Återigen har anarkister varit ute på gatorna och bevisat för alla – utom de själva – att anarkism inte fungerar i praktiken.
Johannes Jakobsson har på nättitdningen Sourze skrivit en trevlig liten krönika som heter “Reclaim the City: Vansinne”.
Bland annat skriver han:
“Den reaktionära vänstern i Sverige tycker att det är bättre att ägna sig åt att ha sönder saker i stället för att hjälpa andra. Slå sönder lite rutor. Lite sporadisk misshandel. Lite hemtrevligt klotter. Lite mysiga kravaller. Tja, varför inte? Trots allt så skapar det uppmärksamhet i media och det ser ut som om samhället lyssnar på deras åsikter. Men några krav eller motiv till förstörelsen syns aldrig till. Ingen förklarar varför det tydligen är bättre att slå sönder omgivningen än att låta folk fortsätta leva där.”
Jag kan inte annat än hålla med honom – och vill ni läsa texten själva så hittar ni den på http://www.sourze.se/default.asp?itemId=10371938
De har givit ett motiv, faktiskt.
\”Vi tycker att det är tragiskt att borglig media vägrar se skadegörelsen ur en klassanalys. Att man omöjligen kan förstå arbetarklassens frustration över den gigantiska klyfta som finns mellan östermalm och de såkallade problemförorterna vi växt upp i . Vi trivs och är lyckliga där vi bor, men vi skulle gärna ha fina parker, fontäner och kommunalt underhåll i samma nivå som Karlaplan.\” (sic!)
Så skriver de själva i sitt uttalande om aktionen. Läs alltihop på min blogg.
\”Vi vill ha det lika fint där vi bor. Därför slår vi sönder det\” – skum taktik… och \”borgerlig media\” har lite svårt att se det ur en \”klassanalys\” eftersom de flesta \”reclaimare\” själva bor i innerstaden och tillhör den privilligierade medelklassen