig sjalv och de sina over alla andra.
Ar man en riktigt “snall” vanstermanniska borde man skanka alla pengarna till staten, for att sedan lata dessa fordelas enligt de principer vi varit med att ta fram pa ett demokratiskt vis.
Kommentarer mottages tacksamt!
/sara i USA.
Det är inte speciellt “vänster” att vilja ge pengar till företag eller organisationer som gör något bra av det. När jag skriver om “vänstern” så menar jag den socialistiska vänstern – de som är emot privat ägande och näringsliv. Det är en stor skillnad på att vara “vänster” eller “vänster” – jag ser inte dig t.ex som socialist, så fall snarare “välfärdsvänster” – och det är vi väl alla lite till mans?
MEN om nu Lukas är en så renlärig socialist som han vill vara så borde han av sina miljoninkomster skänka bort så att han har kvar en genomsnittlig arbetarlön…
Hejsan. Har just sett Ett hål i mitt hjärta för första gången. Hade svagt för mig att den fick usla recensioner så jag surfade för att se vad kritikerna dissat. Själv tyckte jag faktiskt att filmen var hely grym. Det visade sig förstås att kritiker och andra skribenter som aldrig ser storheter medans dom lever inte kan urskilja de trasiga människornas desperata kamp för att fylla hålen i sina hjärtan. Jag tycker filmen är innerlig i sin expedition genom människans mörka psyke. Ni gör det så lätt för er å skriker att han är pretantiös och att nu har han väl ändå gått över gränsen. Kan inte komma till annan slutsats än att ni inte vågar se er själva. Folk brukar antingen börja skratta eller bli förbannade när något blir för farligt i biosalongen.
Lev väl