Jag håller just nu på att plåga mig igenom Country Music Awards för en utlovad hyllning av Johnny Cash. Det är mycket paljetter, cowboyhattar, skägg och hockeyfrillor och honky-tonkmusik. Det känns helt enkelt som om Johnny Cash aldrig har existerat.

Visst har Johhny Cash gjort nÃ¥gra snedsteg in i det värsta Countryträsket, men mest kommer han att bli ihÃ¥gkommen för sitt sociala patos, sin svarta kostym (utan hatt) och sina fantastiska tolkningar av klassisk rock och popmusik under 90-talet. Väldigt lÃ¥ngt ifrÃ¥n den countrymusiken som Nashvilles musikindustri stÃ¥r för idag. Johnny var egentligen Rock´n´ Roll
(more…)

Det brukar vara populärt bland människor frÃ¥n olika politiska läger att anklaga motstÃ¥ndarna för att vara blodbesudlade, och hänvisa till deras förflutna. “-Din ideologi har minsann tagit död pÃ¥ 6 miljoner” “-Ha. Du är värre. Minst 20 miljoner har ni pÃ¥ ert samvete” osv. Själv har jag lite svÃ¥rt för sÃ¥nt “historiskt smutskastande”, bl.a därför att varken ideologier eller idéer mördar folk – det gör människor. Dock är det alltid bra att lära sig av historien för att kunna gÃ¥ vidare – ingenting är farligare än historielöshet.
(more…)

Kulturradikal är ett ord jag har hört några gånger, utan att ha något riktigt grepp om vad det är. Det är ju inte speciellt välanvänt idag, nästan hopplöst bortglömt. Men eftersom jag var nyfiken på vad det egentligen innebär så kollade jag upp ordet i Nationalencyklopedin. Så här står det:

“kulturradikal, benämning pÃ¥ person med radikala Ã¥sikter i kulturfrÃ¥gor, ofta kritisk till konventionell kultur, negativt inställd till kristendomen i allmänhet och Svenska kyrkan i synnerhet samt till monarkin. [...] Framför allt förknippas den med socialistiska och liberala publicister”
(more…)

Det känns som om jag går omkring i ett känslomässigt vakuum.

Det är kanske svårt att beskriva. Det är inte så att jag inte skrattar eller gråter, är glad eller ledsen, som andra människor. Absolut inte.
Men i det stora hela befinner jag mig pÃ¥ en jämn, trÃ¥kig nivÃ¥ – utan nÃ¥gra direkta toppar eller dalar. Jag känner mig som helhet varken speciellt lycklig eller speciellt olycklig.
(more…)

I Jönköping bor det 118 581 människor. Utav Sveriges befolkning är ca 4,3 % kvinnor i Ã¥ldern 24-30 Ã¥r. Jag antar att siffrorna är ungefär samma i Jönköping som riket i stort. Ungefär 11% av Sveriges befolkning är singlar. Bland Sveriges studenter i den aktuella Ã¥ldern är dock andelen singlar dock högre än i befolkningen som helhet – nämligen 19%. Man kan anta att studenterna i den Ã¥ldern är ganska representativ för resten av populationen i samma Ã¥ldersintervall.
(more…)

(more…)

Nu har jag haft domänen subjektiv.se i nästan ett halvÃ¥r utan att ha gjort nÃ¥got vettigt av det. Men nu kanske det äntligen kan bli nÃ¥got. Här kommer jag att lägga upp smÃ¥ funderingar, manifest och andra helt subjektiva funderingar kring det mesta. Ã…sikter, Ã¥sikter och Ã¥sikter. NÃ¥got jag är väldigt bra pÃ¥ att ha…

Formen på sidan är väl inte helt klar ännu, då detta är första gången jag jobbar uteslutande med CSS istället för tabeller (tabelljunkie som jag är). Men jag lär mig barn, jag lär mig.

Subjektiv.se dkrivs av en 32-Ã¥rig liberal bosatt i Jönköping. Jag började skriva här i januari 2004, utan att ha nÃ¥gon egentlig koll pÃ¥ vad en blogg var – jag hade t.ex aldrig läst nÃ¥gon blogg själv. Men efter en kort stund insÃ¥g jag att detta var ett bra forum för mig, jag som hade mycket Ã¥sikter om allt och behövde nÃ¥nstans att skriva av mig. Inte trodde jag dÃ¥ att folk faktiskt skulle bry sig om vad jag har att säga, men det visade sig att jag hade fel. Under den tiden jag har haft bloggen sÃ¥ har jag fÃ¥tt mer uppskattning än vad jag kunde drömma om. Jag trodde att jag skulle skriva för ett tiotal personer, närmast sörjande sÃ¥ att säga, men idag (augusti 2005) räknas läsarna i hundratals om dagen, och jag blev även nominerad till 2004 Ã¥rs bästa blogg i Sverige, nÃ¥got som gjorde mig oehört stolt.

När det gäller politiken sÃ¥ är jag liberal för att jag tror pÃ¥ människan, pÃ¥ individen. Ingen annan än jag själv vet bäst hur jag ska leva mitt liv. Mitt politiska ställningstagande bottnar i denna “livsstilsliberalism” som utgÃ¥r frÃ¥n att var och en fÃ¥r leva sitt liv som man själv vill utan att skada nÃ¥gon annan. Sen har min tro pÃ¥ marknadsekonomi och privat ägande (det som vi kallar kapitalism) kommit av bara farten. Hur kan man vara för frihet pÃ¥ det privata planet samtidigt som man är emot den pÃ¥ det ekonomiska? Sen är det värt att pÃ¥peka att bara för att jag är positiv till “kapitalism” som älskar jag per automatik inte storföretag. MÃ¥nga storföretag skulle faktiskt inte tjäna pÃ¥ mer kapitalism, hur paradoxalt det än lÃ¥ter. Och förtryck är förtryck oavsett om det kommer frÃ¥n staten och dess institutioner eller ifrÃ¥n kyrkor, företag etc. Däremot ser jag, vad mycket empirisk forskning ocksÃ¥ gör – att frihandel, öppna marknader och privat äganderätt kan vara vägen ut ur fattigdom för miljarder människor över världen. betydligt mer än protektionism, regleringar och socialism.

Men samtidigt sÃ¥ är jag även att klassificera som socialliberal, dvs jag tror att det är nödvändigt med nÃ¥gon form av gemensamt finansierad välfärd som inte stänger ute folk frÃ¥n exempelvis vÃ¥rd och skola p.g.a sämre ekonomiska förutsättningar. Jag delar alltsÃ¥ inte Ã¥sikten som t.ex Skatt är stöld (kanske rent filosofiskt, men inte praktiskt – if you get my point).

Well, det var väl lite om mig och den här bloggen. Vill man veta mer om vad jag tycker sÃ¥ är det bara och kolla runt och läsa mina inlägg. Och jag varnar er – alla inlägg är inte politiska. Ibland sÃ¥ handlar det om musik, kultur och annat som gör livet värt att leva.

Jag har även tvÃ¥ andra webblatser; dekman.se som visar upp min mer formmässigt kreativa sida – samt shoegazing.com som är min fotoblogg, där jag visar upp mina snyggaste foton (jag är en ganska skaplig amatörfotograf om jag fÃ¥r säga det själv…).

PS! Kommentarerna 1-9 här under är till min gamla presentation och blir säkerligen helt förvirrande till den nya… DS!