Nu ska jag sluta skriva om popvänstern. Jag lovar. Så fantastisk är givetvis inte boken, men däremot är ämnet fascinerande och något jag ofta har diskuterat även innan Zsigas bok kom ut.

Mitt sista inlägg för denna gÃ¥ngen i den här frÃ¥gan berör en punkt jag tar upp i recensionen. Nämligen den om det hat- och vÃ¥ldsbudskap som en hel del ur popvänstern gärna slänger ur sig. MÃ¥nga av bokens kritiker verkar tycka det är löjligt att Zsiga tar upp detta som ett problem. Arves uttalande om att döda moderater var ju ett “fylleskämt”, Alkbergs uttalande om att Alf Svensson är “reklam för abort” är “svart humor”, när Fattaru rappar om att stoppa handgranater i Göran Perssons väska sÃ¥ menar de det inte – det är bara lite lagom rebelliskt. Och sÃ¥ vidare. Varenda idiotpÃ¥hopp med vÃ¥ldsinslag frÃ¥n folk och grupper ur popvänstern genererar en axelryckning frÃ¥n kulturskribenter och ett “Zsiga är ju dum. De menade inte allvar ju”. Kanske menar de inte bokstavligen att de vill skjuta moderater (Arve var ju full ju. Men har ni hört talesättet “i vinet finns sanningen”?) eller spränga Göran Persson i luften. Varken jag – eller Zsiga – TROR att det finns en massa terrorister in spe bland artister men det gör ju inte uttalandena mindre allvarliga. Oavsett om de menar det eller ej.

Och kulturetablissemangets axelryckningar åt det hela gör mig förbannad.

Uttalandena rimmar vansinnigt illa med den människosyn som vänstern pÃ¥stÃ¥r sig ha – alla människors lika värde (förutom de som är höger dÃ¥, eller?). Och även om det inte är helt seriöst menat sÃ¥ kan det faktiskt skapa otrevligheter och hat frÃ¥n de som lyssnar. De som lyssnar och inte fattar “humorn” eller ironin.

Sen kan ni ju sätta er in i situationen vilket liv det skulle bli pÃ¥ kulturetablissemanget om man byter ut de pÃ¥hoppade grupperna eller personerna mot andra, mer “politiskt korrekta”. Är det mer okej att önska livet ur exempelvis moderater än socialister? Eller varför inte invandrare? Är det mer okej att vilja skjuta alla kapitalister än arbetare? Är det mer okej att vilja spetsa brats pÃ¥ pÃ¥lar än veganer? Är det mer okej att vilja vÃ¥ldta prinsessan Madelene än Annika i kiosken? Även om det inte är pÃ¥ allvar – utan fyllesnack, svart humor eller ironi?

Givetvis är svaret nej. Men ni kan ju ana upprördheten som – med rätta – skulle infalla sig om nÃ¥gon – pÃ¥ allvar eller ej – skulle uttala sig sÃ¥ som jag visar i alternativ tvÃ¥. Men om man uttalar sig enligt alternativ ett möts man med en axelryckning – och den som kritiserar det har “inte fattat nÃ¥t”.

I yttrandefrihetens namn (som är en produkt av det liberala samhället sÃ¥ mÃ¥nga ur popvänstern hatar…jaja jag ska sluta tjata) sÃ¥ fÃ¥r de givetvis säga exakt vilka stolligheter som helst men de ska ocksÃ¥ vara beredda pÃ¥ att ta kritiken och inte bara vifta bort det med den berömda axelryckningen eller ett “jag var full”.