Tokvänsterns högtidsdag.

På lördag är det exakt ett år sen Irak invaderades av USA-ledda styrkor. Att anfallet skedde utan FN-mandat är givetvis djupt olyckligt. Att USA inte har lyckats genomföra återuppbyggandet av landet, både ekonomiskt och demokratiskt, är även det djupt olyckligt. Så långt är jag överens med de organiserade krigsmotståndarna.

Men nu på årsdagen kommer demonstrationer att anordnas över världen mot ockupationen. Det låter väl fint så länge demonstranterna har konkreta alternativ, t ex att låta FN ta över och ansvara för återuppbyggandet. Men eftersom det bara handlar om det gamla notoriska USA-hatet och, jag måste tyvärr säga, stöd för anti-demokratiska krafter så är demonstrationerna inget annat än en högtidsdag för tokvänstern. En tokvänster, i form av organisationen ”Nätverket mot Krig”, som går ut med sloganen ”Stöd motståndskampen i Irak ” på sina flygblad måste man som demokrat, humanist och liberal fördöma. USA-hatet i dessa kretsar är så stort att de alltså föredrar att en blandning av religiösa extremister, skogstokiga terrorister och Saddam-trogna män, som utger kärnan av motståndet, före ett USA eller FN-lett återuppbyggnadsarbete.

Jag skulle vilja höra någon ur denna organisation förklara VAD i Irak som skulle bli bättre om USA eller världssamfundet drar sig ur Irak och fullständigt lämnar det i händerna på galna anti-demokrater. ”Folkrätten…nationellt självbestämmande” kommer de nog att mumla. Men vad hände med människorätten? Demokratin? Jag har lärt mig en sak under mitt liv – och det är att så länge USA på något sätt är inblandat så bryr sig inte tokvänstern om vilka diktatorer, mullor, kretiner, massmördare de stödjer – så länge de är mot USA. Det luktar surare än en äggmök när man (rätteligen) kritiserar USAs utrikespolitik och landets tveksamma stöd till diverse tokar – samtidigt som man själva utan att blinka öppet stöder en Castro, en Mao, en Stalin, en Kim Jong Il- eller någon annan massmördare. Troligen är det någon vital detalj som saknas i det logiska tänkandet, nån ledning innanför skallbenet som har hamnat snett. För grundtanken för alla som säger sig stå för demokratiska ideal, för frihet, borde rimligen vara att kritisera diktatur och tyranni till både höger och vänster – inte att ge diktaorer av ”rätt färg” frisedel.

Men i tokvänsterns värld är allt svart/vitt. USA och dess allierade är svarta och onda – resten är vita och goda (trots att allt egentligen är grått). Detta har lett till absurditeter som att KPML-r fördömer de irakier som hellre samarbetar med ockupationsmakten istället för terrorister eller Saddam-trogna. De kallas av KPML-r för ”quisslingar”. Detta innefattar alltså den nya irakiska poliskåren, tjänstemän, räddningstjänst och alla andra som i stället för att sitta i grottor med gevär hjälper till att bygga upp sitt land igen. Och detta kommer från ett parti som tycker Nordkorea är ett bra land, och ”den store ledaren” var en hyvens kille. Det om något borde vara tillräckligt för att diskvalificera ”ärrarna” från all vidare debatt.

En annan absurditet var när Vänsterpartiets Castro-kramare numero uno, America Vera Zavalas, ansåg att Röda Korset och FN i Irak var legitima mål eftersom de skyddades av den USA-ledda koalitionen. Det känns onödigt att ens kommentera hennes inställning. Jag vill bara sträcka upp ett långfinger åt henne och säga ”Piss Off!”.

2 reaktioner till “Tokvänsterns högtidsdag.”

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.