Bäst
- Att det slutade regna på kvällen
- Morrissey
Morrissey är ingen Gud. Allt Morrissey har spelat in är inte bra. Fanatiska Morrissey-fans är lika jobbiga som nordkorea- eller kubakramare (nästan). Men eftersom han spelade “Everyday is like sunday” och “There is a light that never goes out” så förtjänar han respekt.
- Weeping Willows
Weeping Willows är alltid bra live. Så enkelt är det. “Broken Promise Land” och “While I´m still strong” är två av Sveriges bästa poplåtar någonsin. Jag blir nästan alltid tårögd på WW-konserter. Då är det stor popmusik.
- Byfolkets kaffe
Aldrig har en kopp kaffe smakat så gott. Aldrig har en kopp kaffe värmt så mycket.
- Vattentoaletterna
Efter att ha känt doften från en bajamaja som stod öppen var det med stor glädje jag konstaterade att det fanns vattentoaletter att använda för en femma. Underbart.
Sämst
- Regn, regn och förbannat regn.
Det regnade i princip oavbrutet mellan kl. 13.00 och 19.30. Det kombinerat med en temperatur på omkring 10 grader gjorde att man var kall och blöt hela dagen.
- Mattias Alkbergs politiska sinne
Bear Quartet-sångarens soloprojekt är bra. Lite avig rock med new waveiga punkvibbar typ. Men grabbens politiska sinne är grumligare än Munksjöns (en skitig sjö i Jönköping) vatten. Uttalanden som “de har makten – men vi har i alla fall stenar” borde skicka Alkberg tillbaka till skolbänken – eller varför inte ett studiebesök till Norkorea eller Kuba? Jag kräks snart på alla dessa medelklass-socialister med pinsamt förenklad (förvanskad?) världsbild och trötta slagord.
- Dennis Lyxzéns politiska sinne
The (International) Noise Conspiracy är ett lysande liveband. Det kan ingen ta ifrån dem. Men återigen har vi här medelklass-socialister, som jag blir SÅ trött på. En socialism som f.ö rimmar illa med lukrativa skivkontrakt med major-bolag. Jag är betydligt mer arbetare än vad Lyxzén någonsin kommer att bli – ändå har han mage att veta vad som är bäst för mig (som alla socialister).
Vad som däremot talar för T(I)NC är att de verkar ha en stor portion självdistans, ironi och humor. I många fall verkar det politiska vara till stor del en image och Lyxzén kallar sitt politiska svammel för just det – svammel – i mellansnacket. Aldrig har han haft mer rätt.
Byfolket är största behållningen med varje festival. De är nästan lite läskigt hippie-aktiga, lite sektvarning på dem men deras veganburgare! Veganburgarna! Att få en köttätare och junkfood-gourmet som jag att älska en veganburgare är ingen dålig bedrift!
mmm…de kändes som en rest av det glada 70-talets hippie/kollektivkultur. Vilket givetvis inte alltid är av ondo
Bäst med Byfolket: smålandsrullarna.
Värt att åka till Hultsfred bara för dem.