Lokko och den totala dumheten.

Föga förvånande så sågas Zsigas bok Popvänstern av diverse kulturjournalister – främst med hjärtat till vänster. En del kritik är givetvis befogad då boken har brister (som jag nämner i min recension). Men mycket av kritiken är enbart korkad och befäster snarare fördomarna om en inskränkt popvänster än motsätter den. Mycket av kritiken är bjafs om att bra musik minsann alltid kommer från vänster och att den där Zsiga minsann måste ha aptråkig smak – eller går i halmhattar och lyssnar på nåt ”trevligt”. Här faller ju recensenterna och tyckarna på eget grepp och intoleransen fullständigt skiner igenom. I deras värld är det självklart att all bra musik MÅSTE vara vänster (vilket blir en själuppfyllande profetia…) och de som inte bekänner sig till vänstern minsann har dålig smak. Utan att de överhuvudtaget har något som helst belägg för den saken mer än sina egna antaganden.
Fortsätt läsa ”Lokko och den totala dumheten.”

Lördagsbesök på Hultsfredsfestivalen.

Bäst
– Att det slutade regna på kvällen

– Morrissey
Morrissey är ingen Gud. Allt Morrissey har spelat in är inte bra. Fanatiska Morrissey-fans är lika jobbiga som nordkorea- eller kubakramare (nästan). Men eftersom han spelade ”Everyday is like sunday” och ”There is a light that never goes out” så förtjänar han respekt.
Fortsätt läsa ”Lördagsbesök på Hultsfredsfestivalen.”

Popvänstern.

Popvänstern.Timbro har precis släppt en bok av Erik Zsiga som heter ”Popvänstern”. Jag kan inte påstå att jag är nån större konsument av böcker från kanslihögerns förlag men den här var jag tvungen att beställa. Jag har flera gånger själv debatterat Pop/kultur/mediavänstern – de som kallar sig vänster/socialister men aldrig skulle kunna verka utan det liberaldemokratiska samhället (jag retade upp Lukas Moodyson för ett par år sen med en artikel på Sourze *stolt*). Boken verkar handla om exakt det. På dess hemsida kan man läsa:
Fortsätt läsa ”Popvänstern.”

Team Sweden i EU.

Nu är det helt klart vilka som kommer att representera den svenska väljarkåren i EU-parlamentet de närmaste fem åren. Det blev trots allt lite överraskningar till sist. Tre personer som inte stod på valbar plats lyckades tack vare personvalet komma in. Största bedriften var socialdemokraternas Anna Hedh som på valsedlarna var omkring 30:e namn var på plats 31 – men som genom en EU-kritisk linje lyckades ändå knipa en stol i parlamentet. De övriga som röstades in tack vare personvalet var socialdemokraternas Åsa Westlund och folkpartiets Maria Carlshamre.
Fortsätt läsa ”Team Sweden i EU.”

Junilistan – en elitisk herrklubb.

Så här dagen efter EU-valet så börjar man fundera på om inte SVT borde ha släppt in Junilistan i valdebatten – men även funderingar om det hade gett ett annorlunda resultat.

Jag tror att det hade blivit det, om Junilistan hade nått ut med sin ”politik”. Eftersom de nu bojkottades av SVT (vilket var märkligt då opinionssiffrorna tydde på minst ett mandat) framstod de som outsiders – ett parti för den lilla människan mot det stora etablissemanget. Men är det verkligen så? Absolut inte.
Fortsätt läsa ”Junilistan – en elitisk herrklubb.”

Grattis på 70-årsdagen, Karl-Magnus.

Karl-Magnus Anka Igår fyllde allas vår Karl-Magnus ”Kalle” Anka. Jag skäms över att jag inte uppmärksammade det då – han är ju trots allt en av mina äldsta och käraste vänner. Kalle och jag har varit på många resor tillsammans; vi har varit på exotiska platser som Långtbortistan, Avskyvärld, månen, det gamla Kalifornien, New Foundland och mängder med andra platser. Det är en vänskap som har hållt i sig sedan jag var en liten kyckling och det är en vänskap som kommer att hålla i sig resten av livet. Så jag lyfter på hatten och gratulerar Kalle på hans 70:e födelsedag – fast en dag försent.


Länk:
Ankor i massor: www.ankorama.net