Jag är ganska ensam. Jag tillhör nämligen de som är optimister när det gäller världen och dess framtid. Jag går inte på konspirationsteoritikerna och domedagsprofeterna. De som försöker framställa vår egen tid som den värsta av världar, allt går bara utför och det skylls på kapitalismen, socialismen, demokratin, diktaturen, USA, Kuba osv. – beroende på vem man talar med.
Faktum är att dessa pessimister, domedagsprofeter och konspirationsteoretiker har lyckats få med sig folket på sin linje. Svenskarna är betydligt mer pessimistiska än vad som det finns fog för. Det finns det nogranna undersökningar på.
Visst finns det mycket som kan bli bättre. Men vi lever ändå kanske i den bästa av världar. Gå tillbaka t ex 60 år. Världskrig. 150 år sen. Fattigdom i nästan hela världen. 700 år sen. Pest. Och så vidare. Aldrig tidigare har så många kunnat äta sig mätta, så många botas från sjukdomar, så många som lever i demokratier m.m.
Men jag är inte helt ensam. På Sourze har Jan-Erik Brundell skrivit en artikel med titeln “Det var inte bättre förr”. Brundell tar upp några intressanta exempel:
* FN har satt upp det ambitiösa målet att halvera fattigdomsmålet till 2015. När det visar sig gå i långsammaste laget fokuseras det på detta i stället för att se det positiva att fattigdomen faktiskt minskar. Det är mycket rimligt att göra detta och vi ska känna oss frustrerade över att det går alltför långsamt att minska världsfattigdomen och försöka öka takten, bara vi kommer ihåg att vara glada över att den faktiskt minskar.
“* Nollvisionen i trafiken talas det mycket om liksom att målen ej verkar nås, mindre om att antalet trafikdöda har minskat dramatiskt sedan 1970 trots en ökad trafik.
* Barnadödligheten har minskat dramatiskt sedan 1970, inte bara i hela världen utan även i Sverige. Detta ger inga rubriker.
* Miljöproblem ger stora rubriker, det faktum att luftföroreningarna och andra miljöproblem har minskat enormt (luften i London har till exempel inte varit så ren som nu sedan 1600) ger inga rubriker.
* Vår förmåga att bota sjukdomar har ökat enormt (barnleukemi ett exempel bland många), detta ger inga rubriker jämfört med AIDS-situationen.
* USA är ju världsdominerande och förtjänar givetvis en hel del kritik för sitt agerande i många situationer. Innan man målar situationen alltför mycket i svart är det dock på sin plats att med en rysning studera 1900-talets politiska historia så längtar man knappast tillbaka.”
Så vi är i alla fall två optimister i det här landet. Förhoppningsvis fler. Men vi måste få ut vårt budskap, vi behöver fler optimister. För endast om man är optimist och har framtidstro kan man faktiskt göra världen till en ännu bättre plats. Men allt kan inte hända över en natt.
Otroligt!
Inte trodde jag att jag skulle få höra dessa kloka ord från dig Daniel.
Jag tror att många människor skulle må mycket bättre om de vågade släppa sin moderiktigt pessimistiska attityd till allt i hela världen.
Tja, frågan är om det är moderiktigt eller bara bygger på missuppfattningar. Som Brundell skriver så är det ju mycket medias \”fel\” att folk är pessimister då dåliga nyheter är \”intressantare\” än bra nyheter. När mediutbudet ökar så får vi snabbare reda på missförhållanden i världen. För 50, 100 eller 1000 år sen var knappast världen bättre än idag men man visste inte så mycket om den utanför sin egen familj, gård, by, stad, land…
Men det är givetvis positivt att få reda på saker som är snett, först då kan man åtgärda det. Men problemet är ju då att man lätt får intrycket att världen är på väg att barka fullständigt åt helvete – och att man vill ha snabba förändringarna. Gärna över dagen. Detta leder till att ungdomar engagerar sig i radikala rörelser, och propagerar för förändring med våld eller revolutionära metoder. Något som egentligen bygger mycket på missuppfattningar om tillståndet i världen – samt är kontraproduktivt. Men det är lätt hänt att personer som är uppvuxna i en skyddad värld, i kalla norden, efter kalla krigets slut, inte är medvetna om situationen i världen tidigare. En historielöshet. /daniel.