På lördag är det exakt ett år sen Irak invaderades av USA-ledda styrkor. Att anfallet skedde utan FN-mandat är givetvis djupt olyckligt. Att USA inte har lyckats genomföra återuppbyggandet av landet, både ekonomiskt och demokratiskt, är även det djupt olyckligt. Så långt är jag överens med de organiserade krigsmotståndarna.

Men nu pÃ¥ Ã¥rsdagen kommer demonstrationer att anordnas över världen mot ockupationen. Det lÃ¥ter väl fint sÃ¥ länge demonstranterna har konkreta alternativ, t ex att lÃ¥ta FN ta över och ansvara för Ã¥teruppbyggandet. Men eftersom det bara handlar om det gamla notoriska USA-hatet och, jag mÃ¥ste tyvärr säga, stöd för anti-demokratiska krafter sÃ¥ är demonstrationerna inget annat än en högtidsdag för tokvänstern. En tokvänster, i form av organisationen “Nätverket mot Krig”, som gÃ¥r ut med sloganen “Stöd motstÃ¥ndskampen i Irak ” pÃ¥ sina flygblad mÃ¥ste man som demokrat, humanist och liberal fördöma. USA-hatet i dessa kretsar är sÃ¥ stort att de alltsÃ¥ föredrar att en blandning av religiösa extremister, skogstokiga terrorister och Saddam-trogna män, som utger kärnan av motstÃ¥ndet, före ett USA eller FN-lett Ã¥teruppbyggnadsarbete.

Jag skulle vilja höra nÃ¥gon ur denna organisation förklara VAD i Irak som skulle bli bättre om USA eller världssamfundet drar sig ur Irak och fullständigt lämnar det i händerna pÃ¥ galna anti-demokrater. “Folkrätten…nationellt självbestämmande” kommer de nog att mumla. Men vad hände med människorätten? Demokratin? Jag har lärt mig en sak under mitt liv – och det är att sÃ¥ länge USA pÃ¥ nÃ¥got sätt är inblandat sÃ¥ bryr sig inte tokvänstern om vilka diktatorer, mullor, kretiner, massmördare de stödjer – sÃ¥ länge de är mot USA. Det luktar surare än en äggmök när man (rätteligen) kritiserar USAs utrikespolitik och landets tveksamma stöd till diverse tokar – samtidigt som man själva utan att blinka öppet stöder en Castro, en Mao, en Stalin, en Kim Jong Il- eller nÃ¥gon annan massmördare. Troligen är det nÃ¥gon vital detalj som saknas i det logiska tänkandet, nÃ¥n ledning innanför skallbenet som har hamnat snett. För grundtanken för alla som säger sig stÃ¥ för demokratiska ideal, för frihet, borde rimligen vara att kritisera diktatur och tyranni till bÃ¥de höger och vänster – inte att ge diktaorer av “rätt färg” frisedel.

Men i tokvänsterns värld är allt svart/vitt. USA och dess allierade är svarta och onda – resten är vita och goda (trots att allt egentligen är grÃ¥tt). Detta har lett till absurditeter som att KPML-r fördömer de irakier som hellre samarbetar med ockupationsmakten istället för terrorister eller Saddam-trogna. De kallas av KPML-r för “quisslingar”. Detta innefattar alltsÃ¥ den nya irakiska poliskÃ¥ren, tjänstemän, räddningstjänst och alla andra som i stället för att sitta i grottor med gevär hjälper till att bygga upp sitt land igen. Och detta kommer frÃ¥n ett parti som tycker Nordkorea är ett bra land, och “den store ledaren” var en hyvens kille. Det om nÃ¥got borde vara tillräckligt för att diskvalificera “ärrarna” frÃ¥n all vidare debatt.

En annan absurditet var när Vänsterpartiets Castro-kramare numero uno, America Vera Zavalas, ansÃ¥g att Röda Korset och FN i Irak var legitima mÃ¥l eftersom de skyddades av den USA-ledda koalitionen. Det känns onödigt att ens kommentera hennes inställning. Jag vill bara sträcka upp ett lÃ¥ngfinger Ã¥t henne och säga “Piss Off!”.