Revolution i det offentliga rummet.

Det offentliga samtalet, på fikarasten, på kontoret osv – dvs i miljöer där man inte väljer sitt umgänge – upptas av två typer av personligheter. De präktiga och de med dålig (läs: ”folklig”) smak. Oftast kombinerade i samma person.

De präktiga är de som tränar, äter nyttigt, skrapar bort smöret från mackan, går till jobbet, dricker mineralvatten etc. Inget fel i det. Problemet är att de ska berätta om sin präktighet för omvärlden – en omvärld som även jag tvingas ingå i ibland. De ska föra fram sin livsfilosofi som den enda rätta, vägen till lycka, vägen till kroppslig och själslig harmoni. Jämt ska det sitta nån präktig jävel och spy ut sin präktighet över oss andra. Vi misslyckade individer som inte vet vårt eget bästa. Vi svaga individer som tycker livet är för kort för att slösa bort på morötter och fettfri mjölk (=färgat vatten).

De med dålig/”folklig” smak är de som börjar diskutera senaste Robinson på måndagsfikat. Det är de som tror att folk bryr sig om deras jävla Peter Jöback-musikal de såg i helgen. Det är de som tror att alla accepterar att de spelar senaste Radio Rix-hitsen på högsta volym. ”Det är ju musik som alla tycker om”. Fuck you!

Jag tänker återkräva min rätt till det offentliga samtalet. På nästa fika kommer jag att förklara att jag snusar, dricker offantliga mängder kaffe, dricker läsk till maten, tränar aldrig, röker en cigarr ibland samt äter pizza och godis flera dagar i veckan. Jag kommer att se på deras chockerade miner och vänta på kommentaren ”men det är ju inte nyttigt.” Men jag kommer att förklara för dem att eftersom jag mår bra av det så ger jag blanka fan i deras hälsofascism och präktighet. Jag kommer att förklara att mitt mål i livet är att ha det bra – inte att släppa luktfria fisar.

Jag kommer att berätta ingående om den senaste zombiefilmen jag såg. Detaljerat beskriva hur zombierna tuggar i sig en arm. Jag kommer att avge en recension av konserter jag varit på och berätta om konserter jag ska på. ”Va? Har du aldrig hört Interpol?”. Jag kommer att spela My Bloody Valentine på högsta volym på kontoret. Och jag ska chockera dom med att berätta att man kan åka till London utan att vare sig se en musikal, kolla på vaxfigurer eller besöka en fotbollsmatch.

Jag kommer inte att sitta tyst och acceptera att andra människor utgår från sin egen smak och sina egna intressen som normrådande för resten av samhället.

Jag kommer att göra revolution.

Fast vi vet alla att det inte kommer att bli så. Men jag får väl drömma lite?

6 reaktioner till “Revolution i det offentliga rummet.”

  1. Fast vissa människor gillar faktiskt morötter och mjölk. Anledningen för dem att äta denna mat är inte bara att den är nyttig utan för att de faktiskt tycker den är god och mår bra av den.

  2. Som jag skriver så är det inget fel i sig. Folk får tycka om vad de vill – jag gillar åxå morötter och mjölk (dock inte lättmjölk). Problemet är när man kombinerar detta med att vara nån slags predikant och försöka tvinga på alla andra samma smak. Att hela tiden sitta och vara präktig – ”Dricker DU standardmjölk, det som är så fett”. Låt folk bestämma själva vad som är bra för dom istället för nån snusförnuftig präktighetskonsulent. /Daniel.

  3. just precis, under den dagliga morgonfikan, fick jag höra att jag ”borde gå ut i naturen” eftersom den personen som sa det tyckte att jag la pengar på ”onödiga” saker (dvd, tv, musik…). detta kom ca 1 minut efter att samma person orerade om att man ska göra det man själv tycker är roligt och inte saker som är tvång. märkligt.

  4. Ah, that takes me back. Under mina ståuppdagar var just hälsofascister ett av mina favoritmål (nej, inte att jag åt dem – ni hajar).

    När jag i min ungdom jobbade i köket på Försvarshögkvarteret så var all damer jag jobbade med stora danbandsfans, och vägrade förstå att det var ytterst enekl och väldigt formelbunden musik. När jag genom att på tre minuter knåpa ihop en dansbandslåt skulle bevisa hur otroligt simpel genren är, så var deras reaktion, ”Vad då? Kom du på den nu? Du måste vara ett geni!”

    *suck*

  5. Den till frågor förtäckta kritiken är roligast: Har DU socker i kaffet? Klartext: Det har inte jag, jag är bättre än du och dessutom är du för tjock så du borde sluta med det.

    Har du ställt soffan DÄR?
    Klartext: Så skulle jag aldrig ha möblerat, jag har bättre smak än du.

    Gillar du DANSBANDSMUSIK?
    Klartext: Det gör inte jag, jag har bättre smak än du. Du är en lantlolla.

    Eller nåt…

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.