Go Maud!

”Det är inte anständigt att ena dagen skåla i champagne och hylla utvidgningen, och nästa dag resa murar som gör människor i de nya medlemsländerna till en andra klassens EU-medborgare.” – Maud Olofsson, februari 2004.

Jag har i och med det uttalandet nästan förlåtit Maud och Centern för deras flummiga inställning i EMU-frågan. Är möjligen Centerpartiet på väg att bli Sveriges liberala parti? Hallå, Folkpartiet var är ni? Lars Leijonborg, är det inte dags att lyssna på din partiledarkollega Maud lite mer istället för att försöka göra om Folkpartiet Liberalerna till Folkpartiet Populisterna? Det är inte som liberalt parti anständigt att ens antyda något som kan tolkas som strängare invandringspolitik eller som senglar åt populistiskt håll. Trots det så fortsätter ni med era ”utspel”. Det är dags att inte bara titta på opinionssiffror nu Lasse. Jag vet ju att Folkpartiet egentligen vill ha en generös och human flykting- och invandringspolitik – men varför gör ni det bästa för att försöka mörka det för väljarna?

Skärpning.

En liten saga.

Jag ska nu berätta en liten saga om den elaka marknaden.

Förr i tiden så var försäljningen och utgivningen av böcker i Sverige reglerat. Det var monopol på böcker. Ingen konkurrens tilläts. Det bestämdes centralt vilket antal bokhandlare som fick tillstånd i rikets städer. Vilka dessa bokhandlare var bestämdes centralt. Likaså bestämdes priser och utbud centralt. Folk var nästan rädda för dessa bokhandlare. Man vågade sig bara in om man var finklädd och välvårdad. Anledningen till detta system var att någon eller några hade bestämt att kultur skulle skyddas från den råa kapitalismen. Att kulturen skulle vara fri.

Detta var den gamla goda tiden.

Men så en gång, året var 1970, då hände något fruktansvärt. Marknaden avmonopoliserades, den avreglerades. Nu var det plötsligt fritt fram för vem som helst att öppna en bokhandel. De fick själva bestämma priset. Samt utbudet. Oehört förkastligt med andra ord. Denna avreglering ledde till oanade konsekvenser. Försäljningen sköt i höjden. Priserna sjönk. Utbudet ökade. Svenskarna började läsa. Svenskarna började förvandlas till ett av de mest läsande folken i världen.

Sådan är kapitalismen.

Tokfeminism.

Vänsterpartiets nya ledare, Lars Ohly, höll häromdagen sitt installationstal. I talet lånade han väl beprövade idéer från Gudrun Schymans s.k. ”talibantal”. Ohly menade på att den manliga maktstrukturen var densamma i Sverige som den även är i talibanernas Afganistan, mullornas Iran, vatikanen, sharialagarnas Nigeria m.m.

Det är att skjuta sig, och hela vänsterfeminismen, rejält i foten.
Fortsätt läsa ”Tokfeminism.”

Bleeping warp.

Idag rekomenderar jag alla som gillar elektronisk musik att gå in på Bleep. Bleep är Warp Records digitala musikaffär, där man kan provlyssna på allt bolaget släppt, köpa de låtar men gillar och ladda ner dem till datorn (för ca 10 kr/låt). Trots teknikens utveckling så är den här typen av digital shopping förvånansvärt ovanlig. Märkligt. Men jag väntar med spänning på att fler bra och intressanta bolag kommer att erbjuda liknande lösningar.

Lars Ohly – det bästa valet.

I morgon avgörs det vem som blir Vänsterpartiets nye ledare. Om inget sensationellt inträffar kommer den nya partiledaren att heta Lars Ohly. Ett bra val. Lars Ohly är kommunist, öppen sådan. Han ser inga som helst betänkligheter att kalla sig nåt som för den stora allmänheten betyder a) Östeuropeisk diktatur eller b) gapiga stenkastande ungdomar.

På vänsterpartiets kongress kommer även ett nytt partiprogram att klubbas igenom. Det finns en stor möjlighet att det nya programmet dras ytterligare åt vänster – med förslag som förstatligande av banker och näringsliv, återregleringar av avreglerade marknader m.m. Kombinationen med en kommunistisk partiledare och ett statssocialistiskt partiprogram är det bästa som kan hända. Inte för vänsterpartiet. Men för deras motståndare.
Fortsätt läsa ”Lars Ohly – det bästa valet.”

Popstad del 1: där vi lär oss om idiotiska poliser.

I helgen var det P3 Popstad i Jönköping, den nionde popstaden i ordningen. Slutsummeringen visade att det var 10 000 besökare totalt, vilket gör det till ett av de mer välbesökta popstadsarrangemangen. Kul. Jönköping fick visa upp sig från sin allra bästa sida den gångna helgen – och vi Jönköpingsbor behöver knappast skämmas.
Fortsätt läsa ”Popstad del 1: där vi lär oss om idiotiska poliser.”

Alla hjärtans terror.

Just nu är det Alla Hjärtans Dag fika på mitt jobb. 50 personer i vårt fikarum som äter hjärtformade tårtor. Hela fikarummet är dekorerat med hjärtan. Det är inget annat än ren terror. Jag har stått ut med Halloween-fika och tårtor med amerikanska flaggor den 4:e juli. Men hjärtformade tårtor – där går fan gänsen. Inte tänker jag gå ut i fikarummet med ett påklistrat leende och låtsas som att det är trevligt med allt detta kärlekstrams när jag samtidigt befinner mig i den värsta singellsvackan på länge. Inte en chans. Jag tänker sitta kvar på mitt kontor hela fikat och sura (och jobba). Och ni ska veta att det är enorm bedrift av mig att avstå tårta. Jag vet inte ens när det hände senast.

Men jag kanske smiter ut efteråt och snor en bit tårta. Jag såg att det fanns en chokladvariant som såg god ut.

Och den var inte hjärtformad.

Återträffars meningslöshet.

Nu är det snart vår. Vår innebär en massa meningslösa klassåterträffar och liknande. Jag är av någon anledning med i tre olika alumniföreningar, (gymnasium och högskola). Varje år ordnar var och en av dessa minst en ”klassåterträff”, någon har till och med ambitionen att ordna regelbundna månadsträffar på någon pub/bar. Varför i hela friden skulle jag gå på något av de arrangemangen? Det enda det handlar om är vad vi män brukar kalla för ”kukmätartävling”. En anledning för folk att träffas och diskutera vem som har mest framgångsrik karriär – och dissa den som har minst framgångsrik. Det är det som på allmän nysvenska kallas för ”nätverksskapande” – eller ”networking” för att använda ett populärt svengelskt uttryck.
Fortsätt läsa ”Återträffars meningslöshet.”