Sällan har så mycket pajer flugit i Sverige som i det pågående “konstbråket” (om installationen “Snövit” på Historiska Museet). På ena sidan står den israeliska ambassadören ivrigt påhejad av Sharon och hans hökar i Israel oehört snabba att kalla allt de inte gillar och allt som är det minsta kritiskt mot Israels politik för “antisemitism”. I Sverige har de hjälp av s.k “nyttiga idioter” (i detta fall kristdemokrater. Det är inte ofta kristdemokrater är nyttiga – desto oftare bara idioter) som faller för Israels argument och som har polisanmält installationen för hets mot folkgrupp och krävt att den ska tas bort. Vad är kristdemokraternas nästa steg? Ordna offentliga bokbål av böcker som inte behagar dem eller den israeliska regeringen?
Visst kan man se installationen som plump och lätt provocerande (provocerande är ett ord som kulturelitister blir alldeles våta av. Därför accepterar de “konst” vars enda syfte är att provocera). Men jag kan varken se något antisemitiskt eller rasistiskt budskap i det (har svårt att tänka mig en judisk konstnär som samtidigt är antisemit. Fast det finns ju svarta nazister så man kan ju inte veta säkert…). Den största tavlan står nog marknadsförarna för utställningen “Making Differences” för. Ser man installationen så finns där i alla fall en liten klädsam brasklapp som ändå tar avstånd från mord på civila. Men på reklamtavlorna som hänger i Stockholm gör det inte det. Där hänger bilder på den kvinnliga självmordsbombaren (som dödade 22 personer. Både araber och israeler) med texten “Making Differences”. Oehört klumpigt gjort.
Och konstnären i sin tur sänker sig till samma nivå som de israeliska hökarnas prat om “antisemitism” när han i uttalande efter uttalande kallar de som inte förstår hans budskap för “intellektuella dvärgar”. Det är ju inte så att han själv framstår som en intellektuell jätte om han inte har någon som helst förståelse för att en del blir upprörda. Och sen när blev det konstnärernas egna tolkning som är allenarådande? Jag trodde i min enfald att bra konst var öppen för olika tolkningar – även sådana som inte konstnären själv tänkt på eller ens gillar.
Hela historien är en stor jävla portion soppa.
Parantes-onanist!
Vadå? Jag har ju bara använt fem paranteser i den här texten
/Daniel
Par_e_nteser är skitbra i text, eftersom man ofta pratar just så, med mindre utsvävningar. Fullt godkänt, säger jag.
slots The fundamental sense of freedom is freedom from chains, from imprisonment, from enslavement by others. The rest is extension of this se